Livet ...
Det känns som ett ständigt upprepande.
Men nu blir det - detta till trots - ännu en upprepning.
Igår fick jag nämligen veta att Anitha Renström hemifrån, hade gått bort. Eller helt enkelt inte längre var i livet. Anitha .., hon som tillsammans med sin Per-Erik var med på bloggträffen i Steninge i maj 2009 - då hade jag ännu inte flyttat till Halland - och hon och P-E hade då lämnat huset i Adak (inte långt från Malå) och hyrde ett hus någonstans i Skåne; jag kommer inte ihåg riktigt var.
S o m dom trivdes!
På bloggträffen hade Perra (som ju var musiker i ordets rätta bemärkelse) med sig gitarren och han sjöng och spelade, ja, det var på det hela taget trivsamt och dagen därpå fick Annika Engström lifta med dem hem till Kävlinge.
(Bilden är från hemtidningen Norra Västerbotten och jag frågade sonen om det var okej att låna den, det var det. Tack Kristoffer!)
"Hade inte Anitha en papegoja?" skrev Annika i en kommentar igår.
Jo, papegojan kom jag också ihåg.
Och vilken omsorg om djur hon hade!
Ett eller två år efter bloggträffen somnade Per-Erik in i sömnen och hittades av Anitha, som tyckte att han hade legat och sovit ovanligt länge.
Nu är även Anitha, född 1956 - efter en tids sjukdom - borta.
Alldeles, alldeles för tidigt!
Och så här berättade dom om sig själva på min vänsterhandsblogg.
Hoppas innerligt att dom får mötas igen, Anitha och Per-Erik! det säger jag bara.
12 kommentarer:
Hoppas du inte slutar blogga! Jag läste om Anita i Norran. ellem
Att lägga ner bloggen är inte bra tänkt.
Se bara, när du vill titta tillbaka på händelser i ditt liv 10-15, ja 20 år. Hur gör du då. Vet inte om Instagram, eller FB kommer att spara allt så långt tillbaka i tiden.
Och en bra funktion i bloggen är att du kan använda sökraden för att finna speciella händelser.
Förutom att långa texter på instagram är tråkigare att läsa. Ingen layout. Ingen styckeindelning. Bara tänkt för korta beskrivningar till den bild man lägger ut.
Så inga dumheter nu!
Glömde ... Det är ju också möjligt att göra sitt snygga inlägg på bloggen och sedan länka till den på t.ex. FB.
Jag tycker, som många tidigare också sagt, att det vore tråkigt om du la ner din numera mångåriga blogg. Jag skrev min sydfranska blogg i nästan tio år och det känns som en ovärderlig personlig bild-och textdagbok som jag önskar jag kunnat fortsätta med. Den får då döpas om och handla om livet i den roslagska småstaden ställit i relation till det franska livet. Vi får se hur det blir med det..
Personligen förstår jag inte vitsen med att ligga ute på flera sociala plattformar samtidigt. Det måste ju vara ett sjå att hinna med och frågan är ju varför det är viktigt att synas på flera ställen? Jag kan ingenting om Instagram men föreställer mig att det är en kortvarian med kanske bara en bild och kortare text. Som sms jämfört med mail kanske? Vem gillar sms? Annat än det rent praktiska - men något större avtryck jämfört med hur man kan förmedla sina tankar lite mera utförligt i blogg eller mail ger det ju inte?
Ja, du vet ju bäst själv. Att man sen tröttnar i omgångar på både det ena och andra är ju självklart, inte minst om man upplever att det man skriver tappar i intresse för de följare man trots allt ändå har. Men de blir ju trots allt ändå ”bloggvänner” som ger glädje i vardagen så man behöver ju tänka på dem också. Själv fyller jag numera mitt sociala behov och håller kontakten med mina vänner genom Facebook - dels genom kortare ”levnadsrapporter” men framförallt genom intressanta åsiktsutbyten och diskussioner. Som nästan aldrig går snett dessutom!
PS. Jag har dessutom kostat på mig att konvertera de tre första bloggåren till bokform genom ”Blogg till Bok”. Det kostade skjortan eftersom jag liksom du skriver långt och lägger in många bilder. Men det var det värt. När jag får ekonomiska möjligheter ska jag fortsätta med det!
Bert och Monet: instagram och bloggen är ju så helt olika. Jag tycker om båda. Facebook har jag helt tappat sugen för, men det beror på alla stora gif:ar som tjoppar upp. Å andra sidan är det ju ett perfekt sätt att hålla lite kontakt med människor från förr. Malåsidan är en guldgruva för mig. Och påminnelser när vänner fyller år.
,
Det du skriver om Bert, detta att man söka olika händelser, det är ju nästan det bästa med bloggen. Så enkelt när det blir diskussioner; bara gå tillbaka och kolla. Men det har man ju kvar, även om man inte skriver nånting. Eller försvinner bloggen helt om man inte uppdaterar? Nej, det kan den inte göra, för Min vänstra hand finns ju kvar.
ellem: gick in och läste (tack och lov att familjesidan kan man titta in på även om man inte är prenumerant) och hennes son berättade att minnesstunden eller begravningen, kommer att livesändas. Så ledsamt att dö så pass tidigt, men barnbarn och allt.
