Det bästa för Eva på Frösön ....

Hej!

Det bästa denna vecka är nog dagen idag. Jag vaknade och kände mig skapligt pigg efter drygt två veckors förkylning. Solen strålade och vid sju var det 20 grader varmt. Första riktiga sommarmorgonen för detta år.

Jag och Otis tog en liten promenad på vår lilla väg.
Älgörten blommade så vackert och Otis skuttade omkring alldeles salig av lycka.

Under eftermiddagen åkte vi till sjön och några av oss (läs, inte jag) badade. Så även Otis, som är en duktig simmare. Vi åt en underbar middag på altanen tillsammans med två av våra barn. Och jasminen doftade himmelskt.

En dag att lägga i gömmorna för att ta fram under kulna vinterdagar.

Kram Eva.

Och Gunnar mötte ..., nej, inte Lassie!

Det bästa och häftigaste som hände mig i veckan var i fredags när jag mötte den här krabaten på skogsvägen några hundra meter från där jag bor i Vaplan/Jämtland.

En stackars vilsen myskoxe som blivit utstött från flocken i Dovre i Norge har vandrat över storlienfjällen och hamnat här i Vaplan.
Han är ute på jakt efter en partner men tyvärr så är han nog några tusen år för sent ute för att hitta sin fru här i Vaplan.

Men att det blev en adrenalinhöjning kan du lita på.
Inte så ofta man möter en myskoxe i skogen ;-)

Hälsningar Gunnar.

(Fler bilder från mötet med den tråååånande myskoxen, ja, det hittar du här).

ellem säger så här ...

Ett fönstervykort kommer från Finland.
Avsändare är just ellem.

 Hej!

Förra veckan började jag arbeta igen efter semestern och det var lite

tungt. 

Det hände flera trevliga saker men det jag vill berätta om hände på

torsdagen. 

Jag hade inbjudit boende på ett äldreboende att komma till församlingens “sommarstuga” på eftermiddagen. Nitton pensionärer och personal fikade och njöt i det fina vädret, tittade på lekande barn och pratade med

varandra.

En man undrade om vi inte hade en sovsäck att låna ut! 

Han gick runt med sin rollator och inspekterade den timrade bagarstugan och konstaterade att knutarna var kvar.

En fin dag som gav mycket glädje till oss alla.

ellem

En hel drös med fönster ...

... har den rara ellem  - för övrigt från Skellefteå - fångat under ett besök på Visingsö.

Det här är alltså Visingsborg och om den kan man läsa här.

(Själv har jag aldrig satt min fot på Visingsö och det borde ju kunna åtgärdas när man bor så pass nära.)

Cecilia N berättar ...

Sent under veckan (= idag) hände äntligen det som borde hända "hela dagarna" om sommaren: jag badade, i havet. Det var inte skönt förrän efter 100 meter. Från början kände jag hur vattnet rev mig på armarna.

Att jag hade hemma hunden var ganska trevligt också. Att han fick slippa att välja mellan mygg-knott-och-bromsar och stekhet bil tillsammans med husse. Han har suckat ganska påtagligt åt flygfäna några veckor nu och när inte bilalternativet kunde finnas så fick han istället stanna hemma i stan där det finns intressanta dofter, bekväma gångvägar och INGA MYGG!
(De hade gjort något ärende inne i Lycksele och hunden visade påtagligt hur mycket trevligare det var att gå i stan än ute på gamla risiga hyggen.)

Och igår var jag på en vigsel och det var också trevligt.
Unga människor som vill leva tillsammans och deras släktingar och entusiastiska vänner.
(Men det var väldigt mycket fotograferande och filmande hela tiden och det tyckte jag var lite jobbigt. Upplever man själva riten då, som mediaproducent menar jag?)

Cecilia N

// Elisabet säger: att stickning kan vara lika avancerat som avancerad rymdfysik, det är jag övertygad om.
Ännu mer övertygad om den saken blev jag när jag läste här hur Cecilia beskrev .., ja, läs själv!

Det bästa i veckan för Ann ...

Det absolut roligaste förra veckan var INTE besöket på Gekås i Ullared, men väl besöket hos marknadschefen med sambo och djur på hemvägen.

Dessutom fick jag agera notarius publicus och dra vinnarna i Glädjelotteriet. 

(Elisabet säger: helt fenomenalt skötte den vikarierande notarius publicus sig! Ja, hon uppvisade rena Dramaten-talangerna! Länk till filmen finns i Ulrikas inlägg här under.)

Det gav mersmak. Ganska snart kanske det kommer fler filmer med undertecknad som programledare...

Ann

VD

Obs!
Elisabet säger så här: har ni inte läst Anns filosofi vad beträffar hennes verksamhet, så tycker jag att ni ska göra det! Det är bara så klockrent! 

Ulrika berättar om sin glädje ...

Den här veckan har varit väldigt tung jobbmässigt med enormt mycket pappersarbete och en massa stress, men ändå är det helt andra saker som liksom "står ut". Och att det är så är jag väldigt tacksam för. Att jag liksom lyckas hitta solfläckar här och där och helt gå upp i dem just där och då, några exempel:

 - En häääärlig kvällsutflykt till sjön Färviln, med fika och en glad hund som badade och badade och underbar utsikt! Solen värmde gott, det var alldeles lugnt och stilla och det doftade så gott!

 - Vinsten i lotteriet - ååh så glad jag är över den superfina sjalen!!
(Finns att köpa här ...tack igen Ann! säger Elisabet..).

- Kärleken mellan Max och hans husse.

- Att Max och Rally är såna bästisar.

Veckans bästa för Turtlan ...

Veckans bästa för mig får bli gårdagens åskväder! Kanske ett märkligt val men jag fascineras så ibland av vädrets makter.

Ovädret kom in från andra sidan sjön.
Det blev grått och svart. Rejäl blåst och ett ösregn!!!
Mer och mer blixtar som lyste upp hela himlen från öst till väst.
Flera blixtar på samma gång.
Det mullrade och small mest hela tiden.

Vi stod under altantaket och spanade. Det var ett otroligt skådespel som höll på länge runt om oss.

Veckans bästa kan också bli ikväll då vi ska gå på Packmopedsturnéns konsert.
Det är sista året de kör sin tur här i länet med omnejd. Det går ju bara inte att missa!

Vi får väl se om de vinner över åskvädret?

Turtlan

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från Skåne och från Kerstin Hedgren.

Nästan som en tavla är det - såååå vackert -!

Veckans bästa ...

Någon som vill vara med?

Mejla i så fall det du tyckte var bäst från den här veckan som har gått, till bisse151@gmail.com, så lägger jag in det hela allt eftersom.

Gärna bild till, men har du ingen, så är det okej.

Förra veckans glädje handlade bland annat om ..., lille Cosmos som fick träffa sin blivande dagmatte för första gången .., och om hästen Fiéri som visserligen drabbats av lynfangit, men inget annat hemskt elände .., ellem från Skellefteå hade besökt släkten i Nykarleby i Finland och ätit surströmming och bjudits på jordgubbar ..., turistguiden Jenny hade fått beröm från turister som visats runt .., i Göteborg blev Ann bjuden på namnsdagsfika .., Ulrika förlovade sig med "den underbare Marcus", han som har så lurviga armar ..., i Mantorp hade Anne hittat drösvis med kantareller ..., Eva från Tyresö gladde sig åt barnbarnet - att allt ordnade sig med flygresan söderut - ..., Cecilia N i Härnösand menade att detta att läsa om andras glädje, det gjorde att hon själv tvingades reflektera över vad som varit positivt ..., Eva på Frösön hade varit på utflykt till Fäviken och valpen Otis hade träffat sina syskon ..,  och Gunbritt - även hon från Östersund - vittnade lyriskt om barnbarnet Vera med sina långa pianofingrar!

Ja, ungefär så var det.

Vi lottade ut en bok av fyra (sponsrade av Motvillig Blogg) och det blev Gunbritt Ekberg i Skellefteå som vann.

Ett extralotteri blev det också när vi fick storartat besök från Göteborg - det var Ann och hennes man som tittade förbi - och med sig han hon vackra, vackra sjalar och en av dem lottades också ut och den vinsten gick till den nyförlovade madamen i Västmanland.

Sju-noll-noll-piiiip.

Då blir det frukostbrödbak till gästerna som - efter Bruce Springsteenkonserten i Göteborg - sover gott i husvagnen.

Igår vräkte regnet ner och det åskade och mullrade och borta var högsommarvärmen!

Nu - söndagmorgon - strålar solen från absolut klarblå himmel.

Söndagsfönstret ...

"Det här fönstret är tillägnat PV.

Tänker på hans garagesida där det mesta också ser ut att finnas eller om det nu "fanns saker.... ?"

På stugan har vi nämligen en bod som här kallas för boa'.

Halva är en vedbod med allehanda saker. Gamla flytvästar, hinkar, kräftburar, burk med fiskenät, åror och annat diverse.

Den andra sidan är mer som en snickarbod. En bänk med verktyg på, i och under. Ett skruvstäd, färgburkar och diverse redskap. På väggen hänger ett gammalt köksskåp med ett Zingomärke från 70 talet. Spik och skruv i alla dimensioner och mycket annat.

Behöver man något så brukar det finnas. Bra att ha saker och det är alltid bra så här i skogen när det ska fixas med något.

Hälsningar från en stuga vid en sjö i en skog.

Turtlan."

Lördag

Från Smålands mörka skogar kommer pv:s storebror med fru på besök.
Ja, övernattning.
Med sig har dom kilovis med gröna druvor, allt från egen odling på altanen.

