Så här blev sången ...

Nånting som jag tycker att pv är fullkomligt suverän i .., det är konsten att rimma.

Och att sätta samman rim som blir till sånger!

Inför stafettvasan bad jag honom att försöka knåpa ihop nåt som vi skulle kunna sjunga efteråt, så där på kvällen .., och det var som att trycka på en knapp.

Jo, jag hjälpte till, kom med förslag till vad det skulle handla om osv, men ändå, det är han som fixar det.

Melodin är den som ni hör här ovanför, på filmen med självaste herr Taube.

Och så här löd texten när vi sjöng:
(En kort förklaring: det var tänkt att Annas Micke skulle ta 1:a sträckan och i fjol berättade han att han beslutat sig för att i n t e ta rygg på någon annan skidåkare, sen visade det sig att han öht inte alls kunde ta rygg på nån, dom åkte så fort!
Sen såg han nån som skejtade, vilket är förbjudet .., och Micke, som är en rättskaffens man på alla sätt och vis (tror i alla fall svärmor), blev upprörd över detta och tyckte att det var för jäkligt, sicket fusk!)

Nåväl .., så här blev det.

1. Nu ska vi ut i fädrens spår och
och plåga våran kropp
Kan inte någon människa
för detta sätta stopp?

Att ta sig i från Berga by
till Mora med bravur ..,
kan inte vara tänkt
för någon "männska" eller hur?

(De två sista kursiverade raderna sjungs om!)


Micke och pv diskuterar vallakonsten ...
Bild: Gunnar i Vaplan.

2. På första sträckan sätter vi
en gosse lugn och trygg,
I backen efter vägen
ska han INTE ta nån rygg!

På myren efter Smågan
får han se nåt han ej tål
- en FUSKARE - ett jäkla svin
som skejtar fram mot mål!

3. Anders ifrån Skåne
han tar sträcka nummer två.
Om vallan är den rätta
kan han ej förstå sig på.

Den gossen rädes inget
ty hans bröst är fyllt av mod,
kanhända är det för han bär
på lite sameblod?

4. Den tredje i vårt lag
kan vara någon sorts kapten,
det är nog därför som vår man
till målet blir så sen ..?

En smålänning från Halland
är väl knappast nån merit?
Men Thomas vill nog ändå tro
han tillhör nån elit.

5. Som fjärde man vi tänkte ta
Maria än en gång,
men nej, den flickan tyckte nog
att sträckan var för lång?

Nej, hellre än att staka fram
i spåret nätt och fin,
Maria sitter i en bar
beställer ett glas vin.

(Till saken hör att i fjol, när de övriga tränade inför loppet, satt Maria med mig i Gustavsbacken och tog ett glas glühwein ,-)


Josefine efter sin sträcka.
L ä t t a d, är nog rätta ordet.
Bilden tog jag.

6. I stället som vår fjärdeman
vi tar en ren novis
från Skåneland vi plockat in
en Ängelholmspolis.

Den tösen hon är inte rädd
hon ställer genast opp,
I Hökberg Josefine når målet
uti detta lopp.

7. Ett stort TACK nu vi säger
till vår nya lagkamrat,
Du fixade din sträcka väl
med stil, såväl som fart!

Nu lyfter vi på glasen
och tar en liten tår,
och hoppas att du ställer upp
på nytt till nästa år!


Anna går i mål i Mora!
Bild: Gunnar i Vaplan.

8. Spurten även denna gång
får Anna fixa till
Det är ju faktiskt så
att det är detta som hon vill.

En tjurskallig och envis tös
var en gång Malås hopp,
nu går Team Taurus snart i mål
i detta Vasalopp!


Bild: Gunnar i Vaplan.

9. I Mora, där vid målet
med en skylt om fädrens spår
där väntar oss en jämte glad,
en bloggare, gutår!

Ja, Gunnar är ett troget fan
nu stundar slutrefräng,
vi höjer våra glas champagne,
välkommen i vårt gäng!

10. I sista versen tackar vi
för alla goda råd,
vi fått utav Elisabet,
nu kallad för "Ers Nåd".

Vi tackar hertiginnan
utav Halland med en skål ...
För utan stödet ifrån dig,
vi ej nått fram till mål!

(Att jag kallas för Ers Nåd .., ja, ni kommer väl ihåg att jag hittade släkt från Ockelbo och om detta har vi skojat mycket och ofta, pv och jag själv och duktig på att ge råd i skidåkning är jag också - men det är nog bara jag som tycker det - ,-).

Till sist: tack du underbare, rare, påhittige pv som fixat detta och som också var den som - i fjol - kom på idén med att ställa upp med ett lag i Stafettvasan!

Idag ...

Den som har tillbringat många år i Skåne, vet att inte ta ut glädjen i förskott.
Ja, jag har till och med sagt att det är allt det här ombytliga med vädret som gör att skåningar tar det mesta med "knusende ro".

Ena dagen nästan försommar - nästa snöstorm - !

Alltså bestämmer jag mig för att ta det som det kommer.

Tids nog blir det vår.


Och jag har harry med mig och går ner till havet och snön dämpar ljuden .., alldeles tyst är det.
Ute till havs simmar gräsänder, två svanar och några ejdrar.
Snön är så där perfekt som till snögubbetillverkning.

Och harry hittar samma fågelvingar som tidigare och springer runt-runt-runt och kastar dem i luften .., vingeparet sitter ännu ihop och har förmodligen tillhört en trut eller fiskmås?


Sen hemåt igen.
Ute vid fågelbordet är det trängsel .., koltrastar kalasar på skivade äpplen .., där är skator, blåmes, talgoxe, en ihärdig nötväcka .., och nu och då (men sällan) - domherrar -.

Idag såg jag dessutom en pytteliten fågel, nästan den minsta jag har sett och inte en aning har jag vad detta var?
Gråaktig, lite spräcklig.

Mian eller Jan .., ni borde vara här nu!

"Hallå, hallå ...!"

I flera veckor har mitt högra knä krånglat.

Allt började med att jag en kväll råkade vrida knäet lite olyckligt och sedan blev det bara värre och värre.

Veckan innan jag åkte på semester, var jag nästan låghalt på jobbet.

Knäet var straaaamt och det gjorde djävulskt ont att böja och sträcka ut.

I Sälen blev det ännu värre.

Under stafettvasedagen gick jag med skidstavar som stöd.

Att åka till akuten för en sån sak, nä, det gör jag inte, däremot ringde jag till Hässleholms sjukhus och bad om att få en telefontid med den danske läkaren som satte in min knäprotes.

Inte för att ett telefonsamtal skulle råda bot på eländet, men kanske skulle jag få en liten "hint" om vad som möjligen felades, eller skulle jag själv kunna göra nånting för att få det hela på rätt köl?

Det var den 28:e februari som jag ringde ortopedmottagningen.
Jag förväntade mig absolut inte att få ett samtal samma dag, men kanske, kanske någon gång under veckan.

När vi kom hem igen till landet Halland, låg i postlådan ett brev från ortopedmottagningen i Hässleholm, med följande text:

"Tid är reserverad onsdagen den 28:e mars för telefonkontakt med doktor Sören Toksvig- Larsen. Ni kommer att bli uppringd under eftermiddagen."

Det kan man kalla för snabba ryck.

Eller inte.

Hoppsan!

Igår satt jag ute i solskenet och njöt av fågelkvitter.


Idag är det vinter igen.

Dagens fönster ...

... kommer från den rara värmlandsmadamen Turtlan.

Men se här har hon varit på besök i huvudstaden och fångat ett stiligt fönster!

Stockholms Stadshus, förmodar jag ...?

Och så ringer telefonen.

Det är pv .., han vill veta vad min medicin heter.

Bland annat.

"Du hörde att sotaren var här, va ...?" säger jag.

Svaret blir korthugget.
Jag förstår att han har läst på bloggen och även fått mitt något irriterade mejl, det som skrevs just efter sotarbesöket.

"Jag vill inte prata om detta, adjö!" säger han och så hör jag bara ett tuuut i luren.

Efteråt skrattar jag så jag nästan ligger dubbel, ja, om nu inte alla magarna voro i vägen.

