måndag 31 december 2018

2018 i bilder ...


I januari 2018 längtar jag alldeles omåttligt efter den stundande pensionen.
Då har jag sedan någon tid tillbaka meddelat chefskapet i affären att jag tänker tacka för mig just efter midsommar och själva pensionen ämnar jag börja plocka ut i september eller oktober och jag skriver en lista så jag har nånting att gå på.
Det tycks som en evighet, men ska visa sig gå betydligt fortare.
Och så lyssnar jag till detta och blir lycklig.


Februari.
Då är det dom olympiska vinterspelen och som så många andra är jag överlycklig över Charlotte Kallas guld och av bara farten skyndar jag mig till affären och skriver en skylt på det där vita papperet som jag tycker om att skriva på.
I februari hade jag problem med länklistan som försvunnit.
Det var Ulrika som fixade det hela och det tackar man - än en gång - för.


Ännu en sak som hände i februari.
Då kommer med posten - till min stora överraskning - ett paket från Umeå.
Det är min kusin Ulrika som vid sin mammas död (min moster Lisbet) har tagit hand om alla brev som mamma skrivit till sin lillasyster under åren i Sydamerika!
Som jag läser och läser och läser!


Mars.
Då är det väl bara en sak som gäller: att AP och Pv fixade nattvasan - att åka de nio milen från Sälen till Mora i mörker, ja, med pannlampor förstås. Så här glada och ystra var dom när vi var på väg till After Ski.
I mars fyller Emma tjugoett. Det är knappt man tror sina ögon.


Och så - på väg hem från Sälen - förlorade vi lillpigan.
Stor sorg och bedrövelse.
I månader var jag ledsen!


I april tog vi ett våldsamt efterlängtat dopp friherrinnan och jag själv (pv låg och väntade under en grön fleecefilt) och jag föll pladask för en illustration i Dagens Nyheter
Jag tycker fortfarande att den är genialisk. Illustrationen, alltså.


Samma månad kommer ett dagens fönster från Ulrika och hon berättar att hon - mentalt - håller på att ta farväl av Närke, men ingen aning har hon om vad som vad väntar.
Och Hilda blir trettio.


I maj inser jag att jag har ägnat mig åt fick-ringning.
Det är tur att man kan le åt sig själv.
Den tionde har AP födelsedag.


Samma månad har Eva från Tyresö tillbringat en tid i stugan i Haverdal och där haft besök av barnbarnet Lill-Karin. Och Karin ritade och målade en teckning som visade hur det hela gick till att åka flygplan till eller ifrån Stockholm.
I början av juni firar vi Emils studentexamen i Stockholm och han fyller - några veckor senare - nitton år.


I början av juni måste pv fixa nånting med masten.
Eva från Tyresös Långe Make är pv behjälplig.
(Egentligen är han inte så lång, det är vi som är så korta i rocken).
Efteråt kalasar vi på skink,- och broccolipaj.


Och tänk, nu är jag där! 
Dagen efter midsommardagen tackar jag för mig på jobbet och när jag kommer hem, väntar detta.


Och detta .., och middag på Skepparstugan tillsammans med friherrinnan, Sonja och Pv.


Fortfarande juni.
Min syster Birgitta som bott hela sitt vuxna liv i Australien är hemma på ett månadslångt besök.
På Emils studentexamen i Väsby är hon med och hon åker med oss hemöver .., lämnas sedan av hos vår äldsta syster i Skåne och där bjuds vi på rabarberpaj med glass
Och pv och mina barns pappa seglar iväg till Anholt och är spralliga som småpojkar!


Juli månad.
Premiärsegling för mig, om man inte räknar en dagsetapp från Ystad till Kåseberga för tio år sedan.
Här är vi i Donsö i Bohuslän och medan jag badar tar pv reda på tång nere vid vattenbrynet.
Donsö blev paradiset för mig!
Och jag växte omåttligt inombords: ramlade inte överbord, blev aldrig sjösjuk, lärde mig balansera på bommen mellan två båtar, fick ta rodret mellan varven och tyckte att det hela var vansinnigt roligt!
Och - ättapjötten - Anders fyllde trettiotvå den andra juli.


Mera juli.
Äldsta dottern med familj kommer på besök .., Emma och Emil har med sig kompisar .., en kväll sitter vi ute på altanen och berättar - vi går laget runt - var vi kan tänka oss att bo - ja, i hela världen - om vi nu får välja fritt.
Det och mycket annat - ganska personliga saker - pratar vi om och det blir en kväll att minnas.


Den 23:e juli vid midnatt - vi ligger då för ankar i Torekov - plingar det till i pv:s mobil.
Där är då en liten bild (inte den här) på hans första barnbarn, han som ska få namnet Edvin.
Jag tror att hela den natten ligger pv och tittar på mobilbilden.


Augusti.
Då har pv våldsamma besvär med eksemet på sin högra hand.
Efter besök på vårdcentral får han äntligen remiss till hudkliniken. Tre månaders väntetid.
När precis tre månader har gått, ja, då har eksemet förstås tackat för sig.


September.
Alldeles i början av september börjar jag acklimatisera mig som pensionär (det tog lite tid; jag tappade liksom livsglädjen där ett tag) och jag bokar tre nätter på båten Gustaf af Klint i Stockholm. Tågbiljett ordnas också och jag kommer då att bli borta nästan en hel vecka hemifrån.
Pv fyller sextiotre, min syster sjuttiosju, båda den första september.
Och bloggvännen Eva på Frösön berättar att hon har drabbats av leukemi.
Alldeles förskräckt blir jag.


Oktober.
Filmstudion har börjat och en av filmerna är Faces, places och jag bara älskar den!


November.
Då kommer detta som Dagens Fönster - det är madamen i Portugal som är avsändare - och fönstret lär ska finnas i S:t Albans norr om London. Jag går i spinn .., letar upp allt jag kan på Google maps och hittar närliggande butiker och till slut bibliotekets namn: Waterstones!
Och så har friherrinnan födelsedag. Sextioåtta år.


I november blir pv och den rara hemtjänstkvinnan hjältar - i alla fall i mina ögon - då dom, utan minsta tvekan, föser in den här hornförsedda kon eller tjuren i hagen, efter att den, till synes helt obekymrat, spatserat omkring på vägen. Själv ringer jag till den enda bonde jag kan numret till och hör om det är hennes boskap. Det är det inte.


Så blir det december och vi vet nu att Ulrika verkligen lämnade Närke och har återvänt till Västmanland. Hon har börjat ett helt annorlunda liv. Lycka till Ulrika!
Fönstret är hennes bidrag.

Och det nya året ...?
Vad ska hända då?
Inget vet vi och tur är kanske det.

Men en sak vet jag i alla fall: jag ska bli farmor!
Det är en sån glädje så jag vet nästan inte till mig.

Tack 2018.
Tack att jag fick vara med om dig!
Tack alla rara bloggvänner som eventuellt läser här.
Tack ni som finns kvar!

Och Gott Nytt År till er alla!

11 kommentarer:

Cecilia N sa...

Men å!
Farmor också!
Grattis till alla berörda!

Anonym sa...

Tack Elisabet för 2018; för alla dagar som du förser oss läsare med dina texter om det som kallas Livet. Det är en fröjd att hänga med dig varje dag. Tack. Gott Nytt År till dig o grattis Farmor!
// Catarina i Trelleborg (Agadirmadamen)

Bert Bodin sa...

Gott nytt år, Elisabet och PV.

Lena i Östersund sa...

Åhh, farmor, vad underbart härligt😍
Grattis till dej och de blivande föräldrarna!
Jag ska strax åka tåg upp till Åre för att tillbringa några dagar tillsammans med två av mina barn och deras familjer. Att få vara tillsammans och särskilt då med barnbarnen är det allra bästa jag vet.
Gott Nytt Är!

Evas blogg sa...

Gott Nytt År kära du! Tack för att du delar med dig av ditt liv här på bloggen, ett glädjeämne i tillvaron. Nu hoppas vi på ett fint nytt år.

mossfolk sa...

GRATTIS! Vad jätteroligt 💕
Och Gott Nytt År!
Och tack för alla blogginlägg -du är fantastisk på att både i ord och bild förmedla vardagen!

Anonym sa...

Åh så roligt att du ska bli farmor:) Grattis!
Önskar dig och PV Gott Nytt År.

Ulrika sa...

Grattis, farmor!! Så underbart roligt!
Jag hoppas jag också blir farmor en dag. Lite är jag redan det, till Alfred (mops/pekingese) och Luna (mops). :)

Kraaaaam och gott nytt år på er i det gula huset!

Anonym sa...

Grattis till att du ska få bli farmor ����
Grattis även till de blivande föräldrarna
Kerstin i Dalarna

Anonym sa...

Tack för årskrönikan! Nu ser vi fram emot 2019. Kanske lite särskilt april, eller hur, då vi båda två ska bli serverade ännu en portion av livets efterrätt! ❤️
Hedgrenskan

Turtlan sa...

Åååå så rörd jag blir när jag läser allt detta. Ett år med allt som hänt.

Farmor! Stort grattis till dig. Ja åsså de två föräldrarna också såklart!