onsdag 26 januari 2022

Nästan en frälsningsupplevelse ...


Bild från internet: En av männen som pratar med sin hund. 

Så var det då igårkväll dags för ett besök på Röda Kvarn i Halmstad, i akt och mening att titta på filmen "Tryffeljägarna från Piemonte" - en dokumentär om äldre-äldre män som med sina högt älskade hundar försörjer sig på att leta och sälja tryffel -. 
Filmen var helt  u n d e r b a r! 


I vanliga fall, när det är filmstudio, visas filmerna i en stooor salong med balkong, men nu var det en mindre variant och ingen balkong. Varannan bänkrad var spärrad och så fick man sitta med flera stolars mellanrum. Covidpasset skulle uppvisas, samt legitimation (det senare var det mindre noga med). 


Och här en annan tryffeljägare .., alla var dom äldre, förutom uppköparen. Och vilka enorma summor den vita Alba-tryffeln genererar! Sen säljs den vidare till lyxrestauranger runt om i världen.


I filmen får vi följa dom olika männen .., uppköparen förstås .., en läkare som undersöker den äldre mannen längst uppe i inlägget .., vi får uppleva konkurrensen männen emellan om var tryffeln finns ., och vi fick se den outsägliga sorgen när en man förlorar sin hund som då blivit förgiftad - det förekom också - att ta död på konkurrentens duktiga hund.

Men allra mest var det en hel massa underbar värme (och många s.k. original!) och musik som gjorde mig sååå glad. 
När eftertexterna rullat, hörde jag spridda kommentarer från några kvinnor på väg ut ur salongen. 

"Men det här var ju ingen film på det viset, bara en dokumentär, det hände ju inget!" 
Hon var så besviken. 

Och jag ville ropa högt att; "Men å, det här var bland den mest ljuvliga film jag har sett!"

Så olika kan det vara.


Bilden: Carlo och hans Mycket Bestämda Hustru som vill att maken ska sluta med detta envetna tryffelletande .. han är trots allt åttiosju år och det är branta kullar och snårigt och tänk, om nånting händer! Men Carlo och hunden bara fortsätter.
På bilden sorteras (och sköljs) egenodlade tomater. 
"Känn vilken doft ...!" sa frun som doppade varje tomat i den vattenfyllda skålen till höger på bilden.

Text från nätet: "Den vita tryffeln är en av världens dyraste råvaror och anses vara den mest exklusiva tryffelsorten. Från italienska Alba i Cuneo kommer 80 procent av Italiens vita tryfflar och de kallas därför ofta Albatryffel. En vit tryffel på ett och ett halvt kilo som hittades utanför Pisa 2007 såldes för hela 130 000 dollar på auktion. För vanliga knegare är kanske den svarta fejktryffeln i leverpastejen det närmsta den glammiga Albatryffeln man kommer."


Sen gick jag mot parkeringen, i ett nästan helt öde Halmstad. 
På en bänk på torget satt fyra, fem personer och drack öl eller annat .., och jag tänkte att å, vilken tillvaro i kallblåsten! 

Kom hem till nygjord fruktsallad (alltid skuren i små-små-pytt-i-panna-bitar med vispad grädde, hackade nötter och granatäpplekärnor) och pv berättade att Harry hade varit så orolig och sprungit fram och åter till hallen för att se om matte hade kommit. 
Sånt värmer minsann ett sextioåttaårigt hjärta.

I en halvtimmes tid bubblade jag sen på om filmen, allt medan husets herre tittade på handboll.

Just så var den kvällen.

Glömde: Manus och regi: Michael Dweck och Gregory Kershaw. 

Här en recension av filmen av tv 4:s Wanda Bendjelloul.

Inga kommentarer: