Sverige har just förlorat fotbollsmatchen mot Danmark.
En koltrast flöjtar överjordiskt.
Och där är göken!
I grannhuset, det där lilla gula nere vid bäcken, speglar sig pensionatet i fönstret.
Ååå, vad det arbetas i pannrummet!
Där står de två bröderna - herr Elektriker och unge herr Rörmokare - och där är också äldre herr Mattelärare och det spekuleras och känns på rör och teorier förkastas och andra testas.
När allt nästan är klart (tror dom ...- bloggmadamens anmärkning -...), bjuds det på rabarberpaj, förfärdigad av pensionatsvärden.
Och där vid bordet blir det nya diskussioner.
Kommer det här att fungera?
Finns verkligen alla delar ...?
Något Äldre herr Elektriker vill ha svar.
Unge herr Rörmokare drar händerna genom sitt sitt rödblonda hår och ler lite filurigt.
Pelle sover i sin fåtölj.
Och jag sitter mest och ler för mig själv.
(Och nu har herr Elektriker plockat sönder en gammal telefon .., han ska ha motstånd ..., säger han. Och pv som aldrig slänger nånting, för det "kan va bra att ha", han hämtar självklart en gammal telefon som legat och dåsat i ett skåp och vips, harr herr Elektriker öppnat densamma och sitter framåtböjd och inspekterar dom pytte-pyttesmå motstånden och räknar färger och annat. Jag bara gapar.Yrkesskicklighet, i vilken form den än uppenbarar sig, är närapå magiskt, tycker jag. Och när jag hör mitt "skratt" på slutet av filmen.., då hör jag plötsligt min mamma och översköljs av saknad. Det som liknar en fallossymbol i ena hörnet, är en stor kaktus som, enligt pv, blommar en dag per år, möjligen två. Den dagen ÖVERSÅLLAS av den blommor! )
Nationaldagen firas med att bloggmadamen får ta pv:s betalkort (halleluja!) och så bär det iväg till Plantagen, som jag av någon anledning alltid kallar för "Passagen".
Det ska köpas glaserade blomkrukor (önskemål från pv .., jag tycker bäst om lerkrukor, men kan nog tänka mig att avstå om någon annan står för fiolerna ..), blomster och lite annat smått och gott.
En spaljé till kaprifolen, till exempel.
Och så åker jag in i röda Volvon och jag sitter där och pratar lite för mig själv, så där som jag alltid har gjort, men nu kan man göra det helt öppet och ogenerat, för nu tror förstås andra bilister att man har en öronsnäcka och mobilsurrar.
Dom skulle bara veta ...
Och jag köper lavendel och rosa pelargonior och säger till expediten att man borde ha tänkt på att skaffa en pojkvän med annan färg på huset än gult .., men det kan ju åtgärdas i sinom tid (här planteras en tanke hos pensionatsvärden .., kanske gror den om några år ,-) och några kryddväxter blir det också ., salvia, bland annat ..(stäppsalvian som jag planterade i fjol, den är nu stor och blommar så fint!), ja, det blir mycket som trängs på kundvagnen och så bär det iväg till pensionatet.
Jag passerar Steninge vandrarhem där vi hade bloggträff och jag ler för mig själv när jag ser trädgårdsmöblerna där vi satt och räckte upp händerna, hade frågesport och småpratade och alldeles lycklig blir jag bara vid tanken.
Två bilar står på infarten.
Det är pv:s brorsöner Emil och Jens som har kommit för att göra det sista med solfångarna.
En är elektriker, den andre rörmokare.
En tredje bror är snickare.
(Jens (elektrikern) har jag aldrig träffat, men han, liksom övriga i släkten Göransson, visar sig vara en sån trevlig filur .., stor och trygg, som en nallebjörn.)
På lilla filmen sitter Emil och filar och filar.
Han är Stenbock ...., och det var den unge mannen jag åkte med till Lund för några veckor sedan.
Under den resans gång berättade han om vilken ofattbar yrkesstolhet det finns bland just rörmokare, nånting som kom som en total överraskning för honom och det är Emil som verkligen är praktiskt lagd, men ingen stjärna i svenska .., och just därför blir han inte certifierad och får också bra mycket sämre lön.
