.... slog jag mig ner på en annan strand än den vanliga.
Några hundra meter innan man kommer till hamnen (den stora, där segelbåten är) kan man snirkla sig ner mot stranden och där slog jag läger någon timme eller två.
Man fick gå långt ut för att kunna simma, men det gick det med.
Och himlen såg ut som "snart-kommer-Jesus-tillbaka", men det gjorde hen inte.
Till höger om mig, men långt ifrån, satt ett par i trettioårsåldern med sin förstfödde, en liten krabat på kanske dryga året. Pappan som tycktes betydligt äldre än hon som var mamma, var outtröttlig på att roa det lilla barnet. Hela tiden. Oavbrutet.
Det är tur att man får barn när man har gott om kraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar