Han visade mig en liten lapp ...
Ja, det var inte den här och det var kanske en månad sedan.
Det var en kund i affären.
Man .., kanske sjuttio år, max.
Jag hade inte sett honom på länge, men så arbetar jag ju inte regelbundet heller och jag blev så förvånad när han sträckte fram handen och visade mig den där vita lappen där det stod skrivet "jag har haft en stroke och har svårt att tala".
Det var ju faktiskt genialiskt.
Kanske hade någon från rehabavdelningen givit honom idén eller så hade han kommit på det själv, men hur som helst var det finurligt.
Då .., kunde han knappt säga nånting, men ikväll var det annorlunda.
Helt ärligt hade jag glömt det hela och han hade glömt att ta en kasse och sa att "det är ju lite tomt i mitt huvud" och jag förstod ingenting, men så kom jag ihåg. Just det. Nu kunde han prata riktigt bra.
Ibland tänker jag att det måste vara nästan det värsta; detta att förlora orden.
Att kanske drabbas av afasi; att veta vad man ska säga, men ut kommer nånting helt annat!
Detta att tangenterna på tangentbordet blir till en enda osalig röra och att man inte begriper hur man ska bära sig åt för att få fram det man vill förmedla!
Å, så hemskt!
Men nu var han sååå mycket bättre och det gjorde mig så glad.
Sen kom Bella som väl är tio, elva år och hon kom direkt från stallet där hon skött om sin häst och inte långt efter såg jag syskonen Siri och Alma och det slog mig att sedan jag gick i pension, har jag mycket lättare att komma ihåg alla namnen på barnen som kommer till affären. Det är som om hjärnan har fått vila ., eller att det skapats mer utrymme för minnen.
Förunderligt är det i alla fall.
Och jag kommer ihåg chefens personnummer när bonusen ska registreras - hela rubbet - och sånt blir man också glad av.
Innan vi stängde, fyllde jag in varor.
Ni vet .., såna här små bars ..., hälsobars eller chokladbars ., såna som ska vara så nyttiga.
Det finns olika prisklasser; en liten rund sak som mest liknar en platt chokladboll, ja, jag kollade kilopriset, det blev nästan sexhundrakronor kilot!!
Tittade sedan på nätet ., ja, där fanns det andra sorter till halva priset, alltså "bara" trehundra kronor kilot.
Dyrare än oxfilé, alltså.
Det är ju helt sanslöst.
När jag sedan tittade på innehållet, så är det hackade nötter, dadlar, russin och några frön.
Ibland lite choklad.
En proteinbar på nätet kostar st - om man köper en förpackning om 20 stycken -cirka 20 kr.
Kilopriset blir då 364:-¨
Här är innehållet:
Ingredienser: mjölkprotein, mjölkchoklad (24%)
(sötningsmedel: maltitoler, kakaosmör, helmjölkspulver, kakaomassa,
emulgeringsmedel: sojalecitiner, aromer), fuktighetsbevarande medel:
glycerol, isomaltooligosackarider, kollagenpeptider, vatten, sojakrisp
(sojaproteinisolat, kakao, tapiokastärkelse), palmfett, aromer,
sötningsmedel: sukralos, acesulfam K.
Men nu är det kväll och pv har gått ut med harry och vi ska snart göra natt.
Sista avsnittet av Scott & Bailey visades ikväll (kanske repris från tidigare säsonger) och det var nog lika bra att det tog slut nu .., jag saknar deras chef Gil (möjligen med två l) som försvann för några avsnitt sedan och det hela blev väldigt rörigt på slutet.
Kanske blev manusförfattarna less?
Och nej, Harry har inte inmundigat förminskningspiller, bilden är från när han var liten valp och bara var en liten plutt ..., men så här ser det fortfarande ut.
Husse är verkligen hans allra bästa vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar