Fabrikör Johansson ...

Snart är allt färdigt vid nybygget några hundra meter bort.
Nästan varje dag går jag förbi just här, tillsammans med harry.
Stora och ganska höga stenmurar har byggts upp runt huset och förutom på söndagar står det nästan alltid en firmabil eller två utanför huset; det är klinkerläggare, murare eller nånting annat.

Fjärrstyrda elgrindar har också kommit på plats.
Det känns lite som ett ett fort och jag väntar bara på att stora, gläfsande hundar ska komma springande mot grinden.

Sett från andra hållet.

Det blir bättre än väntat, men jag vidhåller fortfarande att huset inte alls passar in i landskapet.

Till vänster ligger en liten fiskarstuga och till höger ett tegelhus; det som skymtar på bilden i mitten.

DBIV för Lena i Gävle ...

Hej på er därnere i Halland!

Det bästa för mig, är att vi varit i Italien, Riva del Garda, kom hem till Gävle för en vecka sedan efter att ha varit till Venedig och åkt i en gondol, besökt Marcusplatsen och den fantastiska kyrkan bl.a., varit till Verona och besökt Julias balkong, varit till en vingård med en härlig vinbonde som guide, åkt båt av alla de sorter, strålande väder, god mat och allt vad man kan önska.

Väl hemma i Gävle fick lingonskogen besök, kaffe och äggmacka i det härliga höstvädret vi haft några dagar, det är livskvalitet på hög nivå.

Idag har jag nöjet att ha en cockerspaniel, Molly, som hälsar på hos oss några dagar medan matte får ett nytt kök installerat och då är det inte kul att vara hemma, snickarna för ett sånt oväsen.

Hälsningar från ett regnigt Gävle idag / Lena.

DBIV för Åsa i Helsingborg ...

Hej Elisabet!

Vad glad jag är att jag fastnat i DBIV – det är ju en styrka att tänka efter och leta positiviteter (heter kanske inte så, men du förstår…) vad var bäst, och då blir det ju mycket som var bra J

Veckans bästa var att mannen var hemma och inte på tjänsteuppdrag (hösten är full av mässhelger för honom och hans kollegor) och vi fick tillfälle att uppleva en finfin sensommarhelg på sydkusten. 

Det blev god mat, planering av kommande helgs festligheter, mycket prat om framtid och trädgårdsarbete.

Nu ser vi fram emot en ny vecka,

Åsa / Pralinen

Hjältarna ....

Finns här.

På Kings College Hospital i London.

Och på alla andra sjukhus, förstås.

Å, så intressant jag tycker detta är!

Vanlig måndag ...

Gråmulet och friska vindar.
Regnduschade vindruvor (mängder, mängder!!) och våta löv mot grå asfalt.

Någon har ännu inte hämtat morgontidningen.

Och ännu är sommaren inte helt överstökad.
Där finns nyponrosor ..,  nån sorts högväxta vita blomster som påminner om prästkragar .., enstaka renfanor och här och där små sällskap av de allra ljufvligaste blåklockor som fladdrar i vinden!

Finns där några vackrare blommor?

Men inget fågelkvitter .., inga tornseglare som skrikflyger .., inga starar och inga flöjtande koltrastar.

Det känns som en evighet till nästa sommar.

Agnetha i Skellefteå om sitt DBIV ....

Hej!

Det bästa som hänt mig i veckan var avslutningen av veckan.

Var i Obbola och skötte mitt lilla älskade  barnbarn. 

Alltid lika roligt.

Dagens fönster ...

.... kommer från Västmanland, tror jag i alla fall.

Och Max matte, det var hon som höll i håven.

DBIV för Anne i Mantorp ...

Hej Elisabet!

Det är minsann inte alla veckor det är så lätt att se vad som var bäst i veckan nu så här i
pensionärstillvaron. Ofta är den ena dagen den andra lik och ingenting speciellt händer här
i den lilla hålan Mantorp. Jag är ju storstadstjej och har ännu inte riktigt lärt mig hur det
fungerar här.

I alla fall så har jag ett det bästa i veckan den här veckan. Min allra bästa vän kom och
hälsade på i helgen och vi hade så himla mysigt med shopping, skogsluffande med svamp-
plock och så en himla massa prat med god mat och gott vin. Det blev lite tomt när hon
och hennes lilla hund åkte hem till Enköping idag på eftermiddagen.

Och så har jag också det allra sämsta i veckan. Det är något vi inte träffat på tidigare år
när vi varit i svampskogen. Det är något som är värre än mygg, knott, bromsar, hästflugor,
getingar och till och med fästingar. Det är små kryp som sätter sig i håret och som är riktigt
envisa och efterhängsna och så äter dom på en. Lusflugor heter dom och jag lovar att det
verkligen inte är något som man vill ha med sig hem. Uräckliga, tycker i alla fall vi.

