Svängde förbi affären i eftermiddags och upptäckte då Emma på väg ut med den sista av dagens fyra postburar. Tänk er nu följande: buren - som inte är alltför lätt att hantera - tas in i postrummet .., ingen av oss är särskilt lång och då gäller det att först tänja och sträcka eller kanske stå på en pall eller tomback för att komma åt dom översta paketen, för öppnar vi den övre bur-dörren, då dråsar ju en hel hög med paket i golvet.
Sen är det bara att plocka. Det blir inte direkt lättare med den nedre delen, då blir det till att sträcka och tänja för att komma åt paketen. Somligt är märkt "FRAGILE", men ligger ofta bland övriga försändelser.
Idag är alltså måndag efter Black Friday, jag undrar hur det ser ut senare i veckan.
Och jag undrar också hur många kilo Emma lyfte totalt idag?
Maxvikt för ett paket är 20 kilo.
På väg hem slogs jag av hur sagolikt vackert det var vid havet! Längs nästan hela vägen från affären och hem är det skog som skymmer, så jag körde raka spåret ner till reservatet och nu finns där en vägbom med lås, den lät jag vara och parkerade i kurvan.
Så blev det brått ut ur bilen!
Nej, jag var chanslös. Solen hade redan tackat för sig, men det var fint ändå .
Och dimman höjde och sänkte sig över fågelholmen. Och ljuset ändrades hela tiden.
Lite tidigare idag såg det ut så här mot den stora lagården vid "Polska Ambassaden".
Jag står på Eckes tomt och tar bilden.
Till höger om lagården går två hästar i en hage.
Och mellan trädgårdslandet och lagården .., ungefär vid dom stora rhododendronbuskarna, rinner bäcken, den som mynnar i havet.
Och nästan hemma. Västersol mot altanfönstret (gamla altanen) .., frost i gräset.
Nu är det kväll. Sonen har ringt och det blev omåttligt med skratt åt något vi läst på nätet. Efter månaderna i Mali är han nu föräldraledig, ja, egentligen delar dom på kakan, så lillkillen hade fått göra sin pappa sällskap till träningen och det hade gått bra.
Det är ju ofta så, att ha en liten krabat med sig, det är ungefär som att ha en hundvalp .., som förälder möts man av så mycket kärlek, ja, det var i alla fall så jag upplevde det. Hur väl minns jag inte när Agnetha och Jonny kom till BB dagen efter att Anders var född och hur glad jag blev och hur hon alltid tyckte så mycket om honom och hur glad jag själv blev.
Och själv bytte jag butik när vi flyttade från Kungsängen till Malå och det av den enkla anledningen att på Ica Nilahallen fanns en helt underbar kassörska - som nåt år senare skulle bli min arbetskamrat - och hon hade alltid tid för småprat med en då liten Anna.
En komplett ängel att arbeta med.
Nu ska jag bjuda på kaffe och lussekatt. Gjorde nåt så smarrigt till middag idag. Stekte upp lammfärs och blandade med färsk skivad och ganska grovt hackad svamp (vanliga champinjoner). Fortsatte med broccolistam i skivor och på slutet även små broccolibuketter .., kryddade med salt, chili, rosmarin, timjan och svartpeppar. Grädde fick puttra med det hela.
I ugnen klyftad potatis och delade morötter.
Hjälp, så smarrigt!
Det var det hela.
Ajöken, sa fröken.
4 kommentarer:
Det där ljuset över havet är så fint.
Vi hade något liknande över Luleå också, idag. Man bara måste ta bilder.
Bert Bodin: ja, det blev bråttom för att hinna med! Ändå har jag aldrig varit särskilt intresserad av just solnedgångar, men det kanske är själva ljuset som drar? Så kan det vara.
Sååå vacker över havet! Och så härligt att få se solen.Det har vi gjort några dagar nu men vi bor i en norrbacke, i skuggan av skogen,så vi ser inte solen här hemifrån förrän i början på februari. ellem
ellem: men jag kan trösta dig med att idag är det hällregn som gäller. Om det nu är någon tröst :) Det blir ju inte ljusare hos er för att jag berättar om regn och rusk.
Skicka en kommentar