Dagens fönster ...

... finns att beskåda i Ångermanland, närmare bestämt här.

Så här skriver avsändaren:

"Hej nästan i Halmstad :)

Idag har jag och Ulrika varit ute bland klippor till havs och också till
Mannaminne, som är en konstnärs lilla egna projekt och där hittade jag ett fönster åt dig.

Jag tror Ulrika har ett större antal med :)

Bifogar fönstret och var det satt."


För ovanlighetens skull är det alltså inte stickmadamen som har tagit bilden, utan hennes gode vän, "flyttkarlen" Micke .., mannen med det till synes alltid lika soliga leendet.

En alldeles egen sida har han också.

Här hittar ni den.

Och detta Mannaminne, det är något som jag inte ens visste fanns till!
Nästa resa som går norrut, då ska detta besökas!

Ibland glömmer jag bort ...

... hur nära det är till Göteborg, ja, från det gula huset på kullen.

Lite drygt en timmes resa med tåg bara.

Och 168 kr /enkel resa.

Från Falkenberg tar det mindre än en timme och kostar 120 kr.

Om solen strålar nästa måndag .., då ska jag nog ta en tripp till Bohuslän.

Tror jag bestämt.

Harplinge, måndag.

Det är den 2:a maj år 2011.

På havets botten ligger Usama bin Ladin och mina pelargonior har frusit ihjäl .., småfåglar letar solrosfrön under den lilla spretiga eken .., jag bokar hotellrum för en lördag i augusti - ett rum med utsikt över havet - ..., P1-prat från radion och just nu hoppar sigge nilsson in genom det öppna fönstret.

Han vill ha mat.

Inte ett skvatt bryr han sig i herr Ladins bekymmer.

Det gör inte småfåglarna heller.

Vägen österut ....

Vårdcentralen i Harplinge.
Inköpslistor kan användas till mycket, inte bara att lägga ut på bloggen.
Man kan t.ex. göra en tavla, där just en inköpslista ingår i rekvisitan.


Halv nio har jag tid hos läkaren.
Inte i Getinge, utan i lilla samhället någon mil därifrån .., i en liten pyttig vårdcentral som ligger i ett villaområde där allt just nu skirar i grönt.

Och själva vårdcentralen känns ombonad, på gränsen till hemtrevlig.
I väntrummet sitter - förutom jag själv - två patienter, varav den ena är kund i affären.

Några tidningar ligger på ett bord .., Allas, Hälsa och en tjock broschyr som handlar om egenvård.

Medan jag väntar hinner jag förkovra mig i sådant som flatlöss, skabb, influensa, allergier, förstoppning, ormbett (det gäller att hålla sig lugn om man blir ormbiten, står det) .., människobett (vilket är ovanligt, skriver författaren) och där finns till och med ett avsnitt som tar upp problemet med metkrokar som fastnat i huden.

Läkaren har jag träffat tidigare; det är en kvinna som snart ska gå i pension och hon påminner mest om en liten krumryggig mormor .., i säkert tio minuters tid letar hon stetoskopet som plötsligt har försvunnit och när vi sitter i hennes rum, skrollar hon sig fram på datorskärmen och letar - så där som efter en nål i en höstack - efter möjliga diagnoser.

Här, hamnar hon nästan först av allt och jag ler och säger att där har jag själv varit.

"Jaså .., då vet du kanske mer än jag själv ...?" säger hon varmt leende.

Och vi går till ett undersökningsrum där det kollas reflexer och hjärtljud och jag får kolla synen (urdåligt på vänster öga) och det konstateras att blodtrycket är helt ljuvligt bra, med en slags ficklampa kollar hon mina ögon och jag får titta åt olika håll och vi pratar prover och jag säger att kolesterolproverna kan dom lägga av med ., jag tänker inte börja med någon medicin som jag mår dåligt av och jag trivs så med livet som det är och är inte beredd att ändra livsstil alltför mycket. ("alltför mycket ...?")

"Elisabet, detta är det bästa med att bli äldre .., att man gör som man vill ...", säger läkaren med pliriga ögon.

Jag tycker om henne.

Och så blir det provtagning, nu ska fyra rör fyllas med blod och det är som vanligt .., närapå omöjligt att hitta en bra "källa" .., sköterskan kämpar med såväl höger som vänster arm och till slut blir det vänster handlov som får träda i tjänst.

Det fungerar det med.

Medan blodet sakta-sakta fyller de små rören, pratar vi om detta att börja ett nytt liv.

Sköterskan, som är ensamseglare och precis lika gammal som jag själv, berättar om oron för en låg pension och om drömmen att kanske kunna gå ner i arbetstid .., hon berättar om tanken på att bo i kollektiv om det blir väldigt knapert den dagen hon inte har sin jobbinkomst och lite sånt.

En stunds småprat bara.

Från läkarens rum hörs glada skratt .., och någon säger att snart är det dags för kaffe.

Och så är allt klart och rören fyllda med blod och jag får remiss till ögonmottagningen i Halmstad och efteråt, när jag tackat för mig, svänger jag förbi ortens bageri och köper ett nybakat bröd.

Det känns ungefär som om jag har varit på en liten utflykt.

Och så har ....

... ordet "grillspett" fått en ny dimension.

(Det är den undre filmen som gäller.)

Måndagsfönstret ...

... kommer idag från södra Frankrike!

Det är förstås den här madamen som har varit i farten med fönsterhåven!

(Fångsten var stor .., den ska fördelas lite över tiden).

Tack och bock! säger jag.

Dramatik på låg nivå ....

Rent av på gräsrotsnivå .., ja, så var det i Bohuslän igår.

Det handlar om en ovälkommen gäst .., ilskna blickar .., markering om vem som bestämmer och hur det sedan slutade.

Allt det finns här.

I väntrummet ...

Och natten har bjudit på f r o s t!

På akutmottagningen - läs: i hallen - har nu samlats en hel drös med pelargonior!

Hos somliga finns t.om en tendens till medvetslöshet.

Vi hoppas på mirakel.

"Framåt marrrrsch!"

Midsommarfirande i Steninge.
Jag var spysjuk av nervositet.


Idag har många människor gått i Samlad Tropp.

Inte jag.

Men en gång - tänka sig -, hände det sig att jag gjorde det med glädje.

Det är precis som herr Niemi sa ...

Alla som har läst Mikael Niemis bok "Populärmusik från Vittula", ja, i alla fall vi som är uppvuxna i det som kallas för norra norrlands inland och fjälltrakter, vi kände igen oss.

Vi kände igen den där känslan av overklighet när vi i småskolan sjöng om "Blåsippan uti backarna står, niger och säger att nu är det vår", ty några Blåsippor hade man aldrig sett skymten av och inte Fru Kantarell heller och aldrig några vitsippor och aldrig blommande raps och såklart inga ljuvligt blommande fruktträd!

Rönn, björk, asp och så tall och gran, det var vi hade.

Vi kände också igen oss i förvåningen när vi någon gång åkte söderut och upptäckte Viskan, Ätran, Nissan och Lagan, dessa fjuttiga småbäckar som man tvingades lära sig som ett rinnande vatten och som tydligen var så himla viktiga .., vi som hade stoooora, brusande älvar i såväl Norr, - som Västerbotten.

Vad är Ätran mot för Vormforsen?

Men det var det där med blommorna jag mest tänkte på.

Hur annorlunda det var hemma.

I rabatten mot husväggen planterade mamma krokusar som kom upp - en och en - var vår.

Gläjden var så oändlig, över detta lilla.

Två, tre krokusar och vi stod där och tittade och beundrade!

Under den stora sibiriska syrénen växte liljekonvaljer; det var vad mamma hade i sin brudbukett .., och i rabatten mot väster fanns Gullvivor, Aurikles (jag har länkat till en riktigt fin blogg, ta gärna en titt!) och Smörbollar. (Trollius, tror jag dom heter på latin. Jo, det gör dom .., här finns att läsa om dem.).


Kabbeleka.


Så småningom lärde jag mig även namnet på Kabbelekan, den som man ofta hittade i kärr och diken eller vid små bäckar.

Vid bron (dvs, trappan) tronade Stormhatt, som var giftiga.

Ringblommor hade vi i trädgårdslandet och Blåklint .., och när störstasyster fyllde år den 1:a september, gjorde vi alltid buketter av just dessa blommor.

För mig är doften av ringblommor lika med Rigmor.

Snälldoft.



Och om detta - detta tämligen begränsade växtutbud - har varit ens barndoms blommor .., då är det kanske inte så underligt att hjärtat slår femdubbla slag när man en söndagmorgon i början av maj ser ett litet hav av blommande vitsippor!

Tänk, jag är femtiosju år och blir lika lycklig var gång.

Bilden tog jag i morse, när jag stod vid kustvägen och väntade på arbetskamraten Emmeline som skulle hämta upp mig.

Det var .., inget annat än m a g i s k t.

Det är som .., ett annat liv.

Uppdaterat: flera gånger har jag berättat om vår stränga småskolefröken hemma i Malå, men en sak var hon bra på .., ja, hon lärde oss namnen på Norrlands Älvar, genom ett finurligt knep.

Så här:

Mamma, Titta Kalle Ligger På Soffan, Vilket Uselt Åbäke!

Mamma = Muoni älv
Titta = Torne älv
Kalle = Kalix älv
Ligger = Lule älv
På = Pite älv
Soffan = Skellefteälven
Vilket = Vindelälven
Uselt = Umeälven
Åbäke = Ångermanälven.

Söndagmorgon ...

Och första maj.
Vårmånad.
För trettiofem år sedan väntade jag barn just den här tiden.
Det skulle dröja ytterligare nio dagar innan en ljuslockig liten "dr Böhlander" förvandlades till en fyraårig storasyster .., vi bodde i Kungsängen utanför Stockholm och det var vår även då.

Nu är det ett annat liv.

I landet Halland vaknar jag klockan fem .., ligger kvar under täcket och lyssnar till hackspetten som kämpar vid fågelbordet som inte är något bord .., sen blir det Andliga Sånger i radion och jag tar kameran och går ut en sväng .., då är klockan kvart över sex .., i sin lilla "koja" på altanen sover sigge nilsson och pElle hänger mig i hasorna .., jag tittar på vitsippor som är svagt rosafärgade och på taknocken uppe på den stora lagården tvärs över vägen sitter två ihärdigt snattrande Gravänder.

Morgonljud.


På infarten står beviset för att otack är världens lön.

Nu ska dom bort en gång för alla .., höet till rådjuren (som inte åt så mycket som ett strå!).

Ett lass har pv redan kört iväg med, och nu, när bilen har tillfrisknat, blir det ännu fler vändor till återvinningsstationen.

Dagens fönster ....

"Halloj!

Vart man än reser så tänker man fönster till dig, det går inte att låta bli ;-)

Här är ett fönster högt uppe i bergsmassivet Huashan i provinsen Shaanxi.

Kram
Chris."


Det är Christina Alvner som har varit fönsterfångare, ja, hon har susat iväg och ägnat två veckor åt tågluffning i Kina, bara så där .., ja, det är helt otroligt!

Och helt fantastiska är ni bloggvänner på att fara fram med fönsterhåven!

Olika äro våra nöjen ...

En av mina arbetskamrater i Ystad - Karina - hon har en åkomma som jag tror att hon är nästan ensam om; hon älskar att inventera.

Dessutom kan hon ibland memorera och snabbt lära sig hela EAN-koden på vissa varor, ja, det är helt obegripligt.

Själv tycker jag att nästan det bästa som finns - när det gäller jobbet -, är att fylla på cigaretter i det stora höj, - och sänkbara tobaksstället.

I love it!

Efteråt, när det är välfyllt och fint, står jag en stund och beundrar det hela.

Jag undrar vad den sjukdomen heter ...?

Ett kvällsfönster från Umeå ...

"Hej Elisabet!

Även här uppe i norr finns det hopp om liv och lövsprickning!

Så här ser det ut utanför mitt arbetsrumsfönster. Visst är det behändigt, det lilla lövet som har spruckit ut?

Ha en fin valborgshelg!
Själv ska jag sjunga gospel i Hedlundakyrkan ikväll inomhus tack och lov eftersom den beräknade prognosen kl 20 förutspår ynka 5 plusgrader!

Hälsa till pv!

Kramar från Ylva!"

Klockan 19.35 pip

Så här är det: när klockan är kvart över sju och det är dags att lämna jobbet, kommer pv cyklande.

Med t v å cyklar.

En till honom och en till mig.

Bilen har stilla insomnat.

Nämligen.

Det är nu alltså tänkt att jag ska cykla hem, men jag - som därtill inte har haft en susning om bilskrället -, har just blivit erbjuden skjuts med Emmeline och hennes väninna - dom båda ska fira Valborg inte långt från det gula huset på kullen - och stackars pv suckar ..., och får nu lämna den ena cykeln (han har alltså haft den andra intill sig under 7 km ...) på lagret och så får jag åka Audi hem och stackars pv .., cyklar samma sträcka igen.

Nu tillbaka.

Och det är Valborgsmässoafton och på bänken i köket står jordgubbar och grädde och väntar och det blir väl nån slags middag på gravad lax och lite annat och vinden har mojnat .., och ett nytt långt arbetspass väntar i morgon.

Dagen har varit ..., kämpig.

Otroligt många har spelat på hästar, men det fungerar bra numera.

Tänk, att man faktiskt lär sig saker allt efterhand.

Morgon i landet Halland ...

Frukost ute på altanen .., småfågelkvitter .., DN och GP (med världens finurligaste annons från Republikanska Föreningen till vår kung ...) ..., pElle under bordet .., te och kaffe.

Och brödet från Solhaga Bageri.

Ännu några timmars frist, innan det är dags att susa söderut, till affären.


Lilltösen som tittar upp mot prinsen och prinsessan .., då blir hjärtat varmt.

Och visserligen håller jag med om precis allt i den där annonsen till kungen .., men det hjälps ju inte .., i minst två timmar satt jag framför tv:n igår och följde bröllopet från England och helt ärligt tycker jag att det är hur kul som helst!

I love it!

Ty så är det, i alla fall för mig, att detta med förnuft och känsla, följs inte alltid åt.

Lördagsfönstret ...

Hej Elisabet!

Detta fönster är från det gamla huset som stod strax intill området för Gölingstorps marknad som vi besökte för några veckor sedan.

Mitt inlägg om hur huset ser ut ser du här.

Fantastiskt nog så såg en kvinna som hade kunskap om detta hus, mitt inlägg och skrev en kommentar. Hur glad blir man inte då?

Så här skrev hon:

"Roligt att ni uppmärksammat huset!
Det beboddes av min morfarsfarbror
Hela familjen var storbönder i området men just han hade väl hamnat lite på sned med flaskan och dog ensam i huset av köld.

Som barn sprang man runt i huset och kunde fortfarande hitta allt från tidningar till skor och en dag hittade jag en kopp där det stod “mor” på.

Egentligen skulle virket återanvändas av andra därav att det är numrerat men vederbörande som skulle köpa virket verkar ha tappat intresset så nu står tyvärr allt fint virke blottlagt o det är en tidsfråga innan allt rasar.

Helst hade vi velat restaurera men då vi bor i Gbg så finns inte ekonomin att fixa huset när vi inte ska bo i det.

Så himla synd, för det är ett hus som alla i familjen vuxit upp med och fascinerats av!"

Om jag hade varit fri i morgon ....


... kanske jag hade tagit bilen och kört till Heberg.

Dit är det bara någon enstaka mil och där finns auktionsfirman där jag ropade in den där underbara byrån (vars lådor är svårstängda) med det vackra vaxade papperet i lådorna .., för att inte tala om den vackra väggklockan, den som visade sig vara utan pendel och som såklart aldrig kommer att fungera.

Men å, så jag älskar såväl byrå som klocka!

Och titta här bara, så mycket fint som ska gå under klubban!

Mamma 1921 och Pappa 1910 ...

Lagom till den goda middagen berättar pv om en mattelektion i skolan där eleverna - på gymnasienivå - ska räkna ut föräldrarnas medelålder.

Till hans förvåning finns det elever som inte har en aning om när deras föräldrar är födda eller hur gamla dom är.

Så jag ringer och kollar med Emil och Emma.

"Mamma är trettioåtta och pappa trettionio ....", får jag till svar.

För säkerhets skull får pv fråga Emil och Emmas mamma om hon vet när hennes mamma är född.

Jodå.

Det är lugnt.

Insikt nr ..... 211.

Stekt lövbiff, klyftpotatis (supergod!), sallad, god sås (svårstavad, jag väljer ordet "god" i stället ..-) och ett glas vin ..., ja, då är man lycklig resten av kvällen.

Undras just hur dom har det på bröllopsfesten i London?

I Edens Lustgård .., eller nåt sånt.

Några av dagens inköp.

Eftermiddag blir stadsrunda.

Först ett besök på Plantagen, som i vår inte alls lockar till inköp, men en ny sorts spaljé (bäva månde pv ..., kanske får vi byta ut dom andra ...!) , två Pelargonior och en timjan, får vila ut i bagageluckan.

Klockan tre är det dags att pv ska hämtas vid skolan.

Då ringer mobilen .., nej, han är inte klar och jag är skakhungrig och har säkerligen sockerfall och blir irriterad och på gränsen till kort-i-tonen och i stället för att bara sitta i bilen och vänta i stekhet värme, kör jag till Strandgatan, parkerar alldeles vid vattnet och sitter där i solskenet.

På en balkong tvärs över gatan, sitter Sonja och solar.

Ojdå.

Då blir det ett besök där också och dit kommer pv och vi bjuds på nygräddade våfflor med blåbärssylt och sådant är minsann som rena hälsokuren för ett sviktande humör, ja, allt blir bra.



Efter våffelfesten kör vi till Andreassons Plantskola lite utanför stan.

Å, vilken skillnad mot för på Plantagen, men ändå inte i närhetn av underbara Åbergs Trädgård i Ystad!

(Har du vägarna förbi Ystad och är det minsta lilla intresserad av blommor och blader, gör ett besök hos Åbergs .., vilket äventyr och vilken god mat du kan köpa i caféet! Har du dessutom turen att träffa Lena eller Kjell, så kan du skatta dig lycklig ...)

Nu minsann drabbas även pensionatsvärden av köplusta och i den rostiga, gamla kundvagnen trängs så ett plommonträd, en kaprifol (ja, v a r ska vi ha den ...!!), några lupiner som ska få bosätta sig i slänten mot vägen (hoppas på förökning ..), rosenbräcka (bilden), Primula Veris som mamma hade i rabatten i Malå och som jag genast plockade bort (förlåt mamma! nu vet jag bättre ..) och "Ormöga" i blått .., sååå söta .., plus diverse kryddväxter (Salvia, Timjan, Rosmarin, en tuva Gräslök ...), ja, det är hur kul som helst där borta.

Att den något äldre expediten visar sig komma från Timrå och är en pratglad herre, bidrar nog också till trevnaden.

Nu återstår att ordna fram ..., si så där sju krukor ytterligare, sedan ..., ska det väl ändå vara klart på altanen?

I kyrkan ...

(Detta inlägg kan vara kräkframkallande för republikaner .., varning utfärdas härmed.)

Jahapp .., det var en vacker brud och en sagolikt vacker och enkel brudklänning (spets är fint!) och tänk, snart ser alla kungliga damer ut som dom danska prinsessorna, tycker jag.

Tjusig pappa har hon också, Kate Elizabeth.

Och en sak är ju säker, karlaaktiga är dom, William och Harry, jo, det tycker jag.

Ledig dag ...

Och har man jobbarhelg framför sig, gäller det att Ta Vara På.

Den Lediga Tiden, alltså.

Så det blir frukost i lugn och ro .., det blir att sitta på stentrappan och titta på familjen Blåmes som nu - äntligen - har bestämt sig för att bo i den nyuppsatta holken, den i slänten .., och jag har diskat och dammsugit och tagit bilen och kört till Solhaga Bageri i Slöinge och köpt frukt, - och nötbröd och två vaniljsnurror (en till oss var) och på tillbakavägen ser jag Prickiga Hästen i sin hage, jag ser en överkörd hare och ett hav av vitsippor och där är en bonde med sin traktor och eftersom jag kör med öppna fönsterrutor, känner jag även doften av gödsel.



Utanför bageriet grönskar det nånting alldeles omåttligt.

Där är humle mot en rödmålad vägg.

Snart utblommade påskliljor.

Och lövsprickning.

Mot ljusare tider ...!

Det går fort nu, att allt det vita kommer fram.

Beslutet, detta att en gång för alla säga farväl till hårfärgningsmedel - när resultatet ändå bara varar i några få veckor -, står ännu fast.

Inte berghårt, men ändå.

Men .., nog måste det kännas alldeles omåttligt underligt att i spegelbilden möta sig själv som vithårig ..., men likväl så .., befriande!

Tror jag.

"Men kommer du inte att känna dig gammal, ja, om du blir alldeles vithårig.?" frågar en av vännerna.

Kanske.

Å andra sidan är man väl ingen ungdom direkt när man, om två år, fyller sextio?

Jo, jag vet .., om man läser Amelia eller Tara eller vilken tidning som helst, ska man alltid känna sig som evig tonåring .., men det där tror jag inte på.

Om man har vuxna barn .., och framför allt barnbarn .., som faktiskt ÄR tonåringar, så kan man nog slappna av och tänka att man får vara som man är.

Vithårig.

Och sitter åldern i hårfärgen?

Nej, det tror jag inte.

Och pv .., vad säger han?

Han får säga vad han vill .., vill han ha mig, så får han ta mig som jag är.

Just så.

Om röster hit och dit ...

Häromdagen diskuterades det lite här på bloggen - i ett inlägg längre ner -, betydelsen av en människas röst .., hur mycket man påverkas av just en sådan.

I en kommentar berättades om en son som valde bort en linje eller ett ämne i skolan, just för att han inte uthärdade den lärarens röst .., och jag skrev att ..."va, är detta möjligt .., kan man verkligen så till den milda grad irritera sig på en röst?"

Vid närmare eftertanke vet jag att .., jo, det kan man.

Själv har jag nämligen helt och hållet slutat att lyssna till en viss kanal (eller ett program, rättare sagt) i radio, just av den anledningen .., att jag inte klarar av programledarens röst.

Så ... ja, jag förstår eleven.

Det här ..., är däremot en röst som jag alltid har tyckt om.

För att inte tala om den här.

Idag ....

... skulle mamma ha fyllt 90 år.

Om inte om hade varit.

På bilden står hon - glad och lycklig - i Bolivia.



I ett brev hem till Malå (förmodligen skrivet i mars 1979 eller 1980) - då bor hon i ett litet vitkalkat hus i djungeln i norra Argentina - skriver hon så här:

"Ja, Eliza .., detta är en prövningens dag.

När jag har patienter så måste dessa bajsa i en gammal zinkhink, som jag sedan tömmer i en grop bakom staketet. Kissa får de göra i en emaljerad potta som jag har köpt.

Kan de inte resa sig, bajsar de i ett tvättfat av plast som jag sticker under dem
Praktiskt är det sannerligen inte, det ska alla veta.

Allting är tungrott, så klart, inget är vad man kan säga lättarbetat.

"Engångs" existerar inte, allt ska användas både 3 och 4 gånger. Bindorna - engångs från Sverige -, kokar jag och använder så länge det bara går.
Men hur det än är så trivs jag mycket bra.

Livet består trots allt inte av vad man ska kalla bekvämligheter. Det känns riktigt meningsfullt utan allt vad status och prylar heter.

Ja, det var det.

Jag har ju haft en kvinna som fött barn här hos mig och när jag plockade ihop lakanen i den säng som hon och det nyfödda barnet legat i, så sprang en mätt och glad Vinchuca ut på golvet. Jag trampade ihjäl den - full av blod -!
Det nyfödda lilla livet har säkert gett sitt livs första blodleverans.

Nu har den nyförlösta kvinnan tagit sitt barn och gått den 3 km långa vägen hem, i 34 graders värme!

(Vinchucan är en slags insekt som suger blod och kan orsaka häftig celltillväxt hos den som är biten .., ungefär som cancertumörer. Är den bitne i hög ålder, blir det inte så farligt, värre om småbarn drabbas .., detta berättade mamma för oss när vi var där på besök och jag kan lova att vi sprayade vårt rum så det var knappt att man kunde andas där .., av skräck för denna omtalade Vinchuca!)

Nu är klockan 21.15.

Jag har skickat hem Moises, tvättat Mirjam och Felipe ute vid tvättkranen, så de ligger nu i sina sängar, jag har bjudit patienterna på kvällsthe och sitter nu bara och slåss med alla dessa fantastiska flygvarelser som kommer genom fönstret mot ljuset som brinner på bordet.

Nu ska jag också göra natt.
Fortsätter manana och otro dia.

När jag är här inne och Felipe (den store) har matlagning (delar ut mat) där ute, hör man bara: "Otro - otro - otro ...". Nästa .. nästa .. nästa!"

Dagens fönster ...

På en gata i sydöstra London (titta på de typiska skorstenarna!) upptäcker Carita en katt i ett fönster.

Carita, - uppvuxen i Malå och då klasskamrat med "Dr Böhlander"- numera bor denna stenbocksmadame i Kristianstad och om jag inte missminner mig alldeles, undervisar hon i engelska på hög nivå? (På tionde våningen, kanske ,-)

Och tänka sig, att fönsterhåven hade hon med sig till England ...!

Det tackar man för.

(Fönsterbidrag mottages med största tacksamhet! Maila bara bilden och gärna lite fakta runt omkring den, till bisse151@gmail.com).

Efteråt ...

... efter jobbet, alltså .., tar jag bilen och åker hemåt.

Lite mer än halvvägs upptäcker jag det gula tältet som tillhör herr Jensen, mannen som tänker t cykla till Nordkap, men idag har han åtminstone handlat tre gånger i affären och inte vet jag om resan norrut blir fördröjd eller vad som händer.

Tolv mil per dag, brukar han avverka, ja, det är vad han säger.

Nu har herr cyklisten natthärbärge med utsikt över havet och från tältöppningen kan han se solen försvinna bakom horisonten.

Väl hemma bjuder pensionatsvärden på grekisk sallad med vitlöksbröd och ett gott rött vin.

Igår var det lövbiff, klyftpotatis, sås och sallad.

Det är inte klokt så bra man kan ha det.

"Trädgårdsdags ..."

Till pensionatvärdens stora sorg, växer humlen så det knakar.

Snart ska här finnas humle på ömse sidor om ytterdörren och mot söderväggen och ..., ja, här finns även ett litet humle-BB, där jag sedan kan ta nya plantor och flytta runt.

Mindre lustigt, för pensionatsvärdinnan, är att myntan växer och sprider sig på samma sätt.

Totalt oförfärad översvämmar den varje ledig och även upptagen yta!

Vilken egoistisk planta!!

"Bort med dig Lavendel .., vik hädan Gamander, här kommer jag!" tänker nog Familjen Mynta.



Kattmyntan däremot, sköter sig exemplariskt.

Snyggt och prydligt håller den sig vid stenkanten och växer bara i sidled.

Just så ska det vara.

Värre är det med familjen Lysing och Vallmo, vilka mer än gärna tar plats.



Från danska katalgon Vivara, beställde jag en slags flox, samt två styck veronica.

Det visade sig vara kraftiga och fina plantor som växer så det knakar.

(Vid gröna pilen skymtar veronican).

Mmmm, jag ska nog göra en ny beställning, tror jag.



Och här sitter herr Stare och försöker locka till sig en fru.

Det går si så där.

Och snart ska jag själv köra till affären för ett pass från tio till åtta.

Tre timmar i frukten, resten kassa, tidningar, post och allt annat.

I morgon vankas ledig dag.

Och därefter jobbarhelg.

Dagens fönster ...

.... kommer från Thailand.

Det är den res, - och fotoglade mannen från Norrbotten som fångade resenärerna genom fönstret.

Och visste man inte bättre, kunde man tro att detta är en ögonblickbild från Öresundståget mellan Malmö och Halmstad.

Från Danmark till Nordkap ...

Fem timmar i kassan och det går bra mest hela tiden.

Eller hela.

Postburen är mer än rågad med tunga och stora paket och jag sorterar och lägger på hyllor och gör i ordning postsäckarna och sedan ska paketen lämnas ut .., det är varor från Ellos, Jotex, H&M, Clas Ohlssons, Gymexperten och en hel drös med bokpaketet och ett som innehåller "Svensk Militärhistoria" och där är paket från Canal Digital och ja, det tar liksom aldrig slut.

Johanna gör klart tidningsreturerna från igår och i morgon är det dags för allt det andra; Året Runt, Hemmets Journal, Svensk Damtidning, Se og Hör och alla de övriga. Gamla ska ut, nya ska in.

En enda rundgång är det.

Spännande är det att ha en skäggig man från Danmark framför sig (Jensen heter han i efternamn) och mannen berättar att han har som mål att cykla till Nordkap och nu har han gjort paus och handlar i affären.

Två gånger kommer han in.

Den andra gången glömmer han sitt Visa-kort och det är ren tur att jag hinner ifatt honom ute på parkeringen.

"Hallåååå! Du glömde ditt kort!" ropar jag.

Ååå, han blir verkligen glad!

När jag kommer hem berättar jag för pv om den cyklande herr Jensen.

Jo, honom känner han till, han har pratat med samme man utanför affären och vet t.om var han har slagit upp sitt gula tält.

"Han är 51 år (en-og-halvtreds), kommer från Randers på Jylland och har kommit tvåa i loppet Själland runt", säger pv.

En annan kund - en man i 35-årsåldern - har långt mittbenat hår och skägg.

Han ser ut som Jesus och det säger jag också.
(Ja, jag har sett honom flera gånger, Jesus alltså.)

Hemma i Malå fanns - eller finns förstås ännu - mannen som kallas för "reserv-Jesus", det epitetet borde nog den här mannen också få.

Och sen blir det kväll.

Och jag är trött.

Där och då ...

Klockan var kring tio och jag hade suttit där ute på en av klipphällarna i en timmes tid och genom kikaren såg jag herr och fru Strandskata som ägnade sig åt ett hett kärleksliv (herr Skata uppvaktade genom att gå med näbben neråtböjd) och jag såg Gravänder (påminde om Ystad) och herrar och fruar Ejdrar som simmade så stilla - liksom på rad - i allt det blå .., och jag såg fiskmåsar och skarvar.

Men allra, allra mest såg jag årets första svala.

Medan kaffebryggaren sörrrplar ....

Lyssnar jag till detta.

Hjärtat blir varmt.

Igen.

(Och irriterande är det att jag inte får "Elisabet" i headern där jag vill ha det, dvs, längst ner t.v. Men det är ju ett i-landsproblem, så det får vara på det viset.)



Ungefär så här vill jag ha det.

Men se, det fixar jag inte i designprogrammet.

Dagens fönster ...

I söndags flera fönster från Portugal .., igår ett från Lundsbrunn i Västergötland.., och idag ett fönster från Ångermanland.

Är det inte fantastiskt, så säg!

Vilka underbara bloggvänner ni är som kommer ihåg att fånga fönster!

Den som hade gott minne den här gången, det var den här kvinnan.

