Elisabet

Och halv två är det ...

Först klippning kvart i tio.
Prat och mycket prat.
Hårtvätt och massage.
Prat om föräldrar och barnbarn och flytt hit och dit.
Och yrkesval.

Luggen blir kortare.
"Oj, så lockigt hår du har!" säger frisörskan som är i slutet av de femtio, men ser ut att vara tio år yngre.
Hennes hår är solblekt.
Hon påminner om nån av flickorna i Saltkråkan - eller - hon hade kunnat vara med i den filmen.

När jag är klar är håret utsläppt och lika lockigt som ett får.
Jag säger att hon inte får bli besviken, hon som gjort sig sånt besvär, men nu sätter jag upp det igen.

En äldre dam, kund i affären, står på tur.
Hon är alltid så rar och nu berättar hon om åldrandets elände .., om tänder som trängs ut när gommen krymper och om andra kroppsliga defekter och att hon känner sig ful.
Själv tycker jag att hon är så fin, så fin.

Efteråt.
Tittar in hos friherrinnans moster och morbror när jag nu ändå är i Harplinge och båda har - samtidigt - drabbats av eländes elände men håller humöret uppe. Makalösa människor!
Och om några veckor firar dom sextioårig bröllopsdag.

"Kom Bettan ska jag visa dig hur vi bor!" säger maken och visar mig runt.
Där är lika hemtrevligt och ombonat som hos friherrinnan .., spetsdukar på borden, vackra blommor, en inglasad altan.

"Titta, här på hibiskusen, du kan inte tro vad den har blommat i sommar!" säger maken.

Några kramar i hallen och sen tack och hej.

Sist av allt kaffe hos friherrinnan själv.
Vi sitter ute i solskenet .., hon bjuder på nybakat bröd med camembertost och marmelad av gröna tomater och en annan macka med salami, sallad och annat gott. Kaffe i liten svart termos.
Som lunch blir det.

Småfåglar flyger fram och åter.
På taknocken sitter herr och fru Kaja.
Jag berättar om den stackars musen som fastnat i musfällan och som  l e v d e  och sprallade och hur jag fick sån ångest att det kändes som skulle jag gå i atomer!! Så hemskt.
Vilken ångest för den lille krabaten!!
Och vilken lycka att pv var hemma!
Nu har jag förbjudit pv att åka hemifrån med laddade fällor.
Nej, jag klarar inte att ta död på möss och jag uthärdar inte ljudet av någon som förtvivlat försöker ta sig loss. Då får dom hellre leva ett tag till.

Men små lamm äter jag.
Dubbelmoralen är total.

Snart bär det av till Halmstad för filmvisning som börjar halv två.
En halvtimme tidigare öppnas dörrarna till Röda Kvarn och kön utanför brukar då vara lång.
Mest kvinnor.
Och mest är dom två och två.
Filmens titel är "Sir" och är en indisk historia. Recensionerna har varit återhållsamma, tvåor och treor i betyg och jag kanske inte är så där våldsamt sugen att se den, men ska åka in ändå.
Kanske tycker jag helt annorlunda?

Over and out!