Måndagsfönstret ...

Bild: bloggmadamen.

Bara sexton dagar kvar till julafton.

Det är ju helt ofattbart.

Vanans makt ...

Köpenhamn, januari 2008.

Det är inte klokt hur snabbt man vänjer sig vid att ha en annan människa i sin närhet.

Två kvällar på raken har pensionatsvärden kommit hit .., i fredags och igårkväll, efter allt byggande utanför Lund.

Och så har man då haft nån att småprata med eller pilla i håret.

Nu, när det är kväll och pensionatsvärden har tillbringat dagen hos sin lillebror och husrenoverandet och däreter tagit tåget hem till landet Halland ..., nu sitter jag mest på soffan Ektorp och zappar mellan olika kanaler .., tittar på skidåkning i alla de former .., gosar med Pelle ., skriver julkort .., letar RX-limflaskan .., pratar med Emil .., tänker på att jag vill leva längre än absolutister och slår upp ett glas rött vin ..., läser Sydsvenskan ... och kollar slutligen mitt sparbankssaldo så här inför julen.

Det är inte det att jag inte har nånting att göra.

Det är mer så att det känns ... tomt.

En liten undran ...

Så går jag ut på innergården för att slänga sopor och mitt i alltsammans får jag som ström .., ty där någonstans utom synhåll sitter en liten fågel och flöjtar så det är inte sant .,. det är som på våren .., i april eller maj .. och jag står där och tittar och försöker hitta den lille mästersångaren, men gör det inte.

Vem var du?

En liten rödhake?

Och vad fick dig att sjunga sååååå flitigt en eftermiddag i december?

Eftermiddag ...

Fröken Ängel har vänt sig om och tittar nu - förundrad - in i det lilla vardagsrummet.

Ett litet eftermiddagsfönster ...

... från katten Selma, som förstås sitter där och drömmer om pElle.

Idag, för trettiotvå år sedan ...

På bokhyllan. Hela familjen.
Röd pil = pappa som lockar ut yngsta dottern i Skeppträskets iskalla vatten.

... dog min pappa.

Han blev sextiosex år.

Lagom till lucia blev det begravning och när vi återvände från Malå till Kungsängen, hade vi julgranen som pappa då redan hade huggit, på biltaket.

Idag är jag utan såväl pappa som mamma och det går det med.

Man har helt enkelt inget val.

Och det är andra advent och jag sitter på soffan Ektorp och har pElle i mitt knä och jag lyfter telefonluren och ringer till min moster - Lisbet - som för några dagar sedan blev änka.

I femtiosex år har hon och maken Örjan levt tillsammans.

Femtiosex år.

Nu är allt över.

Nu ligger morbror Örjan i ett kylrum någonstans i Vilhelmina och jag kommer ihåg bilder av honom och moster Lisbet .., bilder från mammas superåtta-filmer från tidigt 60-tal, där Örjan och Lisbet håller om varandra och intill står kusinerna och i bakgrunden skymtar en PV som i det här fallet inte betyder pensionatsvärd.

Sånt kommer man ihåg.

Och vi pratar om det som komma skall; om begravning och annat .., och jag får veta att moster Lisbet också sitter i sin soffa och tittar på skidåkning, precis som sin systerdotter som är jag.

"Ja, det här blir dramatiskt, Södergren verkar ha bra glid!" säger reportern upphetsat.

Det är väl ungefär så det är, den här dagen i december år 2008.

Flera adventsfönster ...

"Hej Elisabet!

Här kommer ett fönster från Sundbyholms slott utanför Katrineholm.

Jag har precis varit där och avnjutit årets första julbord.

Det var så gott och dom hade ett gudomligt gottebord i slottets källare.

Ha en fortsatt trevlig helg.

Hälsningar Marianne."

Andra advent ...

Röd pil = irritationsmoment.

Och en pensionatsvärd från landet Halland förfäras över att det ena adventsljuset är alldeles för kort. (Det är nog magistertakterna som visar sig ...)

"Ja, vad-då-då .., det spelar väl ingen roll .., det första brann ju ner helt och hållet och nu hittar jag inget som är lika långt, sen tände jag från andra hållet...", säger jag, som inte har hört talas om Ljuslagen.

Men fint brinner det, må ni tro.

Söndagsfönstret ...

... kommer från en madame som har infört ett nytt, modernt hårmode!

Nämligen den här damen.

Tack snälla, säger jag!

På Spåret ...

Rent förfärligt allmänbildad visar sig pensionatvärden vara och nästan alla frågor klarar han på höga poäng.

