Dagens fönster ...

... finns i det lilla gula huset, beläget nedanför ett annat gult hus på en kulle.

Allt uti landet Halland.

En slagen hjälte ...

Men förvånansvärt pigg ändå.

Intervju kommer i morgon.

Ojdå ...

Nu är cyklisten på väg hem från Ljungby.

Han låter pigg och glad, men det kan jag säga, att här blir det en lugn natt.

Inga eskapader på något vis.

Efter att ha suttit tolv timmar på en cykelsadel, säger cyklisten sig nämligen ha tappat känseln i vissa vitala delar.

Ja, som inte är så vitala längre.

Alltså.

Så var det med den saken.

En repris ...

... på dagens fönster, som kom i så total skymundan av Vätternrundan.

Och så här skrev fönsterfångerskan om var och när.

Ledig helg ...

Grattis till en cyklande pensionatsvärd!

Det här, att cykla Vätternrundan, det tycker jag verkligen att du gjorde bra!

Och här kommer lite sprittande grattismusik!

Start	00:18
Gränna	03:16	02:58
Bankeryd	05:09	04:51
Hjo	07:09	06:51
Aspa	09:59	09:41
Medevi	11:17	10:59
Mål	12:09	11:51

Och tack till AP som lockade in pv i detta ,-)

Han är säkert väldigt glad nu, efteråt.

Nästa år kan ni vara med.

Ps. Han ringde nu, 12.26.
Dödstrött. Skulle lägga sig ner och vila och äta. Ds.

Kl. 11.17

... passerade pv Medevi.

Nu är det inte långt kvar!!

sigge nilsson ....

.... följer mig tätt i hälarna när det är dags att hämta morgontidningarna.

Sen lägger han sig raklång på asfalten och sträääcker och täääänjer och avslutar med att nafsa i mattes sandaler.

På bageriet ...

Pappan, storayster (4 år) och lillkillen som ska bli två.

Ledig lördag tar jag moppen och susar iväg till Slöinge.

Å, det är iskallt om händerna och jag drar ner anoraksärmarna över fingrarna.

Passerar alla fåren och smålammen .., herr Prickig Häst med kompisar .., känner doften från Västergårds Ägg .., upptäcker de allra vackraste ljust gula - ganska högresta -blommor som växer vid vägrenen, dom liknar malvor.

Vid bron före Slöinge möter jag en fasantupp.

Och så bageriet där det är härligt bastuvarmt från ugnarna och där inne står tre småttingar och väntar.

Två av dem, ett syskonpar, tycker att min moppehjälm är jättehäftig och har jag verkligen kört själv och oj, så kalla händer du har! säger tösen som är fyra (hon håller upp fingrarna och visar .., "så här många år är jag och min lillebror ska fylla två!" säger hon och visar igen, "så här många blir han!") och vi småpratar lite och jag tänker att ingenting är så ljuvligt som småungar!


Och så tar jag en bild av deras ben.

Först en bild, så där lite i smyg.

Men då ser lillkillen displayen och vill titta och storasyster säger ..."men mina skor syns ju inte!" och då tar jag leende en ny bild och jo, då blir hon jättenöjd.

Barnens pappa ler vänligt och så tackar dom för sig och går hemåt.

En äldre man kommer in i den lilla butiken .., och han hälsar godmorgon ("eller goddag kanske?" säger han och frågar och vi pratar om vädret och att jag ska köra till Stensjö .., "oj, kör du en mil enkel väg för att få bröd, ja, men det är det nog värt ...?) och jag tar på mig hjälmen och gör mig i ordning för att åka hemåt.

När jag har kört kanske 100 meter, ser jag pappan med dom två småttingarna.

Dom går en bit bort, på andra sidan vägen och nu står dom där och vinkar till tanten som kör moped (det är jag det) - vink-vink-vink - och jag vinkar också och tuuutar ett par gånger, som till hälsning.

Och tänk, hela vägen hem ler jag.