 

Med sig har dom även hunden Mylta.

Hon är jämnårig med harry, är av nästan likadan blandning, men ser helt annorlunda ut.

Mylta är mindre och har klara drag av drever, men en mer lurvig sådan.

Åååå, så förälskad harry blir! 

Nära, nära Mylta ligger han och slickar hennes tassar och uppe på huvudet.

Då Myltas husse och matte har åkt till Göteborg för att lyssna till Bruce Springsteen, får vi vara hundvakt. 

Det går jättebra.

Mest hela dagen har vi tittat på OS-sändningar - ett linjelopp på cykel som varade i flera timmar - och det har varit simning och rodd.

Och så har vi lekt vårdcentral och kollat våra blodtryck.
Trots att jag har glömt eller helt enkelt struntat i min blodtrycksmedicin i nästan en veckas tid, är trycket rekordlågt! 

Det märks att man har semester.

Några mitt-på-dagen-fönster ...

... mest för att den rara och omtänksamma avsändaren faktiskt fyller år idag!

Så här skriver hon:

"Elisabet, vännen!

 

Jag vill skicka dig ett fönsterkort från Visby som jag alldeles nyss vandrat i och besökt. 

En underbar stad som ligger mig så varmt om hjärtat.

 

En varm kram,

Anita."

 

Och här hittar ni hennes blogg 

 

Och hennes hemsida - som handlar om släktforskning -.

Det är inte bara Anita som fyller år idag, det gör även vännen Bettankax i Lund! 

Till er båda säger jag: åååå, ett jättejättevarmt grattis!

Alla orkar inte ...

... titta på OS-invigningen.

pElle .., han lägger sig på älsklingsplatsen uppe på soffan Ektorp och sover gott.

Dagens fönster ...

 

... finns på Fårö på underbara Gotland! 

Påpasslig fönsterfångerska var den här madamen.

Klockan 22.00

Invigning av OS i London.

Gissa, om nån ska sitta framför tv:n!

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Det finns - helt ärligt - inte ord för hur glad jag blir när fönsterbilder kommer susande genom rymden!

Och när bilderna kommer från barn och kusiner ..., ja, då blir man så glad så det finns liksom inga gränser och då tänker kanske någon att ..."jaha, skulle det va nåt att bli glad för ..?".

Jo, det är det.
Det betyder att just i den stunden som fönstret fångades, så kom nån människa ihåg att en annan människa tycker att det nu är så himla kul att få ett helt fönster på bild!

Just så är det.

Så till kusinen Barbro - dotter till den underbara moster Gunvor - vill jag bara säga: åååå, I love You!

Och Barbro - detta energiknippe - skriver så här:

"Hej, här kommer ett fönster med halva hundar.

Bilden tog jag hos min farbrors granne i Kakabeka Falls, Ontario - Kanada,  där jag var tillsammans med min syster tidigare i sommar.

Jag själv syns bakom de små hundarna."

Såna som har satt spår ...

Bilden från hemtidningen.

Igår berättade jag om grannen Margareta Nilsson och allt vad hon kom att betyda för ungarna på Ringvägen hemma i Malå .., vilka spår den kvinnan satte i oss och hur mycket hon lärde oss!

En pusselbit i Malå och i säkerligen nästan allas uppväxt, det var även Åke Burwall som drev Bok & Pappershandel och även fotoaljé.

Hur många familjer i Malå har inte bilder där det längst ner i ena hörnet står Ateljé Åke Burwall?

Bilden här ovanför är tagen av Åke och det är självaste bloggmadamen i unga år som ståd där lite blyg och pillrar med fingrarna.

Nu är Åke död.

Nittionio år hann han bli .., denne alltid så genomsnälle man som var organist i bland annat Missionskyrkan och på ålderns höst kunde spela lite fel, men det gjorde inget.

Och när man kom cyklande längs Uddvägen kunde man se att på Burwalls gräsmatta, där fanns det små, små sällskap med blåklockor .., där hade Åke inte klippt alls.

Det vittnar väl om ett gott hjärta?

Dagens sommarpraterska ....

... är fotbollsspelaren Marta, ni vet, hon från Brasilien som har spelat för Umeå.

Just nu är hon i London och tävlar för hemlandet - Brazil -!

Här kan ni läsa om henne.

Dagens fångst ...

En riktigt stor sandsik - det är andra gången vi får en sån här krabat - men den här var nog tredubbelt så stor som den förra!  Hamnkaptenen Tommy sa att den blir perfekt om man steker den i ugnen på inte alltför hög värme, så det ska vi testa.

Och medan pv fjällar och rensar, går pElle omkring vid benen på oss och jaaaaamar och jaaamar!

Två ynka, små torskar - inte större än sillar - får bli till frukost till sigge och pElle.
När harry kommer i närheten av pElles fisk, får han sig en rejäl lusing.