Nu är den här!

Om jag hade kunnat skriva in ett sånt där snedställt v som betyder "check" .., så hade gjort det.

För alldeles nyss när jag var ute med harry och gick mot havet, hörde jag lärkan.

Check.

Paus ...

Utsikt från trästolen.
Vid torkvindan leker harry med en potatis som han hittat i slänten.

Och så räfsar jag baksidan av tomten, mot pannrummet till.
Tar bort kvistar och lägger i högar - kanske kan vi elda upp allt detta till helgen -?

Vinden är kylig.

Efteråt, när jag fått ihop tre stora högar, hämtar jag trästolarna och sätter dem på altanen.
Det lilla bordet där jag haft blommor, det som tidigare stått i hörnet, placeras nu mellan stolarna.
På bordet ligger några stenar, en träpinne, samt ett kranium från ..., kanske en räv?

Så där sitter jag en stund med ansiktet mot solen och jag skalar en himmelskt god apelsin och tänker genast på friluftsdagar hemma i Malå, just den här tiden på året.

Dagar när vi åkte skidor nere på sjön och någon hade med sig isborr (och jag kan exakt minnas ljudet av is som krasades sönder och sörrrrplet när borren drogs upp!) och satt sedan och pimplade och man hade med sig termos med choklad och limpmackor med ost och alltid en apelsin.

Sånt tänker jag på.

Och nu är det två timmar kvar tills det är dags att arbeta.

Lunchen väntar.

Och jag känner mig helt utvilad.

Framtidsutsikt ...

Transportstyrelsen kontaktad = moppen påställd igen.

Trafikförsäkring fixad.

Tänk ..., i morgon kan jag köra till jobbet - om jag vill -.

Och här sitter jag och s m a j l a r brett när dessa rader skrivs.

Överraskande besök ...

Här ligger dom på tork.

Mitt i det jag sitter och äter frukost - iklädd kalasbyxor och nattsärk -knackar det på dörren.

Det är knappt jag tror mina öron!

Och jag tänker på att jag är rufsig i håret och att klädseln inte är den mest eleganta och att jag redan har varit ute på låååång promenad med harry (då hade jag yllekappan över allt detta, så ingen såg ju hur det var ställt ...), men det vet ju inte den som knackar på dörren .., den människan kommer att tro att jag är nyss uppstigen!

Dörrknackaren visar sig vara sotaren.

Nu ska han kontrollera värmepannan och skorstenen och jag skyndar mig att visa honom pannrummet, som tack och lov är någorlunda städat sedan vi gjorde i ordning för katterna där inne!

Där inne står bland annat en korgstol med filt i, kanske tror sotaren att vi sitter i pannrumet och läser dagstidningen .., en adventsstake finns där också, så att det inte ska bli så mörkt för pElle som ser dåligt och adventsstaken är visserligen inte tänd, men står så fint vid vattentankarna .., ååå, det känns så d u m t och så snart jag har visat herr sotaren in i detta gemak, skyndar jag mig därifrån, ja, och att byta kläder!

Sen kommer frågorna haglande!

"Hallå! Du .., var sätter man igång fläkten till värmepannan?"
(Fungerar inte).

"Tänker ni starta försäljning av grillbriketter till sommaren ...?"
(Frånvaron av fläkt minskar förbränningen, därav briketterna!)

"Varför har plasten smält här på rören ...?"

"Var är stegen till taket ..?"

"Och här ligger apelsinskal .., använder ni det till bakning ..?"

Å, jag vill bara slänga ut ett långt rep som räcker till Halmstad och gymnasieskolan där pv befinner sig; detta är helt och hållet hans ansvar och jag försöker förklara bäst jag kan och säger att det där med apelsinskalen, det är nånting som pv har fått dille på .., han tycker att torkade dylika "brinner så bra" och då ler herr sotaren.

Jag anar vad han tänker.

Korgstol, adventsstake .., apelsinskal .., å, bäst att skynda sig härifrån!

Och när han kommer hem ikväll - han bor i Ullared - kommer han säkert att ha mycket att berätta för sin fru.

