Kväller ...

Den idoge pensionatsvärden.

Sedan den där västerbottensmadamen flyttade in i det gula huset på kullen, har mycket hänt.

Hallen, gästrummet (det som vi kallar för "Gunnars rum") och vardagsrummet har fått nya tapeter och så har det ändrats lite hit och dit.

Nu är det sängkammarens tur.

Golvet har varit lackat i någon brun färg som, under årens gång, flagnat och blivit skabbig.
Idag hyrde pv en slipmaskin och fick bort det mesta (bilden togs i halvtid) och nu ska brädorna målas vita - efter inspiration av dels den här madamen - men också av halltrappan här i huset; den som jag tycker så mycket om.

Ny säng ska inhandlas (inte min idé) och väggarna få ny färg (inte pv:s idé).
Och farväl datorbord som inte används .., farväl stort och djupt klädskåp och farväl byrå i björk!
Och farväl sänglampor som inte ger något läsljus, men är sååå vackra.
Farväl gardiner!

Kanske blir där även - ja, så småningom - en balkong där fönstret nu är.
Då kan man sitta där och dricka kaffe och äta nybakad sockerkaka och försöka få en glimt av havet, ja, eller i alla fall .., grannens stora björk.

Slipmaskinen hyrdes i Falkenberg och vi hann precis fram; med endast tre minuter tillgodo, innan butiken stängdes för helgen.


Bilden är en akvarell, målad av rara vännen Eva på Frösön.
Det är undertecknad (eller övertecknad, kanske ...) och pElle som syns på bilden.
Och dom tre fönsterna på bilden var mina.
Och pelargoniorna.

Och i morgon bär det alltså av till Ystad.

Åååå, underbara Ystad!

Då ska vi promenera på Regementsgatan och jag ska minnas hur det kändes att cykla till och från jobbet eller till stranden för ett kvällsdopp och min lila linnejacka ska - i minnet - inte ha gått sönder i ärmen, utan vara hel och fin.

Här, ska vi bo natten mot söndag.

Och på kvällen blir det middag tillsammans med sonen och hans kollega/flickvän, hon som heter Josefine och ska åka dr Böhlanders sträcka på stafettvasan.
Sträcka fyra av fem, den som går från Oxberg (dit kommer pv) till Hökberg, där AP tar vid.
(Stackars tös .., hon känner nog pressen! Lagledaren - en väldigt engagerad sådan ... -, ansatte henne genast, ja, så snart beskedet nått oss att dr Böhlander, som för övrigt åkte så bra på näst sista sträckan - trots träningspass vilka mest bestod av glühwein och glatt prat vid liftstationen -, inte kunde delta i år. )

Det ni .-)

Till och från ....

Kör till jobbet vid åttatiden.
Härligt klar luft!
Polokragen värmer nästippen.
Och solen är på väg upp i öster och jag svänger ner mot stranden i Steninge och bara njuter.


Slöjdimmor lite längre bort.


Och jag tänker - för vilken gång i ordningen vet jag inte - att detta att köpa moped, det är bland det bästa jag har gjort! Det finns helt enkelt inte ord för den glädje jag känner när jag susar fram längs vägen och möter människor som vinkar glatt eller tutar lite när vi möts.

Nackdelen är kvällspassen när mörkret lagt sig.
Här finns gott om älg och rådjur och jag är bokstavligen l i v r ä d d att helt oförhappandes möta det ena eller andra, för risken är ju uppenbar att man då - helt reflexmässigt - panikbromsar, och kanske tappar kontrollen över mopeden och har man lite fantasi kan man då räkna ut vad som kan hända.

En kryckförsedd kund i affären berättade att han hade kört moped i stan och så, i en rondell, hade stödet till moppen lossnat och hakat fast i asfalten, det blev förstås tvärstopp och vurpa och mannen hade fått flera frakturer på ena benet, med lång sjukskrivning som följd.

Det är sånt man tänker på.


Att arbeta fyra timmar, mot för heldag, åååå, det är en sån otrolig skillnad!
Inte ett dugg ont har jag i benen och innan jag åker hemåt ger jag den rara Malin en puss på kinden som tack för att hon tog min sista timme och nu är klockan bara lite över ett, när jag susar hemåt.

Ännu går kor och hästar ute, men igår såg jag ett traktorsläp fyllt med ulliga får - förhoppningsvis på väg till lagården -.

Ser ni kvarnen på bilden? Det är Särdals kvarn,och i morgonljus, när jag kommer från andra hållet, är den svindelvacker i silhuett!