I morgonkväll - om vädret är bra - ska Anders göra oss sällskap ut med båten för fisketur.

L y c k a.

Dagens fönster ...

"Jag vandrar omkring i Gamlestan i Lysekil när jag får syn på det. 
Fönstret...
 
Direkt tänker jag förstås på dina "Herr och Fru prickigt djur" som följer dig på din livsresa, och som brukar sitta på en hylla och titta ut över världen - nu i landet Halland.
 
Hade för mig att djuren var av arten giraff, precis som den i detta fönster - men kanske var Herr och Fru istället kattdjur.?

Solen är för dagen nästan outhärdligt varm och egentligen skulle jag ju sitta nere vid havet och svalka mig i skuggan (om den går att finna) - men fotoglädjen tar över. 

En ny plats = nya motiv."
♥ SoF

Och så ett kvällsfönster ...

... från Norrbotten - från Guys sommarstuga vid Storavan -.

Glöm inte att ta en titt på hans fantastiska bilder!

Bara så ni vet ....

Jag  ä l s k a r   Mottagningen.

Helt klart ...

... , det bästa och roligaste och mest tänkvärda sommarprogrammet, enligt mitt sätt att se det!

Marika Carlsson, var namnet.

Och tack till dig Turtlan, som tipsade om detta!

// Bilden från sveriges radio.

Landet Halland ..., eftermiddag.

På väg hem igen. Blåklockor i mängder.

I fem timmar blir jag nere på stranden.
Gör ingenting.
I n g e n t i n g.

Jo, läser en bok som jag en gång har fått av en bloggvän ..., och brassestolens handtag går sönder ..., och jag dricker medhavd saft och sitter där och tittar på världen omkring mig.

"Möjaliv med Emmy och Enok", är bokens titel. Den jag läser på stranden.

 Där är småbarn som gör sandslott och där är pappor som stänker vatten på sina små söner och där är andra pappor som säger att .."nu ska vi fånga krabbor, kom här!"

Sista timmarna vänder jag solen ryggen och tittar ut över havet och horisonten.
Det känns som när jag bodde hemma i Malå och satt nere vid sommarstugan och såg över sjön .., bort mot Franks till. Och Bjurhs. Och vassruggen där mitt ute på sjön där pappa brukade släppa stövarna och så rodde han hem igen och dom fick simma.

Jag tänker på 60-tal och sommar och minns en film som mamma tagit .., vi sitter i motorbåten, pappa håller i rodret och ler mot kameran och han har beigefärgade shorts och där är mina systrar och jag själv - jag är kanske sex år och håller i en docka som heter Margareta - och jag viftar lite med dockan och i nästa sekvens har vi gått i land och är på en holme och pappa har ordnat längdhoppstävling och alla utom mamma hoppar och pappa vinner förstås och nu är han ännu gladare.

Alltid dessa tävlingar!
Kappspringning och längdhopp och stå på händer eller på huvudet.

Och jag tänker på lekkamratens mamma - Margareta - som lärde alla gatans barn att spela kort.
Femhundra och vist och annat viktigt och hur hon nästan alltid hade en tryckkokare på spisen och Burda-mönster på köksbordet.
Hennes pappa eller mamma hade hängt sig när Margareta var ung - det visste man på något konstigt vis - vi pratade aldrig om det hemma hos henne och jag kände mig så älskad av denna människa; det var som om hon behandlade oss ungar som vuxna.

Ofta såg man henne stå ute vid klädstrecket och ordna med fisknäten.
Eller på knä vid rabatten, den mot gatan till.
Hon cyklade alltid, hade kanske inget körkort?
Och hade beigefärgad kappa, mer som en trenchcoat och alltid, alltid ytterdörren låst.
Inte en enda gång på alla år såg jag henne bära kjol eller klänning!

Margareta brukade säga att "vissa män var så  v i r i l a".
När hon sa det, var det som om hon såg så glad ut.

Min pappa var en sån man, förklarade hon.
"Jag brukar se honom när han kommer gående längs vägen vid femtiden, ja, när han slutat för dagen och ryggsäck har han nästan alltid, jo, han är en sån man ..." sa hon.

Viril - det lät som namnet på en blomma; en slingerväxt ..., och jag såg som pappa i ett nytt ljus.
Och den där advokaten från Skellefteå som Margareta sett i byn, han var också en sån, fast utan ryggsäck.

Femtio år senare sitter jag på en strand i landet Halland och när jag tänker på allt det här, översköljs jag av värme över dessa människor som kom att betyda så mycket i ens barndom och på ett sätt också i ens vuxna liv.

Grannar som bara fanns där och som gav av sig själva.
Människor som - utan att dom tänkte på det - blev till viktiga bitar i det pussel som bildar en människas liv.