Och bäva månde pv när han ikväll kommer hem!

Nu ska här å t g ä r d a s!

Dagens fönster ...

Isiga vindar, men fågelkvitter.

Rödhakesång.

I rabatten trängs snödroppar.

Fiskaffär i Malmö ....

Bilden har jag norpat från deras hemsida, men det torde väl gå under begreppet "reklam".

Här står pv:s brorson Hannes och arbetar för att komma i ordning med lokalen där han och hans kompisar ska arbeta.

Det ska bli en fiskaffär/restaurang i Malmö och ååå, så jag önskar dem lycka till!!

Sedan tidigare har jag fått mig berättat att denne Hannes allt sedan tidig barndom har varit alldeles fascinerad av allt som har med fisk att göra och nu går förmodligen en dröm i uppfyllelse!

Nästa gång jag besöker Malmö, då vet jag vart jag ska styra kosan.

Nämligen hit.

Titt in ...!

Jag tog mig en titt i en bloggväns bokhylla.

Så himla kul!

Nu är det ösregn igen ...

Det bästa med stafettvasan - och även själva Vasaloppet -, är att det är en sån folkfest!

Suveränt ordnat .., överallt finns poliser och parkeringsvakter som visar vägen och hela tiden möts man av vänliga leenden!

I Risberg bjöds det på dessutom på spelmansmusik.

Stor glädje!

Besök i Trollskogen ...

"Känner du Solveig ..?" frågade nån ur sällskapet, den där dagen när jag satte mig i bilen för att åka från Sälen till en liten stuga mitt ute i skogen, inte långt från Vansbro.

"Nej, inte så att jag har träffat henne, men det känns ju ändå som om man är bekanta ...", svarade jag.

Och så åkte jag iväg .,. passerade en hel drös med småbyar och Västerdaläven var delvis isfri och låg där och glittrade och så rent ofattbart vackert var det!

Vägbeskrivningen var exemplarisk.
"Nu är det nära ...!" stod det och det stämde på pricken.

Och rakt in i rena, rama trollskogen körde jag och vägen var isig och hal och så .., mitt i alltihopa, dök huset upp och där var andra småstugor på tomten och där var också Solveig - "Lifeblog" - och hennes Roland.


Solveig är född i trakten av Arjeplog, alltså inte så långt hemifrån och det kändes hemtamt med den såååå typiska artjeplogdialekten!

Här är hennes hand.
Hon har vänster tumme upp och när hennes gubbe ska säga vad som är hennes mest framträdande egenskap, säger han att hon är envis.


En av alla stugorna på tomten.


Knappt hade jag hunnit innanför dörren förrän Solveig började grädda våfflor.
Till detta bjöds syrlig (och ljufvligt god) hjortronsylt och vispad grädde.
Kokkaffe, dessutom.


Här, vid köksbordet, satt vi.
Utanför fönstret flög småfåglarna av och an och på marken satt en ekorre och åt frukost.
Möjligen lunch.


En slags ateljé har hon också, den oerhört kreativa madamen från norr.
Där såg jag det här kortet som hon tycker så mycket om.
Det kunde ha varit pElle.


Förutom två katter, finns i familjen även en skock höns!
Och när jag idag pratade med Solveig, fick jag veta att det tillkommit femtiofem nya hönor - alla hämtade från trakten av Avesta -!


Ett fasligt kacklande blev det när dörren öppnades och hönsmadamerna upptäckte en helt främmande och anoraksförsedd kvinna!

Notera fru Höna som har egen lägenhet lite uppe till höger.


I lilla rummet nära köket, lekte solkatter mot väggen ...


Och på skrivbordet låg en inköpslista ....


Flera fotoböcker har hon, den filuriga Solveig!
Ni vet, såna där som man kan göra själv, via någon framkallningsfirma.
Och jag satt och bläddrade och förundrades .., såväl text som bilder var typiska för den här bloggerskan.
Ja, det vilar ett slags lugn över bilderna.


En skogstjärn eller möjligen en sjö .., och dimma.
Då kan det bli så här vackert.


Målar gör hon också och i ateljén hängde olika alster.


