Och Monet berättar om det bästa ...

Nybakad sockerkaka och en alldeles ljuvlig liten hund i famnen.

Du ville veta vad som gjort mig gladast i veckan? Jag kan med säkerhet säga att det var vårt roliga, slingrande och skrattande samtal idag på förmiddagen. Så mycket vi hann med att prata om och så glad och faktiskt upprymd jag kände mig efteråt. Det är så härligt med den här bloggvänskapen och det kändes redan sommaren 2009 när vi kom med husbilen och hälsade på er. Och fick underbar sockerkaka med vinbär och vispgrädde och rolig intervju av dig.

Då fanns inte Harry utan det är Dessi som så lugnt och avspänt sitter i både ditt och pv:s knä i det gula husets vackra och blomsterfyllda trädgård. Vi kommer gärna förbi i sommar igen på väg från Skåne norröver!

Kram och tack igen för en härlig pratstund!
Monet.
Ja, den här rosa randen var verkligen inte tänkt att den skulle komma här .., å, jag dör! hälsar Eliasbet.

Monet

Det bästa som hände Ulrika i veckan ...

Rallymannen tar sikte på kakburken ....

Veckans höjdpunkt för mig, så här långt, var utflykten till och promenaden längs den lilla kanalen i närheten av Pershyttan i måndags, tillsammans med Marcus och Max.

 

När vi satt där i skogen och drack kaffe kände jag mig så fullständigt närvarande. Så fri och lycklig. Inte ett bekymmer i världen, kändes det som. Inga tankar bakåt, inga tankar framåt. Bara ett underbart NU. Det är nästan alltid så tillsammans med Marcus.

Och idag kom det ett paket glädje med posten, från Mikaela i Finland: 2 förpackningar kaffeost! Lycka!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det bästa som hände min kusin Barbro ...

Den eviga plugghästen ...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade nästan bestämt mig för att sluta studera, men så fick jag ett sms av dotter där hon tyckte att vi kunde läsa kursen vuxenpedagogik tillsammans. Ock gissa om jag blev glad, då jag fått  ett sting av studieabstinens. Så nu kan vi läsa kursen på distans via Linköpings universitet och jag blir åter i min vanliga fas som evig student.

Kram från kusinen

Det bästa som hände Eva i Tyresö ...

Mormor och barnbarnet ....

Det bästa den här veckan är nog Daniels goda humör.

Han är mitt äldsta barnbarn 13 år och har autism.

Livet är knepigt för honom.

Men han har varit så glad och haft mycket kul.

Bowling free-running och alla!! lektioner är roliga, säger han..

Idag kom han hem med en stor ballong till sin bror.

När han är som ett solsken njuter jag.

Från mormor eva

// Ja, jag gör så här, lägger in ett och ett .., det är ett komplett elände att få det på rätt köl när jag har flera bilder och det är säkerligen mitt fel, men .., ja, så får det bli, hälsar Elisabet.

Vill ni vara med igen ...?

Ja, och berätta om vad som var det allra bästa som hände er under veckan som gått?

Så där som vi gjorde förra veckan.

I så fall får ni mer än gärna skriva en kommentar, alternativt ett mejl (mer än gärna med bild som visar det som blev till glädje!), så lägger jag in det allt eftersom.

Nu är ju inte veckan slut ännu, men ni har fram till söndag på er, så sätter jag samman allt så snart jag hinner.

(Vill du mejla är adressen: bisse151@gmail.com)

Glädje smittar ...

Blommor från rabatten.

Ja, fast det var ju i fjol det.

Vill man bli varm i hjärtat, ja, jag har hakat upp mig på det idag (är så lycklig över att det fungerar med den nya bloggversionen och att jag, som verkligen är  t r ö g  när det gäller nånting nytt tekniskt, att jag - tack vare Anithas instruktion - begrep hur det här hänger ihop ,-) .., ja, nu kom jag nästan bort från ämnet, men vill man bli glad, då ska man titta in här hos Motvillig Blogg och därefter klicka sig vidare till Julia.

Ååå, ett sånt härligt inlägg!!

