Elisabet

       Möten ..., inte i monsunen, men väl i Skallkroken.

Bilden är från 2015, då, när Nelly ännu var i livet. 

Igår, när jag stod i hamnen och väntade på pv och hans bror, kom en äldre-äldre man fram och pratade med mig. Nej, det var ingen kund från affären, utan någon som jag aldrig tror mig ha träffat tidigare, men han var så otroligt pratglad och närapå salig. 

"Ja, här står du och tittar på triften ....!" sa mannen och log så varmt.

Och han berättade hur mycket den där lilla blomman betydde för honom .., och han och hans fru .., ja, när dom letade efter ett hus, då kom dom till ett ställe i Harplinge där tomten nästan var översållad av trift och sen var det liksom aldrig någon tvekan. Huset blev deras. Dessutom visade det sig att fruns morfar en gång bott just där och om detta hade hon ingen aning om, till en början.

Nu hade mannen sällskap av en bekant från Tjörn i Bohuslän. 

Den mannen, som var betydligt yngre, gick lite för sig själv och satte sig sedan i bilen ., rutan nervevad och det var nästan som vore han generad över den äldres pratglädje.

Kanske stod vi där i tio minuter och pratade - eller mannen pratade - och han förklarade hur mycket det betydde, detta att se triften blomma och hur mycket glädje det skänkte honom.

Dagen dessförinnan blev det prat med en kvinna i min ålder, som var ute och promenerade med sin lilla hund, samma ras som Nelly. Vi kom att prata om glädjen i att vara pensionär och detta att vara någorlunda frisk och hon berättade om sin sambo som blivit dement, hamnat på ett gruppboende och så småningom gått bort. 

"Då, efter ett tag, ville hans söner att huset skulle säljas, så jag fick lite panik .., flyttade femton mil, men hittade till slut en liten lägenhet på lite drygt 40 kvm, det var i Getinge där min dotter bor och jag trivs så alldeles otroligt bra i det samhället och du förstår, det blev en så bra början .., jag öppnade dörren och kom in i vårdcentralens väntrum och alla där inne log och sa hej och kom att prata med mig .., ja, jag kände mig sååå välkommen!" sa kvinnan. Tänk, vad sånt betyder. Att bli sedd. 

Nu lever hon ett helt annorlunda liv. Ensam, men ändå inte. Och gärna skulle hon vilja träffa någon att hålla kär, men såå enkelt är det ju inte.

Så blev det en bra stunds surr och jag tänkte att det är så fascinerande hur öppna människor kan vara om sina liv, om man bara gläntar på lite dörren och ibland behöver man inte ens glänta .., den bara ställs på vid gavel.