Ett café finns där och butik med mängder av fina saker!


Såja, nu är jag nästan i Skipås och då är det inte långt kvar hem.
Älsklingshalsduken (inköpt i Ystad av den norska stickmadamen och dyr som skrutt, men ååååå, så ljuvlig!) har plockats fram och värmer dubbelhakorna.

Och väl hemma blir det eftermiddagskaffe och pv slipar golvet i sängkammaren med en hyrmaskin .., hela huset s - k - a - k - a - r och det stinker nåt slags gammalt lack .. men harry han sover gott och Cyndee Peters bryr sig inte om sånt, utan sjunger glatt vidare från vinylskivan.

Just så.

Livet känns som bäst!

Dag sju ...

Nu stundar sista dagen i det ovanligt långa arbetspasset och känslan är ungefär som när man ligger i tandläkarstolen och så säger tandläkaren att ..."ja, nu har vi rotfyllt klart, det ser bra ut!"

Å, så härligt!

Med ett vänsterknä som sprängvärkte mest hela dagen, levde jag på Iprén och stööööp i soffan när jag kom hem!

"Bettan imorgon slutar du ju två, men du .., jag kommer klockan ett och löser av dig, så får du tidig hemgång ..?" sa underbara arbetskamraten Malin igår.

"Åååå, så snällt, men det behövs inte .., om jag slutar två eller ett .. nja, det går på ett ut ...", svarade jag.

En timme senare hade jag ångrat mig, precis som när pv frågar om jag vill ha te och macka på kvällen och jag först säger nej och tio sekunder senare - när jag liksom har sett det där härliga fikat för min inre syn - tackar "ja".

Så idag blir det kort dag.

Sjukskrivningarna fortsätter dock och nästa vecka blir det nog många heldags-kassapass igen.

Nåja.

Jag gör som mamma, som filurigt leende brukade säga .. "ja, ni förstår, jag lever med siktet inställt på Lönen".

Hon menade såväl den himmelska, som den på kontot.

Dagens fönster ...

... kommer från Bureå, hemma i Västerbotten.

Det är vännen Anitha som har varit på spetsutställning och då pratar vi inte hundar.

Här finns fler bilder.

På agendan ...

Nu närmar sig slutet på långpasset; idag är det dag sex av sju.

Jag moppar iväg vid åttatiden och är väl hemma vid halv åtta ikväll.

I morgon väntar bara ynka sex timmar på jobbet - knappt det - och sen .., på lördag, bär det av till Skåneland!

Till Lund och pv:s lillebror (han som är lik Robert de Niro), en sväng förbi LindaLotta och hennes familj i Svedala och så: till Ystad!

Till alla tegelhusen .., till träff med sonen och hans flickvän, kanske bio på Cinema 3 .., titt-in-i-affären och på Möllers och övernattning på hotell nära Mariakyrkan och kanske får vi lyssna till tornväktarens lurblåsande under natten?

Nu stundar påklädning och oljepåfyllning (moppen) och sen iväg!

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Jominsann, så här kan en förskola se ut i Dublin!

"Hej!

På promenad och där på andra sidan floden Liffey i Dublin såg vi en härligt målad byggnad.
En pusselmålad skola som heter St. Mary´s Pree School.
I huset bredvid bor det kanske också någon....
Vilken härligt färgglad skola att gå i!"

Och när jag får fönsterbilderna från den rara Turtlan, översköljs jag av längtan tillbaka till Irland!

Vi hade tagit bussen från flygplatsen och tog sikte på hotellet inne i Dublin och efter tio minuters promenad sa jag till pv att ..."å, här känner jag mig hemma!"
Den känslan bestod under våra fyra dagar på den gröna ön.

Och så ett kvällsfönster ...

... från Göteborg!

Ni ser väl speglingen i kattens öga? Underbart!

Så här skriver avsändaren:

"Hej Elisabeth!

Här kommer en ev. fönsterbild. Fönstret speglar sig i den rivna kattans öga.
Vi är jourhem till hemlösa katter som Göteborgs Katthjälp tar hand om.
Katten får bo hos oss tills den blir adopterad av någon kattsugen.

Shiva tål inte att jourhemskatten Desdemona bor hos oss och vill bara köra bort henne och tala om för henne vems revir det är.
Tyvärr är Shiva inte bra på att slåss, så hon får rivet skinn på nosen hela tiden.
Det är ju inte så konstigt att D. som varit hemlös en längre tid är bättre på att försvara sig mot. Vem vet vad hon varit med om?