Alltid med naturen som motiv!
Vackra - vackra!


Och där fanns gamla tidningar och kort och urklipp av sånt som Solveig vill ha kvar.

Innan jag åkte därifrån, bjöds det på hemlagad soppa (potatis & purjolök) och så varm om hjärtat och så glad och tacksam kände jag mig efter det här härliga besöket hos ännu en bloggvän.

I bagageluckan fanns då två stora fågelholkar, förfärdigade av den händige Roland, samt en låda med olikfärgade ägg från husets höns!

Än en gång .., stort t a c k för ett så himla härligt besök!!

Nästan hela dagen ...

... har jag varit ute i vårvädret.

Krattat gräs i slänten - sånt där låååångt gräs som påminner om spaghetti som torkat - och jag har kånkat på gamla, murkna bräder som närapå blivit ett med jorden .., dragit undan fällda träd av mindre modell och kvistar och ris och annan bråte!

Mellan varven har jag gömt små korvbitar, vilka harry fått leta reda på.

Detta är det bästa han vet!

Och jag sticker fast korvstumparna på äppelträdets grenar och gömmer andra bitar under vedträn .., eller på grannens gärsgård, den som harry lätt som en plätt hoppar över, så där som en flyende gasell på savannen!

Och så har jag suttit ute och druckit kaffe och haft pElle intill mig .., jag har hört korpar kraxa och upptäckt att någon har mumsat på spirande tulpanskotten.

Hängt ut tvätt har jag också gjort .., vilken lycka!

Sist av allt tog jag harry med mig och gick ner till stranden.
Det såg ut ungefär som på bilden, men inte så mörkt.

Mellan badklippan och fågelholmen såg jag säkert tjugo ejdrar på rad.

Strålande sol ...

Fr. vänster: Pv, Anna (här känd som AP - AnnaPanna -),
Annas man Micke, Josefine (flickvän till sonen) och Anders.
Och inte att förglömma: världens finaste lilla Nelly, allmänt kallad Djuphavshajen.
Flaggan har min systers dotterdotter Nathalie målat.


... och ljust blå himmel.

Jag krattar gräsmattan .., bär pinnar och ved .., kastar en tennisboll till harry .., och ser småfåglarna inspektera fågelholken.

Och så tänker jag tillbaka.

Och ett extrafönster ...

"Nu var det längesen du fick en fönsterbild av mig.

Den här hittade jag idag - det är min mamma, 87 år som arrangerar blommor i sin silverpotta tillsammans med de ständiga orkidéerna så här vackert i sitt vardagsrumsfönster.

I Klippan i Skåne.

Grattis till pv och alla i Team Taurus.
Även i Provence har vi följt äventyret!

Gonatt från Monet!"

(Å, så jag älskar hennes inlägg om små upphittade indianer!)

Dagens fönster ...

'
... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Fönstret borde sannerligen putsas, allra helst om solen nu tänker visa sig.

På bordet ligger en paradhandduk, tänkt som förstapris i Uppmuntringslotteriet.

Nej, vi har inte glömt bort dragningen, men här har varit så mycket annat och pv har körövning ikväll och då är det mörkt när han kommer hem och vi beslutar att ha dragningen på lördag, som vanligt, då hinner vi.

Där texten "fönster" syns, skymtar också stammen till en avocadoplanta.

Den plantan har under vår frånvaro vistas i badkaret, som därtill varit vattenfyllt någon dm.

Aldrig har fru Avocadoplanta varit piggare!!

Efter åtta dagar i badkarshavet, tänka sig ..,. är bladen illande gröna och fräscha!

Hullerombullerlivet ...

Tänk .., ena dagen befinner man sig i ett snörike och överallt ser jag myrar där det säkert växer hjortron om somrarna och där är tallar och höga granar .., där är häbren och byar med underliga namn och där är röda hus och ladugårdar och där är raggiga hästar som står ute i solskenet och äter hö och där är skidåkare och fågelkvitter och i småbyarna - absolut lugn och ro -.

Jag känner mig nästan som hemma.