Det var väl ungefär vad jag tänkte på idag.

Torsdag klockan 07.30

På väg ner till stranden för morgondopp.

Där nere ser jag ett äldre par i säkert 80-årsåldern på väg ut i vattnet .., dom håller varandra i handen och går försiktigt - försiktigt .., med myrsteg liksom ..., simmar lite och så upp igen.

"Tänk Elisabet om vi får ha det så ...", säger pv, när vi själva har klivit upp ur vattnet.

Alldeles övertygad är att jag mitt liv inte blir så långt, men jag är nöjd ändå.

Och den här dagen tycks bli lika fin som igår .., klarblå himmel och ett stilla hav.

Nu ska vi ta kaffetermos med oss och slå oss ner på en slät klipphäll nära vattnet.

Å, vilken glädje att få några såna här dagar under sin semester!

Morgonglädje ....

Om mamma som inte är hemma och pappa på ...., kan man lyssna till här.

Eller den här ...

Och det bästa av det bästa ..., aldrig har jag smajlat mer när det varit Allsång på Skansen!
Underbart, var det!

Apropå gårdagens äventyr ...

En av mina absolut bästa vänner - Agnetha hemifrån - berättar i en kommentar om hennes äventyr till havs.

Det tröstar kassaskåpshjärtat.

Bilden visar ännu ett "kassaskåp", nämligen rara vännen Ulrika på besök på pv:s större båt.
Det var på Ven.
Här står hon och funderar över hur i all världens dagar hon ska ta sig över det enorma gapet mellan båt och kaj. 
"Kom du, jag tar emot dig!" säger pv.

Här kommer Agnethas kommentar.

"Hej!

Läste i din blogg om din båtresa, känner igen mig.

Vi hade båt tidigare och jag är så rädd att vara ute på vatten så det var en fasa varje gång vi skulle ut med båten. 

Så småningom slutade jag följa med och Jonny fick åka ut själv vilket han inte tyckte var så roligt så till slut sålde han båten.  

En vacker sommardag packade vi fikaväskan och Emelie fick ta med en kompis, vi skulle åka ut till en ö som heter Gåsören och fika där. 

När vi lämnat Killingören, där vi hade båten, och kom ut på havet så blåste det lite grann och jag blev hysterisk. Jonny fick vända om till bryggan och där blev det fika. 

Flickorna var väldigt besvikna kan jag ju säga. 

En annan gång var vi faktiskt ut till Gåsören och när vi skulle hem så mötte vi Finlandsfärjan, det kändes som jag satt i en kork, så liten kände jag mig. 

Efter det var jag inte ut på nån båttur mer.


Kram Agnetha."

Dagens fönster ...

Underbara ungar vet vad som gör mamma glad!

Igår ett fönster från AP och Ekerö, idag ett från semestrande storasyster på Kreta.

Mammahjärtat tar stora skutt av glädje!

Och här är vinnaren ...!

Ett enda pris - och vinnaren får alltså välja bland fyra pocketböcker - skänkta av den rara Lena.

Stort grattis till vinnaren och lika stort tack till givaren!

På begäran ...

Ann i Göteborg, som ska börja med LCHF på allvar, bad att få en bild på den alldeles nybakade citronkakan som jag precis har tagit ur ugnen.

Så här ser den ut.

Till detta blir det vispad grädde, jordgubbar och röda vinbär, ja, när pv kommer hem från konserten i någon kyrka lite norröver.

LCHF ...?

Nä.

Inte mycket.

Om kassaskåp och gaseller.

Så här är det: i nästan fyrtiofem års tid har pv ägnat somrarna åt segling. 

Han är vig som en akrobat, klättrar lätt som en plätt rakt upp i stora masten och skuttar likt en gasell på såväl hala som branta klipphällar.

För mig är det precis tvärtom.

Å, så jag önskar att jag också vore graciös och smidig, men det är verkligen som pv sa - då i början när jag gjorde honom sällskap på den större segelbåten - att jag gav kassaskåpet ett ansikte. 

Just så är det! 

Och idag när vi tar lilla Askeladden och fikapåse med oss och ger oss ut på havet, då blir det där så otroligt tydligt. Efter en dryg timmes seglande och inte en enda makrill på kroken, föreslår pv att vi ska lägga till vid Fågelholmen, den som ligger rakt ut från stranden här i Stensjö. 

Så det gör vi. 

Han hittar nån slags järnringar som sitter fästade i berghällen och så ligger båten där och pv skuttar med lätta steg uppför hällen som i princip är lodrät och jag funderar över hur jag - för det första - ska ta mig i land, och för det andra .., hur i all världens dagar ska jag ta mig upp?

Det funkar inte .., och jag hoppar (läs: glider ...) i vattnet, simmar en bit bort och klättrar/kryper upp för slemmiga och hala klipphällar och så kommer jag liksom ovanifrån i stället och det stinker av intorkad fågelskit och jag sitter där uppe och stirrar ner mot båtens för och tänker att oj, oj, oj.

Men på nåt underligt vis tar jag mig ombord och sen blir det kaffe och bullar och det är ofattbart varmt, nästan hett .., och pv badar och jag hoppar i och ska försöka ta mig upp med hjälp av den lilla, lilla, smala stegen som hänger på båten, men stegen viker sig inåt och undertill och det känns pinsamt, men så ändrar pv på arrangemanget och inte är det någon graciös gasell som tar sig ombord, men det löser sig! 

Det allra bästa med pv, det är att han är tålmodig och snäll och oerhört omtänksam.

När han säger att jag ska dra i "fallet", drar jag till så att repet eller linan eller vad den kallas, ja, den flyger längst upp i masten och blir sittande där uppe.

Då tar pv båtshaken och försöker kroka i den, men det vill sig inte alls .., och jag säger att ..."man skulle ha en spik eller nåt som hakar fast i linan" och då kommer pv på att han kan ta en fiskekrok och sätta den längst ut på båtshaken och så virar han fast kroken och ser man på .., då fungerar det! 

"Tack för tipset, det var påhittigt!" säger han snällt.

Och sen går vi med hjälp av elmotor - som inte låter ett dyft - till den lilla hamnen och en äldre farbror som pysslar i sin båt, han säger ..."fantastiskt, alldeles ljudlös är den!" och när jag ska hoppa över till bryggan, då går det faktiskt riktigt galant och inte känner jag mig som en gasell .., men det är inte långt ifrån heller.

Väl hemma - då är vi stekheta igen - tar jag vattenslangen och står ute på gräsmattan och duschar ISKALLT och harry springer runt, runt och pv är livrädd att ska jag vända slangen mot honom.

Om jag gör det?

Bara lite, lite ,-)

Dagens sommarpratare ...

... är Marika Carlsson.

Om henne kan du läsa här.

Gårdagens värd var Eskil Erlandsson.

Om det programmet (frånsett musikvalet) tyckte jag väldigt mycket.

Förmiddag i landet Halland ...

Först frukost på altanen (i morgon ska det bli det omvända), sedan promenad ner till havet.

Vindstilla.

I ett buskage med vindpinade enar sitter en koltrast och flöjtar.

Gräset är torrt och frasigt.

Vattnet kyligare än igår.

Åååå, svalt vatten mot pannan ..., att simma under ytan ...!

Det stavas  l y c k a.

Efter möter vi joggare .., vi ser två män i färd med att ta sig ut på havet med kajak, där är en ung man och en kvinna som med stor frenesi ägnar sig åt gymnastiska övningar - armhävningar och sånt -, allt medan deras hund sitter intill och viftar på svansen.

En äldre kvinna i röd badrock har tagit sig ett morgondopp och är på väg hemåt.

Ung pojke med lingult hår kommer springande längs grusvägen .., kanske är han elva år och han har blicken riktad i marken och är rejält trött.

Två äldre par är ute och stavgår. 

Hästar frustar!

Själv blir jag biten av ilskna flugor och får fula blaffor som liknar nässelutslag på mitt knä.

Och vi möter grannen A.

Länge har han haft endast 30 procents hjärtkapacitet, men nu har byte av medicin gjort verkan och då blir det som ett nytt liv.

Tänk: ett  n y t t   liv.

Det är som när Anders var liten och kom hem från grannens Lindahls barn som hade fått tv-spel där man fick "extraliv" och Anders sa, jublande, att "mamma, idag fick jag många extraliv!" Jag förstod ingenting. Men det är just vad tänker på när jag ser A .., att han har fått .., just ett extraliv! 

Idag ska han promenera ända ner till lilla båthamnen, ja, till dom andra männen som träffas där var morgon!

Han ser glad ut.

På anslagstavlan, alldeles vid postlådorna, upptäcker vi detta.

Katten Prins är försvunnen och till skillnad mot för pElle och Sigge Nilsson, äter Prins nästan all sorts mat.

Det bästa för Lena i Gävle ...

Hej Elisabeth och Pv!

Vi har haft många fina dagar  i juli trots allt regn som kommit, en dag i juli när sommaren var som bäst med strålande sol fyllde min man jämna år, det firade vi hos vår dotter som har ett fritidshus i Undersåker, dit kom också vår son med sambo, våra barnbarn och kompisar från Gävle kom och överraskade . 

Vi hade picknic på Åreskutan med goda mackor och t.o.m tårta som som våra vänner tagit med, vi gick en del uppför efter det vi stigit av kabinvagnen så det var ju lite kämpigt, efter det så gjorde vi en utflykt till Tännforsen för glassätning.

På kvällen var det middag på Fjällsätra, ett mysigt hotell i Undersåker med jämtländsk buffé mycket sång o musik våra vänner från Gävle kan hålla igång med både piano, gitarr, dragspel o sång. 

Helt magisk dag.

Vidare så åkte vi till Skelleftehamn, där min bror med fam. bor, även där hade vi vädret med oss, besök på våra föräldrars grav naturligtvis, räkmacka på Stackgrönnan har blivit ett måste och sen har jag kompisar kvar däruppe, som jag har fin kontakt med trots att jag bott i Gävle länge. 

Men hemma, det är Ursviken det, rötterna finns där!

Ha en fortsatt trevlig sommar!

Kram Lena från Gävle

Dagens fönster ...

"Fia förfäras över ovårdade pelargonier och tar genast tag i saken och börjar fina till dem :D"

Så skriver AP.

Ja, tänk så bra att ha handlingskraftiga vänner! säger AP:s mamma, som är jag.

Det bästa i veckan för mossfolk ....

Hej!

 

Här kommer ett sent DBIV :)

 

Jag hade lite svårt att välja mellan kalas och Kopparbergstrippen och utflykter till Karlskogaland… men så kom jag på att det allra bästa var förstås att det gick så bra när Cosmos träffade dagmattens hundar för första gången. 

Så det får det bli.

/Mossfolk

Semester ..., det känns som den första dagen.

Ungefär som semester på Samos känns det.
Det var då det. Emil och jag själv.

Och så går jag ner till stranden .., möter människor på väg hem .., där är mammor kånkandes på väskor fyllda med badleksaker och där är trötta småbarn och där är främlingar som inte bryr sig det minsta om att fordonstrafik är förbjuden - såvida man inte har båt nere i hamnen och då har ett särskilt tillståndsmärke på vindrutan - och nästan alla som kör rakt in i reservatet har BMW eller Mercedes.

Nu är stranden nästan tom på turister.

Där är grannen Gun som har en f.d. klasskamrat på besök och det blir en stunds småprat och jag går ut i vattnet och simmar länge och dyker ..., tittar där under ytan, spanar efter maneter .., släpper ut håret som ändå tjorvar sig .., ångrar att jag inte har köpt ny baddräkt med bättre rump-resår .., och sen sitter jag länge på stranden med uppdragna knän och solen mot ansiktet och jag tänker att just så här, då är livet fullgott att leva.

Och så fungerar avloppet igen.

Arma pv har grävt mest hela dagen - handgrävt sig ner förbi elkabeln och ner till grenrören och cementröret som kommer från badrummet - och jag har servat med lunch och flädersaft och kommit med uppmuntrande tillrop och till sist säger pv att det nog verkar som det fungerar.

Kanske ändå?

Badkaret struntar vi att ta in igen .., kanske kan vi ("vi" ...?) sätta upp en glasvägg i stället, så känns rummet större och luftigare och för min del spelar det ingen roll, jag badar  a l d r i g ..., har inte tålamod att ligga i ett fyllt badkar, ja, har knappt tålamod att låta det fyllas upp.

"Vi kan ha det ute .., tänk, så skönt att ligga där i badet och titta mot stjärnhimlen!" säger jag.

Så där som om jag trodde att tålamodet då ska infinna sig.

Extradragning i lotteriet !!

Och en jättefin vinst!

Och så vände det ...

Kanske var det det skruttiga vädret som gjorde att jag kände mig så förfärligt trött och slut på förra veckan - denna min allra första semestervecka - och när det nu i söndags var dags att tänka på det bästa som hänt, så - förutom alla underbara bloggvänner som varit på besök -, så hittade jag liksom inte tillbaka till glädjen.

Alldeles tomt var det.

Och när alla hade åkt sin väg, satt jag i fåtöljen, jag hade anoraken på mig och tänkte att ...,  hur ska detta bli?

Idag vid elvatiden tog jag moppen och körde norrut mot Ugglarp och jag hade ingen jacka, utan bara blusen upptill .., och det var varmt och skönt och luften mer än ljummen och jag såg traktorer ute på stora åkern och jag såg Gulmåra och Mjölkört och massor med Blåklockor och när jag hade fyllt kassen med stooor broccoli, med färska morötter och underbart god potatis, tog jag inte raka spåret hem, utan vände ner mot havet, där det finns ett hundbad - Ugglarps hundbad -.

Till min förvåning stod där massor med bilar på själva stranden och där var gott om hundar och i luften svävade kite-surfing-segel.

Dessutom var sanden mjukare och vitare än den är här hos oss.
Det var mer som timglassand.

När jag sedan åkte hem igen, kändes det bara som  b ä s t.

Det kändes som sommar och som att idag var den allra första semesterdagen.

Det bästa för Gunbritt i Östersund ...

Hejsan!

 

Det bästa den här veckan var när mitt ljuvligaste,gulligaste barnbarn Vera och hennes föräldrar dök upp i stugan. Hon är det sötaste som finns förstås.

