fredag 28 januari 2022

Spridda skurar från en bra dag ...


"Un jour de différence ...", sjunger Susie Arioli så sinnligt. 
(Här sjunger hon nånting helt annat, men också så mjukt och fint. Nuages. 
Aha, det betyder tydligen moln. Susie Arioli är canadensiska).

Ja, tänk vilken skillnad från en dag till en annan ..., i alla fall om solstrålarna redan på morgonen når in i köket och vidare ut över den del av världen där man bor och ännu mera underbart är det ju om det inte blåser isvindar. 

Och där står Harry och väntar på att matte ska bli klar för promenad. 
Jo, alldeles strax! 


Vi går längs havet och framme vid lilla hamnen (Oskars hamn) tar jag paus och slår mig ned i trädgårdsstolen vid den vita pilen. Solen mot ansiktet. Å, Gud .., det är så härligt så det går inte att beskriva och det knirrar och knarrar från bryggorna .., jag har vinden i ryggen och lite från väster, men det är lika fullt så ljuvligt. 

Hur länge blir vi där?
En halvtimme, kanske?
Eller fyrtiofem minuter?
Inte en människa ser vi.


Och jag tänker att där hade vi kunnat sitta och ta kaffe när pv kommer hem från jobbet, men då är det nog så mycket kyligare och så har han då avverkat ett par mil på cykel och är säkert frusen. (Måste komma ihåg att elda för varmvatten!) Kanske inte ändå? 
Igår köpte han plats till Vasaloppet. Han ska åka buss med det vanliga gänget från Ljungby och är nu förmodligen salig av glädje i fem veckors tid, innan det hela ska gå av stapeln. 

Vad då?
Hans axel?
Ja, men det säger han att det ska ordna sig. Det är bara när han sträcker sig uppåt och bakåt i ett visst läge, jodå, inga problem! 


Så hemåt. 
Det är fortfarande så tungt i bröstet, särskilt när det är aldrig så lite uppför eller än värre: om det är motvind. Kommer man någonsin att bli som förr? 

Nåväl. 
Man kan i alla fall glädjas åt blomlådan som pv byggde kanske för ett år sedan eller två. I vår ska den få rätt nyans på det gröna; den här blev så kylig. 

Så lunch. 
Stekt blodkorv med strimlad rödkål + apelsinbitar och lingonsylt. 
Tänk, att nånting så enkelt kan vara så gott! 

Gör DN:s nutidstest för vecka 4 och får åtta rätt av tio. 
Jo, men det är okej.
Garanterar att pv får full pott.

Nu kaffe mot solsidan.
Ikväll handboll. 

Och Karl har namnsdag. 
Min pappa, t.ex. Karl Gustav Ivar - om han hade varit i livet - och inte att förglömma den underbare och fine Emil också. Grattis till er båda!

5 kommentarer:

mossfolk sa...

Trevligt med spridda skurar!
Blodpudding äter vi rätt ofta, men blodkorv har jag nog aldrig smakat…
Han måste ha en grym kondis, pv!

Bert Bodin sa...

Rödkål går att variera så mycket. Gott blir det oftast. ;-)

Turtlan sa...

Tack för påminnelsen om Karl-dagen. Det hade jag missat. Han M heter också Karl och det missar jag alltid. Blir också lite fint påmind om det.
Åkte förbi bageriet på hemvägen och köpte semlor så det blir ju bra säga att jag gjorde det för att fira Karl ;-)

Bloggblad sa...

Så fint! Här var det isig vind på kortpromenaden. Nu stundar andra natten utan ”husse”. Operationen blev lite mer komplicerad än väntat, men i morgon får jag hämta hem honom.
För att det inte ska se ut som ”ensam pensionärstant” i villan, har jag tänt lampor i varje rum och på trappen står två ljuslyktor. Förhoppningsvis ser det ut som en tyst fest - och alla inbrottstjuvar håller sig borta.

Elisabet. sa...

mossfolk: blodkorven säljs i en sån här "korv" typ risgrönsgröt eller ärtsoppa, men är mycket fastare. Den är betydligt dyrare än blodpudding, men smakar såååå mycket mera!

Bert Bodin: köper nästan aldrig isbergssallad/salladskål vintertid, däremot någon salladsmix ibland. Rödkål däremot: hur ofta som helst. Och rödkål tillsammans med grönkål är ju bara så gott! ¨
Brukar dutta på lite olja på kålen, samt fling, - eller örtsalt, så blir det lite lenare.

Turtlan :Hälsa och gratulera från mig!

Bloggblad: aj då! Hoppas att det ordnar sig för den tidigare så skönlockige mannen! Och jag gör som du när jag är ensam hemma. Hög musik ockå och Varning-för-hunden-skylten i fönstret, ser jag till att ha belysning på :)