Glädjande nog (för alla) har en äldre man bestämt sig för att adoptera lilla D. så hon får ett permanent hem.
Han har varit här och träffat D. och de kommer att bli ett härligt par.

Ha det härligt!!
Bamsekramar från Ann."

Kesu sa...

Perfekt fångat! När jag gick en fotokurs för skrivande/plåtande journalister (som ju inte gjorde mig till någon fantastisk plåtare, men det berodde inte på kursen eller lärare) tillbringade vi många timmar med att "fånga ljusglimten" i objektets öga. Utan en lite glimt ser personer ganska stela och döda ut, och den där glimten kan man få till på olika sätt genom att ha koll på ljuset och ljusets riktning.

Efter några timmars teori skulle vi ut och jaga "glimten i ögat" på stackars Kalmarbor. (Kursen hölls i Kalmar.) Allas bilder förevisades och kommenterades alltid på em. Jag var stolt över min, för den blonda, söta tjejen jag plåtat på pizzerians uteservering hade en tydligt ljusglimt.

"Inte möjligt", sa en uppmärksam kursdeltagare. "Tjejen sitter under ett parasoll, alltså i skugga, och kan inte ha belysts av något naturligt ljus." Gulp! Men läraren var smart, blåste upp bilden något så gräsligt att bara ögat i sig tog upp så gott som hela kortsidan av lektionssalen. Och, simsalabim, där såg vi att det var reflektionen av en pizzatallrik som var glimten.

"Fullt godkänt", sa läraren. "En glimt är en glimt är en glimt hur den än har åstadkommits. Det går bra med en fönsterspegling också. Mycket bra tänkt!"

Jag hade ju inte tänkt alls, men ibland har man tur. Och här har vi nu en katt med en perfekt ljusglimt - och ett perfekt kvällsfönster.

Ursäkta lång kommentar och tack för bilden!

Ära vare SVT !!!

I en och en halv timme satt jag igårkväll i loppisfåtöljen och var totalt fångad av dokumentärfilmen "Livet under en dag", och den dagen visade sig vara den 24:e juli 2010.

I filmen får vi tittare alltså följa människor från jordens alla hörn .., från gryning till skymning under just den dagen ..., ja, det var en helt fantastisk dokumentär!

Varm - levande - skrämmande - tänkvärd.

För evigheter sedan köpte jag boken "Family of Life" - en bok med enbart bilder på människor runt hela jorden -!
Det var en bok som jag kom att ä l s k a högt och innerligt och den här dokumentären påminde mycket om den boken.

Har ni 90 minuter över och vill bli berörda, klicka in er på SVT-play och se den !
(Jag menar förstås filmen och kan i alla fall lova att du qi kommer att tycka om programmet!)

Annat sevärt igårkväll: Sommarpratarna.

Susanna Alakoski (Svinalängorna) ..., vilken behaglig röst och så mycket klokskap hos den kvinnan!

Anders Lundin - en själsfrände till mig själv - en som inte vill gå i Samlad Tropp.

Och de övriga, inte att förglömma ..., Nanne Grönwall, Sven Nylander med sitt bländvita amerikaleende, samt Eva Bonnier Swartz Grimaldi.

Morgonsol i landet Halland ...

Men det var igår det.

Idag lyser solen också, men med sin frånvaro.

Långrundan ...

Mild luft.
Gula löv.
Doft av j o r d.


Oskars Hamn.
Båtklirr.
Vått gräs.
En parkerad Saab - röd -.
En man som vinkar!
Småprat.


Och överallt d o f t e r.
Hästdoft.
Kanindoft.
Hardoft.
Harlortar och hästskit.
Pinnar att bära.
Lerpölar att hoppa över!
Glädje.


Det var här nånstans han hade sitt hus, håltagaren Einar Johansson som dog på sitt arbete.
Han som fick ström i sig.
Fannys farfar.

Just här möter vi fem personer på promenad och harry sköter sig exemplariskt; kryper ihop på vallhundsvis och ligger alldeles b l i c k s t i l l a och väntar tills dom har passerat.

Efteråt får han en Frolic och viftar glatt på svansen.

Här och nu .... igen.

Ledig förmiddag och jag går ut på gården i bara nattlinnet (läs: lycka!) och medan harry lullar omkring och noooosar och inspekterar (småfåglar, kråkor, kajor och skator tjattrar som vore det vår!) närområdet, så låter jag lillkameran träda i tjänst.