Men kassörskan Nilsson är minsann inte tappad bakom tunnan heller.

Såklart vet hon precis på pricken vad den norska prinsessans make heter och se .., det har herr matteläraren inte den blekaste aning om.

"Men vet du inte det ...!!?" utbrister kassörskan Nilsson häpet.

Nej, se där.

Det lönar sig att studera kulturella tidskrifter.

Ett vilsamt eftermiddagsfönster ...

... från den här madamen som är så lycklig.

Idag tänker jag putsa fönster.

Om någon erbjöd mig en miljon, skulle jag inte göra det här, i alla fall.

Regementsgatan 19, kl. 13.47

Längdskidåkning på tv.

Kaffebryggarsörrrrpel.

Och älskingstidningen på bordet.

Mitt på dagen ...

Sover man till halv elva, blir allt galet.

Så när jag promenerar in till stan (det tar 2 minuter, men man säger så ..) och på gågatan möter min före detta arbetskamrat som numera är frisörska, så blir jag så häpen.

För mig, - rent mentalt - är ju klockan bara kring nio på morgonen.

"Oj, är du ledig idag?" utbrister jag häpet.

"Nää, jag har slutat för dagen ..", svarar hon leende.

Ja, just ja.

På Österporttorg är det som vanligt lördagsloppis.


Röd pil = mannen i svart.

Nu är stånden färre än vanligt .., men där finns tomtar, ljusstakar, juldukar, hemvävda och alldeles underbara handdukar i linne ("helt oanvända!" säger damen, men jag tillåter mig att tvivla ...), och där är ett bord med allehanda "rat", ja, sladdar och lampor och på marken ligger skridskor på rad.

Så jag tar upp herr Canon ur kappfickan och tar några bilder.

"Jaså, det är skor nu, i stället för händer?" säger en långbent man, helt klädd i svart ..., och med långt svart hår.

"Ja, jag inriktar mig numera allenast på vänsterskor ...", svarar jag och då smajlar mannen och frågar om jag inte kan ta en bild av hans sko och förresten vill han passa på och önska en God Jul.

Ungefär så var det.

"Idylliskt hus för den händige ..."

Husköparen, som inte är hantverkare, utan musiker.
Det var i somras som han målade sin mammas fönsterkarmar och jag gapskrattade, för väldigt mycket av målarfärgen hamnade i håret på herr Husköparen.
"Hur ska jag få bort det här!! Det förstör ju helt min image som musiker!" utbrast han filurleende och friserade till en tuppkam.


Så här är det.
Pensionatvärden har två bröder, en äldre och en yngre.

Den yngre har, tillsammans med sin suveränt-matlagande-sambo-Ines (från Chile), köpt ett s.k. "renoveringsobjekt" utanför Lund.

Det är dylika hus som i tidningarnas söndagsannonser beskrivs med orden ..."ett hus med själ .., varsamt renoverad .., ett boende fyllt av möjligheter ...".

Nu är det så att det huset verkligen ska genomgå en total-make-over och för att i lugn och ro kunna ägna sig åt renoveringen, ska ett på tomten litet gästhus isoleras och göras i ordning, och det är där lillbrorsans bröder kommer in i bilden.

"Inga problem! Vi hjälper dig såklart!" hörde jag pensionatvärden säga till husköparen, ja, när vi i bilen var på väg till Svärdsjö i höstas.

"Vi" = storebror och mellanbror, samt diverse söner och brorsöner, de flesta med en för ändamålet helt suverän utbildning - det är snickare, rörmokare och elektriker -!

Så idag är den stora dagen då herr Husköparens bröder ansluter och klockan sju i morse tog pv tåget till Lund och återvänder väl till Ystad någon gång ikväll, hopefully till en god middag.

Och tänka sig, till och med husköparens son, han som till vardags ägnar sig åt fiskdelikatesser, vill vara med.

(Bilden som visas när man klickar ., ja, det är fiskmannens kusin Emil och dom två är som bröder.)


// Själv är jag i chocktillstånd. För första gången i mitt liv har jag sovit till halv 11! Då förstår man att slutet närmar sig .., alltså gäller det att vara förberedd för ett möte med Vår Herre .., då lyssnar jag till detta.

Min säng är alldeles för smal för två personer.

Alltså kliver jag upp nån gång mitt i natten och lägger mig på soffan Ektorp, som minsann inte är så värst bred.