Och ni kan tro att jag är lycklig över att jag får till det som jag vill ha det här på sidan!
Tack igen, du underbara Anitha!

Anitha: I love You!

En hjärtevärmarbild så här på fredagmorgonen.
Lilla Vera som spretar med pekfingret.
Och titta, det  f u n g e r a r!
Nu får jag raderna där jag vill ha dem!

Har idag på morgonen fått en pdf-fil från underbara Anitha i Bureå, med tydlig anvisning om hur man ska skriva i den nya bloggerversionen.

Vad jag  i n t e   visste, var att man skulle klicka samtidigt på shift-tangenten (den ovanför ctrl) och den vanliga nya-stycket-tangenten, för att få bildtexten att hamna i prydliga rader ovanför eller under varandra.

Nu ska jag kolla om det här fungerar ...,-)

Ja, det gör det!

Fem fredagsfönster från ...

... Västmanland.

Just det.

Från stickmadamen.

Krabbspaning på bryggan i Bohuslän .... och helt omöjligt är det för mig att få tre ungefär lika långa rader ovanpå varandra.

Sista dagen innan en-och-en-halv-dags-ledighet tar sin början, ååå, så ljuvligt! Och nu blev det lite underligt här, jag testade med att bara lägga in en  d e l   av hela inlägget.

Nytt och Modernt ..

Nu ska jag förklara vad jag menar.

Med det vanliga programmet, där lade jag in bild, skrev bildtext - och det kunde vara flera rader just under bilder - och sen fortsatte jag med vanlig text.

Flytta bilderna gjorde genom att gå in i html-delen, markerade, klistrade och klippte in.
Jag ökade även storleken på bilderna där.
Att den biten är enklare här, att välja storlek, ja, men det inser jag.

Men .., när jag börjar skriva under bilden, då hamnar texten inte alls där JAG har tänkt mig, den flyter iväg lite hur som helst,.

Går jag in i html-programmet och tittar, får jag en mindre chock, där ser allt annorlunda ut .., det är som en enda lång gardin i Stadshuset!

Den här texten började längst till vänster, kanske tre cm under bilden av töserna på Sergels Torg.
Om jag nu klickar på publicera, så ser det ut så här....

Men nu blev det så som jag ville ha det...?
Nu förstår jag ingenting! 

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Kreta, 2006.

Idag fyller världens bästa Emma 15 år.

Femton år.

Det är inte klokt så fort tiden går!

Och det är inte klokt så lycklig man kan bli av barnbarn!

Torsdagsfönstret ...

Hej Elisabet!

 

Detta fönstret speglar sig i ett annat fönster på fyrhuset ytterst på "Stånge huvud".

Jag var där i går tillsammans med en väninna från Oslo.

 

Det var en fantastisk dag.

Vi hade smörgåsar och te med oss, och vi var där i flera timmar.

Hon skissade som förberedelse till en kurs på konstskolan i Gerlesborg,

och jag fotograferade och läste en bok.

 

Hälsningar från Monica i den fantastiska staden Lysekil!

Ajfån hit och dit ...

Orostankar ...

Spår av liv ...

Kväll.
Och trött är jag.
Pratar med pv om oron för Alzheimer.
Tänk om ....
Funderar på att be om en undersökning, men tänk om man får ett besked som man inte vill ha?
Minns mamma.
Då har man kanske tio år kvar och blir allt sämre.
Kanske blir man så dålig så man inte ens klarar av att göra slut på det hela? säger jag.

Och jag minns mera .. , mamma liggandes på sin soffa och hur hon kräktes mest hela dagarna - det var när hon hade fått bromsmedicinen Aricept -.
Till slut skippade vi den helt.
Livskvalitet är också värt nånting.
Och precis som jag själv var hon så otroligt känslig för mediciner.

Men varför undrar jag?
Jo, för att ibland - men inte ofta - händer det att jag tycker mig få nån slags black-out.
Saker som jag vet att jag kan, kan plötsligt vara som utraderat och då blir jag såklart superstressad och det blir en ond cirkel och knyter sig förstås ännu mera.

Sånt funderar jag på.
Och blir bara oroligare, förstås.

Och inte blir det då ett dugg bättre av att Blogger ändrar hela rubbet.

Ett extrafönster ...

.... så att jag kan lära mig hur detta fungerar.

Fönstret finns i en liten lekstuga längst uppe på en kulle, inte långt från havet.
 

Blogger har förändrats ...

Och jag avskyr det här nya!
Ingenting får någonsin vara som det har varit.
När man väl har lärt sig hur det fungerar .., ja, det måste det ändras.

Titta, nu åkte "och jag avskyr det här nya" till höger, helt plötsligt!

Åååå!

(Och varför klickade jag på länken där det stod att det skulle förändras i april?
Jag hade ju kunnat låta bli!! Nu hittar jag inte tillbaka till den gamla varianten!)

Här och Nu ...

Ett alldeles enkelt och vanligt hus - kan det vara nåt -?
Jo, det kan det.

Det här huset ligger bara hundra meter från fabrikörens nybygge.
Grinden står öppen - och jag går in på gården -.

Ett sommarhus är det.


I en liten glänta på tomten - två stolar och ett bord -.
Mer behövs inte.


Små klungor av världens mest bedårande blommor - Klosterliljor -, växer på gräsmattan.
Hur jag än bär mig åt, lyckas jag inte få till en fin bild.
Sicken tur att det finns andra som kan det här med närbildsfotograferande.


Inte här heller.
Förresten var dom nog lite väl utslagna.


Här är Fabrikörens hus.
Hittills har jag aldrig sett en enda människa i huset och inte på gården heller.


Vi tar vägen via stranden och harry får hämta pinnar som slängs ut i havet.
Från fågelön hörs hela tiden skränandet från hundratals fiskmåsar!

Och uppe på sluttningen, söderut till, ser jag en kvinna som går med två Salukis och jag tänker att det kanske är Titti från Haverdal?

Sist av allt hittar jag en inköpslista slängd - eller borttappad - i det nu alldeles torra gräset.

Och så en lista ...

Den här bilden togs med min ajfån.

Ja, man skulle kanske tro att den här listan har kommit seglande från Frankrike, men så är inte fallet .., nej, den hittades i lilla affären där jag arbetar.

Och där, i personalrummet, har vi haft möte nu på morgonen.

Vi ska få nya öppettider - förlängda -, vilket innebär att butiken stänger åtta under större delen av året och nio under sommaren.

Våra arbetstider liksom förskjuts då ..., och mitt två-till-sju-pass, blir tre-till-åtta, så här i början.

Ja, det är helt okej för mig.


Och den här med min vanliga Canon.

Att småbutiker tvingas hänga med i öppettidskriget är förstås logiskt; det är inte lätt att konkurrera med stormarknader och man får ta till alla tänkbara vapen.

Lite annat småprat blev det också och Lena - denna underbara Lena - erbjöd sig att vara påskkärring i butiken på Påskafton!

Ååå, men då är vi inte hemma och alltså får jag inte se henne!

Nu har jag fyra lediga timmar innan det är dags att ge sig av.

Således ska jag ta harry med mig och gå på lååååång promenad i solskenet och tänk, vindstilla är det också.

Dagens fönster ...

... kommer från Västmanland och från Ulrika!

Ett fönster som jag direkt föll för .., jag antar att det beror på själva glaset?

Spökljud i natten ....

Jag står i pannrummet - med dörren på glänt - och tittar ut i ingenting.
Det är pv som har sagt att jag ska "komma och lyssna!" och det har jag gjort.

Nu står jag där .., klockan är runt tio på kvällen.
Kompakt mörker här utanför.
Enda lyset kommer från grannens brolampa.

Och så står jag där med ajfånen riktad mot mörkret.
Och v ä n t a r.

Efter jobbet ...

... tar jag moppen och susar hemåt.

Det är ljust nästan hela tiden och på min vänstra sida har jag havet och solen som är på väg att trilla rakt ner i böljan den blå.

Hitom Steninge svänger jag av ner mot stranden .., kör längs en grusväg och stannar till och bara njuter av utsikten .., och ajfånen finns i fickan och får agera kamera.

Sen sista biten förbi Steninge (där bonden Stig har spridit gödsel och det doftar så härligt, så härligt!) och vid vandrarhemmet där vi hade bloggträff för tre år sedan, där möter jag vandrarhemsföreståndaren som är på väg ner till havet och hon hälsar så glatt och jag blir glad - ännu efter all tid här i Halland känner jag sån oförställd glädje över att människor hälsar - eller rättare sagt, att man äntligen blir en del av ett pussel ..-, och så förbi Stora och Lilla Skipås och vid sommarhuset som en gång har ägts av Sven Gillsäter - alla vi i femtioårsåldern och uppåt minns nog honom -, där brukar det stå älgar vid vägkanten och jag saktar in lite.

Och sen Stensjö och då är jag hemma.

Harry står och spanar ut genom fönstret och blir alldeles till sig av glädje när han ser matte parkera moppen i garaget!


Och vi går genast på promenad ner mot havet till och in i det som snart är hästarnas domäner .., svänger av mot "polska ambassaden" och kommer liksom vid sidan av den vanliga gångvägen .., här har vi den jättelika lagården på vår högra sida och i det vita huset rakt fram - det som ligger på åkern och där det nu byggs ett ungefär likadant hus - där bor en ung barnfamilj.

Hela tiden när vi går här, hör jag koltrastens flöjtande.

Och harry har hittat en hel kastanj från i höstas och den slänger han om och om igen i luften och jag slänger den vidare och ååååå, så roligt han tycker detta är!!

Även den här bilden är tagen med ajfånen och jag är tämligen nöjd med resultatet.

Här och Nu ....

Klockan ett ska det börja arbetas, men innan dess tar jag moppen och susar iväg till stranden i Ugglarp, bara några kilometer norrut.

Där plockar jag snäckor, som ska skickas med vinsterna i Uppmuntringslotteriet.

"Plockar", är helt fel ord .., man ö s e r in snäckor i påsen!


Trots handskar är det iskallt om händerna på ditvägen, men hemåt har jag solen rakt mot mig och jag hör lärkan och ser ett rådjur .., och jag möter en äldre dam som är ute och stavgår.

Livet när det är som allra bäst.

En alldeles vanlig tisdag ...

Morgondagg på postlådelocket .., fågelkvitter .., och nästan ingen vind.


Nere vid havet ser jag mängder med ejdrar .., en fjolårssvan och vid vattenbrynet några gravänder.

Inte långt från Eckes gård ...

.... hörs detta.

Det är förmiddag i landet Halland.

Och jag bara ä l s k a r det här landskapet!

Dagens fönster ...

"hej elisabet!

här kommer ett till fönster, från ett ödehus. denna gången från en liten by, vindstad, på lofoten. spetsgardiner och avskavd målarfärg och i fönstret avspeglas det omgivande landskapet, kuperat och bergigt. byn är liten, bara några få hus, en liten kyrkogård, en väg som ringlar sig fram mellan byn och sedan klättrar över kullen, ner mot den stora stranden och det stormiga havet.
namnet på byn är passande, det är en plats där vindarna härjar, och enda sättet att ta sig dit är med en liten färja som går några gånger per dag. på andra sidan byn finns inga vägar, bara branta berg och havet med sina malströmmar.

/marie (walkingthecamera)"


Och utan färg.
Lika vackert.

Såja ...

Har nu bokat biljetter till Emma och mig själv - vi ska gå på musikal i London - halv åtta på torsdagkvällen den sjätte september.., och se detta.

Här och Nu ...

I väntan på att någon vänlig själ från ortopedmottagningen i Hässleholm ska ringa upp, tar jag harry på liten kissrunda.

Till ortopedmottagningen ringde jag under vasaloppsveckan i Sälen, då mitt renoverade knä bara slutade att fungera .., rent omöjligt var det att sträcka ut och jag gick med stavar som käppar och tänkte att åååå, hur ska detta gå!

Fick så meddelande att doktor Sören Toksvig - Larsen skulle ringa upp någon gång under eftermiddagen den 28:e mars.
Jaha, ja.

Och det är ju himla bra med långa väntetider, ty nu har det där krånglet i knäet sedan länge gått tillbaka och det fungerar hur fint som helst och det är därför jag ringer och sedan blir uppringd och jag förklarar och sköterskan smajlar i luren det hör jag ..., men nu får herr Larsen prata med någon annan som kanske inte behöver vänta längre på sitt samtal än tills på onsdag.

Ute strålar solen!
Det kvittrar så där som stod jag inne i en zoologisk affär .., och på lagårdstaket sitter kajorna två och två. Man hoppas att ingen blev utan käresta.


Javisst, det är klart att Darwin hade rätt.
Men ändå .., jag fattar det inte!
Hur kan slumpen få fram nånting så underbart vackert!

Och jag blir stående en stund och lyssnar till en för mig helt obekant fågel som sjunger så otroligt fint! Fågeln sitter längst uppe i ett träd nere vid bäcken till .., den är tämligen storvuxen och har ljust bröst ..., nej, jag blir inte klok på vad detta är för en filur?

På väg hem upptäcker jag små Blåsippor vid Eckes syrénhäck.
Det prasslar bland fjolårslöven när jag krånglar mig ner på knä och försöker vinkla in kameran, allt för att få någorlunda bra fotovinkel.

Prassel-prassel!
Intill mig står harry och funderar över vad matte har för sig.

Och sen kommer dimman.

Måndagsfönstret ...

... finns på ett gult hus beläget på en kulle, allt uti landet Halland.

Ett landskap som jag har kommit att tycka såå mycket om.

Och hon skriver bara så ....

.... u n d e r b a r t.

Just så.

Happiness ....

Efteråt ...

I rabatten har vårblommorna nu dykt upp.
Det hände så där tjopp, bara!

.., när vi kommit hem efter hästtitten, har dimman lättat.

Och plötsligt är det varmt ute och gräsmattan som mest har liknat en hjortronmyr - förutom hjortronen - har plötsligt torkat upp!

Medan pv tar ner det som en gång var tänkt att bli en hundgård, räfsar jag bort pinnar, kvistar, bark .., och näver, som är riktigt seg och stark!

Är det någon som kommer ihåg dom raderna och från vilken bok dom kommer?
Min mamma läste den boken nästan dagligen för mig och jag läste den för mina barn.

Och vi tar kaffe ute på altanen och jag planterar vårblommor i stora trätunnan, men har ändå lyckats hålla mig på mattan - det har inte blivit något överdåd - och i vår tänker jag vänta tills i maj med dom riktiga sommarblommorna.

Det är alltså tanken.

Vid sjutiden är jag totalt färdig och känner mig så tom i hjärtat .,. så jag går och lägger mig på gästsängen, den där AP har sovt natten mot idag .., jag ligger ihopkurad och försöker känna om doften av henne finns kvar, men det gör den inte och harry hoppar också upp och efter en stund ansluter pElle och det blir trångt på sängen och pv kommer och frågar vad som har hänt .., ja, han har letat efter mig i sängkammaren.

Men ingenting har hänt.

Det är väl bara den där tröttheten som sköljer över en.

Och glädjen över att ha haft en dotter på besök.

Hullerombullerlivet i ett nötskal.

Jo, säkert är det så.

Fikonspråk och grattis till Sven!

Efteråt.
Och pv har lagt ut ett lakan på gräsmattan.
Om min systerdotter eller systerdotterdotter tittar på den här bilden, ombedes ni vänligen notera de blå muggarna, inhandlade i England.

Själva ärendet för yngsta dotterns besök, är att titta på en häst.

Så det gör vi (eller hon) och äntligen har dimmat lättat - nu flödar solen -, ja, det är som den allra vackraste dag i maj och granskogen står tät och är mossig och landskapet helt annorlunda!

Och dottern testar hästen och vid sidan om står hon som är mamma och inte fattar mycket av alla hästtermer när det gäller ridning och pv är - om möjligt - än mer bortkommen!

Efteråt blir det fika i gröngräset .,. smörgåstårta från Hemköp i Haverdal och medhavt kaffe i termos - och dottern verkar lätt frånvarande men glad och sist av allt blir det kram och hej och tomt i hjärtat, precis som det i alla tider har blivit när man sagt hejdå till någon av de tre barnen.

Och vi åker åt var sitt håll och i Heberg tittar vi in på Netto och jag hittar sandaler (halleluja!) och nu blir det räfsa gräsmattan lite och pv tar ner det som en gång var tänkt bli hundgård och tänk, Sven i Luleå fyller år och har take-away-party och det är då det mest finurliga jag har hört talas om på länge!

Denne ytterst eminente bloggare med en sån typisk norrländsk humor .., ja, det finns en sån ..., en som är fylld med självironi och är aningen kärv och saktmodig .., man kan - för att inte irritera Bert som avskyr ord som "norrländsk", också säga norrbottenshumor, men den finns förvisso även i Västerbotten.

Alltså: stort grattis till dig Sven!

Och förresten skulle min pappa - just idag - ha blivit 102 år, om inte om hade varit.
I trettiosex år har han varit död.
Jag var tjugotvå år då och tyckte att jag just hade lärt känna honom.
På r i k t i g t.

Och så blev det söndag ...

Hästprat vid frukosten.

På lördagkvällen kommer AP susande från Stockholm och det blir lammstek med potatisgratäng och gott vin och på gårdsplanen står nu plötsligt två gråsilvriga bilar och harry blir glad och viftar på svansen och på kvällen ligger han och AP tillsammans i soffan och vi äter påskgodis och har tända ljus och ser Zlatan göra mål i italienska ligan.

Tidigare på dagen har det r ö j t s och detta är som alltid en prövning för vårt förhållande.

Från garaget plockas då allehanda "rat" ut och placeras på gräsmattan, vilken snart är övertäckt av gummislangar, rostiga rör, spruckna tavlor, arvegods som bara blivit stående i kartonger, ja, där finns precis allting och mellan varven - undertecknad röjer insidan av huset - tittar inomhusstäderskan ut genom fönstret och säger "ska du verkligen spara den där ...?" och då blir herr pensionatsvärden omåttligt irriterad, ty han är en sån som vill spara allt, ja, praktiskt taget allt kan vid ett senare tillfälle visa sig "vara bra att ha".

En hel släp fylld med vara-bra-att-ha-saker åker sedan iväg till återvinningsstationen.
Ja, inte bara släpen, bilen också.
Och chauffören.

Ja, sen blir det kväll och natt och harry kommer inte upp till oss i sängkammaren - så där som vanligt - utan väljer att kura hos AP, han sover i hennes säng och på morgonen tar hon ut honom och gör övningar och sedan blir det frukost i köket.

"Men ååå, det låter ju som i djungeln!" säger hon efteråt .., ja, all fågelsången, alltså.

Nu ligger hon på sängen och läser en bok av Kristina Ohlsson och flera gånger har vi fått höra hur bra boken är och på soffan Ektorp ligger pv och läser DN och jag hör småfågelpjup .., det är nog Talgoxen, tror jag?

Och ute är det dis och dimma, men kanske, kanske, kanske att solen orkar bryta igenom idag!

Söndagsfönstret ...

... kommer från fönsterhovleverantören, tillika stickmadamen ..., Ulrika.

"Ett ödehusfönster", står det som rubrik.

Dagens fönster ...

.... kommer från Jämtland.

Från Eva på Frösön.

And the winner is ... och lite sång på slutet.

Ja, så är det då dags för den allra sista dragningen i Uppmuntringslotteriet.

Några vinster återstår .., så i någon form kommer vi nog tillbaka.

Sista dragningen i Uppmuntringslotteriet ....

Det var tänkt att den skulle komma in här på sidan klockan 11.00, som vanligt.

Men det strular lite.

Den kommer under dagens lopp i alla fall, det lovar jag.

Vad som gjorde oss glada i veckan ...

Något som också gjorde mig glad under veckan som gått: ett oväntat telefonsamtal från Östersund, från Eva på Frösön.

