DBIV för Åsa i Helsingborg ...

Hej Elisabet!

I fredags i förra veckan fyllde sonen 18 år och han valde att fira det hos oss på sydkusten. 

Det finns två aspiranter på det bästa i samband med festen, det ena känslan när man är färdig att ta emot gästerna – och det med lite marginal den här gången, det andra är när alla kommit och det drar igång. 

Eftersom jag inte längre lever tillsammans med sonens pappa, så kom det ett gäng som jag inte träffar så ofta nu för tiden – och det var ju hur kul som helst att ses…

Trevlig vecka,

Åsa / Pralinen 

DBIV för Eva från Tyresö ...

Veckans ögonblick var när jag kom ner till havet!

Efter en pressad tid med barnvakter och svåra skrivuppgifter

kom vi ner till stugan nära havet.

Känslan när vi vandrar utmed stranden är helt fantastisk. 

 

Det brusar en aning från havet och solen tittar fram på de uppspolade brännmaneterna.

Svalorna har inte flyttat än ser vi och vi är nästan ensamma på den enorma stranden.

 

Måtte jag kunna behålla lyckokänslan länge länge.

 

Eva på stranden vid havet.

Veckans vinst i uppmuntringslotteriet ...

... är fyra UNDERBARA vykort, eller lika gärna "konstkort" som jag hittade här.

Det är Olga Magnusson som har tagit bilderna .., Olga som bor på 5:e våningen i ett hyreshus i Tensta och jag tycker sååå mycket om hennes bilder!

Jag köpte en förpackning (4 kort), men fick dubbel uppsättning -  t a c k  Olga -, så det får bli ytterligare en vinst och så följde det med en liten hälsning till varje omgång .., blir man inte glad av den handstilen, så vet inte jag!

(Glöm inte att titta på hennes målade tavlor!  Scrolla längst ner på sidan!)

DBIV för Anna-Lena i Tumba ...

Ibland är det stora händelser och ibland väldigt små som blir det bästa.
 
Förra veckan gladdes jag ofantligt åt min nya investering - Moster Huldas äppelskalare.

Det är som magi när den i ett nafs skalar, kärnar ur och skivar äpplena som sedan hamnar i torken.

Anna-Lena

DBIV för Monet i Frankrike ...

Här är en del av mitt Bästa I Veckan. 

 

Det kommer in olika svar på provtagningar som gjorts under en längre period. Det här kom i fredags och är svaret på min gastroskopi. Det är riktig fransk överkurs men beskedet är att allt ser normalt ut och att det inte finns tecken på en speciell magsårsbakterie som hade gjort att jag fått äta antibiotika. 

 

Sen gläder jag mig varje dag och stund framför datorn åt att min lilla krukväxt precis bredvid mig vänder sig mot fönsterljuset och har skickat ut en extra liten stängel med två små söta rosa blommor. Det är som en uppmaning åt mig själv också: Vänd dig mot ljuset, alltid ljuset!

 

Och vi har gott om det här i Provence.

I morse lite regn men nu är det blå himmel och strålande sol igen. Vettiga temperaturer dag som natt och luncher utomhus. Det kan bara inte bli bättre!

 

Monet.

"Jaaa ..., Larsson?"

Lisbet Larsson sitter i mitten i den främsta raden, nära sin pappa.

.... svarar hon när jag ringer.

Hon säger det lite tvekande och alltid på samma sätt, så där så att det sista av "Larsson" liksom liksom går uppåt i tonhöjd.

Och jag säger .."ja, Nilsson", så neutralt jag bara kan, för jag vill veta om moster Lisbet har koll och det har hon.

"Ååå, men Eliza!" säger hon då med en röst som är en avbild av sin storasysters - min mamma - och var gång det här scenariot upprepas fylls jag av en sån innerlig värme och glädje.

Och så blir det lite småprat om vardagligheter .., om lupinerna som ligger på hennes golv i hallen, hon ska ta frön och så nya till våren .., "mest rosa och blå", säger hon och vi pratar om detta med panikångest .., om att inte känna igen sig själv .., vi pratar också om hösten och kylan som är i antågande ., om hur dagarna går och jag frågar vad hon har på sig för kläder?

"Ja .., du, jag har strumpbyxor för jag har inte tagit på mig byxorna än .., och så har jag en tröja och varma sockar ...", säger hon och då har jag liksom bilden klar för mig.