Efter en stund kommer Pelle .., hoppar upp och lägger sig på den ås som ryggen bildar när man ligger på sidan.

Det är inte så där alldeles underbart bekvämt.

I alla fall inte för mig.

Och jag fryser!!

När gryningen närmar sig drömmer jag att Ystads egen pyroman försöker ta livet av mig och jag vaknar med ett ryck och är alldeles kallsvettig!

Sen lämnar jag med ett skutt soffan .., struntar blankt i min alltför smala säng och kryper ner nära-nära en ljufvt sovande pensionatsvärd.

Ännu ett lördagsfönster ..

... från vännen Hasse i Ångermanland.

Lördagsfönstret ..

.... är ett reprisfönster och finns här på Wallander Street, nämligen på Mariagatan.

Gissa, hur snabbt jag fick upp kameran när jag upptäckte den lilla nyfikna katten som tittade ut!

Glädjeämnen.

Prat med den här rara madamen ...

• Skink,- och broccolipaj med sallad, ja, alldeles strax ...

• Besök av en pensionatsvärd ...

• Lantchips lagom till älsklingsprogrammet ...

Mindre trevliga saker ....

• Totalt misslyckade lussekatter (ära vare Möllers Bageri!)

Ett alldeles underbart eftermiddagsfönster ..

... kommer susande från den här madamen!

Liberala idéer ...

I rehabiliteringen ingår även litteraturstudier.

I brist på annat får Svensk Damtidning duga.

På sidan 22 berättar den här damen, - en kvinna som hyllar de liberala idéerna -, hur hon, via en dejtingsajt, mötte sin nya kärlek.

Vissa kriterier måste trots allt uppfyllas av den som skulle fånga hennes intresse; bland annat var det väsentligt att mannen uppbar Akademisk Examen.

Akademisk Examen.

Just det.

Och sicken tur damen hade, för tänka sig, en man med de rätta attributen dök slutligen upp och fick godkänt på alla punkterna och nu är allt som det ska.

Att på en dejtingsajt hitta en man med akademisk examen är sannerligen inte svårt; nittiofem procent av alla män på Mötesplatsen - där jag själv tillbringade ett hektiskt år - påstod sig vara ytterst vältränade, på alla sätt och vis empatiska och slutligen: antingen akademiker eller egna företagare.

Såklart spelade de flesta även golf.

Och så kände sig alla männen minst tjugofem år yngre än sin verkliga ålder.

Själv sökte jag förgäves efter en man med anknytning till affärsvärlden.

Tja, typ Konsum eller Ica.

Möjligen Hemköp.

I värsta fall Lidl.

En mattelärare med akademisk examen, visade sig vara den mest ihärdige.

Det går det med.

På spisen kokar en billig fisk.

Där nedanför står pElle och jamar så det överröstar julmusiken.

Pling i min inkorg!

Ibland får man brev som är som ..., ja, som blir till guldglitter i en grå vardag.
Ett sånt här, till exempel.

Avsändaren har jag känt sedan jag var fjorton, femton år.
Då, var jag dödligt in love i den unge mannen.
Nu, är han en sån bra vän.

"Hej Elisabet!

Har du någon gång legat och väntat på en sömn som känns allt längre borta för varje tanke du tänker?

Jag har läst någonstans att en människa kan vända sig upp emot 40 ggr/natt vilket just nu känns en aning snålt tilltaget.

Man vänder på kudden, hittar en perfekt sovställning och för ett ögonblick känns allt bra, men ganska snart så börjar det kännas obekvämt och klockan på radion stressar mer och mer för varje titt.

Alla försök med sovtrick gick åt pipsvängen.

Jag försökte Räkna Får men min fantasi behagade spela mig ett spratt - du anar inte vilka skapelser som försökte hoppa över mitt staket -!

Jag räknade 1, 2, 3 osv men har inget minne av på vilken siffra jag tappade koncentrationen och försvann in i en pytt av olika tankar.

Jag tänkte på X som dog igår.

Han hade kämpat mot sin cancer i 5-6 år och som sagt, igår mitt på dagen, var allt över.

Trots att jag egentligen bara träffat X ordentligt en enda gång, så känns det ändå som att jag har gjort honom bekantskap även om det bara är via P och hans berättelser om X och hans kamp.

Jag har tänkt på stundande arbetslöshet, fantasibonusar och miljöförstöring, det känns nästan som om att Moder Jord håller på att falla sönder.

Jag har tänkt på dig och vår bekantskap och den gör mig glad även om den bara är elektronisk.

Usch, vad ordet bekantskap låter ytligt.

Jag känner mig rätt mosig och det krävdes ett par kaffekoppar extra och en kalldusch för att skaka liv i mig, men nu är jag igång med helgbestyret vilket som vanligt betyder både städning och affärsbesök.

På tal om kalldusch, nu är varmvattenberedaren lagad.

Just nu försöker jag med musikens hjälp tvinga i mig lite julstämning, hoppas att det lyckas."

Inget att göra och kappan har man på sig ...

Sitter man hemma och mår som man förtjänar, så är det som om tiden står stilla.

Man läser en tidning ..., skrollar på nätet .., hittar ett mail .., får ett sms.

Och så klickar man sig in på den skånska dagstidningen och se där ., ett härligt litet reportage; en filmsnutt med för mig glad musik och tänk, att jag älskar skånska!

Grattis på namnsdagen!

... säger jag till den här fullkomligt eminente bloggaren!

Gissningstävling ..

10 poäng.

Från en magsjuk herreman (det är den mannen, fast i yngre årgång, som ler så fint mot fotografen på bilden här ovanför ., vänligen notera vad gossen just är i färd med att studera ., just det: fåglar!!) kommer ett collage med lite bilder från hans uppväxt och lite till.

Mannen i fråga finns med på de äldre bilderna och torde vara ett bekant namn på den här sidan.

Ingen aning?

Okej.

På 8 poäng då.



Fjäll i alla former ligger honom varmt om hjärtat.

Sommar ...



6 poäng ...

Som vinter.

Och kameran har han alltid med sig.




4 poäng.

Mannen i fråga är musikalisk (se bilderna: spelar gitarr och dragspel) känslosam, ömsint, rolig, sprallig och i nuläget: väldigt förälskad.

2 poäng.
Mannen talar ångermanländska.



1 poäng.
Det här är en typisk bild från den mannen.
Han är nämligen inte den som faller i farstun för det eleganta och pråliga.

Nu måste ni väl ändå ...?

"Först öppnade rätta lösningen belönas med en ståtlig medalj."

Flera restips ..!

annannan har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Godnatt!":

God bättring tillönskas du också.
Vila, vätska, varmt och vackert ska man ha det.

Och när man tillfrisknat kan man ta nattåget till Berlin (från Malmö).

Det är mitt tips på en liten guldkornssemester.

Nattåg ner och nattåg tillbaka (boka i tid så att du får sovkuppe med lakan och dusch) och så många dagar och nätter man vill i Berlin däremellan.

En spännande stad, unik i sitt slag nu liksom alltid.

Jag har inte något tips på speciellt mysiga hotell.

Men när man kommer fram till Berlin tidigt på morgonen med nattåget kan man göra som vi och gå och äta frukost på SAS Radisson Hotel mitt i stan.

Det kostar ett par hundralappar (kronor!) men är värt det.

När man ätit sig genom den jättelika buffén har det blivit förmiddag och resten av Berlin har öppnat.

annannan."

• Femton pärlor i Berlin .., finns här.

• Svenska Kyrkan i Berlin ...

• Berlin ... en solstad? Jepp, det med. Tydligen.
  

Och bloggmadamen hälsar att du som gömmer ett litet eller stort guldkorn när det gäller resor .., bra boende .., en finurlig resrutt .. ja, allt sånt .., du får mer än gärna höra av dig och så lägger jag ut det här och samlar sedan ihop allesamman och så kan man ha det som en fyndhörna när man själv planerar resor!

Maila i så fall till elisabet.nilsson@comhem.se

Eller: om du själv lägger ut det hela på din egen sida, hojta bara, så vi reslystna får veta!

Tidigare tips:

• Monica har sovit i ett halländskt fängelse ...
• Bente från Norge återvänder till Röros ... och bloggmadamen berättar om tre hotell på Irland.
  

Fredagsfönstret ...

.... kommer från "Det lyckliga livet".

"Hej Elisabet!

Här kommer fönstret från mitt jobb.

Det har snöat i två dygn och det är så vackert, så vackert ute.

Kram från Grodan."


(Tånk, så avlångt vårt land är och så annorlunda det är på olika ställen! Här i Ystad är gräsmattorna ännu gröna ...! hälsar bloggmadamen.)

Godnatt!

Trött och frusen.

Pelle på soffan.

Skrivbordsbilden kommer från Fågel-Gunnar i Vaplan, eller .., "kommer och kommer" .., jag har norpat den som titta-på-bild.

Den observante noterar tiden när bilden togs.

Nu är jag trött!

Ajöken, sa fröken .., som ikväll ringde till en alldeles underbart god vän hemma i Malå, en som har drabbats av svår sjukdom.

En liten stund pratade vi och jag berättade hur mycket jag alltid har tyckt om honom och att han är den bäste lärare jag någonsin har haft och så önskade jag honom lycka till.

Därefter tittade jag på "Himlen kan vänta", den här dokumentärserien med fenomenala Anne Lundberg som intervjuare.

Nästan hela tiden tänkte jag på den gode vännen där hemma.

Söderfönstret ...

... en torsdageftermiddag.

Och äntligen doftar hyacinterna!

Förresten .., har ni inget annat att göra, så kan ni ju klicka er in på den här trevliga sidan, där finns alltid några spännande nyheter att ta del av.

Väldigt intressanta, skulle jag vilja påstå.

Just det.

Och så får man ju vara glad att Beate från Tyskland inte hann fram i tid.

Restips från Monica ...

Så här skriver hon, apropå detta att jag uppmanade bloggvänner och andra att komma med förslag på små eller större guldkorn .., så där så man kan spara och ha i bakfickan den dagen man planerar en semester.

"Eftersom du efterlyser bra och förhoppningsvis annorlunda hotell ska jag tipsa dig om ett, dig närliggande, du som är så förtjust i landet Halland.

Som du kanske minns bor min mellanson där, i Halmstad, sedan ett tag.
Temporärt som det verkar, han skall tillbaka till barndomsstaden Stockholm till våren.

Men när vi hälsade på i våras bokade han in oss på det här hotellet.

Du känner säkert till det gamla fängelset mitt i stan.

Först bokade han in oss i en fängelsecell men receptionisten hade faktiskt frågat hur gamla hans föräldrar var och sen föreslagit ett alternativ: en otrolig lägenhet på tredje våningen, tidigare administrationslokal för "Nyckelutlämning".

Där bodde vi ett dygn och kommer att göra det under mellandagarna i år också.

En stor tvåa med stort kök, fullt utrustat.
Otroliga Hästensängar, HD-tv, allt mycket smakfullt inrett.

Trevligt att umgås med son med sambo i lägenhet och slippa trängas.

Hade vi vetat hade vi kunnat laga middag där!

Nu gick vi på lokal vid torget, makalöst god mat och trångt som på Stureplan.

Man upphör inte att förvånas över utelivet i landsortsstäderna.
Vi har levt med samma i Norrtälje i många år.

Trevlig frukostmatsal på Briggen med gott utbud.

Vänligt mottagande och extremt kul miljö.

Vår lägenhet var dyr förstås, över 1.000 kr tror jag, men fängelsecellerna har humana priser.

Och så ligger det ju precis mitt i stan!!

Din pv känner förstås till?

Monica."

Och nää, inte ville jag ha nån heller ....

Den allra vackraste av alla världens "awards", den har jag fått just nu.
(Ja, jag vet att jag sade att jag inte ville ha nån sån .., men man är ju inte sämre än att man kan ångra sig ...).

Och här sitter jag bara och smajlar så mungiporna når från öra till öra.

H u r kan människor komma ihåg så mycket ...?

Och så väsentliga saker dom minns .., hårfärg och sånt .., nu må jag se ..!

På agendan ...

Här ska jag parkera den.
Min lägenhet är vid den röda bilen som står längst bak i raden.

Som ett led i rehabiliteringen har jag just nu bokat en liten bil hos Statoil.

Under fem dagar, från den 23:e december och framåt, kommer jag att ha en bil till mitt förfogande!!

Det är inte klokt så roligt det ska bli!

Jag kan köra till Ikea, ja, som ett exempel bara.

Bara en sån sak.

Och till Kåseberga ..., eller till Olof Viktors och köpa nybakat bröd.

Eller tvärhälsa på hos Gösta och Birgitta, dom som är från Malå.

Och på julafton kan jag, så snart vi har stängt affären, sätta mig i bilen och ta sikte på landet utanför Hörby där min störstasyster bor .., och med henne och hennes familj och den sjövilda dalmatinern Mizz .. , ska jag fira julafton.

Från sjuksalen ...

Ligger på soffan med yllekappan på mig och en röd pläd.

Fryser så jag hoppar .., jag som tidigare idag kände mig så mycket piggare.

Och så ringer jag till jobbet och jag hör ju att jag låter så frisk, så frisk.

Det är cowboy-Maria som svarar.