Och dagen därpå kör man bil längs Fridhemsgatan i Ystad och här är det vår och nästan gröna gräsmattor och åkrarna skirar i ljust grönt och havet är blått.

Och jag tänker på hur många hundra eller tusen gånger jag har cyklat just den här sträckan och passerat Ingrid Ståhls pepparkakshus där lavendeln - ja, om sommaren - doftar övermåttan ljuvligt ..., och längst ner mot gatan bodde en gång Asta som var konstnär och alldeles oerhört annorlunda och kund i lilla affären ..., och svänger man vänster nere vid korsningen är man ute på Österleden och har bara fem minuter - om ens det - ner till havet.

Hemma, här också.

Vid femtiden hämtar vi Harry som har haft det så bra, så bra hos Tommy och Karin och vi sitter vid ett bord i det hus som jag en gång föll pladask för och där jag har tillbringat åtta år av mitt liv och Harry blir glad när husse och matte kommer, men inte gladare än när vi har varit borta i fem timmar, men han hoppar glatt in i bilen och vi kör norrut igen och mörkret faller och jag somnar i baksätet.

Några timmar senare parkerar vi bilen på en kulle och möts av sigge nilsson och så småningom även pElle och harry tycks förvånad, nästan som hade han glömt bort dem!

Jag öppnar dörren.

Hemma, här också.

Pensionatsvärden, som igår åkte Vasaloppet och därefter tillbringade sju timmar i bilen, han kröp i säng vid halv ett natten mot idag, ställde väckaren på fem och cyklade sedan till jobbet.

Tjugofyra kilometer enkel väg.

I say no more.

Och Gunnar i Vaplan ...

... är lagets egen pressfotograf, minsann.

Här har han fångat AP på väg mot målet i Mora.

Fler fina bilder har han lagt ut här, på sin sida.

Och tack än en gång Gunnar för att du kom och gladde oss med din närvaro!!

Någon är glad att matte är hemma ...

Måndagsfönstret ...

Utsikten från dagens fönster .., den kommer från Åre i Jämtland.

Där tillbringade nämligen dr Böhlander med man och barn den här veckan som gick.

Åååå, så ledsen hon var, självaste fotografen, över att missa sträcka tre på stafettvasan .., den sträckan som gick till Josefine.

Eller så var hon överlycklig att slippa den långa och seeega uppförsbacken mot avslösningen i Hökberg, jo, mer det, tror jag.

Tack snälla Maria för fönstret!

Hällregn från Vasaloppet ...

Storebror Göransson - den filurige Tommy -, som även han åkte så det rykte!
Ååå, så glad och nöjd han var här vid Hökberg!
Sluttid: 9:15:30 ..., Tommy åker för IK Finn i Ljungby.

Min ordinarie dator väntar på ny mus, så ..., så länge, får det bli lite hipp-som-happ.
Några få bilder bara och det är nog många tacksamma för.

Gårdagen blev i alla fall - på alla sätt och vis - underbar!
AP agerade chaufför, precis som i fjol, och skjutsade pv till Berga By vid halv fem på morgonen.
Heder åt dig, Anna!!
(Sen stöööp hon på soffan och låg ihopkurad och sov lite innan avresan till Stockholm, matte i ena soffan, lilla Nelly i den andra).

Och efter avklarad städning, låste vi stugan och sade hejdå till nästa år.
Hilda, Patrik och jag själv följde Vasaloppet så gott vi kunde .., vi stannade i Risberg och Hökberg och på ett ställe bara vid vägrenen, där vi stod och hejade och pushade på så gott vi kunde.

Min pappa som ofta var speaker på skidtävlingar i Malå, han skulle le i sin himmel om han hade sett, eller rättare sagt hört sin yngsta dotter .., för nu går jag precis i hans fotspår och hejar på allt vad jag kan!

Och AP är precis likadan!
"Heja, kämpa på!!! Nu har ni inte långt kvar!" hojtade hon till stafettvasalöpare och nu stod jag och lät likadan och efter en stund hängde Hilda och Patrik på!


Daniel Olsson, IK Stern.
Sluttid: 7:53:07

Skidåkare är härliga människor!