En enda blommande ros finns nu kvar, men betänk .., att det idag är den 2:a november!


Andra har tackat för sig, men är vackra ändå.


Jo, jag tycker verkligen om träd av alla de slag, men eklöv .., är sannerligen ingen höjdare att ta hand om och räfsandet brukar jag stå för.


Klematisen, den vid stuprännan mot östersidan, blommar ännu!
Massor med blommor!!


Häromkvällen ringde en man från DN:s annonsavdelning och frågade hur vi trivdes med tidningen och så var det lite annat döprat .., ja, jag förstår ju att det ingår i ämnet säljteknik, så jag sa att han behövde inte anstränga sig mera ., jag vill mer än gärna fortsätta att prenumerera på den här ljuvliga tidningen.

Det är i och för sig intressant och säkerligen lärorikt att ta del av alla artiklar om vad som händer runt om i världen, men för mig .., är en sån här liten historia - signerad Åke Ekdahl - värd nästan hela prenumerationskostnaden!


Och ner mot vägen till, ser det ut så här just idag.

Grannarna Gun och Göran är på besök i sommarhuset ..., nere hos Ecke är det tyst och tomt .., från grammofonen (inte cd-spelaren) hörs Cyndee Peters sjunga tillsammans med Eddie Oliva och det är smörigt så hälften hade väl räckt, men å, den musiken gör mig ändå så lycklig, ja, när jag skriver dom här raderna sitter jag här och smajlar.

Och i morgon får pv höstlov.
Det behövs.
Han tycks sliten och pratar om stress med elevomdömen och samtal med föräldrar och annat.

Just så.

Dagens fönster ...

Blir man inte glad av den här bilden?

Jo, att man blir!

Och fönsterfångerska var Titti från Haverdal.

Ett kvällsfönster från Gran Canaria ..

Och avsändare är ellem i Skellefteå.

Och vet du ellem, idag hade jag en man i kassan som frågade om jag hade någon kontakt med dig numera och jag förstod inte riktigt .., för han sa hela ditt namn och för mig är du ju mest "ellem".

Sen gick det upp ett ljus!

Det var din - kan det ha varit svåger -, ja, ni är i alla fall släkt, eller han är släkt med din man!

En trevlig prick var det.

Helsingborg i storm.

Det är väl ungefär så här det är.
Full fart!

På jobbet är två från personalstyrkan på semester i USA (vi får underbart trevliga mail som ligger på bordet i personalrummet och där sitter man och läser om Fort Brag och San Fransisco och det ena trevligare än det andra!) och hon som är vikarie för den som är mammaledig, ja, hon skulle göra ett enklare ingrepp i sitt knä - det slutade med tre månaders sjukskrivning -, och så är en av huvudkassörskorna våldsamt sjuk i influensa .., och då kan jag lova er att det aningen kärvt att få ihop schemat.

Stackars Mattias satt inne på kontoret och slet sitt hår och ringde runt, men det löste sig visst?
Och eftersom man ändå anar att frågan ska komma .., erbjöd jag mig på en gång, då vet man vad som gäller.

Egentligen brukar jag vara ledig tisdag när jag har frihelg, men idag blev det arbete från morgon till kväll - med avbrott för en sväng hemöver för att rasta harry -.

I morgon är det eftermiddagspass - två till kvart över sju -.
Torsdag heldag igen - i stället för enbart eftermiddag - (8.30 - 19.15) och fredag slutar jag två.

Men allt går förstås.

Och att arbeta tillsammans med rara ungdomar, gör att det är så himla trevligt!
Idag Malin (mellanbarn och Lejon .,. höger tumme upp) som är som en ängel, så rar är hon, ja, det var hon och jag i kassan.

Nu ska jag lägga mig raklång på soffan Ektorp och bara njuta av en stundande ledig förmiddag.

Åååå, så ljuvligt!

Klockan 07.15 ....

... och sedvanlig prommis med harry.

Det är milt ute. Milt och varmt.
Småfåglar kvittrar .., ja, det är nästan som på våren!

Vid Fabrikör Johanssons villa plockas stängslen bort.

"Det blir inspektion i mitten av november, då ska allt vara klart ...", säger en av byggarbetarna.

Överallt ligger skräp; där är bitar av frigolit .., där är plastremsor som fladdrar lite i vinden .., papper och annan bråte!


