Upphittat ...

På Ica finns även nu den nya grönsaken "grillkål".



Och jag konstaterar att ..., ja, sommartid är handlingslapparna mycket färggladare.

Det ska jag absolut komma ihåg att ta upp när jag doktorerar i ämnet i fråga.

Jo, jo .., så kan det gå ...

När min cykel för två veckor sedan blev stulen och jag, i upprörda ordalag, berättade för pensionatsvärden om vilket straff jag ansåg detta borde rendera i ...(ja, offentligt spöstraff, alternativt värre saker ...), då tyckte han att jag var lite väl hård i tonen.

Kanske lite omänsklig.

Idag ...., upptäckte herr pensionatsvärd att någon har roat sig med att göra inbrott i hans bil.

Ja, någon har kraschat höger framruta och sedan härjat fritt.

Detta hände sig i den idylliska orten Svalöv.

Om jag säger som så .., så har herr pensionatvärdens åsikt angående den där straffskalan .., tja, den har förändrats lite.

Det där med spöstraff är nog inte så dumt ändå.

Tycker han.

Klockan 07.14 ...


Kaffekoppen urdrucken.

Det färska sportbräck-brödet uppätet.

Lokalradion berättar om en stökig kväll/natt i Malmö.

Och nu ska här cyklas till jobbet.

Dagens väder?

Ljust, ljust blå himmel.

Och datummässigt exakt en månad tills vi sitter på flyget till Grekland.

Söndagsfönstret ..

.... kommer också från Norrbotten, ty madamen från Västmanland visade sig vara en flitig fönsterfångerska.

Och jag bara tackar och tar emot.

Ett kvällsfönster från ...

.... ja, det ser ni nog.

Det är från Jom.

Storavanbildernas-mästare, nästan.

Ja, ellis är inte långt efter.

Bragdguldet till mr Hooker ...

Nåt sånt här blir det väl nästa fredag när det är dags för vägning.


Det är i det närmaste tomt i restaurangen när vi kommer till Marinan.

Inte en människa ser vi!

"Ojdå .., är det redan slut för säsongen ...?" frågar vi häpet.

Nädå, så är det inte alls.

Det visar sig att nästan alla bord är reserverade och vi får ett litet, litet ett .., och vänliga förhållningsorder att vara klara till klockan åtta.

En halvtimme senare v ä l l e r gästerna in!

Andra kommer och får vända om ..., "nej, här är fullbokat", förklarar servitrisen.

Och så sitter vi där och äter god mat och vinet är ljuvligt och så även den friterade osten med hjortronsylt och där utanför ser vi en segelbåt komma in till småbåtshamnen och där, där är stora färjan från Bornholm ..., och jag hejar på kunder som slår sig ner och där är en hel familj med en liten baby som får sitta i sin pappas knä (inte hela familjen, bara babyn ...) och titta sig omkring ..., och när vi har betalat och tackat för oss, möter vi Kent från Radio Active där utanför och vi pratar lite om maten och sedan cyklar vi iväg hemöver.

Jag cyklar på 3:ans växel och gläds över cykelkorgen som är djupare än min förra.

Och så avslutar vi med att ligga skavfötters i soffan Ektorp och titta på friidrott och det är som i hjältarnas Rekordmagasinet när den australiensiske stavhopparen gör sitt livs bragd och då blir man bara så glad och jag tänker att för mig hade det nog varit otänkbart att sällskapa med en man som inte vore det minsta idrottsintresserad utan hellre hade velat gå på teater och då menar jag inte att det är något fel med att gå på teater.

Sånt tänker jag på.

Och vid det laget är jag så trött så det är inte långt ifrån att jag har däckat.

Prick så.

Med tårna i sanden ....


Och nu ska vi gå ut och äta.

Jag behöver väl inte säga var?

Nä, jag tänkte väl det.

Efter jobbet ...

... tar vi cyklarna (obs.pluralis .., nu har jag också en egen cykel .., en lilafärgad histora med tre växlar och ååå, tänk ., att man kan bli så lycklig över en c y k e l!) och susar iväg längs lilla vägen som går bakom gamla regementet och så korsar vi Österleden och tar sikte på stranden.

Det blåser friskt.

Och vi lägger oss i lä och krumelurar med DN:s korsord och fastnar på två ord, ja, rent hopplöst är det och vi får inte till det.

"Hörru .., om du bortser från jobb och sånt .., ja, om du finge välja alldeles fritt, var skulle du då vilja bo ...?" säger pv helt plötsligt.

Ojdå.

Jag säger som det är.

"Ja .., får jag välja helt fritt .., då skulle jag vilja bo i Ystad eller i alla fall nära Ystad .., nära havet här i Skåne .., jo, så är det nog ...", svarar jag.

Det är då som pensionatsvärden letar fram husannonser i lokaltidningen Ystads Allehanda.

Ännu en insikt ....


Ja, jag tänker inte bli marataonlöperska i alla fall.

Tänker jag när den kenyanske löparen flera gånger kräks på upploppet.

Det är just som jag äter citronkaka.

Nån slags insikt ...

Ja, himla roligt är det att vid sextiden lämna sängvärmen .., och en halvtimme senare säga "hejdå, jag kommer hem vid halv två ...!" till en pensionatsvärd som har ledig dag och ligger där och njuter av ingen-tid-att-passa.

Men himlen är ljust blå och idag blir det frukost med rara Maria H och det ska nog gå bra.

Och i eftermiddag när jag kommer hem, då väntar min nya-men-begagnade-cykel på mig!

Det nyinköpta cykellåset är kraftigt och stort och jag säger inte vad det påminner om, men det är nånting som dinglar under hingstar.

Här ska cyklas!

Ajöken, sa fröken.

Lördagsfönstret ..

... finns i Norrbotten och det är ellis som tog bilden.

Rena rama snurren ...

På semestern åker bloggmadamen och pv norrut och mellanlandar hos bloggvänner runt om vårt land .., i Vaplan hos Gunnar, i Västmanland hos ellis .., på Rödön nära Östersund hos Eva och hennes M ., hos Jom i sommarstugan nära Storavan ..., och det blir lunch i Malå hos Ingela som komposterar lika idogt som pv .... och trevlig träff i Vilhelmina tillsammans med kusinen Barbro ..., och fika i Härnösand hos den alltid så minnesgoda Cecilia N.

Och sen åker Gunnar från Vaplan på en bloggrunda och njuter av ett möte med självaste Madonnan, samt övernattar på en soffa i Göteborg hos bloggerskan Annela, Annela som för övrigt var med på bloggträffen i våras.

