Måndag är en låååååååång dag.
Jobb från sju till fem.
Och mycket som ska hinnas med.
Å andra sidan blir den här veckan, rent arbetsmässigt, extremt kort.
Två arbetsdagar bara, en fridag .., en dag som går åt till att "förbereda sig för njurröntgen" (läs: hålla sig nära toalettstolen ...) och fredag på sjukhuset.
På onsdag storasystersbesök i Ystad.
Lite sånt blir det.
Och nu slår väggklockan halv sju.
Plötsligt, efter alla år, har den börjat att slå igen.
Och genom det öppna fönstret hör jag fågelkvitter.
Inte så illa ändå.
6 kommentarer:
Har skickat ett mail åt dig med en undran.
Är det inte bokblad jag ser där mot skyn? Finns väl inget som himmelska dylika?
Men 7 till 5, det blir ju hur länge som helst det...finns det inga avtal?
Anitha: jag har svarat ..-)
Bloggblad: och jag håller med .,. det är obeskrivligt vackert!
Christina: då har jag 1.30 i rast .., så det blir ju inte sååå farligt. Men det KÄNNS som en evighet.
Dom flesta som börjar sju går hem vid tre eller fyra.
En skön grön bild- där är vi lika- jag t o m lägger mig under stora träd ibland med kameran för att få mesta möjliga grönska.
Och boken är så vacker, Eken likaså och på Söder blommar ett fantastiskt japanskt "Näsduksträd" och utanför mitt sovrumsfönster vajar hängbjörken och ute ppå taknocken sitter en koltrast och underhåller.
Livet är skönt.
Och västerhavet var ljuvligt och klipporna så lena och vallmoblom var på gång.
Åk upp till Fjällbacka i höst som du funderade på- du ångrar dig inte!
Inkan: jag har två fönster öppna här hos mig just nu och för ovanlighetens skull är det alldeles tyst, förutom en bil som JUST nu kör förbi.
Men för övrigt.
Tyst.
Här är kolsvart ute och fåglarna sover förstås.
Jag ska strax krypa ner under blommiga påslakanet.
Skicka en kommentar