Elisabet

Ledig dag ....

Tänka sig, att så känns det verkligen .., som att det här bara är just en ledig dag, inte allmäntillståndet. Ljuvligt! Ljuvligt! (Men så blev det inte. Ett sms kom när inlägget var klart. Nu blir det jobb mellan tre och åtta, ikväll tillsammans med Hampus! Sååååå roligt!)
Eftersom jag arbetade nyårsdagen, ja, då lyssnar jag i skrivande stund till reprisen av Nyårskonserten från Wien (tack SVT att ni sänder den igen!), allt medan vi dricker kaffe respektive te och ett ljus brinner på bordet.

Igår, efter jobbet och middagen hemma, stöp jag likt en klubbad oxe i soffan.
Följden blev förstås att jag var pigg långt in på natten.
I stället för att då ligga och vrida och vända mig, tog jag en promenadtur hos svt.play och råkade då stöta på den japanska filmen "Sådan far, sådan son" och den tittade jag på.
Vilken historia och vilka skådespelare.
Filmen kan ses t.om midnatt, sen är det finito på play i alla fall.
(Av regissören Hirokazu Kore-eda finns fler filmer att beskåda på triart.se, där man för en tredjedel av ett vanligt biopris kan se fler av hanns verk, något jag ska göra).
Här en länk till svt.play och filmen, om någon är intresserad.

Filmen fick mig verkligen att fundera på hur vi människor är skapade.
Tänk, om Hilda och Patrik nu skulle få beskedet att lille Edvin, nej, han är inte deras biologiske son, det har råkat bli en förväxling på BB.
Skulle vi då älska Edvin mindre?
Skulle vi då omedelbart börja längta efter det barn som bär just deras gener?

Jag minns att mamma alltid hade så lätt för att tycka om, ja, nästan älska andras barn och framför allt sina syskonbarn. Och hur hon i Argentina tog hand om Mirjam och Felipé och lät dem växa upp hos henne och dom blev ju som hennes egna nästan. Eller lille Ezra, dotter till den tös som mamma tog hand  om - då var hon, mamman - i övre tonåren och handikappad och så småningom gifte hon sig och fick Esdras som då kom att tillbringa sina första fyra, fem år hos mamma, innan hon (mamma) drabbades av Alzheimer och återvände till Sverige.
SOM hon längtade efter denne Ezra! Ibland när jag kom hem från kvartersbutiken där jag då arbetade, satt mamma rödgråten i soffan och med fotografiet av Esdras framför sig.
Nej, blodsband kan omöjligen vara allt.
(Bilden visar denne Esdras som nu är en vuxen man och hans mamma Maria Luz).

Sådan far, sådan son (japanska: そして父になる Soshite chichi ni naru) är en japansk dramafilm från 2013 i regi av Hirokazu Kore-eda, med Masaharu Fukuyama i huvudrollen. Den handlar om två par, med fokus på Fukuyama, som får reda på att deras nu sexåriga söner blivit förväxlade vid födseln och att den pojke de har uppfostrat inte är deras biologiska barn. Temat för filmen är enligt regissören faderskap, i synnerhet förhållandet mellan en far och en son. Inför filmen undersökte Kore-eda en rad verkliga fall där det hade uppdagats att japanska barn blivit förväxlade vid födseln. I stort sett samtliga fall hade slutat med att föräldrarna valde att byta barn till förmån för det biologiska bandet.^[1] Sådan far, sådan son tävlade vid filmfestivalen i Cannes 2013 och fick Jurypriset.^[2]