måndag 9 september 2019

En måndag till ....


Ja, man får i sanning vara tacksam för alla måndagar man får här i livet - alternativet är inte särskilt lockande -. Och skönt med ett fripass mellan inhoppardagarna!
Det blev sent igårkväll. Vi tittade på EM-kvalet i fotboll och våndades och tänkte att nu vinner allt Norge, men tack och lov blev det oavgjort och det kändes verkligen som en  s e g e r .., så bra var dom norska spelarna!

I vanliga fall brukar jag lyssna till någon podd eller nånting annat hörvärt och somna till detta (ställer in sovtimer på 20 minuter .., hinner ofta bara lyssna nån enstaka minut och så får jag lyssna klart dagtid), men se, nu slocknade jag utan vare sig fläkt eller radio. Pang, bara!


Pv rullskidade till jobbet och skulle ta bussen hem och därefter iväg till körövningen i stan med bil.
Själv gick jag på sedvanlig promenad; idag johanssonrundan.

Mötte Britt (Ecke och Britt ..) som också var ute och luftade sig.
"Ja, nu är det nog sista veckan vi bor här ute, vi flyttar nog in till stan efter helgen ...", säger Britt.
Det är alltid lika trist när dom som är våra närmaste grannar ger sig av.
Inga små lampor som längre lyser om kvällarna. Inget tv-ljus. Ingen att småprata med. Ingen Ecke som står vid trädgårdslandet och pysslar med nånting.


Och så ner mot havet till.
Vid Stora hus växer mängder med gulmåra RENFANA (totalt hjärnsläpp) - vackra - om än snart utblommade.


Inte är det ofta havet ligger såå stilla, men idag hände det.
Slog mig ner på en av hällarna och bara insöp allt det vackra.
Sedan jag kom till Stensjö sommaren 2010 .., ja, aldrig har jag sett så få sjöfåglar som i år!
Ytterst få ejdrar .., och inte många av dom andra sorterna heller.


Träffade en man - kund i affären - med gröna byxor och ursnygga skor och det blev nog en halvtimmes småprat; mest om hundar (han och frun har två, en ras som jag aldrig i mitt liv har hört talas om och nu har jag glömt bort namnet på rasen!), men också om våra yrkesval och lite annat.
Mannen hade tidigare arbetat som officer (numera kör han lastbil, mest för skojs skull, tror jag), visade sig vara jämnårig med mig och bor inte så långt härifrån.
"Ja, jag vill be om ursäkt för igår vid kassan ...", sa han plötsligt.
Jag förstod absolut ingenting.
Nej, det hade inte med mig att göra, det var nånting annat, men han trodde att jag märkt det.
Nix.


Är obegripligt trött idag.
Att hela tillvaron går i gråtoner känns därför tämligen passande.
Nåja, det är vackert det också.


Och just nu kom detta från pv.
Varför det Apv?
Jo, för då kommer han först i kontaktboken.

Uppdatering: nu kom jag på namnet på hundrasen: Broholmer!

7 kommentarer:

Anonym sa...

Det är inte gulmåra. Tyvärr vet jag inte vad det är för en guling.

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rubia/galiu/galiver.html

/Båthuspernilla

Elisabet. sa...

Båthuspernilla: ååå, nej! Det är ju Renfana!

Bert Bodin sa...

Renfanan har påbörjat sin andra blomning för säsongen för någon vecka sedan. Pryder vägkanter så fint på sina håll.

Anonym sa...

Jamen såklart att det är renfana!! Fick något slags fixeringsbild och tyckte att blomklasarna var runda snarare än platta.
/Båthuspernilla

Evas blogg sa...

Jag har inte heller hört talas om Broholmer (låter som ett efternamn). Fina, lugnande bilder!

Anonym sa...

Hej Elisabet! Forsta gången jag kommenterar. Jag hittade din blogg för en del år sedan tack vare Monet. Läser av och till (är ingen bloggknarkare) men gillar din blogg, dels för att den är så personlig, dels för att man ofta lär sig något nytt, som Broholmare t ex.
Jag bor i Italien sedan sjuttiotalet, är numera i pension och bor i en by utanför Rom, har en hund, ensam sedan min man gick bort men har tät kontakt med både hans och min släkt, är pensionär och undrar fortfarande hur sjutton jag hann med att arbeta förr i världen! Livet är ju så fullt av saker att göra!
Jag är en urusel fotograf o´men nästa gång jag ser ett intressant fönster ska jag fota det till dig.
Varma hälsningar
Stella i Italien

Elisabet. sa...

Evas blogg: helt ny hundras för mig också! När man googlar på den, ser man att den är nästan ..., konstlad!

Stella i Italien: det är inte ofta man upptäcker ett nytt namn bland kommentarerna och så förvånad man blir! Och glad! Välkommen; om det så bara är ett tilfälligt besök eller om du återvänder. Och fönsterbidrag tas tacksamt emot, i så fall: mejla bilden till bisse151@gmail.com