Just så.

07:38

Telefonen ringer.

"Jag vill bara meddela att det var jäkligt sunkigt kaffe i Hjo ...", säger en flåsande pv.

Tolv mil återstår.

Nästa Karlsborg.

08:40

Karlsborg passerat.

För en stund cyklar han i ensamt majestät.

"Ja, när jag skulle ringa åkte en klunga förbi, den missade jag .., jag får invänta nästa", säger han.

Ännu känns det bra, om än kroppen är mör.

Kl. 6.30 ringer telefonen.


Det är en pigg pv som nu säger att han är i Fagerhult.

Fattade jag det hela rätt, har han cyklat fjorton av trettio mil.

"Går det bra?" frågar jag sömndrucket.

"Jo, men nu börjar det kännas i kroppen .., i knäna och så ..." säger han.

"Kommer du att orka i mål då ...?" fortsätter den uppmuntrande sambon.

"Absolut!" säger han glatt.

Kl. 03:55


Vaknar av att det låter som om vattenkranen står på.

Lyssnar noga.

Inget regn.

Fönstret på vid gavel.

Nej, det är dånet från havet som hörs.

På pv:s sida av sängen - i eget majestätet - ligger pElle och sover.

Och koltrasten flöjtar ännu.

Lördagsfönstret ...

"Hej!

Har läst din fina blogg ett tag, och tänkte nu bidraga med ett fönster...

Det är från ett av båthusen på Nääs Fabriker och Hotell i Tollered utanför Göteborg...

Jag hamnade där av en slump, eftersom det var fullbokat på alla hotell inne i Göteborg.

Vilken tur jag hade...

Ha en bra dag!

Hälsningar Madeleine."


// Fler som vill komma med fönster? Å, så gärna, så gärna! Maila bara bilden till bisse151@gmail.com.

6405 THOMAS GÖRANSSON, UGGLARP

Vätternrundan 2011

Depå	Passertid	Använd tid
Start	00:18
Gränna	03:16	02:58

Historiska resultat

Lopp	Startnr	Starttid	Målgång	Använd tid
Vätternrundan 2011	6405	00:18

Herr Pensionatsvärden ....


... meddelar att han har startnummer 6405 och att han är "jäkligt nervös!"

Tillsammans med hur många som helst andra står han nu i Motala .., har lite drygt en timme kvar till start och lovade att ringa någon gång under nattens äventyr.

Vi pratar om reklam.


Sån som man minns.

Då kommer jag ihåg den här.

Absolut det bästa jag vet!

Den här också.

Samma skådisar.

(Dialekten gör ju hälften).

Reklammakare: den fenomenale Roy Andersson.

Här och nu ....


Ensam hemma i det gula huset på kullen.

Bara sigge, pElle och jag själv.

Och en vas med blommande rosa pioner.

Så otroligt vackra!

Ett öppet fönster.

Knappt något fågelkvitter.

Allt känns bra.

Sportspegeln ...

"Fast om jag klarar det här och Vansbrosimmet (någon har sagt till honom att detta med Vansbrosimningen, det är a piece of cake .. mest bara att plaska runt ... och nu tror pv på detta ,-), så ska jag tacka Anna, för det var ju hon som fick mig att skicka in anmälan till Vätternrundan och ta sikte på Klassikern...", säger pv efteråt.

Jo, jo.

"Plaska runt."

Så länge kan han ju öva sig på detta.

Och här kan man skåda andra som "plaskar runt".



Avresedags.

Måtte nu cykeln hålla de trettio milen!



Och här ska det trampas och trampas och trampas ....

I-landsproblem ...

Om det på förpackningen står att man bör ta 10 ml av fluorvätskan och gurgla runt i munnen, då undrar man ju varför den lilla måttkoppen är graderad till 30 ml?

Vore det inte - åtminstone för kunden - enklare att ha ett mått som innehåller just 10 ml?

Tänker jag, medan jag gurrrrrglar och gurglar.