På väg hem möter vi en liten schnauzer (inget hejande .., vi har ganska bråttom) och en äldre man i röd jacka ("ja, men han får mer än gärna hälsa på mig!" säger han och klappar om harry, som blir så glad, så glad ...) och när vi kommer in på Ejdervägen, upptäcker harry Något Nytt som ligger där i gräset!

Hemskheter!
Vad är nu detta?
Och en bit därifrån hörs traktorljud .., jag undrar jag vad som är på gång?


Såja, nu har vi sväng in på uppfarten .
Harry v ä d r a r ....., det luktar lite ... ?


Jo, men titta! Det är ju pElle som sitter där på bordet!!

Och så svansviftas det en stund och sedan hojtar matte "haaaaaarrrrryyyyy!", ty då är det inte länge kvar förrän hon ska susa iväg till jobbet.

En lång dag blir det.

Det var Rexxie ....

... som fick mig att gå med i hjälporganisationen Kiva.

Himla finurligt är det!

Man lånar ut pengar - en form av mikrolån - till människor som behöver "starthjälp" och så betalas allt tillbaka i sinom tid.

Jag tycker att idén är genialisk!
(Rexxie kan förklara mera pedagogiskt).

Och när jag idag på morgonen öppnar min mail, så ser jag att vi är 121 människor runt världen som gått samman och lånat ut pengar (för min del några hundralappar) till Huruma 1 Group och när jag sedan satt och tittade på dom här medlångivarna, så blev det alldeles varmt i hjärtat.
(Man väljer själv vem/vilka man vill hjälpa, för min del oftast kvinnor som vill starta eget).

Det här formen av "bistånd" tror jag verkligen på!

Och så här såg dom ut, dom etthundratjugoen medlåneut-vännerna.

Dagens fönster ...

.... kommer från Borås.

Så här skriver avsändaren:

"Här ser man en av sidorna på Borås äventyrsbad som heter Stadsparksbadet.
Denna sida är vänd in mot Stadsparken och i fönsterrutorna ser man speglingen av parkens träd, nu i höstskrud."

Och tänka sig ...

... på lördag kanske man får man träffa den här raringen!

"Ja, jag ska flytta nämligen ..."

... säger kvinnan som är kund i kassan och i min ålder ungefär.

Och så berättar hon att det är flytt på gång och jag får veta - utan att jag frågar -, att efter kvinnans skilsmässa upptäckte hon en kontaktannons i lokaltidningen och den tilltalade henne och hon svarade verkligen .., och bara någon dag senare ringde telefonen .., ja, då var det just den mannen och - "tänk, jag minns att det var en torsdag ..." - och dom pratar på en bra stund och slutligen frågar mannen om dom kan träffas på fredag.

"Jag trodde han menade nästa fredag, men nä, det var dagen därpå!" säger kvinnan leende.

Och sen .., det är nästan obegripligt att det kan bli så, ja, då blev det som för kungen och Silvia, det sa klick på en endaste gång och efter tre veckor hade kvinnan flyttat till den här mannen och nu har dom köpt ett gemensamt hus i ett samhälle bara någon mil härifrån.

"Oj, oj, oj ...!" säger jag.

"Jaa, Elisabet, just nu är jag den lyckligaste människan på jorden!" säger kvinnan och ler ännu mera.

Så kan det gå.

(Bilden togs i Helsingborg för flera år sedan. Jag hade varit på besök hos tandläkaren och rotfyllningen var äntligen avklarad. För första gången på länge kände jag mig befriad !)

Här och Nu, avsnitt 595.

Arbetsdagen slutar klockan tre-noll-noll piiip och då har jag i ett par timmars tid haft överdjävulskt ont i mina knän och jag har t.om suttit i kassan, något jag aldrig annars gör - då får man ont i axlar och nacke - ja, som ett brev på posten!

Men två Ipren gör susen .., ååå, det är så där så man vill gråta av tacksamhet, nästan som när tandvärk ger sig!

Åker hemåt i raketfart och går ut med harry, som inte har kissat inne (och inte har brått att göra det ute heller...), men däremot har han haft cirkus i hallen ..., där ligger en sönderbiten innersula och husses Gröna Te, det som han köpte i rättviseaffären, det teet befinner sig nu i dammsugarpåsen, ja, efter att först ha spridits ut på hallgolvet!

Det är milt ute.
Och vindstilla.
Träffar en promenerande herre som klappar harry .., en bra stund står vi och småpratar nere vid postlådorna; det är en trevlig man med gråvitt skägg och Fjällrävenjacka.
Sjuttio år, kanske?
"Du är fin du .., vad sa du att han hette .., jaså harry ...? jaa, du är fin du harry och vilket stiligt halsband du har!" säger mannen leende.