Så jag berättar och säger att ..."ja, men jag kommer väl i morgon .., ingen kommer att tro att jag inte mår bra när jag inte är förkyld så där som man bör låta".

"Det tycker jag inte alls att du ska Bettan, min Christer har legat precis som du sedan i söndags, han fryser också och har ont i kroppen .,. jag tycker att du ska vara hemma och vila!" säger hon så snällt.

Det är så att jag vill börja gråta.

Aldrig har nån människa som tagit emot ett sjukanmälan-men-jag-jobbar-nog-ändå-samtal varit så f ö r s t å e n de!

A l d r i g!

När jag lägger på luren är jag så rörd så jag får svälja flera gånger.

Resetips ...

ABC-guesthouse i Dublin.

Inspirerad av Matälskaren som frågar efter tips på bra boende och dylikt i Bilbao (och får det), tjoppar det upp en idé i mitt huvud .., hmmm, tänk om man skulle be alla bloggvännerna och ni som kommenterar att komma med länkar till era guldkornsställen, var i världen dom nu än är?

Och sedan skriver man ut alltsamman och har en liten guide när man planerar resor ..!

Så himla finurligt.

Alltså .., säger jag så här: vill ni vara med på det här .., så mejla era favorithotell eller annat till elisabet.nilsson@comhem.se .., och så lägger jag ut allt eftersom.

Har ni flera förslag, ja, ta dem allesammans.

Ni får g ä r na berätta varför och om ni har nånting särskilt ni minns från just "därifrån" och det behöver såklart inte vara utanför vårt lands gränser heller.

Bloggmadamen börjar.

• Hotell Mercer i Dublin. Ligger lugnt och bra till; nära till nästan allting. Jättefina rum och även om utsikten mot gatan inte orsakar några direkta hallelujautrop, så var det ett bra boende. Lätt att ta sig dit också .., flygbuss till stan och så var det bara att följa stora Grafton Street och det tog nog inte mer än tio minuter att promenera från busshållplatsen.

• ABC-guesthouse, också i Dublin. Du tar flygbussen in till stan och hoppar av på Drumcondra Road och det här "hotellet" ligger 10 sekunders promenad från hållplatsen.
  Rätt små rum, trevlig frukostmatsal .., vänlig personal. Minns jag rätt kostade ett dubbelrum inkl. frukost ungefär 500:- sv. kronor per person. (helgpris).

• Castlecourt Hotel i Westport, nära Connemara, på den irländska västkusten.
  Rena drömmen! Underbart fint och stort rum med vattenkokare, säkerhetsskåp, strykbräda och strykjärn .,. litet bord med två fåtöljer och i vårt rum: två stooora sängar!
  Själva Westport visade sig vara en idyll .., en liten flod som rinner genom staden som är kuperad .., en vacker kyrka .., och kör man sedan västerut kommer man till paradiset.
  Vi betalade 300 sv. kr per person för en natt, - torsdag till fredag - på det här hotellet.

Emil på balkongen. Och så utsikten.
Ta med luktsalt!

• Pension Lefteris, Kokkari/Samos, Grekland.
  Litet hotell med bara kanske åtta rum, beläget alldeles på stenstranden. Bokar man med ett rum med utsikt mot havet, råder risk för svimningsläge när balkongdörren öppnas .., tänk er ett turkosfärgat hav som möter ens blick på morgonen!
  Frukosten kommer herr Lefteris själv med. En bricka med termosvatten, färskt bröd och div små marmeladbyttor står utanför rumsdörren ., vill man komplettera finns en liten jourbutik bara en minut bort (det gjorde vi .. och åt frukosten på balkongen ..). Att promenera in till centrum tar kanske tio minuter.
  

Så här skriver Bente i Norge.


Bilden har jag lånat från den här sidan och hoppas att det gäller som reklam.

"Jeg vender stadig tilbake til Røros.

I august var jeg der sammen med ei venninde, jeg spanderte ett weekend opphold på henne i forb. med hennes 50-årsdag.

Om kvelden var vi å så på uteteater ,det spilles i slagghaugene ,uten kulisser,men med en fantastisk lyssetting.Elden heter teaterstykket.

Virkelig en opplevelse,der skulle du og PV vært....garantert at dere hadde kost dere.

Hotellet var detta.

Bente."

Mer förslag från Norge.



"Sommeren 2005,var jeg og min søn på Chios.

Jeg ble 50 år den høsten,og turen var en presang fra meg selv til meg selv.

Vil gjerne tilbake dit,men da må jeg nok vinne i Lotto først.

Det var en nitid sparing som førte til at vi hadde råd til dette.

mvh BENTE"

pElle i soffan ...

Och matte nyser elva gånger på raken.

Kappan på inomhus.

Känner sig ändå bättre.

Nu blev det tolfte nysen!

Tretton!!!

En liten hälsning ...

... till alla bloggvänner från Jonna.

Det är hon som tittar fram i Maggans skyltfönster, så jag, som är på väg att inhandla ett stycke bröd, vänder om och hämtar kameran.

Det är tur att det är nära, kanske tjugofem meter?

När jag återvänder står Jonna kvar, i precis samma position.

Och k o l l a r in.

En slags liv ...


Det är ingenting för den som är stressad och sitter på nålar.

Men för den som har t i d.

Närmare bestämt 3 minuter och 55 sekunder.

Högtalaren på.

Hos mig ....

Egentligen har jag jobbardag idag, men den där hemska frusenheten och ont-i-kroppen-känslan, den förvandlades till rejäl förkylning och nu är jag hemma hos mig, i stället för bakom kassan.

Bara pElle och jag själv här hemma.

Men alldeles ensamma är vi inte .., ty i söderfönstret trängs alla småvännerna .., det nyfikna fåret från Nya Zeeland (julklapp från min trädbeskärarsyster) och änglarna och en tomtefröken.

Och jag har tänt ett ljus och böjt mig fram och anat doften av blå och rosa hyacinter.

Det är som den allra bästa medicin.

Tycke och smak ...

Det här är konst som jag tycker så oändligt mycket om.

Inte nu detta att kvinnan har hukat sig för att kissa, men det här enkla och naturliga ..., ååå, jag blir alldeles varm när jag ser bilden och dessutom, i vanliga fall, är det ju nästan alltid män som står staty och spretar med sina handskbeklädda fingrar åt något håll, för att Visa Riktningen i ett eller annat krig.

Jag tror mig minnas att den kissande kvinnan finns att beskåda i trakten av Kristianstad och är det nån som vet lite mera, så hojta gärna!

(Fotograf Nilsson visste ..., den finns här! Konstnär är Ann-Sofie Sidén. Tack Ola! Mer information finns här.)

En intressant intervju (handlar om prostitution) med konstnären finns här.
Annika Bryn, det här något för dig!

(Klicka här får ni se nåt genialiskt .., en karta med nummer över alla statyer i Kristianstad och så klickar man bara sig fram, så får man se resp. staty/skulptur och veta vem som är konstnär och lite mer än så också ...!)



Den här också .., - skådespelerskan Margareta Krook - utanför Dramaten!

Lika enkel .., och titta hur suveränt konstnären (Marie-Louise Ekman) har fångat kroppshållningen!

//Sussie kommenterar här och jag klickar på hennes sida.
Det tycker jag att ni också ska göra.


Växjö. Marianne Lindberg De Geers två kvinnor.

Monet i Sydfrankrike skriver så här.

Monet har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Tycke och smak ...":

"Och vet du! Rätta mig om jag har fel men jag tror att det är så att statyn av Margaretha Krook också är uppvärmd så att när man tar på henne så är hon varm!!
Det finns också en annan kvinnoskulptur av en konstnär vars namn jag glömt (kan vara Marianne de Geer). Tror den heter "ser på mig själv" och är en kvinna i naturlig storlek, helt avmagrad och nästan anorektiskt. Står mittemot samma kvinna, nu kraftigt överviktig med tjock mage och hängande bröst. Också i naturlig storlek. Helt fascinerande den också!"

Jag skrev själv om dom här två kvinnorna .., det var här det.

Dagens fönster ...

..., ett typiskt ellisfönster!

Ååå, ni är så underbara som bidrar till den här blandningen av fönster från Västmanland och Frankrike, ja, överallt-ifrån!

Tack snälla! hälsar bloggmadamen.

Världens vackraste kvällsfönster ...

Gissa, vem som tog bilden!

(Ja, det är ett reprisfönster ..)

Jo, den här madamen!

Rötter ...

Underbara, underbara Smulan har, utan att jag har bett om det, tagit fram följande uppgifter om min mammas morfar och mormors hus i Sunnansjö, ja, som jag har förstått det var det inte riktigt deras, det var denne morfars svärföräldrars hus.



Mammas morfar var folkskollärare och hette Per-Olof Hansson.
Han var alltså, om jag förstår det här rätt, måg till Per Erik Westerlund, mannen på den översta raden i familjeuppräknandet här under.

