Elisabet

    Som ett gift ...

Den som i många år vandrat här bland bokstäverna, vet hur salig jag har varit när det gäller kallbad. 

Eller vinterbad. 

Det har varit i det närmaste att liknas vid en frälsningsupplevelse! 

Lugnet som kommer efteråt .., den där inre stillheten. 

En slags .. f r i d. 

Många har förstås tänkt och tyckt att man varit mer eller mindre galen, men en bland bloggvännerna gjorde slag i saken och har nu ingått i samma förening, nämligen ellem i Skellefteå! 

Hon är dessutom än värre .., hon tycks vara ute och motionssimma bland isflaken och det kan jag säga, att det har inte gjort! 

Så här skriver hon: "Sista vakdoppet! Nu tar de bort stegen, nu får jag ta sittbad i Falkträsket tills isen går upp där och det blir simbart. Idag var det 2 grader i ytan. Tidigare en gång sa de att det var 0.3. Var i två gånger idag och simmade ett tag. Brukar inte gå i bastun, men det gjorde jag idag och tänkte att jag skulle gå i igen. Men då började jag frysa när jag kom från bastun, så det fick vara. Men jag har verkligen blivit biten, sju söndagar på rad!!"

Oj, vad jag beundrar dig, ellem! 

Nu, särskilt efter det här med hjärtat, har ju min inre termostat hakat upp sig och jag fryser i princip jämt. När jag i förrgår tog ett dopp i Steninge, var det inte ens skönt. Det var bara iiiiiskallt, men jag tänkte att "det måste ju blir härligt till slut!" (Nej, det blev det inte!)