Och Bloggblad kommer till Skåne på semester och äter middag på Marinan, tillsammans med bloggerskorna Hedgren, Lindalotta och bloggmadamen och inte att förglömma: kommentatorsdamen Bettankax.

Från Hamar i Norge anländer Bente som kommenterar flitigt och som för övrigt var ordförande i pv:s Vasalopps-fan-club i vintras, ja, Bente hälsar på i Ystad och sover gott på soffan Ektorp.

Sist av allt susar ellis iväg .., först till Micke som är i Umeå .., sedan till Anitha och Per-Erik i Adak och sist av allt hälsar hon på hos den eminente bildmakaren Jom i Norrbotten.

Var det nån som sa att bloggare är asociala typer ...?

Och fönstret har resemadamen ellis, som snart flyttar till Lund, fångat.

Det är sjön Storavan som speglar sig i glaset.

Vilken höjdhoppsfinal!

Och nu håller jag alla tummar för att undret ska ske och om det händer, då vinner den ystre och glade polacken.

(under tiden kokar jag köttsoppa .., och vi har kalasat på ljummen citronkaka .., konserverade persikor och Sias vaniljglass ....).

Titta här ...!

Om man har bott ute på landet och älskat att pyssla i rabatterna och man har planterat kryddväxter i stora krukor längs stengången och haft ett stenparti fyllt med aklejor och rosor och annat vackert .., då grips man lätt av abstinens när man väljer att bosätta sig inne i stan, i en liten lägenhet utan vare sig balkong eller markläge.

Så .., man får göra så gott man kan.

Alltså sätter jag ut några blommor på stentrappan mot gatan och jag frågar hyresvärden om jag får ta upp några kullerstenar och plantera Stockrosor under mitt fönster och han hummar nånting om att det ju inte är så bra .., och att jag måste ta vara på stenarna, "för om du flyttar härifrån ska allt vara som förut", säger han med myndigaste rösten.

Och jag lovar.

Med posten kommer då frön av Stockrosor och minns jag rätt, så kom dom från en alldeles omåttligt rar bloggvän vars dotter heter Ebba.

I våras spanade jag lite efter eventuell tillstymmelse till växtlighet, där ute under fönstret.

Icke, sa Nicke.

Men så plötsligt ...., titta här bara!

Och gissa två gånger hur glad man blir!

Blå pil är Stockrosor.

Pling i min inkorg ...!

Och där upptäcker jag en bildhälsning från sonen.

Ååå, så glad jag blir!

Så här är det.

Om någon människa skulle be mig säga vad jag tycker är typiska egenskaper för sonen, då skulle jag nog svara att ..."ja .., förutom att han har ett stort och varmt hjärta (köper man hamburgare till uteliggare, då har man i alla fall fått nån slags empatisk förmåga), men framför allt har han en stor glädje till själva livet. det tycker jag.

Och det tycker jag att bilden också visar.

Här ligger han vid vattnet i Stockholm och läser en bok, medan båtarna tuffar förbi.

En guldstjärnestund.

Förstås.

(Bilden tog han med sin mobil och den har han fått ärva av sin ena syster, som också har ett stort och varmt hjärta.)

Fredagsfönstret ...

Tänk .., att detta såg vi i somras, när vi bilsemestrade norröver.

Utsikten från rara bloggvännen Evas fönster.

Jämtland .., detta det nästan vackraste av våra landskap!

Och det blå trädgårdsbordet som jag kånkade iväg med .., så där så vi kunde ställa datorn på bordet och så att sladden skulle nå kontakten.

Och hästarna i hagen.

Spaljén som jag tyckte var så vacker.

Och så enkel.

En guldstjärnestund, så där mitt i sommarlivet, det var det.'

Tack Eva!

Och så ...

... en sån där bild bara för att man blir så glad av att se stranden och havet.

En trevlig torsdag önskar jag er alla .., ty nu promenixar jag till jobbet och i nio timmar stundar arbete och sex dagar på raken och det går förstås det med och nästa helg är det camping på ön Ven utanför Landskrona och idag strålar solen och det är som högsommarvärme.

Ajöken, sa fröken.

Ett hotellfönster från Holland ...

Min arbetskamrat Olof åker med ojämna mellanrum till Amsterdam på stora musikfester.

Det var vad han gjorde förra helgen.

"Olof .., ta gärna ett fönster när du ändå är på gång ...!" bad jag honom.

Och Olof log.

Men ser man på .., tror ni inte att det var precis vad han gjorde.

Så här skriver han:

"Hej Bettan!

Här kommer en bild på ett fönster.
Det är då fönstret på vårt hotellrum, och Reiman har fastnat i gardinen.

/Olof"

Avtryck ....

Å, vad jag beundrar dessa människor i Afghanistan som, med risk för livet nästan, går till vallokalen och lämnar sin röst.

Fylld av respekt är jag.

Men en enskild man eller kvinna med framåtanda, kan också Göra Skillnad.

En enda människas idé ..., kan verkligen förändra andra människors liv.

Till det bättre.

Bindeshwar Pathak, han är just en sådan människa.

Högt upp i det blå ...

På väg till landet Halland, men ännu i Ystad, slår jag mig ner vid vattnet.

En stor segelbåt ligger förtöjd alldeles vid kajen.

Jag äter glass.

Det gör en av männen ombord också; lojt tillbalutad sitter han och tittar upp mot skyn.

Så jag följer hans blick .., och då förstår jag vad han håller ögonen på.

Forewer .....

Några minuters glädjeinjektion ..?

Fem, närmare.

Okej.

Torsdagsfönstret ...

.... kommer från Emma Nilsson.

"Ett öresundstågs ruta en tidig morgon.

Min make är fotografen.", skriver hon.

Tack till den för mig okända Emma! säger jag.

Ett sent kvällsfönster från ...

.... Monica.

Så här skriver hon:

"Här får du ett sommarfönster från mig.

Bilden tog jag från vårt sovrum i gästhuset hos min väninna i Stockholms skärgård där vi var på besök för några dagar sedan.

Det är sensommarmorgon, långfrukost väntar på glasverandan och rabatten utanför fönstret doftar underbart!"

I Malmö just nu.

Och jag tänker nog inte åka dit.

Nu gäller det att hålla igen lite.

Finns det ...


... en töntigare reklam än den Ö o B har ...?

Tänka sig ....

För två år sedan .., i augusti .., kapten Lintott, småländske Kent och lintottens mormor som är jag, på semester i Grekland.

På Samos.

I Kokkari.

På samma hotell där vi nu ska bo.