Mitt i det vi står vid stängslet i Risberg, dyker den här mannen upp.
Han kommer skidande och stannar just där vi står och så blir det en stunds småprat och han tycks lika glad och lycklig som alla andra.
"Får man fråga vad du heter ...?" frågar jag.
Jodå, det får man.
"Jag heter Daniel och kommer från Göteborg ..", säger den glade skidåkaren.

Och strax efteråt kommer en kvinna och ber att jag ska stoppa ner hennes mössa i midjeväskan och jodå, det gör jag förstås och sen åker hon vidare och dessförinnan har en annan skidåkare - förmodligen någon som blivit väl varm -, lämnat sin väst till den för honom helt okände Patrik och sagt att "vill du vara snäll och ta den, ja, du får den!"


Tomtegubben, herr Göransson: sluttid 7:22.57
Efteråt är han så sprallig och glad, så man kan tro att han, någonstans mellan starten och målet har mött självaste Frälsaren.

Och så vid målet i Mora och då tar mitt kamerabatteri slut!!

En bild får jag av en överlycklig pensionatsvärd som kommer skidande och ser ut som en liten fin tomtegubbe i sin röda Team-Taurus-luva ..., och sällan har jag väl hört en mer salig pv ..., åååå, så glad och nöjd han var över sin tid som var den bästa någonsin - det var det nog för de flesta - och spåren var kanonfina och vallan perfekt (tack Micke för allt bistånd!).

Vid målet såg vi även den danske kronprinsen och fick lyssna till hans intervju .., där kom Prins Williams svägerska, hon med den vackra rumpan och med det något lustiga namnet Pippa - (en kvinna från Burträsk stod intill mig och hon sa att "hä känns som konstigt att ropa heja Pippa, ja, säg nog Filippa!") och där kom Filippas bror James och människor hurrade och ropade "Braaavo!" och speakern slog världsrekord i att använda ordet "jajamän!"

Och jag köper en kantarell-toast av en ångermanlänning som en gång arbetat i Malå som lärare - jag tror hans namn var Fredrik- , det var på 70-talet det och han kommer ihåg några kollegor från den tiden, så där som Rolf Sikström och Rune, kemiläraren.

Nu är det ny vecka.
Ny giv.

Vi har haft det övermåttan ljuvligt och jag går omkring och ler mest för mig själv.

Och nu på morgonen ringde AP och meddelade att hon nu har anmält sig till nästa års halv-vasa och Anders och Micke (redan anmäld.., ååå, sickna tävlingsmänniskor det är i familjen!) lär ska åka det riktiga Vasaloppet några dagar senare.

Tänk, att jag vet en som sitter på ett moln och smajlar med hela ansiktet och önskar att han hade fått vara med och heja och kanske komma med omoderna vallatips .., Anna och Anders morfar, ´n Ivar-Nicke.

Och om några timmar ska vi köra till Ystad och hämta Harry!
Ute strålar solen .., all snö är borta och jag ska hänga ut tvätt på tork.

Livet känns bra.

På väg hem från Gustavsbacken ...

... har jag två småtöser framför mig.

Och så deras pappa och mamma, förstås.

Småflickorna som kanske är i fyraårsåldern, håller varandra i handen och sjunger högt.

Dom sjunger om "Valle".

Och där går jag bakom och ler för mig själv och när jag passerar, vänder jag mig om och säger till mamman att ..."blir hjärtat varmt av sånt här ...., jo, det blir det!"

Det tycker hon också.

Och pappan.

Och småtöserna sjunger vidare.

Ännu mera spridda skurar ....

Här, har vi suttit idag.
I flera timmar ...
Och vi har ätit lunch och druckit kaffe, allt medan pv skjutsat Gunnar tillbaka till Mora.
Att solen flödar från en klarblå himmel, ja, det behöver jag väl inte tillägga?
Nej, jag tänkte väl det.

Innan Gunnar åkte, såg det ut så här.
Sååå trevligt har det varit att ha honom på tvärbesök!
.
På väg till backen .., hööööga granar, nästan som en trollskog.

Och utanför vårt köksfönster ser vi lilla ekorren skutta mellan träden.