Ett öppet fredagsfönster ...

Är det inte alldeles övermåttan ljufvligt, så säg ...?

Vilka färger!

Å, här skulle jag gärna slå mig ner!

Fönsterfångerska var den här madamen, en närapå-namne till mig själv.

Ett slingrigt inlägg ... (läs: orm!)

Inför vad som komma skall ...

Och så nån slags modeblogg.

Det är tur att vi fann varandra, pv och jag själv.

Modefreaks, rakt av.

Eller inte.

När man får ont i hjärtat ...


Vi såg honom i vintras; en lurvig och våldsamt haltande katt som med nöd och näppe tog sig upp slängs slänten.

Alldeles nyss kom han tillbaka.

Lika illa haltande ..., och så satt han där vid vedhögen och tittade rakt fram mot det gula huset.

Anade kanske doften av stekt kött.

Ensam.

Spegling ...

Sitter ute på altanen, under det gröna parasollet.

pElle vid mattes fötter, som alltid.

Ibland på min mage .., jag ligger raklång och kliar honom bakom öronen.

Spinn och mera spinn.

Hemkokt saft i ett glas.

Krafter som återvänder.

Vänder blicken nedåt ..., och upptäcker en vattenpöl på golvbrädan.

Och se där ..., ännu en dimension!

Ja, det är väl så själva livet är.

Det gäller bara att vända blicken åt olika håll.

Det är vad jag tänker på.

Det är väl så det känns. Ungefär.

Litet besök ...

Och någon är förfärligt hungrig och har magrat sedan sist!

Själv sitter jag under ett grönt parasoll och dricker vatten.

Livet på väg att återvända.

Hälsning från sjuksalen ...

Ingen höjdare är det att ringa chefen och meddela att man blir hemmavid, men en tröst är att chefen inte låter sur, utan säger "krya på dig!"

Så, efter att ha kollat så att vägen mellan soffan och badrummet är snitslad, slänger jag mig ner på soffan Ektorp.

Täcke och kudde.

Ett glas vatten.

Och kanske pElle som sällskap.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

"Fönster från Bangkok, taget från BTS Saphan Taksin Station, en av skytrain-stationerna nära floden."

Så skriver Guy och det var också han som fångade alla fönster i flykten.

En hälsning från pElle ...

"Hej alla vänner!

Så här skönt har jag det här i landet Halland.

Jag gör inte så mycket .., spankulerar mest omkring och följer matte i hälarna.

Matte är min bästa vän, men inte när hon ska klippa mina klor.

Ikväll har husse fällt små träd, medan matte stod där och kommenderade.

En gång sa husse: "du tror visst att du bestämmer allt du ...!" och då sa matte att det trodde hon.

Det tyckte jag var rätt kul, men det tyckte nog inte pv.

Hej svejs från mig!

Er vän pElle."

På väg ...

Heberg.

... till Falkenberg passerar jag Heberg och då tänker jag osökt på Axel Jonsson, denne härlige man som vid dryga åttio års ålder köpte sig en grön Cadillac, bara för att det var vad han i hela sitt liv hade drömt om!

Så här - bland annat - skrev Hallands Nyheter om honom.

Hemma i Malåliden satt han och drömde över skolatlasen om alla fantastiska platser han skulle besöka. Ju längre bort, desto bättre.
En av dessa platser var Hawaii.
Axel minns hur han en sommar när mamma tvättade i ån därhemma gjorde en barkbåt och skickade iväg.
– Jag tänkte mig hur den skulle segla ner för Malån och vidare ut i Skellefteälven, ut i Bottniska viken och Östersjön och sedan ut på de stora världshaven för att till slut flyta iland på någon av de hawaianska öarna, skrattar han.