Så kändes det.

Hurra, hurra!

Idag fyller den här madamen år.

Femtiofem.

Tänk, att jag tyckte om henne från sekund ett.

Och här kommer ett stort grattis från mig!

Hoppsan .....

Igårkväll, just som vi hade sagt godnatt, hördes ett förfärligt BRAK!

Det var min sida av sängen som dråsade i golvet.

Samtidigt fick jag kramp i höger vad och hojtade höööögt (säkerligen beroende att jag i panik lyfte benet så att jag inte skulle klämma mig ...) och stackars pv trodde väl att nu flög greklandssemestern all världens väg.

Jo, jag vet nog vad ni tänker.

Och ja, just det.

Viktväktarna har möte på onsdagkväll.

Från Halland till New Delhi ...

Här, sitter jag och tittar ut över världen.
Och väntar.
Och väntar.

Först av allt skjutsar jag in pensionatsvärden till hans arbetsplats (eller tvärtom, han kör själv och sedan tar jag vid ...) och någonstans efter Steninge ringer vi till Norge och sjunger för Bente som fyller 55 år just idag .., vi är jämnåriga ..., och så sist av allt Halmstad med vackra parker och Nissan som glittrar i solskenet.

Det här är första skoldagen med elever och pv har dagen till ära en vit skjorta med kinakrage och han är så fin, så fin och jag tänker att efter ett och ett halvt år tillsammans med bloggmadamen, så har hans hår grånat betänkligt och vid den tanken ler jag lite för mig själv.

Och så kör jag vidare .., ut ur stan .., hittar allting på en gång .., E6:an söderut .., köper kläder i Helsingborg .., hittar rätt avfart och förundras (eller egentligen inte .,. för hösten är min årstid ...) över hur vackert det är just nu .., åkrar fyllda med halmbalar som liknar gammaldags trådrullar av trä .., och där är Glumslövs backar .., och i vägrenen trängs Kaveldun med lilla fröken Cikoria.

Och se, där är stora sjok av Gullris!

Utanför Landskrona svänger jag av mot Svalöv.

Det är första gången i mitt liv jag tar den vägen och nu är det jordbrukslandskap rakt av!

Kossor, hästar och lamm och skördetröskor och traktorer!

I en inhägnad leker en labrador med en liten jack russel.

Svalöv är precis lagom stort eller litet och där har pv:s dotter börjat en skrivarlinje och i baksätet har jag med mig en stor kasse fylld med diverse husgeråd och där är även ett täcke och en kudde - allt från hennes pappa -, och på en gång hittar jag rätt igen .., det är som om Vår Herre tycker att det fick räcka med greklandsstrulet .., nu är det som på räls.

Bilen får vila i lilla Svalöv och jag promenerar till busstationen där tre äldre gentlemän sitter och och småpratar om det fina vädret.

Så blir det bussresa till Teckomatorp och därifrån tåg till Lund och sen tar allt slut, ty då är det datorhaveri och alla tåg står stilla.

Efter en tjugo minuters väntan då abslolut inget händer, tar jag mitt pick och pack och går ut i solskenet.

Ååå, jag strosar runt i Lund och jag går sakta-sakta och överallt kommer cyklister farande i raketfart .., det är högsommarvärme och jag tänker att detta är ju som den allra bästa semesterdag.

På New Delhi, en indisk restaurang, äter jag lunchbuffé för 79:-.

Tar därefter tåget till Malmö och missar Ystadtåget med 1 minut.

Igen!

På perrongen upptäcker jag "världens sexigaste kvinna" (ja, enligt Expressen ..) som drar på en rosa resväska och har enorma läppar ..., och strax efteråt, en skådespelerska med massor av utstrålning och glitterögon.

Ny väntan.

På en grön bänk sitter jag och tittar rakt fram.

Människor springer av och an .., bussar kommer och går .., från bygget över kanalen bullras det nåt hemskt.

Men å, vilken härlig dag det ändå blir!

Just så är det.

Onsdagsfönstret ....

.... finns på Öresundståget som tar en hel drös med passagerare från Malmö till Göteborg.

Själv hoppar jag av i landet Halland.

I mitt nästa liv ...

... ska jag i alla fall inte arbeta på en resebyrå, för se maken till att man måste ha många bollar i luften i samtidigt .. det är då säkert.

Men nu är det fixat.

Alldeles på egen hand har jag bokat flygbiljett från Köpenhamn till Athen och vidare från Athen till Samos och så ordnat hotellrum hos herr Lefteris .., på samma underbara lilla hotell där vi bodde, Kapten Lintott och jag själv.

I hotellets trappa, inbyggd i väggen, finns en liten bokhylla.

Där hittade jag Nevil Shute, fast på danska.

Det gick hur bra som helst att läsa den boken och efteråt skrev jag så där som bilden visar.

Nu ska jag stuuuupa i säng!

Ajöken, sa fröken.

Nu ....

... ligger bloggmadamen alldeles utslagen med ett glas Martini i handen.

Flyg från Athen till Samos är bokat och klart.
Lite snålt med tiden mellan ankommande och avgående flyg men det ska nog fixa sig.

Nu gäller det bara att vänta och längta.

Om fem veckor vandrar vi omkring i Köpenhamn med hög resfeber.

Underbart

PV

Ett fönster från Island ..

".... kommer här… lyckliga Grodan kommer att återvända till hästarnas ö många gånger, inte bara för hästarnas skull. Människor som lever på öar utvecklar överlevnadsstrategier och tålamod… jag gillar verkligen det isländska så som jag träffat på det… här ett fönster som man bara kan öppna en del av.. så såg nästan alla fönster ut… månne är det blåsten som gör att man bara utsätter sig för risken att få en liten del av fönstret sönderblåst.."

Tisdagsfönstret ...

... finns hos vännen Annika i Kävlinge.

Kanske har jag visat fönstret förut .., ja, säkert .. men det gör inget.

Ingen människa i världen - tror jag -, skriver snällare sms-meddelanden än Annika.

Mammas hår ...

Precis på pricken kommer jag ihåg hur det kändes att dra med fingrarna genom mammas tjocka hår.

Som hästtagel var det.

Och jag minns hur hennes hårbotten kändes.

Och doften som stannade kvar på handen.

Och jag kommer ihåg lillflickstiden när jag fick sätta rosa plastrullar i hennes hår.

Piggarna var gulvita och aningen räfflade.

Och mammas hår var så tjockt, så rullarna räckte aldrig till.

"Sätt en här också ...!" sa hon och pekade vid örat.

