lördag 26 oktober 2019

Dag 2 i Liverpool ....


Och så mycket har hänt, så jag får sansa mig lite. Liksom lugna ner hjärnan.
Vad har då dagen innehållit?
Jo, vi har språkat länge och väl med Claudia och Lester från Guatemala som är här på sin bröllopsresa (vidare till Irland, Skottland har dom redan hunnit med) och fått ta del av hans drömmar att bli tv-producent och göra bra program för barn. Så mycket förälskelse! Lester tog fram sin mobil och visade bilder från bröllopet.
Claudia och Lester hade mötts via Facebook och varit tillsammans i fyra år och såg ut att ha valt varandra med omsorg.


Det var bröllop här på hotellet igårkväll när vi kom.
Finklädda damer och herrar passerade mellan varven och brudgummen verkade yster och tycktes ha aningen svårt med balansen.
Igår morse när vi var på väg ner med hissen, mötte vi de unga nygifta.
Om jag säger som så .., så tänkte jag att "jaha .., nu är det vardag".
Måhända är de tu hur lyckliga som helst och kommer att fira guldbröllop i oktober 2069, ja, man får i alla fall hoppas.


Och mera ...?
Jo, vi har köpt dagsbiljetter till Arriva-bussen och åkt in till city .., vandrat omkring lite planlöst, fikat, tagit ännu en buss till fotbollsstadion och blivit emottagen av en helt underbar guide som önskade hela gruppen (som var stor) en trevlig tur runt arenan, ja, förresten önskade han oss alla en trevlig weekend och eftersom han troligtvis aldrig mera skulle möta oss (sa han), så passade han på att önska oss "a happy life!"
Jag hade kunnat krama honom rakt av, men gjorde det inte.

Och efteråt spankulerade vi omkring i området nära arenan och vi slogs av hur skräpigt och förfallet det är på många ställen i den här stan. Slitet. Skitigt. Nedskräpat. Som nånting som ingen bryr sig om.


Helt annorlunda är det då nere vid The Docks - vid vattnet - med moderna höghus och bara så läckert!
Där blev det fika i ett café med högt i tak och gott om sittplatser. Vid räcket vid bron hängde nog hundratals hänglås - ni vet, fastkedjade löften om evig kärlek - och jag känner mig som den mest cyniska människan på jorden som tänker ..:"jaha, och eftersom hälften av alla äktenskap går i kras, hur många av alla dessa lås består ...., ja, den där känslan alltså?"
Aldrig att jag ska låsa fast någon kärlek på ett räcke.


Så har vi tagit bussen tillbaka till Sefton Park och hotellet som vi tycker så mycket om.
Då hade solen strålat och det blev lite kyligare ute.
Överallt lönnlöv på marken

Vi var så trötta av allt  promenerande - ofta på kullerstenar - idag, så vi valde att äta i hotellets restaurang, ja, efter att först ha spelat Plump och därefter Backgammon.
Supergod mat!!
Det här hotellet som jag sannerligen inte hyste några höga tankar om, bara växer i aktning.
Och parken här utanför .., ja, så stor och vacker så det är inte sant!


Nu är klockan snart tio ..., eller det är den.
Då går vi över till vintertid natten mot imorgon då?


Det som är snyggt textat reagerar jag alltid på.
Här stod bussen vid ett rödljus och jag hann precis ta fram mobilen!
Kanske lite väl rörigt med mängder av färger, men alltsammans signalerar ju glädje, tycker jag,
så det spelar ingen roll.
Och så har den som hållit i pennorna valt olika stilar också .., stora och små bokstäver (ja, jag vet, gemena och versaler) ja, det var himla bra gjort!


Igår när vi kom, då ösregnade det.
Idag när vi lämnade hotellet tog jag fram min Clas Ohlson-regnponcho, inhandlad för en billig penning och den gjorde det hela betydligt mer angenämt. Vad jag inte förutsett var att kapuschongen skulle vara så kort .., så jag fick ju våt lugg och gräsligt lockig dessutom, vilket är det värsta jag vet.
Annars är det underligt, nu, när håret går mot allt mer grått/granitfärgat, blir luggen bara rakare och rakare. Kanske blir stråna styvare?


Sista bilden för idag.
På dessa stolar ska i morgon Liverpools spelare sitta, men just idag var det många andra som testade hur det var .., liksom hur det kändes.
Två av dem var dom här herrarna.
Så  u n d e r b a r t att få umgås med Emil lite mera än bara när vi är i Väsby.
Mjuk och go och snäll, men en uschlig plumpspelare ,-)
Vem som vann?
Hans mormor, förstås :)

Hej å hå!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken typisk brittisk hotellheltäckningsmatta!

Annannan

Ulrika sa...

Åh så härligt att få följa med!
Kramar från tivedsskogen. :-)

Åse sa...

vad heter hotellet ni bor på?

AP sa...

Vad fin du är i rosa regnkappan!

Elisabet. sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Elisabet. sa...

Hallmark hotel, Sefton Park.

Rexxie sa...

@Annannan: Jag tycker att den är lite väl diskret för att vara en typisk brittisk hotellheltäckningsmatta!

Här är en som är mer typisk (tycker jag i alla fall)!

http://lh3.ggpht.com/rexxmaster1/SNFJufug3FI/AAAAAAAAAw0/1RI1jS3hZYs/s1600-h/a_DSC00077%5B4%5D.jpg

...och här är den i en lite mer heltäckande vy:

http://lh5.ggpht.com/rexxmaster1/SNFJw05MMzI/AAAAAAAAAw8/lGGXNVsCFrs/s1600-h/a_DSC00078_rot%5B3%5D.jpg

mossfolk sa...

Jag tycker att tanken med hänglåsen är fin. Liksom bröllop där man ju också lovar evig kärlek. Det är naturligtvis ett totalt orimligt löfte, men ändå en fantastiskt känsla i stunden. Och jag tänker att det inte är kärleken som man låser fast utan minnet av känslan -ett minne att plocka fram när vardagen gör sig påmind.

Så roligt att få följa med på resan -en mycket bra investering, den där laptopen ;)

Elisabet. sa...

Mossfolk: så kan det också vara, tanken med hänglåsen, alltså. Men jag som inte kan ligga med stängda eller persiennfördragna fönster, inte stängda dörrar heller, får nästan panikkänslor av allt som är "låst" :)