Kram från Anne i Mantorp

Och så får hon en spricka i benet ...

Det finns yrkesgrupper som jag beundrar mer än andra.

Kvinnor eller män som rattar enormt långa lastbilsekipage, backar och har sig .., är en grupp.

Ambulansförare, poliser, sjukvårdspersonal är en annan stor grupp.

Planerare; såna som sitter med kartor på sitt skrivbord eller på sin dator och planerar motorvägar och av,-  och påfarter och som ska se till att leveranstider hålls och just det datumet ska asfaltläggarna vara på plats och allt ska stämma.
Projektledare, med andra ord.

Och så finns ännu en grupp: dansare!

För den som likt undertecknad saknar taktkänsla och är klumpig och fumlig, är detta att titta på människor som dansar och använder sin kropp, ja, det är nästan som magi!

Idag när jag låg på soffan Ektorp, råkade jag av en ren slump hamna i ett alldeles underbart program som handlade om just dans. Om koreografen Mats Ek som satte upp en föreställning på Kuba.

Det var fantastiskt! 
Vilka vackra människor! 
Vilka underbart vackra kroppar! 
Vilka rörelser! 
Och vilken ofattbar vacker musik till programmet!

Filmen, som är gjord av Susanna Edwards, ligger ute ytterligare några veckor och jag rekommenderar den å det varmaste!

Här är länken.

Sen undrar jag ..., finns där ett vackrare instrument än cello?

DBIV för Ulrika i Västmanland ...

Veckan har varit ett himla surr av jobb, det är tur man har en blogg så man vet vad som hänt och vad man gjort... ;-D

Jag har i allt jobbande lyckats klämma in...

 ... ett par omgångar garnfärgning - det är alltid en riktig höjdpunkt!

 ...en härlig fikastund vid Loftcaféet i Kopparberg tillsammans med Chrille och Max. 

Nygräddad våffla med sylt och grädde en solig och nästan sommarvarm dag.

Och hon är så fin, så fin i sina glasögon! säger Elisabet.

 ...många träningsstunder och mysstunder med Max.

Hälsningar Ulrika.

När allt rämnar ...

Å, jag tyckte så mycket om den första boken!

Igenkänning förstås, men inte enbart.
Jag tyckte om sättet den var skriven på och all underfundig humor.

Så när pv fyller år, ger jag honom författarens senaste i present.

Vi delar på boken och igår, när jag mest låg raklång under täcket, sträckläste jag alltsammans.

Tyckte jag om den?

Nja. Inte särskilt.

Man kanske kan säga att författaren är påhittig - bara tanken på själva historien är ju, om inte orimlig, så ovanlig -, men jag känner mig aldrig hemma mellan bokstäverna.

Små korn här och där .., men inget mera.

Betyget: 4 av 10.

DBIV för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Det bästa i veckan var nog stunden i morse. Jag citerar vad jag skrev på facebook:

Stoppa barfotafötter i stövlar. 
Dra fleecetröja över nattlinnet. 
Och sedan 
vandra ut över vidsträckta åkrar. 
En slags frihet.

Så helt underbart skönt var det att vakna upp vid skogsbrynet efter en vecka i stan. Ikväll åker vi tillbaka igen, den här helgen har varit som en lisa för själen.

Kram Eva

// U n d e r b a r  bild, Eva!!! Den säger nästan lika mycket som alla ord!

DBIV för mig själv ....

Frånsett den där lyckliga stunden när Anders skjutsade mig till Koralgatan 49 i Malmö och där hämtade min försvunna resväska (som dessutom inte var min, utan lånad av äldsta dottern ...), så var det bästa den här veckan  b a d e t   i havet, jag tror att det var på tisdagen.

Harry satt vid vattenbrynet och höll koll på matte ..., medan jag själv navigerade mellan brännmaneter och jag dök och lät svalt vatten skölja över pannan och jag kände hur allting bara var så rätt.

Kanske ska jag ta ett dopp i havet även idag?

Rätt man på rätt plats ...

Hos Monica läser jag om glädjen över att de fängslade journalisterna nu fått komma hem.

Ja, den glädjen var verkligen stor - även hos mig -, jag som från början tyckte att det var aningen korkat att ge sig in på såna äventyr och sedan förvänta sig stor uppslutning från hemlandet.

Det tar jag tillbaka.

En som verkligen har min fulla beundran, är diplomaten Jens Odlander.

Var gång jag har hört hans röst, har jag tyckt att den påmint om Ingemar Odlanders .., ni vet, han som under en tid arbetade på Rapport, tror jag?

Nu kollade jag: Jens Odlander är son till denne Ingemar Odlander.
Ja, det förklarar ju det mesta.
(Pappa Odlander, vilken jag hade väldigt stort förtroende för som nyhetsankare, har nog västerbottniskt påbrå .., ja, han är nog från trakten kring Norsjö, ty ett av hans namn är Hertur ..., det ni ,-)

Och detta, att denne diplomaten Jens Odlander - född 1963 -, inte ställer sig själv i centrum, utan bara helt kortfattat meddelar ..., "uppdraget slutfört", det tycker jag om.