Denne Axel, som bjöd pv och mig på en åktur i den gröna Cadillacen ., och där framme satt Axel i sin skinnjacka och spelade passande musik (jag tror att det var Elvis Nat King Cole ...) och jag tänkte att detta är inte sant ..., men det var det och något år senare fick vi veta att han hade träffat en ny kvinna - ja, på bussen till Oslo - där satt hon och var så grann och slank, sa Axel och hela han log och ögonen glittrade och tänk, över åttio var han!

Nu passerar jag infarten till hans hus och det ser övergivet ut och jag undrar om denne levnadsglade man ännu är i livet?



Falkenberg möter med sol och värme och man kan lika gärna tro sig vara på besök i Belgrad eller Beirut och på bänkar av trä sitter människor och njuter av solen och jag köper jordgubbar i en liten närbutik och en helt underbar jazzskiva i en annan butik och råkar möta mig själv i ett skyltfönster och det är ju inte enbart angenämt .., "ojdå, där går en frodig madame!", hinner jag tänka.

Men det går det med.

På väg hem lyssnar jag till nyheter .., det är mest om eländet i världen och lite om Juholt och så vädret förstås, och vid Ugglarp ser jag en överkörd skatunge - och intill den -, en vuxen skata som om och om igen försöker dra i det som nu bara är en tillplattad fågel och det är på gränsen till att man får ont i hjärtat.

Eller: det får man.

Några minuter senare är jag hemma.

Solen strålar ännu.

Från cd-spelaren hörs övermåttan ljufvlig musik - nämligen denna - som jag köpte just i Falkenberg! Lyssna till spår nr 6 och försök sitta stilla om ni kan!
(Ja, man kan få pyttesmå smakprov!)

Rekommenderas å det varmaste!

Mer att läsa om Axel finns här.

igår ....

ramlar DI-bilagan ut på kassabandet

bilagan handlar om västerbotten

och jag ser genast en rubrik som handlar om Malå!

idag

i riksdagsdebatten

nämner Olofssonskan såväl Malå som Norsjö

- det handlade om driftiga kvinnor -

inte illa

tänker jag

I närområdet ...

Ägnar delar av den lediga dagen till att testa nya lillkameran.

Jo, men den är helt okej.

Tar en sväng förbi rabatten längs söderväggen.

Liljor är sannerligen inte my cup of tea, men pv:s.

Min förhoppning är att dom snart är utblommade ...

(Ja, jag är hemsk!)

Kattmyntan däremot ., å, så jag tycker om den!



På bloggträffen i Steninge för två år sedan, förärades vi ett fikonträd, modell mindre.

Det planterades ute på gården, men tycktes inte ta sig.

Vare sig pv eller jag själv kommer ihåg att vi därefter satte plantan i rabatten, men det har vi uppenbarligen gjort .., för visst är detta ett fikonträd i vardande?

Eller är det något annat?

Ja, det är det.

Det är förstås en s t o c k r o s!!


Någon som vet ...?

Svar: jag visste själv.



Kommer ni ihåg att jag från danska firman Vivara köpte en liten påse med vildblommor?

Så här ser dom ut.

Det kan jag säga er, att den fröpåsen var ett onödigt köp.

Jag tror helt ärligt att detta är rena ogräset.



Och ja, jag tycker inte om orangefärgade liljor, men detta .., jo, så läckert!



Till Bert: här är Kattmyntan .., som efter lite hönsgödsel i rabatten sköt iväg som en raket!

prat-prat-prat

lyssnar till riksdagsdebatt.

en enda talare sticker ut

en enda talar så att jag blir b e r ö r d

nämligen

gustav fridolin

(Noterar att herr Juholt i debatten inte säger "herr Statsminister" utan kort och gott Fredrik. Varför tycker jag att det låter .... respektlöst? Ja, det kan man fråga sig. Det är väl helt enkelt så att jag är störtreaktionär.)

Lite senare: Cruella, som vet vad det handlar om, ger ett klarläggande i sin kommentar. Det tackar jag för!

Nästan som julafton ...

Med posten kom en avi.

Ett paket på 10.4 kg låg och väntade på Matöppet i Slöinge.

