Är du skrockfull ...?
Nej, pv ställde inte frågan direkt så, men helt plötsligt en kväll frågade han om jag går under stegar?
"Ja, självklart, om det behövs ...", svarade jag.
Nycklar på bordet då?
"Inga problem!" blev mitt svar.
Och om en svart katt går över vägen ...? fortsatte han.
"Inga problem där heller ...", svarade jag.
Helt ärligt blev jag så perplex över hans frågor .., kunde inte begripa hur han - en matte/no-lärare - kunde vara skrockfull.
Och du som läser här ...?
Hur gör du?
9 kommentarer:
Är precis som du. 😊Tänker inte ens på det. Möjligen ett tvi, tvi tvi om en svart katt går över. Men det är mest på kul och nått som mamma brukade säga (Hon var inte heller särskil skrockfull. Mig veterligt.)😊
Är egentligen inte ett dugg skrockfull, men när jag lägger nycklarna på bordet så finns där en tanke om att jag inte borde göra det.
Jag är helt med på PV:s sida! Katten kanske går an. Stegar går jag under men…
Inga nycklar på bordet. Det går bort. Men ok på hallbyrån. Det är inget bord.
Hälsa PV!
Jag skulle göra alla de där sakerna utan att fundera ett dugg över det. Nycklarna lägger jag alltid på ett bord i mitt klassrum. Däremot blev jag ombedd att plocka bort dem under ett föräldramöte. Länge efteråt funderade jag över det innan jag insåg att det måste ha med skrock att göra.
Jag är inte skrockfull. Allt du ger exempel på gör jag utan att tänka på det. Skrockfullhet ligger i närheten av tvångstankar. Och tvångstankar kan vara mycket besvärliga att bli av med. Så allt onödigt begränsande av livet går bort. Händer dock att jag rycker i ytterdörrens handtag för att förvissa mig om att jag låst den.
När jag var barn (men tillräckligt stor för att ha läst om sånt; skrock fanns inte i familjen!) var jag skrockfull. Inte som vuxen. Fast när jag går under en stege tänker jag på det. Igår när jag var tvungen att gå under den utskjutande bakdelen på en jättelik lyftkran tänkte jag på möjligheten att bli krossad under den. Med tanke på hur osannolikt det är så är det på gränsen till skrock, kanske.
En sak jag gör som också är på gränsen till skrock eller i alla fall lite barnsligt är att ibland när jag är ute och går så säger jag till mig själv att jag ska försöka hinna fram till den där lyktstolpen innan bilen bakom kommer ikapp mig!
Jag brukar inte lägga nycklar på bord för det finns andra platser att lägga dem på innan jag kommer fram till ett bord. Men jag har nog blivit lite avskräckt av att jag en gång på studenttiden gick ut med min lägenhetskompis hund på lunchen, slängde igen dörren och såg omedelbart därefter hur mina nycklar låg kvar på bordet innanför fönstret mot loftgången… Som tur var kom hundägaren också hem för att äta lite senare…
Vi kan ta i hand, du och jag.
Inte mycket skrockfull förutom en grej ,nycklar,på bordet
Tack till er alla för att ni delade med er av skrock-eller-inte!! Så roligt att läsa.
Skicka en kommentar