Ibland följde jag henne till frisörskan, tant Laura, som hade bott i Liberia i Afrika med sin man.
Laura och Tage hade en dotter som hette Estelle.

Tant Lauras frisering låg i källarplanet i ett alldeles vanligt hus på Ringvägen hemma i Malå.

Medan mamma blev friserad, tittade jag i gamla tidningar och kände doften av hårspray.

Sånt ..., kommer jag att tänka på när jag lite förstrött letar i bildmappen efter ett tisdagsfönster och råkar ramla över bilden av mammas hår.

Insikt nr 154 ....

Har jag sagt att Olof (Alfons Åberg) är världens snällaste arbetskamrat?

Det har jag nog.

Ikväll ringde han och meddelade att jag får köpa en begagnad damcykel som familjen har i sin ägo.

Detta är inget annat än ren och skär l y c k a.

Och jag ska köpa mig en cykelkorg också.

En vacker en.

Ååååå, vad jag blir glad!

Herr Lefteris som äger hotellet på Kokkari där jag bodde med Kapten Lintott, har hört av sig via mail.

Och ..."ja".

Han håller ett rum åt oss om vi vill.

Tja .. men Samos är ju inte så dumt ..?

Kapten Lintott på Samos .., i vårt hotellrum.
Hotellet låg på stranden.
Som paradiset var det.

Från olika håll i landet Hellas, får jag besked om att där inte går några färjor till ön Sifnos, ja, inte när vi tänker oss att åka dit.

Aj, aj.

Att vara alltför ivrig är inte bra .., men man lär väl av misstagen?

Men det finns förstås alternativ!

Man kan åka tåg söderut .., semestra på fastlandet, fast nära havet.

Det kan man.

Och man kan ta ett inrikesflyg till Samos där jag hösten 2007 tillbringade en underbar vecka tillsammans med småländske vännen Kent och Kapten Lintott.

Alldeles ljuvligt var det.

Jo, det finns mängder med alternativ och hur som helst blir det bra, det är jag övertygad om.

Måndagsfönstret ...

... kommer från Lappland och det var ellis som tog bilden.

Det är bysmedens fönster.

Också en insikt ...


Ikväll hände något fantastiskt här i världen, något som väl endast kan jämföras med .., ja, så där som om Jesus skulle uppenbara sig på Stortorget så där helt apropå.

Eller om månen hade ramlat ner.

Vad det hela handlade om ...?

Jo, en långbent man från Jamica sprang nämligen 100 meter i våldsam fart.

Det ni.

Ett sent söndagsfönster ...

"Fönstret finns på ett gammalt hus i Jakobstad.

Jag tycker att det påminner om ett kattöga.

Kramar och hälsningar

Jom."

Allt handlar om ...

Athen. Lugnt och fridfyllt. Idylliskt. Ren luft.
Jo, säkert ...

... att vara f l e x i b e l.

Går det ingen båt till den där härliga grekiska ön som man tänker sig komma till på kvällen, får man vända på kuttingen.

"Nä, men ååå, så underbart att få tillbringa en rofylld natt i Athen .., det har man ju alltid drömt om!"

Så får man tänka.

Men tänk om det inte går någon båt förrän två dagar senare!

Ja, då får man helt enkelt byta ö.

Jajamensan.

Det gäller att inte vara enjängd.

Och det är man ju inte.

Rena rama grekiskan ...

Har man aldrig upplevt ett mentalt sammanbrott, men gärna önskar veta hur ett sådant ter sig ..?

Enkelt.

Försök hitta rätt avgång i grekiska båttidtabeller.

Så här står det till exempel.

Βήμα 1 :Επιλογή Διαδρομής

Παρακαλούμε επιλέξτε τη διαδρομή & ημερομηνία αναχώρησης του δρομολογίου, όπως και τον αριθμό των ατόμων και των οχημάτων που θα ταξιδέψουν. Έπειτα πατήστε το κουμπί "Παρουσίαση" για να δείτε τις ημερομηνίες και ώρες αναχώρησης & άφιξης, καθώς και το όνομα του πλοίου που πραγματοποιεί το δρομολόγιο.

Söndagförmiddag ...

Tio över elva går tåget till Malmö och en dryg timme tidigare är vi nere vid havet.

Vid väljer stranden lite västerut .., inte långt från Marinan.

Nära stationen.

Så där ligger vi på en segeltbåtsmönstrad fleecefilt och läser var sin bok och pratar om lite allt möjligt och det blåser friskt.

Vattnet är iskallt.

Och när klockan närmar sig tågavgång, tackar pensionatsvärden för sig och ger sig av mot stationen ochsjälv ligger jag kvar och läser boken som är bra och mellan varven sätte jag mig upp och bara tittar rakt ut över havet.

En liten kille leker i vattenbrynet.

Det fräser om vågorna!

Och där kommer en medelålders man och alldeles i bara Adamsdräkten spatserar han förbi andra badgäster och går rakt ut i vattnet och tar sig ett morgondopp.

Jaha, ja.

Det är tydligen inte så värst kallt i vattnet ändå ...? tänker jag, när jag ser honom stiga upp ur böljan den blå.

Hjälpas ...

En liten fördel, innan man skyndar sig att boka hotellrum på en grekisk ö, är att man kollar hur det är med färjetrafiken till och från ön.

En klar fördel är det.

Måste man övernatta på en annan ö första natten .?

Går det alls någon färja dag 2 ...?

Just det.

Sånt ska man tänka på och kolla upp.

Innan man bokar.

Helst.

Söndagsfönstret ...

..., kommer från Skellefteå.

Så här skriver avsändaren.

"Hej!

Här är utsikten från ett av våra fönster.

Gullstaven utanför är uppskattad av humlor och fjärilar.

Nu är den tyvärr utblommad.

Kram ellem."

En bra början på morgonen ...

Åååå, jag är världens lyckligaste människa!

Igårkväll berättade pv att han av sin kompis Tompe hade fått tips om grekiska ön Sifnos och så började herr pv att scrolla lite på nätet och efter en stund sa han att ..."nä, du får fortsätta att leta ..." och jag tittade mig omkring och hittar en liten pärla... nämligen byn Faros.

Så här står att läsa på sidan.

"Faros är oavsett årstid den stressade storstadsbon ultimata reträttplats.
Faros är ingen stor by, snart ett litet mysigt, charmigt fiskeläge.
Trots byns litenhet finns allt man behöver: två små affärer (färskt bröd varje morgon), tre tavernor, en ouzeria, en kaffebar där man kan äta frukost, mycket bra boende och två barnvänliga stränder.
Och allting ligger sas runt hörnet."