DBIV för Cecilia N i Härnösand 

Det måste vara världsvida spinnaoffentligtdagen som vi firade idag lördag.
 Eller att när jag kom hem därifrån så hade maken lagat mat. Trots att det var min vecka. (Eller var det att jag kunde rida igen efter min cykelolycka med revbensskada?) Hm. Så bra att den här veckan hade så mycket bra när det varit glest med det på sistone.

http://cessistickar.blogspot.se/2012/09/wwsipday-rapport.html

Cecilia N

// Klicka gärna på länken, så kan ni få en titt på madame N ,-)

DBIV för Turtlan i Värmland ...

Hej!

Kanske är det för tidigt att bestämma sig för vad som är veckans bästa men vad vinner över en kväll i båten?

Vi steker hamburgare till middag i all sin enkelhet. Värmer bröden i stekpannan. Smakar kalasgott.

Från båten får vi en helt underbar utsikt. Himlen blir eldfärgad.

Tyst är det. En stor fågel med långa ben och lång hals sveper förbi. Det måste ha varit en häger. Eller vad annars?

Rogivande!

Men vilka jättemyggor det är på besök ikväll... Invasion.

Turtlan.

Dagens fönster ...

Det borde förstås vimla av fönster i London, tycker man.
Jo, det gör det också, men där finns förstås också den där vita gardinen och till sist ser alla fönster likadana ut och man tänker att bakom den vita finns säkerligen något färgglatt eller något tyngre i gardinväg som stänger ute ljud och kyla, men likväl så struntar man till slut i att ta fram den "vanliga" fönsterhåven.

I bussarna finns inga gardiner.
Där finns människor på väg Till eller Från.

Man sitter där bakom dem och undrar över deras liv och vardag och innan man stiger av, har man tagit en bild av ett fönster och där skymtar ett gjutjärnsstaket och träden i Kensington Garden.

Det är väl ungefär det hela.

Rapport från Västergötland ...

"God kväll!

Här, vid utedasset i torpet, frodas "pv:s mynta", som vi kallar den.

Kram 

från Mian och Jan."

 

// Och vår mynta är nu på upphällningen och duger inte längre som teblad. Jo, kanske om vi hade torkat dem. Godare te har jag aldrig smakat och tänk, hela våren och sommaren har vi njutit av detta! Är det pipranka som växer längs väggen ...?

DBIV för Eva från Tyresö ...

Ja, nu kör vi igång igen med den här veckans bästa.
Eva från Tyresö har garderat sig och skrivit "en höjdpunkt denna vecka" och det går ju precis lika bra.
Det behöver inte nödvändigtvis vara den bästa.
Det kan också vara just ett ögonblick som etsade sig fast.
Förstapriset är kylskåpsmagnet som jag föll pladask för i London.
Varmt välkomna med era bidrag!

Så här skriver Eva:

"En höjdpunkt denna vackra höstvecka i Tyresö var dovhjortarna.

Aldrig förr har de varit så nära huset och ingen vet var de kommer ifrån.

Kanske från någon skärgårdsö på isen eller simmande?

Det lär finnas fler.

De stod en lång stund på vår lilla radhustomt mitt i samhället

och jag stod innanför fönstret.

Eva i Tyresö"

Utsikt från en soffa ....

Mest hela dagen blir jag sängliggande.
Först i sängkammaren, där harry gör mig sällskap och ligger nära-nära-nära.
Jag tänker att om jag får en dödlig sjukdom och får möjlighet att välja, så vill jag dö hemma med harry intill mig - om han är i livet då -.

Under täcket håller jag Mikael Niemis senaste bok, den som pv fick i födelsedagspresent, men jag orkar inte läsa.

Senare på dagen kommer skorstensmannen; han som ska undersöka hur det går att ordna med kamin i vardagsrummet och vad som behöver göras.
Då är jag uppstigen och sitter ute i solskenet där det bjuds på kaffe och gifflar.

Mannen, som är jämnårig med mig (Vattuman, född på Alla Hjärtans Dag) är uppvuxen i Bromma, men nu bor han söder om Halmstad och berättar om sitt arbete och hur bra han trivs, ja, just för dagen målar han spröjsade fönster i Båstad och egentligen drömde han om att bli advokat eller fotograf.

"Fotograf .., det hade nog varit intressant", säger han.

Och vi pratar om åldriga föräldrar; hans mor och far är över nittio år men är skröpliga ..., och vi säger att detta med att leva länge - bara-för-att -, inte är nånting att stå efter.

sigge nilsson vit vattenbyttan ...

Medan vi surrar om detta, har pElle hoppat upp på trädgårdsbordet och skorstensmannen sträcker fram handen och stryker honom ömsint över huvudet.

"Ja, själv har jag tre katter ...", säger han.

Efteråt, när pv frågat vad det hela kommer att kosta på ett ungefär och mannen åkt sin väg, lägger jag mig på soffan.
Tar anoraken över mig och gömmer barfotafötter under pläden.
På tv visas handboll och mellan varven som jag somnar och drömmer förfärliga saker - så där att jag badar i ett blodfyllt hav - tittar jag lite på handbollsmatchen.

Och pv kommer in och frågar hur det står till?
"Du kan väl googla på Salmonella och biverkningar av Losartan ...?" säger jag.
Så det gör han.

Så ringer telefonen.
Det är AP.
Tillsammans med syskon och respektive är hon i Ystad och firar sin pappa som igår blev sextio år.
Han var sjutton år när vi träffades, själv var jag femton och alldeles oerhört blyg.
Nu är han sextio.
Det är ofattbart.
Vart tar livet vägen? 

Och AP berättar om kalaset och nu har hon och Micke skjutsat Anders till Malmö och jaaa, hon är lika förtjust i hans nya lägenhet som jag själv blev vid besöket där, och om det pratar vi förstås; glädjen i att ha utsikt över takåsar och vackert taktegel ..,  och om semesterplaner ..,. och Nellys frivolt i den branta trappan i Ystad och allt möjligt annat.

AP är som ett energipiller.
Eller som medicin.

Efteråt vacklar jag upp från soffan Ektorp .., kokar varm choklad och tar hårdmackor med ost till .., och pv säger, när han - en stund senare, som är nu ... - lyssnar till tangentknattret, att "men nu tror jag nog att du är på bättringsvägen?"

Och från och med på måndag ska jag gå tillbaka till min ordinarie blodtrycksmedicin.
Att känna sig "låg" och på gränsen till deprimerad, det är inte vad jag har varit van vid, men just så har det känts.
Det är som att inutiglädjen har sluuurrrrpat ut med det sista av badvattnet.

Nu ska det bli bättre.

Ännu mera ...

Dag 3 i London.

Vi har åkt bussrundtur, strosat i Hyde Park ..., och Emma har shoppat ännu mera .., och på kvällen har vi biljetter till föreställningen Stomp; den som jag blev tipsad om här på bloggen - stort tack för det -!

Teatern heter The Ambassadors Theatre och ligger på West Street om jag minns rätt.
Det är aningen knepigt att hitta rätt, men en uteliggare står vid ett gathörn och ropar ut att han minsann kan ge vilsna information och det kan han .., och får ett pund som tack och vi hittar rätt.

Som alltid vill jag vara ute i god tid och efter att ha hämtat ut biljetterna (köpta via nätet och när jag hämtar dem sitter kvinnan i biljettluckan och letar efter mitt namn i liten papplåda med register i bokstavsordning .., ingen dator där inte, men det fungerar!) går vi till en pub inte långt därifrån och jag köper en Gin & Tonic och Emma en Cola och så sitter vi där och bara har det skönt.

Själva föreställningen - Stomp - var urhäftig! Vilken kraft och energi!!
Vilken livsglädje!
Och så roliga dom var!

Utanför teaterentrén upptäcker jag ett välbekant namn.
Ahaaa .., Gudrun Sjödén!
Stolt och glad blir man.
Eller jag.

Dagens fönster ...

... finns i närheten av Portobello Road i London.

Och det kan man ju konstatera, att här har i alla fall ingen ägnat sig åt Feng Shui.

Tror jag.

Olikheter ...

London: fredag.

Emma är svårt drabbad av shoppingbacillen och till slut ger jag upp.

"Nä, du får gå själv till den där butiken, så möts vi här när du är klar!" säger jag.

Hon har varit där en gång tidigare och hennes lokalsinne är bättre än mitt .., alltså slår jag mig ner vid Picadilly Circus - just vid fontänen - och det är helvetiskt varmt och där är liv och rörelse och prat och ljud som hela tiden studsar som små pilar mot huvudet!

I ena handen håller jag min vattenflaska, i den andra kameran.

Till höger om mig sitter en kvinna från Düsseldorf; hon är genomblöt av svett och säger att hon längtar bort från city.

Rakt framför mig sitter eller står en skoklass från Italien .., en lärarinna eller resledare försöker hålla koll på vilka som är på plats.

Och där sitter jag och tittar ut över omgivningen och efter någon timme blir jag orolig, men upptäcker att jag har fått ett sms (inget ljud på min I-phone ...) där det står: "lång kö i kassan, kommer snart, puss!"

Jag tar en klunk vatten .., häller lite på stekheta fötterna .,. blaskar mig i ansiktet.

Och just då, i den stunden, tänker jag på stillheten vid Stensjö Strand.

/Nej, jag tror inte att detta är av världshistoriskt intresse, allt om resan till London, men den här bloggen är som en dagbok för mig. Ja, så ni förstår varför jag lägger ut sånt här.

"It´s nice walking today ..."

Söndag mitt på dagen i London.

Vi är på väg till Hyde Park och tar bussen som går från High Street Kensington.
Bakom oss sitter en pappa med sin dotter som kanske är fem år och hela tiden pratas det livligt om det här med årets gång och hur det kommer sig att årstiderna förändras.

Jag sitter alldeles stilla och lyssnar, medan Emma fibblar med sin I-phone.

När vi är nästan framme, vänder jag mig om och frågar om pappan möjligen är lärare?

Han leeeer stort .., förstår på pricken varför jag undrar.

"Yes, sort of ...", säger han.

Och jag tänker, som så många gånger tidigare, att det spelar ingen roll hur fantastiska byggnadsverk det finns på ett resmål .., det är alltid människorna som sätter spår.

Och jag tänker också på hur mycket det måsta betyda att ha en förälder som är så engagerad och verkligen ger sig  t i d  att förklara - det var som ett samtal mellan två vuxna människor -.

En stund senare klev far och dotter av bussen och jag tittade ut genom fönstret och såg (och hörde) dem fortsätta pratet om årstider och solen gång.

// Ska man kunna urskilja årstidspratet, måste man nog ha rejält med ljud. Bara så ni vet.



Sen Hyde Park.

Det är där den idoge och så vänlige renhållningsarbetaren ideligen blir avbruten av turister som inte riktigt har koll på kartan.

Dagens fönster ...

... kommer från Västergötland och det var Mian - på väg till jobbet - som tog fram fönsterhåven!

Och om någon .... 

... mot förmodan  i n t e   har upptäckt hur underbart hon skriver

- och fotograferar -

och

kombinerar ord & bild

så finns hon här.

Och här är vinnarna ....

Vinnarna ..... 

Filmen som ska laddas upp, "står i kö hos youtube ...", säger dom.

Men nu återstår endast 7 % att ladda upp.

Håll ut.

Kerstin Hedgren om sitt DBIV ....

Mitt bästa är något så enkelt som fina, varma, nära telefonsamtal med döttrarna.

Visst är det det lilla som man har mest av i livet och så underbart att njuta av det!

Kram från Hedgren

DBIV för Gunnar i Jämtland ....

Nu är det nog så att vi har kommit i lite otakt här .., för Gunnars bästa handlar nog om i veckan.
Men det spelar ingen roll .., allt kom ju lite hipp-som-happ i och med resan till London.
Vi kör på!

Så här skriver Gunnar:

"Det bästa som hände i veckan var nog att all honung (ca 100 kg på fyra samhällen) är färdigburkad och etiketterad.

Väldigt kletig och tung höstsyssla är det att hålla på med honung.

Nu är dom (mina bin) invintrade, jag har sagt "gonatt - vi ses i april" till dom alla (ca 40.000 st)

Dessutom hade jag ett litet lotteri där vinsten var en burk med nyslungad jämtländsk honung - de va kul att så många ville vara med i detta.

Loredana i Stockholm och Ulrika i Sollentuna blev dom lyckliga vinnarna av varsin burk."

Dagens fönster ....

... kommer från den fotoglada madamen från staden där Ellos och Haléns såg dagens ljus.

Hon som överraskade med ett spontant besök i somras och gjorde mig sååå glad!

I morgonkväll blir det dragning i DBIV-lotteriet. 

Den där lilla fickspegeln med så sött utanpåverk.

Nästa vecka lottas en kylskåpsmagnet med fullkomligt underbar text ut!

(Yes, inhandlad i London ...).

Följande skvalpar omkring i träskålen: 

Eva på Frösön

sportigajenny i Gränna (och Kaxholmen)

Ulrika i Kopparberg

Ann i Göteborg

mossfolk i Örebro

Monet i Sydfrankrike

Gunnar i Jämtland

Kerstin i Skåne

samt

Åsa / Pralinen i Skåne

Ett tröstpris kommer att finnas med också.

"Klick-klick-klick!"

Och London var sååå vackert den där dagen!

Helbrägdagörelse eller nåt ...

Det är underligt det där, hur kropp och själ - och kanske också väderomslag -, hänger ihop.

När jag kommer hem från den så oändligt efterlängtade resan till England, är det som om all energi bara rinner rakt ut i intet. Alldeles inuti-tomt blir det! Och vart tog glädjen vägen?

Jag arbetar och gör det jag ska, tackar högre makter för en ledig dag, plockar undan, säger hejdå till Meja som blir glad när husse och matte kommer för att hämta henne - men inte gladare än Harry, som tror att det är hans husse och matte som har anlänt - och vi sitter ute på altanen och berättar om våra äventyr .., om bad i ett turkosskimrande Medelhav, om slingriga vägar i Alperna .., om Billy Elliot och stående ovationer.