Här sitter harry med sitt eleganta reflexhalsband.
Gissa två gånger vem jag tänker på när jag ser halsbandets limegröna färg?
Just det.
Det var enkelt.
Mian.

Kan ni gissa vad han spaaaanar på, herr harry?

Jo, han har upptäckt en jaaaaamande liten kisse som kommer smygande längs vägen.
Åååå, så glad harry blir, men matte säger att han måste sitta stilla .., han får inte på några villkors vis springa iväg och detta är första gången som harry så otroligt påminner om en vallhund - han lägger sig platt på marken och sträcker fram huvudet - precis som vallhundar gör när det ska vallas!
Och tänk, han håller sig på plats!


Men åååå, så gärna han skulle vilja springa ikapp sin bäste kompis, sigge nilsson!
sigge går emellertid in i det höga gräset och jamar vidare.

Och nu är det alltså måndageftermiddag och i morgon blir det heldag för min del - tio timmar - och jag gör som jag brukar .., tänker på kvinnor i Indien som arbetar alla veckans dagar och tolv timmar per dag.

Ipren-asken ska få göra mig sällskap till affären.
Jo, det blir nog bra.

Dagen idag ...

Ny vecka - ny giv.

Nya kort på handen.

Klockan är sju på morgonen och ännu är det mörkt ute .., detta eländiga mörker!

Nu väntar promenad med harry och sedan moppetur till jobbet.

Det här har varit en natt fylld med underliga drömmar; drömmar som man knappt tar sig ur, drömmar som liksom slingrar sig runt ens själ .., så där som när man simmar och får sjögräs runt fötterna.

Nåja.

En trevlig måndag önskar jag er alla!

När jag kommer hem i eftermiddag, ska jag ägna mig åt det jag i n t e hann med i helgen; tidningsläsande, DN:s nutidsfrågor som jag missat flera veckor på raken och lite annat.

Ajöken, sa fröken.

Måndagsfönstret ....

..... finns någonstans i Provence, i södra Frankrike.

Tänk er själva att stå barfota och så lutar man sig mot fönstret och tittar ut .., och man hör fågelkvitter och känner annorlundadofter och man har semester i flera veckor och har hyrt en moped och susar fram längs inte alltför breda vägar och å, så lycklig man ska vara!

Ja, drömma kan man ju.

Fönsterfångerska var i alla fall Eva från Tyresö.

Tack och bock! säger jag.

Den där känslan ...

Hos kreativa SoF läser jag om fototemat som är "Manligt".

Och så ikväll .. när jag letar en helt annan bild, snubblar jag över den här.

Sonen på besök i min lilla lägenhet i Ystad .., han är på väg till nån fest och står i köket och knyter slipsen och jag ser honom .., tänker på den där lillkillen som har blivit en vuxen man och jag blir varm i hjärtat, norpar kameran och fångar ögonblicket i flykten.

Det här vad som är manligt och kvinnligt, är för mig mest en "känsla".

Jo, det är den där känslan det handlar om.

Men just det han gör på bilden .., eller sättet han gör det .., det är för mig "manligt".

Ett kvällsfönster ...

.... kommer susande genom rymden och tänk, det kommer från Irland, närmare bestämt från Dublin! (Å, underbara Dublin!! Dit återvänder jag gärna!)

Så här skriver avsändaren.

"När vi kommer in på puben så är det musikglädje så taket nästan lyfter sig.
Våra första timmar i staden börjar med härlig irländsk musik på en pub i Dublin.

Publiken klappar takten och vi njuter av tonerna.
Hungriga efter flygresan så vi tar ett bord och beställer in varsin sandwich.

Bättre början på resan kunde vi inte få!

Hälsningar Turtlan."

På jobbet ...

Söndagförmiddag.
Affären öppnar klockan tio - officiellt -, men i verkliga livet är det så att vi öppnar så snart vi är på plats och den filosofin tycker jag om.
Dessutom är det tipspromenad i Haverdal varje söndag och arrangörerna huserar då i vår foajé och där finns tipskuponger (typ DN:s veckofrågor) och så bjuds det på kaffe och kakor.
Här står två av arrangörerna och vinkar på beställning.
Mannen till höger, han bor i Särdal och ofta när jag kör till eller från jobbet, då möter jag honom och han vinkar alltid så glatt.
Sånt betyder mycket.