Så jag skrev ett mail till ägaren och nu på morgonen hade jag svar.

Yes, yes, yes!!

Nu har vi bokat rum för hela veckan, utom sista natten i Athen.

Här .., alla raringar, ska vi tillbringa sex dagar och nätter av vår septembersemester.

Mer att läsa om ön Sifnos finns här.

Och så här skriver herr hotellägaren i ett mail.

"Hello from Sifnos!!

Thank you for your preference.

I have free a double room for the dates you asked for.

The room include:refrigerator,breakfast facilities,aircondition,tv,hair dryer.sea view balcony.

The price for the room is 45 euro.

Kind regards
Loukianos Dimitris."

Längs min gata i stan ...

"Jaha .. men nu går det tydligen bra att gå i samlad tropp ...?" säger pensionatsvärden och ler filurigt.

Jovisst.

Men nu känner jag ju inget tvång .., nu gör jag det helt frivilligt.

Säger bloggmadamen och skyndar på stegen.

Åååå, sicken glädje!

Och musikglädjen bara fortsätter ...

Efter surströmmingen blir det minutkort promenad till Österporttorg (titta, så vackra träd ..det är Plataner ..!) där det är full fart .., ja, just när vi kommer dit underhåller suveräna Arméns Trumkår och hela torget är fullsatt och överallt står människor och klappar händer och tycks så glada.

Vilken show!

Det här är unga killar som gör sin militärtjänst som musiker i den här kåren, men nu är det slut .., Arméns Trumkår upphör efter detta.

Det blir stående ovationer efter föreställningen och någon timme senare ser vi de spelglada unga männen komma kånkande på den ena ölbacken efter den andra .., det är tydligen muck på gång.

Och solen flödar och livet känns bra.

Turtlegirl: Ystad Military Tattoo är ett varannat-år-evenemang som drar tiotusentals besökare .. ja, siffran för i år är över nitton tusen sålda biljetter fördelade på tre eller fyra föreställningar.

M mmmmmm ...

Detta ljufvliga är vad vi ska kalasa på idag.

"Vi" = min syster och jag själv.

Övriga ska äta varmrökt lax.

(Varningslapp är uppsatt i farstun ....)

Igår, i kassan ...

Liten tös på fem år möter leende min blick.

"Vet du .., idag får vi en trrröska ....!" säger hon lyckligt.

"Å, en tröska ...? En skördetröska .. ?" frågar kassörskan som är jag.

"Aaa .., vi ska skörda vete ..", fortsätter tösen.

Det är då man förstår att man bor i ett jordbrukslandskap.

Och en stund senare ...

Då kommer lilla Tilde som har ekorrpigga ögon.

Sex år, är hon.

Hennes mamma småskrattar lite ... och så säger hon ..."ja, vi har fått stå i din kö, för Tilde sa att ..., jag vill gå till min kompis."

Tildes kompis .., åååå, det är en 55-årig kassörska det.

Länge, länge efteråt .., blir jag så inutivarmglad bara av tanken på lilla Tilde.

Och så är det verkligen, att det bästa med att arbeta i affär, det är alla småttingarna som förgyller ens tillvaro.

Just så är det.

Ystad, just nu ..... 10.54 ...

Och såklart har det börjat att regna.

Fru och fröknarna Sandbergs vänsterhänder ..

Notera likheten på de tre damernas lillfingrar.
Och vecket som alla har på mitten av ringfingret.

Just som jag är i färd med att lämna affären, får jag ett meddelande i min mobil.

Det visar sig vara vännen Torun som har sin mamma och syster (vilka annars bor i Umeå) på besök och nu är dom ute och susar omkring på Österlen och har fikat på Olof Viktors och tanken är att "snippa förbi" Regementsgatan i Ystad och så kan vi "tvärträffas".

En tvärträff, är precis vad det blir.

Tidigare har jag mött Toruns syster, Ylva, men aldrig deras mamma.

Här ser ni deras vänsterhänder.

Längst till vänster är mamma Ingabrittas hand.

Hon är Lejon .., född i Sundsvall .., storasyster .., och har arbetat som mellanstadielärare i Umeå.
Som änka (maken var journalist på tidningen VK) tyckte Ingabritta att livet kändes tomt och eländigt ., så för att ha nånting att syssla med, började hon att föreläsa om olika diktare.

"Du vet .., Birger Sjöberg, Hjalmar Gullberg, Erik Axel Karlfeldt och inte minst Esaias Tegnér .. ja, jag åker runt till olika pensionärsföreningar och berättar ..", säger Ingabritta, som för övrigt har höger tumme upp.

I mitten har vi Toruns hand.

Torun är storasyster, Tvilling och har höger tumme upp.
När jag frågar hennes lillasyster vad hon tycker är framträdande egenskaper hos den äldre madamen, svarar on att "ja, hon är utåtriktad och glad".
Själv säger Torun att ..."å, jag älskar att tjyvlyssna på andra människors samtal .., så där på tåg och buss och sånt ..".

Längst till höger Ylvas hand.

Ylva är Oxe, lillasyster förstås .. och har vänster tumme upp.
Hon är intresserad av att resa .., sjunger i kör ..,"är receptgalen" (inflikar storasyster) .., tycker om geografi och handlar gärna ekologiskt.

Själv skulle jag säga att jag nog aldrig har träffat en människa som är så förtjust i småbarn, som just Ylva.

Hemma och borta ..., allt på en gång.

Och tänk .., att här var vi på besök i början av sommaren.

Hemma.

Längst till vänster i bilden .., alldeles vid vattnet, växte jag upp.

Lördagsfönstret ...

"Elisabet,

Önskar dig en fortsatt fin och skön sommar med detta fönster från Bornhoms konstmuseum.

Kram,

Smulan i Omsjö."

Bakom själva tattoo-arenan ..

... pågår hela tiden andra saker.

Det övas .., säljs kaffe och varm korv .., man kan köpa cd-skivor .., ja, det är som ett helt annat litet liv där bakom själva arenan.

I Lottakårens tält ser jag hur många kund-bekantingar som helst och en av kvinnorna säger att jag kan komma in och filma ..."kom här du bara .., titta, där sitter dom ...!" säger hon glatt leende.

Till Bente ...

Männen från Skottland med sina säckpipor .., skapar en alldeles särskild stämning.

Och vi som inte har biljetter .., får se dem komma ut efter genomfört program.

Sen blir det paus.

Besökare köper varm korv och starköl och passar på att ta sig en cigarett .., själva sitter vi på en kullerstenssluttning och bara tittar på.

