I början av december 2010 blir jag av äldsta dottern bjuden på en resa till London.
Det är hon, hennes kompis Jennie och Jennies härliga mamma Kerstin.
Allesammans bor vi på hotell Copthorn Tara i South Kensington och det här är utsikten från hotellfönstret, nästan lika charmigt som jag minns att det var i Belgrad 1986.
Men bara nästan.
(På det hotellet ska jag komma att bo ytterligare två gånger och jag tyckte att det var toppen!)
Det här blir också dagens fönster.
Det blir några helt ljuvliga dagar och eftersom jag är den enda i sällskapet som inte tittar in i en enda klädbutik, får jag gå som jag vill och så träffas vi om aftnarna ., äter middag tillsammans och umgås.
Sällan har jag älskat min dotter så mycket - det var hon som föreslog det hela -, hon visste förstås att mamma helst ville strosa omkring lite på måfå och fånga fönster och kanske surra med obekanta människor.
Inte långt från hotellet upptäcker jag en dryckesbil som lastar av varor till en restaurang.
Att vinflaskorna höll, är för mig en gåta och jag kan bara tänka mig hur det ska slita på kroppen att lyfta allt detta!
Småhundar som möttes fångade tydligen mitt intresse.
1 kommentar:
Ha ha, vilket smart leveransteknik. Ja London är alltid härligt att bara strosa runt i. Händer alltid något. Ska kolla in hotellet och försöka komma ihåg det fall vi får Londonlängtan framöver.
Skicka en kommentar