"Men jag har inget beställt!" sa jag till pv.

Jag kunde inte fatta vad detta handlade om.

Nu vet jag.

I det tio kilo tunga paketet låg tjugoen böcker, plus en hälsning där det stod: "Trevlig sommarläsning! Hoppas att du inte läst allt!"

Så kan det gå när man har en väninna som recenserar böcker och därtill har ett stort hjärta och är så otroligt omtänksam!

(Och kameran gör mig så glad! Den här bilden togs i lillhallen som är mörk och inte en chans att föregångaren fixat detta utan blixt! Och ja, jag använder a l d r i g blixt, jag tycker bilderna blir iskalla).

Kaos ...

Anna & Emma.

... råder i Grekland.

Jag undrar jag hur det går för den alltid så vänliga kassörskan Anna, hon som arbetade dag ut och dag in i den lilla affären på Kefalonia?



Och hur går det för hotellägaren på Samos, herr Leftidis?

Det är han som sitter här till vänster på bilden.

Herr Leftidis, som var morgon kom med frukostbrickan och ställde den utanför hotellrumsdörren.


Emil utanför det lilla, lilla hotellet.

Herr Leftidis som så varsamt strök Emil över det nästan kritvita håret.

Och jag tänker .., hur påverkas deras tillvaro av den ekonomiska gungbrädan som Grekland befinner sig i?

Sånt kan man fundera över en gråmulen förmiddag i mitten av juni.

Lediga-dags-fönstret ...

Tänk, vad jag älskar er, alla ni som är på väg någonstans och ser ett fönster och plötsligt hivar upp kameran och tänker si så där att ..."ja, men det kan hon ju få, hon som tycker så mycket om dem!"

Under årens lopp har fönster kommit från Kina och Vietnam och Frankrike och Tyskland .., från Japan och Sri Lanka och från Danmark .., från Turkiet, Portugal och England ..., och från Åsträsk i Västerbotten till Krakow i Polen (ni minns väl Magnus i Amsterdam .., vart tog han vägen ...?) och där har kommit fönster från Arvidsjaur, från det fagra Jämtland ..., från Skellefteå, Island, Lund, Malmö och från Värmland ..., från Kefalonia i Grekland .., från Västmanland, Närke, Norge, Skottland .., och från Ystad, Samos ..., och Västindien .., ja, från när och fjärran!

Och så är det verkligen .., ni är komplett UNDERBARA!

Dagens fönster kom seglande via en stationstoalett i Ångermanland, och hamnade här.

Vännen Ulrika höll i kameran!

Och kom ihåg att fönsterbilder tas alltid emot med glädje!

Maila den bara till bisse151@gmail.com.

Och så ett kvällsfönster från ...

... hotell Svea i Simrishamn!

Där befann sig nämligen Fru Grå - rar kund från affären i Ystad - och tänk, att hon kom ihåg att ta med fönsterhåven i packningen!

Tack snälla rara! säger jag.

I kundkorgen ...

BB-nytt ...

Idag kom en liten ny kamera till familjen.

Eller till mig.

En liten kamera som - precis som sin föregångare - alltid får följa med i fickan.

En Canon Ixus 130.

Ful färg - rostbrun, på gränsen till orange -, men nu är det så här att jag tänker köpa mig en riktig systemkamera också, så det blir nog bra.

Bilden togs med nytillskottet .., väl mycket blåstick i det gröna, men det får väl gå.

Konsten att vara ledig ...

Vad det handlar om är förstås att hitta nyckeln till ett .., förhållningssätt.
Att inte alltid tänka på arbetet.
Att lära sig sudda ut alla såna tankar när man är ledig.
Det är vad det handlar om.
Nyckeln på bilden hängde i en hall i ett litet vitt hus i Tommarp, på Österlen.
Jag var där tillsammans med Husletarmannen, han som letade och verkligen fann ett hus.
Det var då det.