Sen kommer tystnaden, när det bara är Harry och jag själv hemma.
Ja, sigge nilsson dyker upp och pElle jamar och vill ha mat.
Själv sitter jag ute på altanen och försöker bringa reda i den själsliga oredan.

Jag tar Harry med mig och går ner till havet.
Lägger kläderna på stranden .., struntar i om någon människa står med kikare och ser min omfångsrika rumpa .., tar på baddräkten och går långsamt ut (där till vänster på bilden), parerar mellan brännmaneter och slänger mig sedan i .., simmar länge under ytan .., tittar upp och håller koll på Harry som sitter vid klädhögen och väntar på matte.

Dyker igen.
Kliver upp, men torkar mig inte.
Blusen blir våt.

Väl hemma kommer ett alldeles förfärligt våldsamt skyfall .., det är som om himlen öppnar sig och pv har kommit hem och jag mår illa och börjar kräkas; skakar som ett asplöv där jag ligger under täcket (harry ligger nära, nära .., det är som hon anar att nånting är på tok ..) och efter någon timme eller flera kommer solen fram och då är det det som om kroppen vaknar till liv igen och illamåendet är borta.

Det är som ett mirakel!
Jag fattar det inte!

Och jag tar mig en kopp varm choklad och en hårdmacka med ost.

Se där!
Livet har vänt åter!

DBIV för Ann i Göteborg ...

Det bästa förra veckan var när jag bland 90 stycken andra stickentusiaster var en av två vinnare på bloggen “Sticka på landet”.

 

Sticka på landet är en blogg om stickning, men också om bloggarens får och höns. alla bor i Skåne och bara det gör ju att jag läser den.

 

Bloggmadamen hade en utlottning bland sina läsare när hon nått 150.000 besök (där ligger man ju i lä) och det som lottades ut var en härva finull från Kurt eller Rune – gårdens två baggar.

Ett tillfälle jag inte ville missa!

 

Nu var det så många som ville vara med, så att hon lottade ut två härvor istället. Vinnaren fick välja på Kurt eller Rune och andra preistagaren (som var jag så) fick den andra. Och det blev sååå rätt. Kurt är en brun bagge och jag vann en härva RUNE. Jag gillar inte brunt, så det blev perfekt.

Ett underbart mjukt garn, som nu ligger här och väntar på att bli nystat och stickat. Kanske blir det ett par vantar...hela eller halva...kanske Isolde (bloggarens eget mönster)?

Det var det bästa förra veckan.

 

Hälsningar Ann - STORARTAT -.

Sista dagen ...

Meja till vänster.

Idag är sista dagen som Meja är på besök hos oss. 
I nästan två veckor har hon och Harry kamperat och hjälp, så roligt dom har haft!

Det har varit bus ute på gräsmattan .., kamp om en skinnbit eller en luggsliten tennisboll .., och mellan varven ligger dom nära, nära varandra på sängen i gästrummet och ibland även på soffan Ektorp.

Harry, som i vanliga fall aldrig äter mat med någon större aptit, tömmer nu matskålen på någon minut!

Och Meja, som från början var aningen skraj för pElle, går nu obehindrat förbi honom, även om han spärrar vägen till vardagsrummet.

Men nu är det slut ., nu ska Meja återbördas till husse och matte som har bilsemestrat i Frankrike och badat i ett turkosskimrande hav utanför Cannes och oj, oj, oj .., så tomt det ska bli för Harry och för oss andra!

(Men oj, så mycket mindre hundhår här ska bli ,-)

En stund senare ser det ut så här.
Meja har hoppat upp i soffhörnet och sover gott efter morgonens promenad.
Då kommer pElle .., han skuttar upp .. nosar lite på Mejas bak ..., tycks förvånad .., "jaha, det är hon, alltså, den där nya ..." och så kurar han ihop sig och sover han också, allt medan författaren Jens Lapidus sitter i SVT:s Gomorronsoffa och berättar om sitt skrivande.

Dagens fönster ...

... finns i London.

Och alla tegelhusen påminde mig hela tiden om Ystad.

Om Regementsgatan 19 A.

Till exempel.

DBIV för mossfolk i Örebro ...

Det bästa i veckan var helgen! 

 

Den kom lite som lugnet efter stormen och inleddes med en riktigt skön kväll hos mina föräldrar. 

Det ligger nog på topp för det bästa i veckan. 

 

På delad förstaplats med lördagens skogsutflykt. Fint väder, höstluft och korvgrillning. 

Tillsammans med bästa maken och fina Cosmos.

Helt underbart var det!

/Mossfolk

DBIV för Eva på Frösön ...

Det bästa i veckan ...

Utflykten tillsammans med sonen och hans flickvän och så Otis förstås.
Vi åkte till Frösö handtryck där det trycks tyger i olika färger och mönster.
Dyrt! Men jag hittade små påsar med resttyger för 25 kronor styck. Det var som julafton att packa upp dessa påsar.

