Elisabet

Resumé ....

Igår jobb från morgonen till halv tre. 

Underbart gäng att kampera med och precis lagom mycket att göra! Inte för lite, men ingen stress.

Bäst av allt ändå mötet med mannen som under minst ett års tid kämpat med sin cancerbehandling, där halva kinden eller ansiktet nästan blivit urgröpt och runt ena ögat har han haft nåt som mest liknade ett litet cyklop och tänk .., nu är det närapå helt läkt, det är ju som ett mirakel! 

I somras såg jag hur en liten tös stod länge och tittade på honom - det var vid glassfrysen - och till slut frågade hon rakt ut vad som hade hänt och han berättade precis som det var. Så befriande! 

Och det är inte bara det att kinden nu liksom återfått sin ursprungliga form, nu ska han återgå till sitt arbete, om än inte på full tid! Det är så fantastiskt så det är inte sant! 

Stor glädje blev det också när jag vid fruktdisken upptäckte August och hans mamma; det känns som evigheter sedan sist och där var också Helena som alltid är så glad och vänlig och så alla män som spelar på hästar (jo, mest män) eller hoppas på stora Lottovinster som ska förändra livet, eller i alla fall bidra till bättre ekonomi.

"Tänk, hon som inte ens satsade en hundring och vann  mer än nittio miljoner på Eurojackpot!" sa en av männen och då blev det prat om vad man skulle göra för pengarna, ja, om man nu hade vunnit. 

Förslagen var många, men alla menade att det mest skulle innebära problem. 

Inte för mig! 

Oj, så mycket gott man kunde göra för dom miljonerna!! 

Och friherrinnans andelar på travet säljer bra, nu väntar hon bara på att hästarna ska springa som hon tänkt sig. Det blev nog ingen storvinst igår, då hade hon hört av sig.

Dålig bild, men så här såg det ut i morse vid åttatiden.

Helt plötsligt fick vi vinter (så länge det varar)! 

Och den här söndagen, vad har den i sitt sköte?

Jo, eftersom vi satt klistrade vid handbollen mellan Sverige-Kroatien igårkväll, blev det repris av Stjärnorna på slottet nu på morgonen. Ett trivsamt gäng har det varit att följa och jag, som i hela mitt vuxna liv saknat allt driv för att "bli nånting", fascineras av Camillla Läckbergs oerhörda framåtanda.

Igenkänning var det också att höra om hennes uppväxt som sladdbarn.

Mina egna systrar var redan utflugna ur huset när jag började första klass och mest var det pappa och jag själv som var hemma om kvällarna, mamma fanns på sjukstugan.

Köpte hem en stooor bukett tulpaner igår och den delades sedan upp på fyra olika vaser. 

I en vas (med liten öppning) står en enda tulpan .., dom övriga har fått sällskap av björkris. 

Nattetid får alla vaserna med innehåll stå i källartrappan där det är rejält svalt och oj, så fina dom är när dom sedan får komma in igen på morgonen! 

I eftermiddag blir det middag tillsammans med friherrinnan .., Halmstad kammarkör i det nya kulturhuset Najaden (före detta Hallandspostens lokaler), men det är tidigare på dagen och jag ska packa ner det mesta av julsakerna, men granen får stå kvar ännu ett tag. Tittar ut genom fönstret här där jag sitter och då ser jag ju in i uterummet. Räknar till kanske tio barr på golvet, inte mera! 

Och i morgonkväll den första filmen  - av tio - på Röda Kvarn i Halmstad.