En alldeles underbar sensommarkväll är det.

Hela tiden ...

... möter vi bekantingar från affären.

Åååå, mitt hjärta nästan svämmar över av glädje!

Jag verkligen ä l s k a r ystadborna.

Så är det.

Mannen vars namn jag inte uppfattade, heter Teuvo.

Han kom från finska Karelen hit till Sverige, som krigsbarn, får vi veta.

Alla dom här rara människorna är kunder i affären.

Kväller ...

Och vi får inga biljetter till Tattoot, vilket jag inte heller hade förväntat mig .., så vi strosar omkring lite "backstage" .., tittar genom staketrutorna på orkestermedlemmar som övar sig inför kvällens evenemang.

Där är en ung man i blå uniform som viftar med cymbaler .., en annan snurrar med trumpinnarna och trumpetarna fuktar läpparna.

Det är spänning i luften.

I ett av tälten står Ystads lottakår och säljer kaffe och lite annat smått och gott till såväl besökare som medverkande.

Pv bjuder på kaffe och wienerbröd och det är just då som tre stiliga herrar från Skottland kommer spatserande och då lämnar jag genast kaffemuggen ...

Glöm min bristfälliga engelska.

Bloggmadamen har en ytterst bristfällig utbildning, ja, hon har inte ens gått ut gymnasiet och då blir det som det blir, men hon pratar glatt på ändå.

Dagens fönster ...

Och fönsterfångerska var den här resglada madamen.

Ett nästan-natt-fönster ...

... som har kommit susande genom rymden från min kusin Barbro.

Barbro tycks ha nån slags alldeles omättlig energi .. ja, jag blir matt bara av att läsa om allt som hon hinner med.

Precis likadan var Barbros moster, min mamma.

Det är förstås nåt släktdrag.
(Dock är bloggmadamen helt förskonad från den egenskapen ...)

Så här skriver den energiska kusinen:

"Hej!

Kan inte låta bli att skicka en bild från mitt sovrumsfönster här i fjällparadiset.

Fönstret är inte så märkvärdigt, utan det är vyn med sjön och fjällen som gör mig lycklig.

Kram från Barbro."

Kväller ...

Och då blir det ett litet besök av fläskpannkaksätande son, samt insmorning av mitt eländiga höger knä - av min australiensyster har jag nämligen fått Elmore Oil - och det ska nu vara rena underverket, ja, man får pengarna tillbaka om man inte blir nöjd.

"Penetrates soothes & relaxes if you suffer from arthritis, neck and backpain .., and sports related injuries."

Det är väl det där sista som gäller för bloggmadamen.

Sports related injurires.

Och nu återstår bara imorgon ..., sen är det ledig helg.

Å, gudars .., så härligt!

I väntan på tågets avgång ..

Med en enda liten minut missar jag tåget till Ystad.

Det blir till att vänta på nästa.

Sitta på en bänk och bara titta rakt fram.

Eller åt sidan.

Ljud och mera ljud.

Oväsen.

Och jag låter tanken löpa fritt.

Ännu en insikt ...

I min pyttelilla arsenal av hudkräm, finns en flaska där man trycker ut krämen med en sån här liten pip längst uppe.

När jag nu på morgonen tryckte .., så kom absolut ingenting ut ur flaskan.

Jag tryckte och tryckte.

Noll.

Nada.

Ingen kräm.

Då tog jag den räfflade brödkniven och skar helt sonika upp flaskan på mitten.

Håhåjaja .., ni a n a r inte hur mycket vit kräm som finns kvar på botten!!

Och oj, så nöjd jag känner mig.

(Nu är flaskan invirad i en tätslutande plastpåse och krämen räcker säkert i ytterligare ett par veckor ...).

Dagens fönster ....

... finns på Öresundståget mellan Ängelholm och Malmö.

Lika bra att köpa målarfärg, kanske ..?

Pensionatsvärd med väldigt låg puls.

I ett par timmars tid har jag haft sonen på besök.

Och Meja, den svarta hunden.

Meja vill absolut inte ligga på den röda filten - fast vi säger till med strängaste rösten -, nä, hon drar sig utåt och ännu mera utåt och till slut är det bara svanstippen som befinner sig på filten.

Och tillsammans med sonen sitter jag i soffan och tittar på fotbollslandskamp mellan Sverige och Finland och jag telefonpratar med Hedgren och med en trött pensionatsvärd och jag berättar för honom att människor som har så hög puls som undertecknad, löper fyrtiosex procent större risk av tuppa av i en hjärtinfarkt och femtioåtta procents högre risk att drabbas av hjärtsvikt, så det där rummet som jag ska få göra om precis hur jag vill .., ja, på pensionatet, det är väl knappt någon idé att man tar sig an det.

Å andra sidan ..,. kan man ju strunta i alla Farhågor och göra det ändå.

När nu livet tydligen inte ska bli så värst långvarigt.

För då, om någonsin, borde man såklart göra precis det man längtar efter.

Just så.

Och nu är klockan snart halv elva och vid elvasnåret brukar det bli stort fyrverkeri när tattooföreställningen är tillända, så jag väntar nog med att göra natt en stund till.

Ajöken, sa fröken.

Till Eva på Frösön ...

Inte en enda gång har jag lyckats redigera en film i kameran.

Men nu.

Nu har det hänt.

Den var helt enkelt för lång och kunde inte publiceras.

Nu är den betydligt kortare.

(Eva undrar i en kommentar om jag inte hade filmat dem på närmare håll ...).

Nu är det fest i stan ...

Att bo på Regementsgatan i Ystad, det har sannerligen sina avigsidor.

Det är skränigt, gapigt, bråkigt och stökigt och bilisterna kör som vore detta Mantorp Ring.

Hemskt är det.

Utom vartannat år.

Då är det nämligen Military Tattoo i stan och då är det bara så helt underbart att kunna öppna dörren och under ett par dagars tid få ställa sig på trappan och mötas av taktfst musik och stiliga män och kvinnor.

Och hela gatan är kantad av parkerade bilar vars ägare nu ska se föreställningen borta vid gamla regementet - 2 minuters promenad härifrån -.

Efter varje föreställning (ååå, ni måste klicka .., det är sååå vackert!) blir det ett hejdundrande fyrverkeri.

(Gissa, varför jag inte åker till landet Halland i helgen ..., jo, just det. I gengäld kommer den rare pv hit.)



Och så vänder jag kameran åt andra hållet .. mot regementet till.

I många fönster tittar människor ut och på trottoarerna går människor som har köpt biljett och nu är på väg till föreställningen som snart ska ta sin början.

