Händelser vid vatten ....
%20(1).jpg)
Började idag att på svt.play titta på den kritikerrosade filmversionen av Kerstins Ekmans roman - med samma namn som i rubriken till vänster -.
Nej, jag klarar inte av att se den. I alla fall inte första avsnittet i ett svep.
Och nej, det är inget fel på skådespelarna och hur filmen är gjord, men den drar iväg och blir så hemsk. Påminner om Jägarna, som jag inte heller tyckte om.
Och så den här bilden av norrlänningar som råbarkade sällar.
Läste sedan i DN: s kulturdel - en krönika av Nicholas Wennö - som handlar om filmens scenograf Anna Asp.
M e n så intressant! Jag har skrivit om det tidigare, men det må vara .., detta att man (jag) kan minnas filmer tack vare färgsättningen.
Amelie från Montmartre går i rött och grönt (så blir den varm och ombonad också) och jag minns (inte) en till film, om en kort-kort-kort-man (dvärg skulle man ha sagt på 60-talet), jag tror att den var kanadensisk (amerikansk) och helt omöjligt är det att komma ihåg titeln och den gick också i någon slags färgskala som jag tyckte så mycket om.
Jo, nu vet jag! Titeln är "Station Agent". Oj, vad jag tyckte om den!
Filmen är inspelad 2003 och jag tycks minnas att jag såg den i Helsingborg, plus en rad med andra filmer som gick raka spåret in i mitt hjärta. Då var jag medlem i en filmklubb på nätet - vars namn jag också har glömt - och där man recenserade filmer man sett. Efter hand upptäckte man vilka som delade ens filmtycke och litade då mer på dem än på tidningarnas recensenter.
"Station Agent" ska jag se om i helgen.
Här en länk till filmen.
Men det var ju om "Händelser vid vatten" jag skulle skriva.
I intervjun med Nicholas Wennö fick vi veta bland annat följande:
Inför inspelningen finkammade de området kring Arjeplog efter ensliga hus som ligger mitt i naturen. För Asp handlar scenografi också om att understödja och tydliggöra konflikterna i ett drama.
Anna Asp: "Oftast så placerar man ju motståndare i olika färgmiljöer, om någon bor i ett blått hus så bor den andra i ett rött, lite förenklat. Här jobbade vi också med kontrasten mellan de infödda i byn och ”utbölingarna” från Stockholm som rollfigurerna Annie och Dan. Annies hus är rött, en bra färg som står för hetta, kärlek, hat och kan signalera fara. Enkla symboler, egentligen."
Nu är klockan tjugo minuter i fem och Harry vill gå ut. Snön v r ä k e r ner. Ja, men det är ju underbart. Eller inte.
7 kommentarer:
Jag har svårt för väldigt otäcka scener - det räcker att slå på nyheterna ... Välkommen i klubben för bortglömda namn!
Det där med ljuset hade jag aldrig tänkt på (jag är ju inte precis uppfödd på bio...) förrän vi gick med eleverna och såg film och fick arbetsblad att diskutera kring. Då först såg jag: De rika människorna var omgivna av ljus och de fattiga levde i skugga ... Efter det tänker jag förstås på ljussättningen.
Jag känner som du om Händelser vid vattnet. Inte säkert att jag ser mer än det avsnitt jag sett. ellem
Jag klarar inte längre av att se dessa råa serier .Likaså,Keplers och Nesbœs senaste såååå råa att jag mår illa.Undrar vad dessa författare eller filmregissörer varit med om eller vad tror de att folk vill läsa eller se? Spänningen jag har i vardagen räcker bra för mig😂😂😂
Bloggblad: ja, nu får jag kolla på ljussättningen också ,-). Tack för tipset!
ellem och Babsan: ja, då är vi fyra stycken i alla fall! För egen tror jag att alla skjutningar och det rena helvetet i Ukraina, får mig att bli illamående av ännu mera våld. Just nu passar Saltkråkan perfekt. En slags flykt.
Har precis skrivit om "Händelser vid vatten" och precis som du tyckt att den påminner om "Jägarna." Samma hemska bild av glesbygdsmannen som en rå sälle.
Gunnel: Jag blir så innerligt döless på bilden av män norrifrån ..., det är precis som du skriver! I filmen Jägarna var det likadant, nej, jag klarade inte av den heller.
Skicka en kommentar