Vad jag ska ha dem till? Tja, vad vet man? Fina är dom i alla fall.
Efter det besöket åkte vi till en vacker plats och åt vår medhavda matsäck.
Otis var överlycklig som fick leka med "brorsan" som han älskar över allt annat.

DBIV för Monet i Frankrike ...

Det bästa i veckan för mig har trots allt varit att alla de provsvar man hämtar här på detta laboratorium (där man också tar proverna) plus alla ultraljud och gastroskopi och allt i övrigt som man synar med medicinsk fransk lupp hittills inte pekat på något som skulle innebära någon större fara. Ingen hjärtinfarkt, ingen propp i lungan, ingen cancer.

 

De är lugnande också, de franska doktorerna. "Je ne suis pas inquiète" -  "jag är inte oroad" har de sagt allihop. Men de skriver nya remisser för nya provtagningar trots det - månntro man är lite speciell som svensk?

 

Det som känns mest i vardagen är att jag blivit tillhållen att inte dricka vin på ett par veckor - man vill se att alla mag/tarmsystem lugnar ner sig inför nästa provtagningsomgång. Maken sitter där med sin vanliga apéro och jag dricker kall Evian med citronskiva och isbitar.  Men det är helt OK, ganska skönt faktiskt till och med att känna sig så nyttig!

 

Monet

En sån skulle man ha haft!

Så här skriver den senaste vinnaren i Uppmuntringslotteriet; apropå eländet med min tillfälligt förlorade resväska - den som dessutom tillhör äldsta dottern -!

"Hej Elisabet!

Tusen tack för tavlan, snäckorna och fjädern!

Kommer att passa toppen i det rum vi renoverar efter två vattenläckor...

Inte så mycket kvar att göra - bara några taklister och sen fundera ut hur den inbyggda hyllan ska ramas in .

Skickar med en bild på min resväska.

På 80-talet när jag skulle ut och resa fick jag en gammal väska från mormor och morfar.

Som synes är min favoritfärg grön! Jag målade även dit Kalle Anka, fanns inte en chans

att någon skulle gå iväg med den utan att jag märkte det ;-)

För tillfället är den fylld med barnens gamla barnböcker, i väntan på ev. barnbarn :-)

Skönt att du fick tillbaka din väska och förhoppningsvis får den andra mannen även sin så småningom.

Tack för att jag får följa med på dina resor :-D

Kram Kerstin."

DBIV för Ulrika från Västmanland ....

Ojojoj, förra veckan innehöll så mycket glädje att jag skulle kunna skriva flera sidor.., men jag ska försöka behärska mig. ;-)

* Den flera timmar långa utflykten tillsammans med Max. Vi for lite hitan och ditan, stannade till där vi tyckte det såg fint ut. Promenerade i skogen. Hittade svamp. Badade och lekte med pinnar (ja Max alltså, inte jag). Fikade.

* Att vädret flera dagar var så fantastiskt fint! Härligt att fara till skogen då, eller att bara ta en liten snabbpaus från jobbet och sitta på bron tillsammans med Max och njuta av solskenet.

* Och så det allra allra bästa: "En helg för alla sinnen" i Granhammar, Vintrosa. 

En helg fylld med god mat (det mesta från gården eller gårdarna intill), vacker miljö, massor av sticktid och framförallt glädje, gapskratt och gemenskap med underbara, underbara människor!
Goda ostar från gårdens eget mejeri, hemkärnat smör, grillat lamm (även det från gården), ägg från granngården, grönsaker från Karins eget grönsaksland osv osv osv. Underbart gott!!

Mitt eget DBIV ....

Det bästa av allt var timmarna i Hyde Park!
Alla människor som satt och solade, hade picknick .., joggade, flanerade, åt glass, satt på bänkar och tittade rakt fram!

Och den här mannen på bilden, han som tömmer soptunnan, honom kände jag igen från dagen innan då han gjorde precis samma sak - och hela tiden -, medan han bytte soppåse, kom turister fram och frågade om det ena och det andra och hela tiden samma vänliga leende från mannen, som utan minsta knot följde med en bit och visade och pekade.

"Jaha, du jobbar idag också ...?" säger jag och mannen säger att  "jo, så här det, vissa måste minsann arbeta" och han säger det med ett sååå varmt leende.

Det är alltid det som är det bästa med resorna .., korta möten som sätter spår i hjärtat.
Ett vänligt leende.
Behövs så mycket mer egentligen?

Emma i solstolen intill. 

Ett pund kostar hyran per stol och vi sitter där hela eftermiddagen, eftersom vi ändå har checkat ut från hotellet. 

Det är tjugoåtta grader varmt.