Blir man jag glad av sånt här ..?

Jepp.

(Och tänk er då när hela gatan är fylld av olika orkestrar .., säckpipor och allt möjligt .., jag hade varit - det var för två år sedan - och handlat och kom just promenixande då det hände .., och så gick jag där bakom all musiken på väg hem till mig ....-)

Intill mig på tåget ...

... sitter en kvinna som tycks lite undrande, ja, hon frågar mig på engelska hur det blir med tågbytet egentligen ..?

Jag tänker att hon nog kommer från Tyskland.

Nej, det gör hon inte alls .., det visar sig att kvinnan, som för övrigt heter Helle, kommer från Jylland, i Danmark och jag frågar varför hon i så fall talar engelska?

Jo, det är för att så många svenskar inte tycks förstås danska, menar Helle.

Jaha, på det viset!

Men jag tycker att det känns hur fånigt som helst att prata engelska med en kvinna från grannlandet Danmark, nä, aldrig i livet .., så resten av surret blir på nån slags halvdansksvenska, från min sida sett.

Hur som helst har Helle nu i några dagars tid varit på besök hos sin 85-årige "onkel" i Fritsla ., ja, han flyttade redan som ung man till Sverige, gifte sig med en svenska och känner sig väl mer eller mindre som svensk .. men lite kommer han in i det danska språket när han får hemifrånbesök.

Det har "vatt deeeejligt att vara där ..!" säger Helle.

Femtiotvå år är hon, Tvilling .., endabarn och arbetar på posten.

Hon bor i radhus i Fredericia, det vi kallar Fredrikshamn (jättefina bilder från det som INTE är Fredericia, men väl Fredrikshamn, tack Annela som hojtade .., hittar man här ...) och när hon är ledig, ja, då tycker hon såå mycket om att arbeta i "haven" .., i trädgården.

Om hon vann tjugo miljoner?

"Aaa .., då skulle jag åka till Grönland och så skulle jag hålle upp med mitt jobb ...", säger Helle och ler så varmt.

På den där skalan mellan 1 och 10 .., om hur hon tycker att livet är just nu, svarar hon, efter lite betänketid ...., "jä, men det får bli 8".

Punkt.

Aningen bökig ..

Dom tyska flickorna.

... blir hemresan från landet från Halland.

Först tar jag bilen och svänger förbi hos Gunvor och pElle i Steninge.

På den inglasade altanen, på en vit pinnsoffa, ligger Gunvor och halvsover och i en alldeles egen fåtölj, tronar pElle.

pElle är inte längre bara "pElle" .. nej, han har mer som blivit Ers Höghet Pelle Nilsson ., ja, han är en herreman som tror att han äger världen och nu går han mest hela dagarna mellan fåtöljen och tomtgränsen .., ja, ibland tar han t.om en promenad till framsidan av sommarhuset och sitter där och stirrglor på grannens katt.

När jag kommer och hälsar på, tittar Ers Höghet Pelle Nilsson upp bara så där lite lagom och jag tar honom i famnen och frågar hur han har det och om han har varit i slagsmål?

Gunvor säger att nääää, han ligger mest och sover, ja, förutom det där bligandet på grannens katt då.

En liten stund sitter vi och pratar och jag stryker pElle över pälsen och tänker på hur mycket jag tycker om honom och hur oändligt mycket jag saknar att ha ett djur i min närhet .., men att ta hem en katt som har vant sig vid att få gå ut och in som han vill ., det är nästan på gränsen till djurplågeri, så nu blir han kvar först i Steninge och sedan hos pensionatsvärden, där han ju har det precis lika bra .. och när vi åker till Grekland, då ska Pelle tillbringa åtta dagar i landet Småland, hemma hos Gunvor i hennes lägenhet.

Om det pratar vi lite.

Och så tackar jag för mig och kör in till Halmstad.

Nu hittar jag.

Medan jag passerar slottet tänker jag på den rara Anna-Karin och jag hittar parkering inte långt från stationen och så bär det av hemåt.

Tåget är mer än överfyllt!

I lågvagnen där man sitter elva och elva mitt emot varandra, har tre tyska flickor slagit sig ner och med sig har dom tre cyklar med små släpvagnar.

Det är hysteriskt trångt.

Småbarn skriker.

Tågvärden försöker förklara kaoset med alla byten.

Och jag upptäcker katthår på mina byxor.

Ungefär så är det.

Pling i min inkorg ...!

Bilden visar min mormor, men hon var född Hansson hon.
Att bloggmadamen aldrig uppvisar puttinuttiga sidor .., aldrig är elegant och aldrig går i högklackade skor eller har bling-bling på sig .., det skyller jag helt och hållet på genetiska anlag.

"Hej igen!

Nu har jag varit inne på din blogg - sist var det när jag hittade min pappas namn i din blogg, du hade lagt in bilden med pappa och hans bröder i kökssoffan (från Borkan).

Denna gång upptäcker jag att vi är släkt på långt håll.

Tack vare ditt foto hittade jag fotoarkivet (Vilhelmina kommuns )med farmors album och en efter en har släktingar trätt fram och gjort sig kända.

Häromdagen hittade jag Per Erik Vesterlund som är min farmors morfar.

Farmors mor var Maria Vesterlund, gift Jonsson.

Jag kan inte sluta att leta, att ta reda på så mycket som möjligt om dessa människor.

Vilket av syskonen är du närmast släkt med?

Hälsningar, Lena."

I landet Halland ...

Ensam hemma.

Pensionatsvärden har cyklat till jobbet.

Duggregn.

Blåst.

Jag har inte varit här sedan i midsomras och det känns lite ovant.

Två hem har jag.

Eller kanske ett och ett halvt.

"Det finns nog björnbär nere vid havet ...?" säger pv, innan han ger sig av.

Ett fönster står på glänt.

Liten fågel kvittrar.

Hos doktorn ...

Igårkväll kollade pensionatsvärden mitt blodtryck.

"Det är nog skyhögt ... jag har haft sån huvudvärk ...?" säger jag.

Och så ligger jag där på sängen i sovrummet och känner hur det stramas åt kring högerarmen.

"137/84" .., säger pv, när det hela är klart.

Jaha ja .., ja, men det var ju inte farligt.

Min puls har genom åren alltid legat högt.

Pv:s däremot, ligger nästan på elitidrottsnivå.

Det visar sig, när vi jämför, att mitt lilla hjärta får slå tjugotvå tusen fler slag på ett dygn, än vad cykelmannens hjärta gör.

Lediga-dags-fönstret ...