(Och du som har ett fönster på gång .., maila gärna bilden till bisse151@gmail.com och berätta lite om var, när och hur och har du en blogg, så glöm inte adressen till densamma, så länkar jag vidare.)

Klockan 05.10 går vi ronden ....

Och sigge är nysig och hängig.

Vi ger honom vatten och jag fuktar pälsen så han inte ska vara så varm.

Snart är fisken kokt.

"Får jag fråga en sak ..., arbetar du inom ...?"

Fyra timmar i affären och ändå blir det små hjärtevärmarmöten.

Är inte det fantastiskt, så säg ...?

Till exempel har jag en lång medelålders kvinna framför mig och jag tänker att ååå, vilken underbar röst hon har, hon skulle vara alldeles som gjord för sjukvårdsarbete .., tänk, att ligga där sjuk och eländig i en säng och så kommer någon och talar så mjukt till en!

Det är vad jag tänker på.

"Får jag fråga en sak .., arbetar du inom sjukvården ..?" säger jag.

Och kvinnan blir lite förvånad och jag förklarar varför frågan alls kom upp .., ja, att hennes röst är så varm och att om jag vore sjuk, ja, då skulle detta vara vad jag önskade lyssna till.

Då ler kvinnan.

Hennes leende är i samma klass som rösten - det är ett varmt leende -.

"Nej, inte alls .., jag är präst i Martin Lutherkyrkan här i Halmstad ...", säger hon.

Och kunden bakom, en man i min ålder, står där och småsmajlar för sig själv - allting har han hört - och plötsligt säger han att ..."men det var ju ändå bra gissat ...!" och det blir lite småprat och innan kvinnan tar sin kasse och går sin väg, säger jag att om jag någonsin ska gifta mig här i landet Halland, då kommer jag att kontakta den kvinnan.

Då ler hon ännu mera.

I sjuksalen ...

sigge nilsson är hängig.

Förkyld och allmänt deppig.

Det var pElle också för någon vecka sedan, men han repade sig och är nu precis som vanligt.

Men sigge drar sig undan och kryper in i lilla "vinter-huset" på altanen .., där ligger han och sover och jag tittar till honom och undrar om han vill ha lite mat, men nja, helst inte .., inte ens grädde .., så jag ringer till djursjukhuset inte långt härifrån och hör mig för.

Kattsnuva är ett virus och går inte att göra nånting åt, men däremot får man vara uppmärksam på hur katten mår .., slutar den helt att äta och dricka, då måste man komma in med den sjuke.

Nu väntar vi och ser.

Är han sämre i morgon, då tar jag honom i bilen och susar iväg till Slöinge.

Snart stundar jobb.

Detta läser jag om kattsnuva.

Kattsnuva (felin influensa) är den vanligaste virussjukdomen hos katt.

Symtom: Katten får feber, den nyser och nos och ögon rinner.

Behandling: Normalt klarar kattens immunförsvar av en influensa, men en gammal katt eller en katt med nedsatt immunförsvar kan påverka hur väl katten klarar av influensan. Vaccin finns mot kattsnuva.

Ps. Syster Nilsson meddelar härmed att sigge har fått "dropp" i form av några matskedar vatten. Så värst populärt var det inte, men ibland får man uthärda.
Sigge fick helt sonika sitta i systers knä och med hjälp av en kaffekopp fylld med vätska och en liten plastsked, så gick det bra. Ds.

Gratisglädje ...

.... kan vara att få tillgång till Dagens Nyheter i en månads tid - alldeles gratis - (och ja, jag inser ju varför .., tanken är såklart att vi ska bli beroende ...) och få läsa om läraren Moliehi Sekese från Lesotho som utsetts till en av världens mest innovativa lärare och som nu har besökt Viktor Rydbergs samskola i Danderyd.


Artikeln är underbart skriven av Astrid Johansson.

När jag har läst det hela, är jag totalt uppfylld av glädje och slår en signal till Astrid.

Sen blir det kaffe.

Ett tisdagsfönster från Västergötland ...

Och då tror säkert många att det är Damen-i-grönt som har varit framme med fönsterhåven, men se, det är det inte alls.

Nej, det är fru Hansson.

Fru Hansson, som - likt undertecknad -, lider av den svåra sjukdomen "ångest-neurotica-gardinus", allmänt kallad gardinångest.

Kväller ..

Och vi hälsar på hos mannen som har förlorat sin hustru och allting pratar vi om; om psykiska sjukdomar och när livet tar en helt annan vändning och hur man tar sig vidare .., och vi pratar om fågelholkar, terapi, om talgoxar och våra föräldrar och om barndomens betydelse och vi tyder drömmar och funderar över vad man önskar sig och mellan varven dricker vi kaffe och får smaka på fin choklad.

Hullerombullerprat.

Allvar och glädje.

Efteråt ..., på väg hem, är solen på väg att doppa sig i västerhavet.

Skogen är översållad av vitsippor.

Och vid slänten sitter pElle och väntar så troget.

Någon som vet ...?

Vid fyratiden på eftermiddagen sitter vi på altanen och pustar ut efter allt grävande och planterande.

Tre syrénplantor har hamnat nere vid infarten ..., jag har sått vildblommefrö i slänten och vattnat småplantor i rabatten.

Pv har ägnat sig åt dräneringen som snart är klar .., nu fattas bara ett kopplingsrör.