Helgpassen delar jag med underbara Emmeline.
Det fungerar jättebra .., vi har nu arbetat ihop så länge att allt liksom går på räls.
Och idag åt vi pv:s räkgryta till lunch och om två veckor lär Emmeline ska bjuda på något gott.
Å, det blir spännande!
I vardagslag läser Emmeline till socionom och igår berättade hon om några intervjuer hon hade gjort med några ungdomar och jag tänkte att hjälp, så intressanta studier!


Sjutton år var jag när min strålande affärskärriär tog sin början; det var på i en Konsumbutik på Hisingen i Göteborg och jag stortrivdes!

Sen har det varit B & W i Kungsängen, Konsum och Ica i Malå, Fridhems Livs i Ystad och Ica Supermarket - också i Ystad - och så nu då, Hemköp i Halland.

Men aldrig någonsin har jag varit med om det sålts fler Trisslotter än just här!!
(Ja, när jag tänker efter fanns nog inte Trisslotter, då på 70-talet).

Och ju fler lotter som sitter uppe, desto fler säljer vi.
Köper en kund, köper ofta den som står bakom i kön.


På charkdisken står denna .., det är bondmoran Ann-Marie som är sååå duktig och finurlig med skyltarna.


Här är utsikten från kassa 1 - när jag tittar till höger.
Alla Bingolotter - utom dom dubbla - är slutsålda!

Och nu, mina damer och herrar, är jag så trött och slut på, så nu tänker jag lägga mig raklång på soffan Ektorp och bara dra efter andan ..,. ty nu väntar dag 3 av 7.

Så länge tänker jag på kvinnorna i Indien som arbetar tolv timmar per dag, sju dagar i veckan.

Söndagsfönstret ...

... ja, då passar det väl med en kyrka som speglar sig i glaset?

Kyrkan finns i Nora och det var Ulrika som hivade upp fönsterhåven.

Efter tjugo år ...

... först i sydvästra England, därefter i Provence .., och sista åren i Normandie, har kvinnan flyttat hem.

Eller hem och hem.

"Det känns inte alls som hemma längre; allt är ju så annorlunda och ja, jag vet att det är så bra i Sverige och jämlikt ska det vara och rent och fint, men det hjälps inte, jag längtar hela tiden tillbaka ioch allt ska ju vara så lagom i det här landet ...!" säger kvinnan som för andra gången handlar i affären.

En bra stund pratar vi om detta med hemlängtan.

Jag berättar om mamma, som efter tjugo år i Sydamerika närde en ständig längtan tillbaka och otaliga var de gånger jag kom hem från jobbet och fann henne rödgråten - och såklart att jag förstod - hon kände sig rumphuggen.

Vingklippt.

"Precis så är det ...", säger kvinnan och berättar att när hon bodde i Frankrike träffade hon sina barn nästan oftare än nu.

"Det är klart, det är ju så fint där nere ..., men nu ska jag tillbringa resten av mitt liv här .., och här har jag barn och barnbarn ..., vad jag har arbetat med ...?, ja du .., jag har varit hemma och tagit hand om mina barn, vi var en stor familj och det var fullt upp med alla djuren och jag är evigt tacksam att jag hade den möjligheten", säger hon.

Sen tackar hon för sig och säger att vi nog kommer att träffas igen.

Och det lär göra hjärtat glatt ...

'

Å, sicket gott vin vi har druckit ikväll - Navajas Crianza, 2008 -.

Lite strävt och kärvt, men ljuvligt smarrigt!

Leverantörens beskrivning

Lagring: 16 mån på ekfat

Serveringstemp: 16-18ºC

Druvor: Tempranillo (100%)

Beskrivning: Mörk, röd färg. Lite jordig doft med inslag av torkad frukt och ekfat. Fyllig, frisk, lite torr smak med avrundad strävhet och inslag av torkad frukt.

Producent: Navajas
Denna vingård producerar druvtypiska Rioja viner som lagras på Amerikansk Ekfat.
Bodegas Navajas ligger i byn Navarrete i La Rioja Alta.
Man tillverkar röda unga, Crianza och Reserva viner, samt ekfatslagrade vita viner.

De var bland de första vingårdarna i världen som installerade rostfria ståltankar.
Vingården har 32 stycken rostfria ståltankar vilka också kan kylas ned.
När vinet är klart för buteljering så sker detta i byggnaden bredvid, där klarar man av att butlejera 5000-6000 flaskor i timmen.
I våningen under buteljeringslinjen hittar vi vingårdens lagringsutrymmen med ekfat.
Här finns utrymme för 5000 ekfat. just nu vilar här nära 1400 amerikanska ekfat.