Ja, till er alla tre: tack för respons och åsikter!
Jag har aldrig förstått vitsen med Instagram, jag tycker att det är väldigt rörigt. Dessutom skriver nästan alla exakt samma inlägg på facebook.
Visst är det trist med de där jättefigurerna som inte tillför något alls! Småe emoijsar tycker jag däremot är kul.
Jag som nästan slutat blogga, tycker inte att du ska göra det. Jag läser och följer dig och allt fantastiskt du skriver om både när det gäller sorg och glädje. Du har ju fortfarande många läsare. Mig hittar ingen till numer, och ibland tycker jag det är trevligt att bara skriva lite för skrivandets skull, utan att någon ser det.
Jag gjorde "Blogg till bok" - 4 tjocka böcker (1000 sidor) som kostade någon tusenlapp. Numera gör jag "Pastbook" av mina facebookbilder, då kommer bara bild och bildtext med, inga inlägg och inga kommentarer och - ingen reklam!
Det har blivit två jättetjocka böcker med fantastiska bilder med våra vandringar och lusthusbygge.
Det ni alla skriver om Facebook känner jag inte alls igen. Ingen skriver väl detsamma på FB? Möjligen då om man har besökt något ställe, ätit något speciellt eller fått ett barnbarn. Men de grupper jag är med i och de vänner jag har är inte fokuserade på det utan på intressanta diskussioner, dagshändelser, tips och visst: familjenyneter för den delen också. Min nya Norrtäljesida är en guldgruva när det gäller hjälp, tips och råd som nyinflyttad. Samma vänliga hjälpsamhet finns på alla Frankrikesidor där människor verkligen tar hand om varandra! Min skåne- och östergötlandgrupp har fått mig i kontakt med vänner från småskolan och resulterat i urtrevliga sammankomster och i språk- litteratur och konstgrupperna finns oändliga källor att ösa ur. Vad det är för giffar som poppar upp har jag ingen aning om, känner inte alls igen det? Det här är sociala medier när det är som bäst tycker jag. Och som jag sa tidigare: i de sammahang jag rör mig i är det alltid en trevlig och civiliserad ton, ingen som beter sig lättkränkt och ger sig på någon annan. Trots att diskussionerna kan gå både höga och låga!
Mina Blogg till Bok kostade flera tusen men det var många sidor också. Jag gör också Pastbooks som är jättefina. Men de förutsätter ju att man lägger ut bilder och text ganska regelbundet annars blir det ju tunt!
Bloggblad: och jag tycker oändligt mycket om instagram, men där ligger ju betoningen oftast på bilder. Har tre fotoböcker just därifrån och älskar dem, men dom är tunna, kanske tjugo sidor per bok. Dyrt nog ändå ,-) Blogg till bok har jag inte ens hört talas om, men det är nog tur det, så mycket som jag skriver ,-). (Och tur för mänskligheten).
Monet: jag tror att Bloggblad menade att det som skrivs på instagram ofta kommer på facebook - typ ett likadant inlägg - och så är det. Jag kommer ofta på mig med att ha kommenterat på ig och ser sedan samma inlägg på fb, men då känns det så dumt att skriva (kommentera) samma sak igen. Men lite så blir det ju för mig med här, kontra ig.
Nu försöker jag att åtmninstone t ä n k a på den saken.
Jag finns på twitter också, men har bara ett konto; annars kan jag inte läsa det som finns där och där finns hur mycket intressant som helst, tycker jag. Många samhällsengagerade människor, men oj, så hård jargong. Jag har nog aldrig sett så många "dra åt helvete" som där; nej, jag fixar det inte som den mes jag är.
Jag läser din blogg varje dag. Facebook tittat jag sällan in på. De flesta av mina fb-vänner uppdaterar sällan eller aldrig och det är en och annan gång jag lägger upp nåt där.
Jag gillar Ig och tycker den tillför så mycket mer. Så vänligen sluta inte med Ig och alla dina vackra foton.
Oj vad jag skulle tycka det var synd om du slutade blogga. Jag har ju nyss träffat dig.
bettan och monet: det slog mig att det är ju inte alls samma människor som man har kontakt med (jo, många, men långt ifrån alla!) när det gäller olika sociala medier. På ig är det hur många som helst som jag aldrig träffat och somliga av dessa har kommit på besök här i Halland och det berikar ju ens tillvaro rejält. Det är ju en orsak till att man kan vara på flera ställen.
bettan igen: ja, tycker också om ig och formatet. Och många som inte vill skriva så himla mycket, kan känna sig bekväma där, det tycker jag är bra.
Gunnel: du är för rar! Tack.
Skicka en kommentar