Och så sitter vi i solgasset och tittar mot slänten där herr och fru Blåmes - till vår oerhörda glädje ! - inspekterar den nyligen uppsatta fågelholken och den tycks motsvara förväntningarna .., av och an flyger dom .., en av dem tittar in och så om och om igen samma procedur.

Hit och dit .., ut och in!

Mellan varven uppsöker dom nog mäklarfirman, det är minsann fler lägenheter som ska inspekteras.

Just där har jag satt vildblommefröna (som enligt katalogen ska dra till sig HORDER av bin, humlor och fjärilar när det väl börjar blomma ...) ser vi en liten fågel som pickar och har sig.

"En rödhake ...", säger jag som mest skymtar ett rostbrunt bröst.

Kikare hitåt!

Nej, det är det inte en rödhake .., det är en underlig liten fågel .., mer avlång i formen .., påminner nästan om en nötväcka .., nej, vi känner inte igen den.

"Du får kolla i fågelboken ..?" föreslår pv.

Då rikar jag titta på den lilla katalogen där jag beställde såväl holkar, frön som kaffemuggar .., ja, där är den ju, på omslaget!

Nu undrar jag ..., vad är det för fågel?

(Och så har jag sett mitt livs första riktiga orm .., den slingrade sig från komposten in till grannens stenmur. Slank och lång och mager.)

Senare: på FB säger Bert att detta är en Rödstjärt och när jag läser om den här, så stämmer det perfekt.
Det jag särskilt noterade var att den darrrrrade med stjärten på ett sätt som jag aldrig tidigare har sett en fågel göra, samt det vita ovanför ögonen.

Lite möte eller stort ...

Mest stort.

Och glad blir man.

Här och nu ...

Eller åtminstone just då.

Var det så här.

Morgon ...

Solsken .., frukost på altanen .., grönt parasoll .., äggröra och bacon.

Därefter kerstin-elisabet-promenad längs åkern och ner mot havet och paus här - där bilden tas - och spår av hästar och doft av hästlort och längre fram ser vi dem ..., raggiga och aningen försommarsprättiga ..., och i havet simmar ejdrar och där är en svan och himlen är blå och när vi kommer hem blir det kaffe på altanen igen och Peter LeMarc sjunger om "Som att vänta regn", men se det gör vi verkligen inte och nu ska semmelbullorna in i mikron och allt är som den allra vackraste sommardag.

Just så.

Om man klickar på bilden kan man höra ejderhoandet.

Ja, om man har fantasi, alltså.

Och det har ni ju.

Dagens fönster ...

.... har kommit susande från sydeuropa och det ska jag säga er .., att när alla dessa fönster krånglade sig in i min inkorg, då skramlade det till ordentligt!

Sällskap - i inkorgen -, fick dom dessutom av ett litet fönster från Västergötland.

"Ja, ja .., ni får väl visa upp er först då, ni är ju så många, det blir nog min tur i morgon ....!" sa det lilla fönstret till alla dom stora.

Och så blev det.

Avsändare var den här madamen.

"Hämta kameran Elisabet!"

... hojtar pv utifrån det arkeologiska grävområdet!!

Nu, denna påskdag år 2010, ska de två rännorna äntligen mötas!

Titta här som han har arbetat!

Rör och vinkelkopplingar har lagts ner .., och en slags skyddsduk och singel.



Bara någon decimeter återstår ...., och jag anar lyckan.

"Vill du ha kaffe med resterna av rabarberpajen från igår ..?" frågar jag.

Det vill han.



Själv har jag ägnat mig åt brevskrivning och lövräfsning.

På väg ner till "vår slänt" (det tar tid innan man säger "vår", allra helst om man inte har varit med från början ..., men nu har jag arbetat rätt idogt på tomten och planterat och haft mig .., det börjar kännas annorlunda nu ...) tittar jag ut mot havet till.

Den Energiske Grannens tomt till vänster och där vägen tar slut, där börjar lillvägen ner till havet och stranden.

Och nu är alla islandshästarna på plats.

Hela sommaren ska dom vara där.



Fem sopsäckar fyllda med löv står sedan tidigare och vilar sig mot segelbåtsställningen .., men nu har jag räfsat hela slänten och plötsligt dyker mängder med vitsippor upp .., och där är en enda påsklilja och små sällskap av doftviol.

Stora, stora lövhögar väntar nu på att fösas samman i säckar.

Det får bli transport till återvinningsstationen senare i veckan.

Ikväll, när solen inte är så skarp, ska jag visa hur fint det blir.

Påskdagsmorgon ...

Öppna fönster .., en dörr på glänt.

En gardin som fladdrar försiktigt i vinden.

Nybryggt kaffe.

Pl.marm.-10 och det ljufvliga brödet.

Och sigge nilsson och pElle som får kokt fisk och renslickar tallriken.

Efteråt vankas puts av päls och nos.

Och tänk ..., samma sol över landet Halland idag, som igår.

klockan 04:26

mörkt där ute

och alldeles t y s t

frånsett tangentknatter

i ett flygplan sitter - hopefully - sonen

på väg hem från USA

själv tar jag mig en sväng till New York

tur att man är ledig i helgen

Dagens fönster ...

Ja, jag erkänner att jag ofta faller pladask för speglingsbilder.

Så där så att det blir flera dimensioner, precis som själva livet är.

Det här fönstret kommer från Ångermanland och det var Ulrika som höll i kameran.