Och jag masserar-pillar på Emmas ben och hon köper glass och letar efter en toalett och själv går jag till restaurangen en bit bort - den där man måste gå över en liten välvd bro, den där jag för två år sedan satt och ringde till bettankax - och så köper jag kaffe och läsk och en croissant till Emma och en citronkakebit till mig själv.

Sen sitter vi och småpratar om allt möjligt; mest om det här med arvsmassa och vem man liknar. 

"Mormor, vem tycker du att jag är mest lik, mamma eller pappa .., eller moster Linda kanske ..?" säger Emma.

Människor kommer och går.

Hundar spinger lösa, skäller och leker .., och en brun labrador går, trots husses protester, raka spåret ner till "sjön" och simmar i det dyiga vattnet. 

Sjöfåglar tjattrar.

En skatunge hoppar upp på en gren i trädet mitt emot där vi sitter.

På en bänk sitter en ung kvinna och studerar sin I-phone. 

Hon ler. 

Ofta tänker jag på just detta .., hur många leende unga kvinnor jag har sett som just har fått ett meddelande.

Mera glädje .., lyckan att slippa dom helvetiskt varma skorna! 

Ett par flip-flop för 3 pund blir räddningen!

Här har jag slagit mig ner på stengolvet i köpcentret Westfield ute i Stratford och Emma shoppar och jag suckar och väntar och väntar och väntar. 

Hyde Park igen.

Min nya Canon-kamera gör mig nöjd och belåten. 

Här sitter jag nog femton, tjugo meter ifrån kvinnan med sin lilla baby.

Och sightseeing-turen på ett par timmar. 

Vi sitter i delen som inte har tak och rakt till höger om oss sitter guiden - Chris - som skojar och berättar att han är singel och intill honom sitter Helen från USA.

Precis hela tiden fotograferar hon .., hoppar upp och ner och byter perspektiv!

Chris gör oss glada .., alltid kommer nån liten kul grej mitt i allt det historiska.

På väg nerför trappan vänder jag mig om och tackar för alla leenden han skänkt oss.

Det gör även mannen på bilden, han som ska kliva av vid just den här hållplatsen.

Kanske ska han fortsätta med båt på Themsen?

Och jag tänker med glädje på den äldre mannen som sitter på min vänstra sida. 

Solen flödar ..., och mannen skrattar så gott när vi upptäcker att vi har tagit bilder av varandra.

Och jag tänker med sådan värme på Bernadine och hennes hatt ..., och på alla vänliga människor som visade oss vägen när vi var osäkra.

Det var det bästa förra veckan.

DBIV för sportigajenny ...

Hej Elisabet!

Efter ett par veckors frånvaro är jag nu med i leken igen!

Veckans bästa måste nog ändå vara den där spontana road-tripen som blev i måndags.

Jag hade nämligen lyckas tigga till mig pappas Volvo för att äntligen få hem mina sista grejer som blivit kvar hos och mor far i samband med flytten i februari!

Så istället för att ta raka vägen Kaxholmen-Trollhättan på tillbakavägen, blev det ett besök vid Gudhems klosterruin och kyrka, Ekornavallen (fornlämningsområde), Hornborgasjön (tyvärr var Naturum stängt) och Varnhems klosterruin.

Tyvärr var Varnhems klosterkyrka stängd när jag kom. Men, det lär väl bli fler turer dit. Jag har varit inne i kyrkan tidigare också för den delen, men var lite sugen på avlägga en liten visit där.

Men, så går det när man är ute och far en helt vanlig måndag i september, då är en del besöksmål stängda för säsongen, eller så har de reducerade öppettider. Jag hade förhoppning att även hinna med Husaby kyrka, men tiden tog slut för mig.

//sportigajenny

DBIV för Åsa ...

Hej Elisabet!

Vilken resa… bra och med omtumlande slut efter vad jag förstår… 

Skönt att det löste sig, kanske ditt DBIV?

Det bästa för min del var när vi sent fredag eftermiddag, efter många och långa möten hade enats om hur vi kan gå vidare för att avsluta året på ett rimligt bra sätt. 

Hela veckan drogs jag med huvudvärken ”From hell” och där,  när vi hade ett förslag som hela företagsledningen kunde enas om, släppte den. 

Den känslan, några timmar innan koncernens sensommarfest – helt befriande. 

Och huvudvärken har hållit sig borta sedan dess, festen till trots!

Hälsningar från Åsa.

DBIV ....

Kommer ni ihåg att jag - redan i början av förra veckan - bad er att klura ut på vad som möjligen kunde bli veckans bästa?

Det gör ni?

Några har i alla fall lagt det på minnet och jag ska lägga in deras bidrag alldeles strax.

 

Det här är veckans lilla vinst; en fickspegel inköpt i London.

 Jag tycker att den är hur söt som helst! 

Den som vill vara med mejlar alltså sitt förra-veckans-bästa till bisse151@gmail.com och alla är välkomna att vara med!