I vanliga fall är jag alltid ledig måndagar, men nu, med nya sommarschemat, har mycket ändrats. Nu, i alla fall den här veckan, är det onsdag som gäller.

Och lite underligt känns det ..., det blir liksom nya rutiner på jobbet.

Det är lugnare än vanligt och jag passar på att fråga Lena om olika situtationer som kan uppstå när det gäller posthanteringen och jag beställer hem Postogrammen (som höll mig vaken vid fyratiden i natt), frimärken och förfrankerade paket, batterier och det som glömdes bort bland läkemedlen.

Och lär mig skriva ut små etiketter!

Andra har fullt upp!

Mattias tömmer stora grönsaksdisken och rengör den från topp till tå .., allt tas ut och sedan blir det ommöblering och riktigt fint .., och efteråt fika och då upptäcker vi att den rara Emmeline bjuder på hemgjord rabarberpaj (som är himmelskt god!) och klockan ett kommer Johanna nr 2 (av fyra), en sprallig och pratglad tös från Göteborg som direkt tar ett skutt in i mitt hjärta och jag tänker, när jag kör hemåt, att det är inte klokt så många fina arbetskamrater där är!

Och nu är det eftermiddag och jag har en helt ledig dag framför mig!

Men var är pElle ....?

Han, som alltid brukar möta mig när jag kommer hem, lyser helt med sin frånvaro.

Gud gifve att jag kunde koppla bort jobbet ....


Klockan 04.11 ligger jag i sängen och funderar.

På Postogram.

Hjälp, dom glömde jag ju att beställa!

Tisdagsfönstret ...

... kommer från Skåne, ja, från ett café på Österlen.

Den som tog bilden är nog hon som är allra, allra flitigast med att ta fram håven.

Ja, hon som redan som lillflicka tyckte att "Kalle-Anka-fönster" - (såna som man öppnar genom att hissa dem upp och ner, som i tecknade kalle-anka-tidningar) -, vore höjden av lycka att ha.

Det är den här madamen.

Nämligen.

Stor glädje!

Nej, bilden hör inte samman med texten, men kameran är nu verkligen död.
I morgon ska jag åka in till stan och skaffa mig en ny.
Så länge blir det mina gamla bilder som får komma tillbaka.


Gissa, hur glad man blir, när man bland köande kunder upptäcker malåbor!

Ja, eller före detta!

Åååå, två varma kramar blev det och stor glädje!

Under mina tretton år på Ica i Malå hade jag frun i familjen som kund, nästan varje dag.

Ibland, men inte ofta, gjorde hennes man henne sällskap.

"Han är den absolut bäste chef jag någonsin har haft!" vet jag många som har sagt.

"Och hon var helt underbar som lärare!" vet jag andra som sa.

Och precis som hemifrån-Ingela, tycks familjen äta konserveringsmedel till frukost och middag, kanske även till kvällsmål, för så är det, att dom åldras inte!

Precis som förut ser dom ut!

Här är mannen i famljen.

Vi säljer jordgubbar ...

Inte med en min förråder jag mina tankar, då, när kunden som har köpt en låda jordgubbar för 40 kronor och fyllt den till mer än bristningsgränsen .., ja, och plockat ut och sorterat från andra lådor så det svämmar över i den egna .., och röda jordgubbar ramlar på bandet och vi måste ta en plastpåse runt om, för att hålla allt på plats.

Ingenting säger jag.

Inte ett ord om habegär och att bara se till sitt.

Men jag tänker desto mera.

Gårdagsbilder ...

Att komma hem från jobbet .., äta middag ute i det gröna .., och sedan ta en tur med lilla segelbåten, det är som att hänga ut en trött liten själ på tork .., så där så den får fladdra lite i vinden.

Inte blev det något fiskande inte, mest en test av båtmotorn som inte fungerar .., och så bara detta att sitta i båten och lyssna till alla fiskmåsarna som har ungar ute på fågelön .., prat om jobb och om sommaren och lite annat.

