lördag 12 september 2020

Lördagmorgon i ett annat land ...


... nämligen i landet Västra Götaland.
Här, i den där lilla gula stugan med solceller på taket och med Toyotan utanför, sitter jag nu och skriver. Så fint här är! Spartanskt, men fint.
Jag sitter vid ett bord med fyra stolar, till höger om mig ett fönster ut mot havet ..., rakt fram en disk,- och arbetsbänk och ett kylskåp som står på golvet.
Till vänster två våningssängar och i hörnet vid kylskåpet ett litet kyffe med ett handfat (kallvatten) och en spegel.
Ovanför diskbänken ett fönster ut mot där bilen står.
Tall och al och stooora granar är vad jag ser.


Kom hit igår och nu kunde jag köra genom Göteborg och via Tingstadstunneln utan att hålla andan.
Jag kom på mig själv ..., oj, nu andas jag ju lugnt!
Mindre trafik än förra gången och jag vet ju att det är bara att hålla mot Oslo.
Skönt!


När jag natten mot idag inte kunde sova, lyssnade jag till detta - en dokumentär i P1 - där en ung kvnna vittnar om hur det är att bli mamma till sin mamma.
Kvinnan är enda barnet, väntar själv barn och så får man följa hennes och framför allt hennes mors resa in i dimmans land.

Jag tänkte att ......, ja, jag har svårt att skriva ned vad jag tänkte .., men det kändes mest hela tiden som om mamman skuldbelagdes för att hon började tappa minnet. Jag tyckte så oändligt synd om henne. Och ja, jag minns förstås hur kämpigt det var med min egen mamma i samma situation - jag var ju också ensam om henne i Ystad -.


Annat man funderar på?
(Hoppa  över dom närmaste åtta raderna om ni är kräsmagade).
Utanför servicehuset finns såna här tunnor och om jag fattat det rätt, så går avloppet (skiten, helt enkelt) ner i dessa, men mals först - man hör en kvarn utan byggnaden, det låter som när man mal potatis i en gammal kvarn som man vevar för hand - och så töms väl det hela av någon slamsugarlastbil.
Såna här - eller stora cementbrunnslock - syns nedanför nästan varje hus som man passerar, i alla fall hus som är högt belägna.
En annan sak: toaletterna är mer som av tysk modell, med avsats.
Och det slurrrrpar på samma vis som i flygplan eller i båtar, när man spolar.


Gick en promenad tidigt på morgonen .. ut på en av båtbryggorna .., och konstaterade att här är gott om små och lite större motorbåtar, men dom små är i majoritet. Just nu  v r ä k e r  regnet ner .., pv har kört iväg till hangaren för att fortsätta arbetet med att ta bort teakbrädorna (han hoppas bli klar tills i morgon, möjligen ikväll) och så småningom kommer han och hämtar mig, då ska jag upp på stegen och in i båten för att hjälpa honom på nåt vänster.
Spännande!

I torsdags var jag och lämnade prov för covid-19.
Det hela skedde på flygplatsparkeringen i Halmstad och var så vedervärdigt äckligt; jag kväljdes gång på gång på gång, men det är ju ändå snabbt övergående.
Döm om min förvåning när jag hade svar igåreftermiddag!!
Negativt.
Det här gäller alltså om man har symptom och jag har ju hostat sedan vi kom hem från seglatsen, men var själv inne på att det var vanlig förkylning. Sååå skönt att ha detta gjort!
Och ja, jag vet att det här gäller just nu, det är inte så att jag har antikroppar.

Nu ska jag diska undan (man får värma vattnet i vattenkokaren) och lyssna till Ring-så-spelar-vi.
Eller P1.

Liiite ljusnar det ute.
Skönt.

3 kommentarer:

Turtlan sa...

En liten minisemester. Det här är ju en fin tid på året. Är det några andra gäster i de andra stugorna?

Monet sa...

Tyvärr visar det ju sig nu att om du ska testa positivt för covid så måste du ta prov inom 1-3 dagar från första symptom. Vi är också båda testade, också för antikroppar men alldeles för sent trots att vi som många har långvariga restsymptom (sen i slutet av mars).

Elisabet. sa...

Turtlan: nej, helt alena på den här sidan. Där husbilarna står, där har jag sett nån som är ute med en hund, för övrigt. Här är väl åtta stugor, sju är tomma.

Monet:inom tre dagar var det, men det känns ändå tämligen meningslöst, för är jag fri nu, kan jag ju bli smittad i morgon. Men skönt ändå.