I postlådan ...

... gömde sig ett svartvitt vykort från malåborna som nu har flyttat till Skåne.

En gammal bild av Malå, som då hette Malåträsk.

Liiite känner jag igen från min barndom ...,den röda pilen visar på gamla träskolan där de som gick i "hjälpklass" huserade, ja, i ett av rummen.

På översta våningen hade vi teckning (och jag fick - till min oerhörda förvåning - en 5:a i teckning av magistern som rökte pipa) och där hade vi även musik (den läraren sänkte mitt betyg till en 2:a när jag vägrade sjunga upp inför honom) och dagen då Robert Kennedy mördades hade vi brandövning i ett av klassrummen och skulle ta oss ut på en balkong och via ett hål i balkongen skulle man sedan svinga sig till stegen och därefter klättra ner till marken.

Jag, som alltid varit höjdrädd, var s k r ä c k s l a g en.

Och jag undrar om det inte var den dagen som en av klasskamraternas mamma blev påkörd av bil, men minnet kanske spelar mig ett spratt?

På gården, utanför skolan, fanns en snurrkarusell .., en sån som man sprang igång och man kunde få upp en våldsam fart .., ja, nästan som en centrifug var det!

Såna här svartvita vykort av Malå fanns - och finns kanske ännu - på Burwalls Bok & Pappershandel, ja, dom var placerade i en särskild vykortshållare vid ena sidan om butiksdörren, där det för övrigt alltid plingade när man öppnade eller stängde dörren.

Nu stänger jag minnets arkiv och gör mig redo för jobb till klockan sju ikväll!

Ajöken, sa fröken .., och tack till Siv och Tage Lundmark för vykortet!

Från morgonens DN ...

Sid 2.

Under rubriken "Sthlm i mitt hjärta".

Skribent: Thomas Lerner.

Och detta är bara halva artikeln/krönikan.

Det räckte för att ge mig ont i magen.

Man undrar vem som bestämmer ...?

Förr hette det Augustpriset, men nu är det minsann Åååågustpriset.

Khadaffi blev Gadaffi och det kan jag köpa, men aningen förvånad blev man ju ändå.

Och landet Quatar (som i min ungdom uttalades med a:et ungefär som i basar), ja, nu ska man säga "Kattar", ungefär som i "rattar".

Alldeles enkelt är det inte.

Dagens fönster ...

... från Lecce i Italien kommer dagens fönster.

Det är signaturen "lundafarmor" som har varit där på besök och det ska säga er, att jag tror aldrig att fler fönster samtidigt har fångats i håven!

(Jag ägnade nog ett par timmar igår åt att lägga in bilderna i "förväg" och det märktes ..., jag har skrivit så tokigt på vissa av dem. Nu är i alla fall det här rätt.)

par-avion-brev till sigge nilsson ...

"Hej Sigge!

Här kommer en hälsning till dig från mig, Rand, som bor på Masseria Coccioli i södra Italien med matte och husse och deras två flickor, samt med kattkompisen Lakrits och med fyra hundar: Bonita, Cesar, Herkules och Akilles och med tio italienska unghönor.

Matte och husse driver Bed & Breakfast och hotell på den här urgamla gården och de har gjort ett jättejobb här eftersom det var helt förfallet när de köpte det.

Om du är intresserad kan du läsa mer här.

Här har jag klättrat upp i försvarstornet för att spana efter något.
Annars gillar jag att jaga ödlor som det finns gott om här i buskar och rabatter.

Hoppas du har det bra uti landet Sverige,

tass och slick från Rand.

PS. Agneta, som är moster till min matte, fick sköta tangenterna. Det var hon som berättade om dig. Ds.

//Och nog kan man ju tro att katten Rand på bilden verkligen ÄR sigge nilsson! Dom är ju nästan som kopior! hälsar sigges matte. '
Minns ni förresten par-avion-breven? Lövtunna och prassliga ark och kuvert med Par-Avion-text utanpå. Såna brev har jag många minnen av .., först min äventyrliga storasyster som var au pair i USA i början av 60-talet (och fick smak på äventyr och så småningom emigrerade hon till Australien) och var en flitig brevskriverska .., och sedan under många år lika tunna brev från min mamma i Sydamerika!