Den som har följt med här ett längre tag, vet att pv:s åsikt om mig som båtmänniska är att jag "har givit kassaskåpet ett ansikte".

Särskilt vig och graciös är jag således inte.

Men igår ..., då sa han ..."se där, det tar sig!",. när jag - utan att riskera liv och lem - tog mig ombord på den lilla båten.



I grannbåten upptäckte jag sjöstjärnor!


Och när vi kom hem igen, kunde vi konstatera att klematisen (klematis recta) som den här damen kom med, den blommar nu för första gången!

Ni anar inte hur ljuvligt den doftar!

Dagens fönster ..

... med underbart vackra rosor i förgrunden, kommer från Frankrike.

Och då anar ni kanske .., just det, det är den här madamen som varit i farten med håven!

Kväller ...

På väg in i lilla hamnen igen ....
Pv tar ner seglen, jag sitter vid rodret.


Nej, något fiske blir det inte.

Det är "gammal sjö", dåligt med vind och finns den alls, är det motvind när vi går ut till havs.

"Den här båten går bra i medvind, men är eländig att kryssa med ...", säger pv.

Så det blir mest att sitta där i solstrålehavet och lyssna till fiskmåseskrik och småprata.

När vi vänder hemåt igen - i medvind -, går båten som ett spjut!



Efteråt, medan pv pysslar med båten, går jag till hästarna i hagen.

Tre minuter kvar ...

... inte mera, sen är jag färdig för att sätta mig på moppen och susa hemöver.

Ja, när bilden tas, alltså.

Då är vi - Emmeline och jag själv -, klara för dagen.

Vi har turats om att lämna kassan .., hon har gräddat bröd och tagit hand om mejeriet, jag har rensat och fyllt på i frukten, samt beställt hem läkemedel, rakblad, batterier och allt godiset runt kassan. Riktigt roligt är det!

Mellan varven tittar chefen in.

Det är han som är på bilden, som står intill Emmeline.

Tillsammans med Anders Ohlsson - som jag hade som chef i lilla kvartersbutiken i Ystad - är Magnus den chef som helt klart tillbringar mest tid i butiken, såväl i kassan som på golvet.

Det är för övrigt vad jag tycker att alla butikschefer borde göra!



Allra mest tycker jag om Anna-Lisa, som är mamma till chefen och som, tillsammans med sin man Roland, har drivit affären Ankaret.

Anna-Lisa är u n d e r b a r!

Och den här kvinnan som minsann inte är pur-ung, hon kommer in om kvällarna och hjälper till med allt möjligt .., hon drar in blommor, sopar golv .., håller rent .. ja, hon är inget annat än en pärla.

Och så är hon skrockfull och blir förskräckt när jag lägger hennes nyckelknippa på bordet i personalrummet!

Nu ska vi ut och fiska!

Förmiddag i landet Halland ...

Herr pensionatsvärden tar det lugnt .., sitter ute i morgonsolen och läser tidningen ..., tydligen en artikel om hur man blir förmögen.

Själv ska jag nu ta på mig arbetskläderna och göra mig redo för jobb.

Ett tidigt besök fick vi av den lilla grå katten.

Hon fick mat och när allt var uppätet, kom pElle sakta spatserande.

Oj, oj, så uppläxad han blev av den grå, men pElle hetsar ju inte upp sig i första taget, utan satt alldeles stilla och tittade på främlingen, som - efter en stunds morrrrjaaamande -, fann det för gott att lämna matserveringen.

För fyra år sedan ...

Helene och Lasse på Ica Supermarket i Ystad visar hur det ska gå till.
"Jaaaa, kära Bettan .., absolut kära Bettan!"


Handlade det om att visa vördnad för äldre arbetskamrater.

Typ för Bettan.

Och jag ler för mig själv när jag ser bilden.

Just det, så bör det förstås vara!

Dagens fönster ...

... kommer från Västmanland.

Från stickerskan som nu är på vift uti landet Ångermanland.