Vilket totalt vansinne! tycker jag.
Var så god!
Ha det så bra
Önskar Maggan."
Kanske för att jag vaknade vid fyra och sedan omöjligt kunde somna om .., kanske är det därför ...?
Jo, idag har mycket hunnits med.
Det har städats, fejats och handlats och pv kom cyklande till Maxi och sedan åkte vi hit och åt lunch som var jättegod .., dillstuvad potatis samt stekt lax med honungsglacerade morotsstavar .., oj, oj, oj!
(Och tror ni inte jag upptäckte två ystadbor vid bordet intill .., ååå, det blev rena kramkalaset!)
Och på tillbakavägen tvärhälsade vi på hos Axel Jonsson som växte upp utanför Malå och under många år sände ett radioprogram som hette "Aloha ...", där det enbart spelades söderhavsmusik.
Axel är 84 år och jag säger bara det ..., vore det inte för att han ska få vara med i min Handelskrönika i juni, så skulle jag berätta för er om hur sanslöst härligt ett människoliv kan vara även när man är till åren kommen .., ja, faktiskt hade jag då kunnat berätta för er vad som kan hända med en åttiofyraårig man som tänker sig att åka buss till Oslo.
Då, kära vänner, kan hela livet förändras inom loppet av två timmar.
Det var för övrigt Axel som vid åttio års ålder förverkligade en dröm.
Han köpte sig en grön Cadillac.
Just så.
Och mera ...?
Jo, på eftermiddagen har herrn i huset klippt gräs och vi har suttit på den inglasade altanen och planerat sommarens resa norröver.
Två hotellnätter i Malå är nu bokade och jag smajlar när jag skriver detta.
Ååå, jag tänker på att promenera längs Kärleksstigen alldeles vid mitt barndomshem .., och kanske Lindenäsvägen ..., känna doften av pors och tall och myr .., och säga hej till Gerda som var min arbetskamrat på Nilahallen .., och visa pv utsikten från toppen av Tjamstanberget .., känna igen människor som man inte behöver förklara nånting för .., ty dom vet redan ens bakgrund .., och tänk, att få snippa in på affären och hälsa på dom som man en gång arbetade med .., ja, såna saker.
Att Komma Hem.
Ååå, vilken glädje!
Inte var det dyrt heller - hotellboendet - 595:- för ett dubbelrum och då ingår frukost och man får checka in vid lunchtid och stanna lika länge.
Helt perfekt.
Tanken var också att hyra stuga i Dikanäs där min mamma växte upp, men kanske får vi tälta på morbror Olafs gård, jo, det tror jag nog.
För att riktigt komma i tältstämning (det är inte min idé om nån tror det ..., det här med tältande ... och inget av mina barn kommer att tro det heller ..,-), så slog pensionatsvärden upp denna övernattningsvariant ute på gården, som ett litet test .., och så gick vi in och satte oss en stund.
Jo, men det ska man väl fixa.
(Och ihopvikbara bilkartor .., det är då ett rent h-ete att få ihop utan att det krånglar till sig.)
Öresundståget tisdagkväll.
Mitt emot mig sitter en kvinna och läser en deckare.
Inte förrän vi är i Landskrona, upptäcker jag att i kvinnans knä ligger en liten hundvalp!
Men ååå, så fin den är!
Det visar sig att den lille krabaten är tio veckor gammal och just den här dagen har valpen lämnat sin mamma och sina syskon på Irland, för att till sist hamna på Kastrups flygplats, där en ny matte väntar och så blir det tågresa till Göteborg, där sju andra jaktlabradorer väntar på sin nya flockmedlem.
Den nya matten, det är hon som sitter mitt emot mig.
Nästan hela tiden ligger valpen och sover i kvinnans knä.
"Åååå, han måste vara alldeles förbi av trötthet!" säger kvinnan och stryker honom över huvudet.
Nånstans utanför Ängelholm vaknar han dock till liv och blir lite piggare.
I en sportbag på golvet, med ett härligt skinn som underlag, hamnar den lille krabaten och där, i väskan, finns ett märgben ..., och då blir det skojigt värre.
Bara nån enstaka gång tittar han upp.