Denne Per Erik och hans fru hade således elva barn, varav en blev mormor till min mamma.


Kvinnan i vit blus längst nere till höger, är alltså P-O Hanssons fru, min mammas mormor, Vilhelmina Charlotta.
Männen längst uppe till vänster, är bröder till min morfar och kvinnan längst till vänster med mittbena, är en av deras systrar.
Man märker skillnaden.
Westerlundarna är mörkare i skinnet.

Observera i vilken tät takt barnen kom: 1869, -71, -75, -77, -78, -80, -82, -84, -85, -87 och 1890.

Det är inte direkt svårt att tänka sig hur sliten mamman torde ha varit.

Personer i hushållet:

Fam nr: 1

Per Erik Westerlund f. 1845 i Wilhelmina, Bonde
Fredrika Charlotta Johansdotter f. 1845 i Wilhelmina
Per Johan f. 1869 i Wilhelmina
Erik August f. 1874 i Wilhelmina
Kristina Johanna f. 1875 i Wilhelmina
Katarina Alexandra f. 1877 i Wilhelmina
Anders Gustaf f. 1878 i Wilhelmina
Karl Robert f. 1880 i Wilhelmina
Tilda Maria f. 1882 i Wilhelmina
Nils Olof f. 1884 i Wilhelmina
Sofia Lovisa f. 1885 i Wilhelmina
Ida Josefina f. 1887 i Wilhelmina
Olga Elisabet f. 1890 i Wilhelmina

Fam nr: 2

Per Olof Hansson f. 1867 i Wilhelmina (mammas morfar och hans fru).

Wilhelmina Charlotta Westerlund f. 1871 i Wilhelmina
Jenny Charlotta Julietta f. 1890 i Wilhelmina
(Han måtte ha gift om sig, alltså ...?)
Nej, Jenny Charlotta Julietta, f.1890, var en syster till min mormor.

Fam nr: 3
Anna Fredrika Eriksdotter f. 1872 i Wilhelmina, Piga

Fam nr: 4
Stina Lisa Danielsdotter f. 1855 i Wilhelmina, Piga

Fam nr: 5
Karl Jonas Anundsson f. 1865 i Wilhelmina, Dräng



Och utan denne Per-Olof Hansson och hans hustru ...., ingen mamma Ann-Gerd .., och ingen liten bloggmadame med blonda lockar.

Stort, stort tack till dig Smulan!

Jag har inte ord nog för hur tacksam jag är!

Från Gerd i Norsjö ...

Sommaren -08.
Vi blir bjudna på grillmiddag hos Gerd och Kjell som har hämtat en liten lurvtuss till hund i Småland och nu bor dom på Ystads Camping och vi har aldrig träffats tidigare och ändå har man det. Det är så det känns ibland.
Jag tar två bilder av Gerd; en där hon står med något slapp hållning och en där hon sträcker på sig och då börjar jag gapskratta .., det är den här bilden.
"Vilka härliga bröst du har!" säger jag och skyndar mig fram med herr Canon.

Det var detta som kom i min inkorg alldeles nyss.

Norrländsk dödsannons

Det bar sig inte bättre än att Alfred från Malåträsk hade avlidit och
lämnat sin fru Alma.

Som brukligt så ska det annonseras i lokaltidningen, så Alma ringer
annonsavdelningen för att meddela det inträffade.

Följande samtal utspelar sig:

Alma: ä re annonsavdelninga?

Tidningens annonsmedarbetare: Jo, det stämmer.

Alma: - N' Alfre´ e dö.

Medarbetaren: - Eeh .., jaha… och nu vill ni sätta in en dödsannons förstår jag.

Alma:- Tschou (visslande inandning = norrländska för "ja").

Medarbetaren: - Och vad vill ni att det ska stå i annonsen då?

Alma: - N' Alfre´ ä dö.

Medarbetaren: - Jahaa, hmm… och vad vill du att vi ska skriva mer i annonsen?

Alma: - Inge mejr, för he vål se dyrt om je skriv na mejr. He ä int lönnt å lägg ut nå i onödan.

Tidningens medarbetare funderar en stund och kommer fram till att det nog blir svårt att övertala denna dam att skriva något mera i annonsen, så efter övervägande säger han till Alma:

- Du får tre ord till gratis. Vi bjuder på dem.

Alma funderar några sekunder och säger sedan:

- Ja, i så fall se vill je att hä ska stå: Skoter till salu!