Elisabet

Hit och dit ...

Tillvaron - eller i alla fall vädret - växlar hela tiden. 

Just nu är det strålande solsken och den där lilla adresslappen med Maris text, gör mig alltid så glad. Den brukar hänga i fönstret (baksidan är mer färgglad), men snöret har väl tappat geisten under årens lopp. 

Ska fixa till det när jag skrivit klart. 

Annat att glädjas åt: herrarnas guld i curling - lag Edin - så underbart roligt! 

Och att herrn i Luleå - Bert - tipsat mig om den lille Roskarlen som vänder på stenar i jakt på föda, gladde också. Ruddy Turnstone, heter den tydligen på engelska.

Här kan man få träffa den.

Nånting helt annat. 

Var gång sonen ringer, frågar han om jag har nånting planerat för dagen?

Eller "vad är ambitionen för idag ..?" 

Då känns det alltid lite dumt att svara att ..."ja, jag har väl inga större ambitioner .., annat än att vara ute som mycket som möjligt förstås, men inte för övrigt". 

Alldeles nyss ringde han och det var nästan så jag trodde att han befann sig i yttre rymden, sånt brus var det i mobilen. 

Nej, han satt på sin cykel i ett oerhört blåsigt Skåne och var på väg till gymmet.

Det var hans ambition; att träna.

Gott så.

För egen del tänker jag leta efter vårtecken. 

Kanske ska jag spana efter sädesärlan?

Kanske köra till Vastad och och titta till sjöfåglarna som håller till nere vid vattnet?

Pv planerar för rullskidåkning. 

Det är helt obegripligt så ihärdig han är. 

Hans pjäxor luktar pest - rent ut sagt kattkiss - men han påstår att det absolut inte är på det viset. Döm om min förvåning när han ställt ut dem på vädring - i blomlådan - den som sitter just 

utanför ytterdörren!

Nu ut med Harry!