... är mitt.

Det var fru och fru Undulat som pickat sönder rullgardinskanten.

Reseplaneraren .., jo, jo.

För länge sen .., en hemresa från Helsingborg .., då såg det ut så här.


Avresa med Pågatåg från Ystad 17.10..
(Går omkring vid stationen och kollar cyklar .., nä, min finns inte där.)

Ankomst Malmö Central kl 18.06.

Vi är försenade.

Avresa med Öresundståget till Ängelholm, kl. 18.08.

Stress-stress-stress.

Människor springer och kånkar på resväskor.

Jag har två minuter tillgodo och inte hinner jag stämpla sommarkortsbiljetten och tågvärden spänner ögonen i mig och säger att ..."det blir inte roligt för dig det här ..., men okej då ...".

Pust och suck.

Byte i Ängelholm till landsvägsbuss fvb till Laholm.

Upp-och-ner-för-branta-trappor på stationen i Laholm.

In i nytt Öresundståg och så sista biten till Halmstad.

Jag hade planer på att kvällsdopp, men kände mig för trött och slut på.

Nu har jag tittat på Fredrik Lindströms program om dialekter och föll pladask.

Den mannen har en alldeles egen "ton" i sina program och det kanske inte är enbart herr Lindströms förtjänst .., säkerligen har producenten mycket att säga till om, men ändå.

Svensk språkserie från 2006. Del 1 av 8. I det första programmet förbereds tittarna inför den kommande resan genom några av Sveriges olika dialekter. Programledaren Fredrik Lindström går igenom vad som är skillnaden mellan ett språk och en dialekt och varför vi talar dialekter.

Från 2006.
Även i SVT24 13/8, SVT2 14/8 och SVT2 16/8

När klockan är två ...

... är jag förbi av trötthet.

Hela dagen kommer tattoomedlemmar och handlar!

Det är uniformsklädda män och kvinnor från Hannover i Tyskland och alla köper dom chips och ännu mera chips och läsk och godis.

En rar kvinna som hamnar i min kassa visar sig vara från Prag och nej, hennes man är inte musiker och ska inte spatsera i t-a-k-t .., han är filmare .., ja, brittiska Wallander förstås och kvinnan säger att det är så vackert i Ystad, faktiskt i hela Skåne.

Småbarn gråter och mammor blir irriterade.

Klockan tre tackar jag för mig.

Och jag säger hejdå till arbetskamraten som ska bila till Nice och så går jag hem i skyfallsregnet och mina byxor blir plaskvåta och strumporna och skorna också, trots att jag - så gott det nu går - försöker att skydda mig med paraplyet.

Vid regementet, där det ska bli stor show, blir jag vittne till en krock .., en kvinna i en grå bil blir påkörd och inte vet jag vems felet är, men det smäller rejält och jag upptäcker att jag står där i skyfallet med högerhanden för munnen ...,, så häpen!

Och så hemåt.

Regndroppar på fönstren och lockigt hår och allt är fuktigt och om en dryg timme ska jag sätta mig på tåget till Halmstad.

Hem igen i morgon någon gång.

Det är sista dagarna som sonen är på hemmaplan och vi ska äta middag tillsammans.

Det blir nog bra alltsammans.

Dagens fönster ...

.... hittade Jom i Jakobstad i Finland.

Ett sent kvällsfönster från ...

"Hej!

Från andra sidan Sundet och Kronborgs slott i Helsingör kommer det här fönstret.

Vi åkte över en vacker Julidag och tjejerna tyckte det var Guld få komma utomlands till ett nytt land.

Ett besök på stadens slott var spännande!

Vi berättade om Hamlet men det fångade inte tjejernas intresse så mycket. Svanparet med sina svanungar var betydligt mer spännande för dem.

De kunde den om den fule Ankungen bättre än om han Hamlet.....
Helt OK sa M och jag :-))

Från mig hej // Turtlegirl"

På tåget ...

Carina tipsar om något läsvärt.

Detta.

(eller hon tipsar om hela bloggen ...)

Helt fantastiskt.

Njaa ... ?

Kvällsbadaren.
Då, för ett antal år sedan.

I ett svagt ögonblick frågar jag sonen om vi ska ta ett kvällsdopp?

Ja, ikväll, alltså.

"Jag jobbar till elva mamma .. men om jag är hos dig kvart över .., då kan vi åka och bada ...?" svarar han.

Nu är klockan halv elva och det är becksvart ute.

Och egentligen är jag lite rädd att bada i mörker.

Kväller ...

Mammas hand.

Medan jag ligger på soffan Ektorp och vilar mig efter jobbet, tittar jag lite förstrött på en dansk dokumentär som handlar om en man som blivit dement.

Följande står att läsa på SVT:s sida.

Kommer du ihåg Frank?

"Dansk dokumentär från 2008.

Under tre år får vi följa Frank Ørum, som vid drygt 50 års ålder drabbas av semantisk demens. Sjukdomen ödelägger hjärnans språkcenter och får omfattande konsekvenser för Frank och hans anhöriga: hustru och tre vuxna barn."

Allt känner jag igen.

Ångesten och rädslan och uppgivenheten och detta att sakta se en anhörig försvinna .., så där som en båt som ger sig av ut på havet och till slut är allt man ser en liten, liten prick.

Just så.

Och telefonen ringer och det blir prat om dejtingsidor och vad det är som gör att man faller för vissa människor men inte för andra och hur svårt det är, detta att man i veckor och månader kan maila med en supertrevlig människa som man blir oerhört attraherad av och sedan, när man träffas i verkliga livet, så bara susar alla dom där känslorna iväg och man förstår inte varför?

Och vi pratar om fenomenet som finns på dejtingsidor där man ska svara på x-antal frågor och sedan jämför man sina resultat och får på så sätt reda på hur väl man passar ihop, rent procentmässigt.

Om pensionatsvärden och bloggmadamen hade gjort ett sådant test, hade vi aldrig träffats.



I hur mycket som helst har vi olika åsikter och även i en del rent grundläggande frågor, ändå fungerar det hela hur bra som helst.

Ja, sånt kan man fundera över en alldeles vanlig kväll i mitten av augusti år 2008 2009, förstås.

Om man nu inte har nåt annat för sig.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Skickar ett fönster från stadsdelen Skata i Jakobstad, en liten stad i den svensktalande delen av Österbotten i Finland.

Jom."

Kanske är vi hemmablinda ...?

Det är alltid lika intressant - tycker jag -, att läsa om hur människor som bor i andra länder .., ser på vårt eget land.

Som Anna, till exempel.