Dagens fönster ...
Och så här berättade hon:
Jo det är lite nackspärrsvarning med skyskrapor. Fast Houston downtown ar ganska gles så att säga så det blir inte så klaustrofobiskt här - breda gator och (tyvärr) många parkeringsplatser kvar från rivningsvågen på 70-talet.
När jag först flyttade till USA för 11 år sedan (!) så bodde jag i New York i 18 månader innan vi flyttade hit. Jag tyckte Manhattan var rätt klaustrofobiskt först. Det var sommar, väldigt varmt, rätt smutsigt och slagskugga på avenyerna. Och FOLK överallt - och jag hade ändå trängts i London i 10 år... Fast jag trivdes med stan.
Lite om mig - jag jobbar som biomedicinsk forskare. Jag flyttade till London 1992 för att avsluta min grundutbildming och sedan doktorera och har sedan dess jobbat inom forskarvärlden, först i London och sedan i NY och Houston. Flytten till USA var motiverad av jobben (min portugisiske man är också forskare och vi träffades i London). Blir vi inte kvar här så kanske vi tar oss tillbaka till UK eftersom vi båda trivdes bra där. Sverigeflytt känns långt borta, inte så konstigt kanske eftersom jag snart bott utomlands lika länge som jag bott i Sverige...
Annat - älskar att läsa! Vänster tumme upp (förstås?)
4 kommentarer:
Varsågod! Parken i förgrunden har förresten väldigt fint pyntade träd under julen/vintern - ljusslingor lindade kring stammarna. Mycket stämnningsfyllt.
Cecilia i Houston: fylls av beundran av människor som vågar ta språnget - om man nu vill ta ett språng, alltså -!
Fast nu tas ju inte så många språng längre! Jag har bott i Houston i 19 år, samma bostadsrätt i 17 år, och bara haft tre jobb på den här tiden och hela tiden varit tillsammans med min R.
Det mest äventyrliga - och fantastiska - under de senaste 10 åren är att jag lärt mig dyka!
Cecilia i Houston: ja, det är inte det sämsta!
Skicka en kommentar