Det blir en stunds småprat om allt och inget .., och jag frågar - som jag ofta gör - vad hon har på sig, vilka skor ..., ja, sånt som gör att jag kan se bilden framför mig.

Efter pratet - kanske var det jag som bad henne, eller så kom hon bara på det själv -, mejlar hon bilder från där-och-då och jag får se skissen till en av tavlorna som ska vara med på sommarens utställning på Frösön.
Eva berättar att hon målar och en annan kvinna sätter text till bilden.
Finurligt!

Och jag blev så innerligt glad över bilderna och det där småpratet!

I GP ställs varje helg frågan "vad var det bästa som hände dig under den gångna veckan?"

För min del vet jag precis vad det var.

Det var lilla Isabelle - dotter till en kund i affären - som, när mamman packat i varorna och dom började gå sin väg, vände sig om .., looog och sa ..."hej då Elisabet!"

Jag var varm i hjärtat i flera timmar efteråt!

Nu frågar jag er: vad var det bästa som hände er under den gångna veckan?

Ja, den är ju inte slut ännu .., men hittills.

Anitha sa...

När min bror ringde från sjukhussängen och jag fick höra hans röst. (Han var med om en trafikolycka för några veckor sen och blev allvarligt skadad).

Sen filmen, Sista (???) dragningen i uppmuntringlotteriet!
Skrattade högt för mig själv.
Ni är bara för underbara!
Tack ska ni ha för att ni glatt oss varje lördag.

Turtlan sa...

När Lille H snart 11 år utbrast "- Du är inte riktigt klok Turtlan..." när jag visade hur jag räknar ut ett minus och ett divisionstal när jag hjälpte honom med matteläxan. De räknar tydligen inte så numera...

Han slog sig för pannan och skrattade på samma gång.
Stoltheten i hans blick när han fick visa mig hur han lärt sig att räkna ut.

Vi får nog ha fler matteträffar så jag lär mig...

Tankevågor sa...

När det plingar till i mobilen på jobbet och jag får ett mms från sonen med texten: "Ronja (barnbarnet) har ritat dig".

Bilden visar en glad figur med massor av långt hår. :-)

Älskade unge så hon kan värma sitt farmorshjärta!

mossfolk kommer på en två saker till ....

Allra allra gladast den här veckan, är jag för att jag äntligen äntligen haft ett speciellt litet barn som på eget bevåg klättrat upp i mitt knä.

På god andraplats kommer blåsipporna och den värmande solen :)

Ulrika sa...

Att något jag nästan oroat mig sjuk för, löste sig. En enorm lättnad.

Och att det varit så varmt och skönt.

Att jag lever och mår bra.

Att jag har världens finaste familj: Christian, Andreas, Madde och Marcus.


Evas pappa och mamma, en hyacint och en gammaldags kaffepanna.
Och Eva berättade att hennes mamma är så proper och använder ögonbrynspenna.
Åttionio år ..., ååå, är det inte härligt!

Eva på Frösön sa ...

Det bästa med veckan var att jag fick 10 000 kronor från en fond (jag hade sökt 7 000 kr).
Detta för att kunna betala mina tandläkarräkningar.
Och så att vår yngsta har ringt två gånger denna vecka, på väg hem från jobbet, och frågat: Bjuder du på fika mamma?

Och att jag fick gå på 89-årskalas hos mamma.
Hon bjöd på snittar och sherry, massor med hembakade kakor och kaffe.

Monica sa...

Alla vårbilder jag ser hos dotter Anna i England, jag har ju upplevt våren där flera gånger och den är med ett ord helt ljuvlig:-).
Idag att solen värmde, gott bröd, räkor och vackra tulpaner i mängd, både räkorna och blommorna till glädjepriser:-) så ett litet ulligt får fick spontant hoppa ned i kassen också från blomsteraffären.
Hemmapedikyr med nymålade tånaglar känns fräscht, till helgen väntar fler trevligheter.

Jag blir pigg och glad av alltsammans:-)

Elisabet sa ....

Och så kommer AP hit idag och stannar tills på måndag!
Det är lycka för en mamma det.

walkingthecamera sa...

första vårfjärilarna!

gunnar i vaplan sa...

