torsdag 12 september 2019

Alla dessa möten ....


Så här blev det: jag blev så vanvettigt nyfiken på den här danske krabaten som så ...,  ja, man kan kalla det för många saker - dumdristigt, korttänkt, djärvt, välj själv - satte sig för att segla från Norge till Estland och så snopet gick på grund utanför Skallkrokens hamn.
Thomas brukar - när han ser någon segelbåt gå alltför nära grynnorna - stanna upp på stranden och så säger han ..."men hur ska det här gå ...?" och jag har väl ibland tänkt att han är överdrivet petig, men det kommer jag  i n t e  att tänka hädanefter.

Nåväl, vid niotiden tog jag bilen och körde till hamnen.
Jodå, där låg en norskflaggad ganska lång segelbåt vid mastkranen och till min glädje såg jag en en silverhårig man komma upp från båten och jodå, jag förstod vem det var; den grundstötte, förstås.

Jag må vara hur feg som helst i vissa avseenden, men inte när det gäller detta att prata med främmande människor. Så jag slog mig ned på bänken intill och berättade om Thomas som vaktat natten mot idag och att jag blev så hänförd över hur olika vi människor kan vara och reagera.


Mannen - som heter Johnny och är Tvilling, född 1961 - hade med sig en kopp kaffe och så berättade han om det här äventyret och hur olyckligt det blev med grundstötningen. Sjökort? Nä, men han hade nån slags karta i mobilen. Om han var van seglare? Nej, inte det heller.
Och han berättade också om ett möte med en man och en kvinna längs västkusten och det visade sig att kvinnan var född exakt samma datum och samma år som denne Johnny.
"Ja, hur stor är den chansen ...?" sa Johnny och log.


Så här såg det ut ..., enligt P4 Radio Halland. Ni skymtar masterna i hamnen där till höger i bilden .., ja, så nära var det att han klarat sig, men enligt pv är det fullt med grynnor här utanför och alldeles tvunget är det att hålla sig inom inseglingsrännan.
Bilden är tagen av Leif Lagerqvist, Sjöräddningssällskapet i Falkenberg.
Tre timmar tog det att få loss båten.


Och tänka sig, en vänsterhand har han också.
Så där satt vi en halvtimme kanske och surrade om allt möjligt; men mest var det väl om själva livet och den där tillvaron som han vid femtioåtta års ålder började tycka kännas aningen långrandig, eller i alla fall tämligen ...,  förutbestämd. Och han berättade som sina föräldrar .., om ekorrhjulet att ta sig till och från jobbet år ut och år in .,. ja, men nog måste det väl finnas nånting annat?
Det gör det uppenbarligen och spänning fick ju denne silverräv i alla fall.
Här kan man läsa eller lyssna om grundstötningen.
Ja, det blev ett intressant möte och eftersom han nog blir kvar ikväll, tänker jag att vi kunde köra dit och bjuda på nåt gott i alla fall.


Jag måtte ha fått kortslutning när jag skulle ta bild på den norskflaggade båten (som bara skymtar där till vänster), men den här båten med det superlånga namnet .., den kom med. Jag hoppas att ägaren inte behöver kontakta sjöräddningen och där nödgas uppge båtens namn, eller det kanske inte behövs? Men titta, så fint tampen ligger snurrad på däck!


Nej, just det .,. sjökort är inte så dumt att ha.
Pv visar var vi är. Eller vart vi ska.


Vid en av sjöbodarna hängde den här figuren.
Så läckert!


På väg hem igen stannade jag till och fångade dessa skönheter på bild!
Kan det verkligen finnas vackrare blommor? Nej, det är omöjligt!

Och nu ska jag förbereda för middagen ..., och under tiden sjunger Orup för mig, så där så jag nästan svimmar av glädje! Texten struntar jag i, men vilken låt att sjunga med i! Den dagen jag inte finns längre hoppas jag det blir en borgerlig begravning och då ska jag be att någon spelar den här jättehögt! Flera gånger om också! Och alla får sjunga med!



Så det så.

14 kommentarer:

Rexxie sa...

Orup är underskattad!

Det är rosenskära också!

Elisabet. sa...

Rexxie: gillar honom skarpt!! Och Uno Svenningsson.

Rexxie sa...

Själv ska jag hyra in en orkester och en bra sopran och låta dem spela Isoldes kärleksdöd på min begravning... :-)

(det är ju egentligen bortkastat eftersom jag inte får vara med och lyssna)

https://www.youtube.com/watch?v=9680zhMmIqM

Elisabet. sa...

Rexxie: det vet man ju inte säkert ...att man inte hör, men det blir väl ett fint avtryck av dig hur som helst! Får man närvara?

Rexxie sa...

Du räknar alltså med att jag ska dö före dig?? :-O

Elisabet. sa...

Rexxie: nej, verkligen inte! Men OM ...,-)

Rexxie sa...

Det får du gärna.

Kommer ju att bli tämligen tomt i kyrkan på min begravning. Det kommer att bli: Ingela, min syster, min systerdotter, min svåger (om han lever), och mina kusiner Lena och Lovisa (ev med respektive). Det fyller inte ens en hel bänk...

Elisabet. sa...

Rexxie: det gör inget! Jag kommer gärna och känner det som en ära.

Ulrika sa...

Jag ÄLSKAR den här låten jag med, man blir glad!
Många fina låtar har han.

Nå, ni får inte dö än på ett tag nån av er, för jag tänker gifta mig och då måste ni vara med ju! :)

Elisabet. sa...

Ulrika: å, jiiiiisus!!! ❤️❤️❤️

Ulrika sa...

:-D <3

Bert Bodin sa...

Det där att kunna prata med främlingar har vi gemensamt.
Kanske har man lärt sig det genom lång och trogen tjänst i ett serviceyrke.

Rexxie sa...

Jamen dåså! Då får Darling E och jag ställa in begravningsplanerna ett tag i väntan på bröllop! :-) :-) :-)

Monet sa...

Sådär ska rep och tampar ALLTID rullas hälsar alla skippers i vår familj. Det är inget snobberi utan för att slarvigt hoptrasslade rephögar på däck och i sittbrunnar är en fall- och snubbelrisk. Men man gör ju som man vill förstås!😁😁😁