And the winner is ....

Ingen alls just idag.
Här går inte att ladda upp film, så det får bli dragning när vi kommer hem igen.

På måndag, troligen.

Jag hoppas på förståelse från rara bloggvänner.

Dagens fönster ...

"Hej där!

Här kommer ett fönster fångat på väg mot Kungliga Hufvudstaden.
Ett resefönster.
Tåget har stannat till vid järnvägsknuterns knutpunkt; Hallsberg.
Några går av, några går på .., innan tåget fortsätter i kvällssolen.

Hälsningar Turtlan."

Spridda skurar från gårdagen ...

... denna fullkomligt underbara dag som bjöd på så mycken glädje!!
Här står Team Taurus just innan avfärd.
Klockan närmar sig åtta .., kvart i nio ska Anders vara på plats i Berga by inför starten.
Fr.v. pv, AP, Micke, Josefine och så startmannen.

Och nere vid startplatsen trängs trettonhundra personer och en kvinna från Friskis & Svettis står på en upphöjd tron och peppar skidåkarna och får dem att gympa lite innan start.

Det är härlig musik och knappt att jag kan hålla gråten stången .., så rörd blir jag.


Innan avfärd.
Lilla Nelly funderar vad som egentligen är på gång ...?


Alla åker nåt så fantastiskt bra och Josefine, som mer eller mindre har tvingats in i detta, klarar sin sträcka galant!
Efteråt sitter hon i bilen och kollar mobilen och äter en av pv:s bakade kokoskakor.

Och här, just sedan hon kommit i mål .., där hon står och surrar i mobilen.
Lättad..., är nog rätta ordet för att beskriva hennes känsla just där och då.
Åååå, så skönt att det är över!


Och Anna efter målgången!
Det visar sig vara låååång bilkö från Hökberg till Mora och det är knappt att vi hinner fram tills Anna kommer susande mot målet!

Alla är nöjda .., pv ser ut ungefär som hade han mött Frälsaren .., sååå nöjd är han över tiden som är mycket bättre än i fjol!

Senare på kvällen, när vi sitter vid bordet här i stugan, sjunger vi pv:s egenhändigt komponerade sång.

Då är Gunnar från Vaplan också med .., och de sista verserna låter som följer:

"I Mora, där vid målet,
med en skylt om fädrens spår,
där väntar oss en jämte glad
en bloggare gutår!

Ja, Gunnar är ett troget fan,
nu stundar slutrefräng ..
Vi höjer våra glas champagne,
välkommen i vårt gäng!"

Melodi: Evert Taubes "Möte i Monsunen."

Dagens fönster ...

.... finns hos Lifeblog, eller Solveig, rättare sagt.

Tänk, att komma till ett hem mitt ute i ödeskogen och där det formligen vibrerar av kreativitet!

In i minsta vrå ser man tecknen .., små eller större tavlor .., tankeord .., vackra bilder som Solveig tagit .., fotoböcker .., och utomhus likadant.., överallt finns tecken på konstnärligt skapande.

Eller den där Blicken som vissa människor har.

Vid det här fönstret satt jag och tittade ut på småfåglarna, ekorren och hackspetten och det var bara så ljufvligt härligt!

Kväller ...

... och AP och Micke bjuder på jättegod pasta (stekt svamp, lök, pesto, färsk basilika och spenat blandas med pastan) och så stekta kycklingfiléer till detta.

Å, så smarrigt!

Efter ett glas vin och väldigt mycket skratt, säger Anders att om Micke ställer upp nästa år, så ska även Anders göra det.

Ja, åka hela Vasaloppet, alltså.

Och så bestäms det att just så blir det.

Det var precis i den stunden.

Uppstigning vid sextiden i morgonbitti.

Laguppställningen för Team Taurus, nr 259, ser ut så här - den är ändrad -:

Sträcka 1 med hemska mördarbacken: Anders
Sträcka 2: Micke
Sträcka 3: Pv
Sträcka 4: debutanten Josefine
Sträcka 5 och därmed sista biten till Mora, nästan två mil: AP.

Håll tummarna att det går bra!!