Hon är nu tre månader och hon har långa, smala fingrar precis som hennes mamma och moster har. 

 

Hälsningar Gunbritt i Östersund. ( idag har vi äntligen sol och storsjön är blank som en spegel)

Det bästa som hände förra veckan ...

Fler som vill vara med?

Mejla i så fall "ditt bästa" till bisse151@gmail.com.

Det blir dragning i bästa-lotteriet ikväll .., fyra böcker, skänkta av den här madamen, finns att välja på för den som blir vinnare. Ja, förstapriset är en bok, alltså.

Välkommen med ditt bidrag!

Just nu ligger dessa bidrag och skvalpar omkring i träskålen:

AP - glädjen över att hästen inte är allvarligt sjuk -.
Ann i Göteborg - om glädjen i att bli bjuden på namnsdagsfika och så får vi veta vad ett QRmärke är -.
Ulrika  - om glädjen i att ha tagit ett viktigt steg här i livet -.
Anne i Mantorp - har hittat kantareller -!
Eva på Frösön - det handlar om Otis  - och en prunkande trädgård!
Ellem i Skellefteå berättar om glädjen i att åka till Finland och bli bjuden på surströmming!
Cecilia N: blir peppad av måsta tänka efter hur veckan egentligen har varit ...
Eivor i Adak har tackat för sig när det gäller filmestivalen som hon ansvarat för i så många år.
Eva från Tyresö ..., är tacksam för att det ordnar sig för barnbarnet.
Gunbritt i Östersund ...., fascineras av små, långa fingrar som tillhör Vera!

Ps. Dagens Sommarpratare är smålänningen (nästan från Ljungby, som pv) Eskil Erlandsson. Ds.

Dagens fönster ...

... finns i Västmanland och då tror ni kanske att det är den nyförlovade stickmadamen som varit framme med fönsterhåven, men se, det är det inte!

Så här skriver avsändaren till bilden:

"När jag gick igenom dagens bildskörd efter trippen till fina Kopparberg insåg jag att den faktiskt bland annat innehöll ett fönster. Det får förstås susa raka vägen till landet Halland.

Jag tror att fönstret sitter på postmuseets baksida och jag tyckte att det var så vackert med det blommande trädet intill…

/Mossfolk."

Over there ....

Kusinen Barbro har - tillsammans med sin syster -, varit över till Kanada och hälsat på sin farbror.

Farbrorn fyllde 75 år och då vankades det kalas i kyrkans församlingshem.

Fint dukade bord och levande ljus.

Och prästen som pratade.

Eller ..., var det inte alls på det viset ?.

Kanske vankades det show i garaget i stället?

Jominsann!

Och titta här, vilket härligt kalas!

AP berättar om sitt bästa ...

Ingen fraktur.
Ingen frissur.

Ingen ligamentskada.
"Bara" lymfangit.
Fina Fieri är snart på banan igen...

AP.



// AP:s mamma säger: det är tur att vi människor är olika! När harry igår skulle till veterinären - harry som är så sjåååpig och skrek högt senast vi var där -, vägrade jag i sten. Det blev husse som fick ta honom dit och allt gick bra. AP var - i alla fall som liten tös - den mest räddlivade människa jag kände till. Hon var rädd för allt! Men nu, när hon har egen häst, är det annorlunda. Nu klarar hon av det mesta! Och när Fiéri blir sjuk får hon själv ge henne sprutor med antibiotika, rakt in bara!  Det är den kanylen hon håller upp på bilden.

Och det bästa för ellem i Skellefteå ....

Hej Elisabet!

 

Denna vecka har vi varit och hälsat på i Finland. Alltid lika roligt. Vi hinner bara dit så kommer släkt och grannar och hälsar oss välkomna. Så mycket värme, så välkomnande! Så mycket jordgubbar vi får! 

 

Sen har vi full sysselsättning att hälsa på hos alla, fika, prata. 

Och äta surströmming hos kusinen sittandes på altanen vid havet och se solen gå ner. 

 

 Bild: ellem. "En humla som sitter och sover i en Gullgentiana", skriver hon.

I år var det inte direkt väder för sol och bad men det gjorde inte så mycket. I alla fall hann vi emellanåt  sitta ute på gräset och och njuta av tillvaron och lyssna på svalornas  svirr. Tänk så fort en vecka kan gå! Jag ser redan fram emot nästa års besök. Då tror jag vi ska samla alla kusiner med familjer i “vårt” hus. Har redan börjat tänka på det praktiska!

 

Vi har varit borta nästan hela semestern och därför känns det som om det bästa av allt är att komma HEM igen! Även om tvätthögen är stor. Nu vill jag inte gå utanför staketet innan måndag då jag börjar jobba igen. Borta bra, men hemma bäst!

 

Kram ellem