Att sonen har varit hemma på besök i några dagar och att hönsgårdsbygget blev påbörjat.

Ruta Ett sa...


En liten Ruta Ett ...

Att jag tillbringade tre dagar i Malmö och Ystad, var på ett IT-seminarium för företagare och fick njuta den skånska våren, träff med gamla kompisar och dessutom fick lite fint garn med mig tillbaka.

anna of sweden sa...

Det har hittills varit en bra vecka.
Jag njuter av att ha ett jobb att gå till och trevliga arbetskamrater.
Det har jag längtat efter.

Trevlig helg!

Amber sa...

Att en femårig kille, på en förskola jag observerade i veckan, tittade länge på mig - jag stod stilla och väntade på vad som skulle komma.

Efter en lång stunds tittande konstaterade han "Jag gillar dig.", tittade en stund till och gick lugnt sin väg.

Han hade sådan integritet.

Jag bara log och kände nästan att det var en helig stund.

Båthuspernilla sa.

Att jag efter allt för lång tid kommit igång med träning och redan från första passet fått massor av härlig energi och livsglädje :

Rexxie ...

Den här sången spelade jag hur ofta som helst!

I pannrummet ...

... där det är varmt och skönt .., där ligger pElle och sigge nilsson tillsammans.

Kanske inte direkt Bästa Vänner, men kompisar ändå.

Som man sår får man skörda ...

Övriga landet må ha solsken och blå himmel, men bor man i landet Halland och har har nära till vattnet .., då får man lära sig att så här är det varje vår .., ja, så länge havet kyler.

Men snart vänder det, säger kunderna till varandra, så där som till tröst.

Hela dagarna bäddas vi in i nästan kompakt dimma.

Mopeden får - så länge - vila i garaget.

Men på morgonpromenaden med harry .., ja, då spelar det inte så stor roll om solen strålar eller inte .., för herr stare, han sjunger så fint ändå!

Fredagsfönstret ...

En lampskärm på sniskan .., en gammal burk med vanillinsocker .., papper i en korg.

Och träden som speglar sig i fönsterglaset .., och porlandet från en bäck.

På hustaket sitter - just när bilden tas - tre sångglada starar.

I personalrummet ...

Vårens första Tussilago .., plockade av Lena.
Det är såna som hon som borde finnas på alla arbetsplatser.
En som bakar ljufvligt goda mjuka kakor och annat .., som kommer med påskpynt och sånt här.


Den bröd, - och mejeriansvariga har varit på semester där det är betydligt varmare än i landet Halland och så länge har Alex beställt bröd och skött mejeriavdelningen och hon har gjort det med den äran!

Men idag var det självaste chefen som fick ta sig an pärmen med orderblad från Östras Bageri i Halmstad.

Och i morgon ska jag - enligt schemat - arbeta till klockan två, men sjukdom härjar bland personalen och nu blir det heldag frånsett några lediga timmar på eftermiddagen, så där så jag kan köra hem och rasta Harry ordentligt.

Men sen .., ledig helg!

Och nästa vecka är det rally igen .., sex dagar av sju blir jag på jobbet.
(Av åtta dagar är jag ledig en ...., jag arbetar där nästa måndag också).

Å, jag jag vågar knappt tänka tanken, men n ä r jag gör det, tänker jag på kvinnorna i Indien som har fjorton timmars arbetsdag, sju dagar i veckan och knappt någon lunch.

Bilderna har jag tagit med aj-fånen.

Ljuvligheter ...

Förmiddagsbesök i Slöinge, på Solhaga Bageri.

Ja, inte ovanpå bageriet, men där inne.

På hemvägen lyssnar jag till Ring P1, där någon irriterar sig på det ovårdade skriftspråket och någon annan irriterar sig på just språkpoliser - det är därför jag nu rättar mig själv -.

Jag var inne i bageriet och köpte ett underbart gott sesambröd.

Med nya ajfånen tog jag den här bilden .., helt bara så där apropå.

Helt ärligt tycker jag att det är bra kvalitet på kameran.