lördag 21 mars 2020

Lördag ....


Vaknar som alltid alldeles för tidigt (det finns ju egentligen ingen anledning att vakna eller stiga upp så tidigt, ja, om man nu inte vill ta tillvara på livet på det sättet) och eftersom ljuset flödar in i sängkammaren (använder aldrig rullgardiner eller drar för gardinerna, älskar att följa med dagsljuset!) så tar jag harry och går på morgonpromenad.

Genar över Ecke och Britts tomt (ja, jag får) och går in via grinden där Nelly en gång fastnade mellan spjälorna, vilket får mig att smajla bara vid tanken på hur hon stod där och tycktes så förvånad över sin belägenhet.

Om ni bara kunde ana vilken fågelserenad det var här vid bäcken!
Och längst uppe i en björk, nere vid vår infart/uppfart, där satt en köttbullelik liten pippi och sjöng för glatta livet. Å, du lilla älskade Gärdsmyg .., så jag tycker om dig!


Muren mellan Eckes tomt och ja .., är det reservatet, tro?


Gammalt tegel ligger tämligen prydligt uppsamlat av byggjobbarna.


Mot husväggen .., en av cyklarna med reparationslåda vid pakethållaren.


Sist av allt sonens bidrag till temat "Huvudlös".
En mormor med ett älskat litet barnbarn som spretar med stortån.

"Men det var det värsta vilket krokigt pekfinger jag har!" utbrast hon som är mormor farmor.

Nej, vackra händer har jag sannerligen inte begåvats med, men det får man leva med.
Det kanske inte är underligt att jag är så fascinerad av andra människors händer? 

Så kan det vara.

4 kommentarer:

mossfolk sa...

Vilken fin huvudlösbild <3
Jag hade i hela mitt liv sovit med rullgardinen uppdragen. Sedan träffade jag en man som absolut inte kan sova när det är för ljust i rummet... Man överlever det med ;)

Elisabet. sa...

mossfolk: det tror jag säkert att man överlever, men jag tänker nog inte testa :) När dottern kommer på besök, måste vi ha nåt i stil med mörkläggningsgardiner där hon ska sova, men det kan ju bero på att hon arbetar natt och har mörkt i rummet när hon dagtid ska möta John Blund.

Monet sa...

Men är det inte farmor du är till just den här lille bebisen?

Elisabet. sa...

Monet: jag lär mig ALDRIG. Efter tjugotvå år som mormor sitter det gjutet. Nu ska jag ändra :)