En gång i tiden var moster Lisbet rultig, det är hon inte längre.
"Du förstår Eliza, jag är smal som en sticka numera .., det kanske beror på att jag inte mår så bra ...?" säger hon.

Och jag säger att vi kan ju låtsas att hon bor nära - att hon är min granne - och så kan hon komma över till mig och dricka kaffe ., vi kan sitta ute i solskenet på altanen och kanske hoppar pElle upp i hennes knä och så kan jag duka fram kanelbullarna som pv bakade häromdagen och moster Lisbet skrattar och säger att "vi är nog brano underliga i den här släkten" och jag håller med.

Men hon vill gärna komma och fika och vi glömmer bort att det är långt mer än hundra mil från Stensjö till  Vilhelmina och innan vi slutar - för det blir aldrig långa samtal - säger vi snälla saker och sen tar jag mig an disken och tänker att jag ska ta hand om - nej, inte lupinerna - men väl pelargoniorna och om fyra timmar är det dags att arbeta och ute strålar solen.

DBIV för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Det bästa i veckan var nog idag (läs: i söndags).
Vi åkte till Nulltjärn, som ligger 3 km bortanför Vålådalen.
Vindstilla och tjärnen var spegelblank.

Otis grävde i sanden (ja det är en sandstrand där) och tittade på alla hundar och människor som strövade omkring på den vackra platsen. Solen sken och höstfärgerna sprakade. Vi grillade korv och åt sedan vaniljmunkar till efterrätt.

A wonderful day up north!

Kram Eva

DBIV för Ulrika i Västmanland ...

Högst upp hamnar...tandläkarbesöket! Jo, faktiskt.
Rotfyllning av en tand och utdragning av en annan, och återigen satt jag där i stolen och nästan somnade!!!

En och en halv timme höll de på och jag kände inte minsta lilla obehag en endaste gång. 

Det är som magiskt!

Ett annat glädjeämne är min lilla webbutik som växer, sakta med säkert. Så himla roligt!
(Får man göra reklam? ;-)  

Ja, det får man, när man är så snäll och delar med sig av sitt "det bästa"!, hälsar Elisabet.

...och att en annan webbutik som jag jobbat med, till Ostbiten/Ateljé Norrgården, nu är färdig och öppen, hurra!

Ibland är jobbet extra roligt!

Och så är ett mönster jag jobbat med, färdigt. Jag är jättenöjd!

Jo, och så att Eurosport visar WTCC! Hurra!

 

Ulrika.

Dagens fönster ...

Hej!

På dagens promenad runt i staden passerade jag ett av de få mer eller mindre riktiga konditorier som finns kvar här i staden.

Kanske inte ett riktigt konditori men det finns alltid gott bröd att köpa och den som vill köpa en kopp kaffe och slå sig ner en stund.

Något som också gör mig glad är neonskylten. Härligt att man inte skrotat den.
På söndagar är det stängt så istället för bröd med hem så fångade jag deras fönster till madammen i Gula huset.

Hösthälsningar från Turtlan.

DBIV för madame Turtlan i Värmland ....


I fredags kväll var det Kulturnatt här i staden.

Först lyssnade vi på när lillasyster spelade med sin grupp från Kulturskolan.
Ute i vimlet fanns storayster med sin estetiska gymnasieklass.
Då i väntan på lillasysters spelning läste vi igenom det digra programmet och sist så vände vi på bladet.

- Ja men titta här, det är öppet hus på Teatern och det är en konsert kl. 19. Ska vi gå?  

  
Visst så blev det och trots att vi kom i sista minuten så fick vi fina platser uppe på tredje raden med perfekt vy över scenen.
Där nere på scenen fanns hela Wermlands Operas Orkester som förr hade det vad jag tycker bättre namnet Värmlands Symfonietta.
De och fyra sångare bjöd på en helt underbar konsert med helt ljuvlig musik.

När "Han måste finnas" ur Kristina från Duvemåla dök upp så blev jag smått rörd.
Njöt i fulla drag när Cecilie Nerfont sjöng den så vackra låten. En tår var nära.

Det var så bra så bra och så härligt sitta där i vår fina gamla teater alldeles under den stora kristallkronan och höra den hela stora orkestern.

Tänk så bra att vi vände på bladet!
Helt oväntat fick vi njuta i fulla drag!

Det var så bra så det blir min Veckans Bästa!

Turtlan

DBIV för ellem i Skellefteå ...

Kort och gott:
I fredags kände jag mig pigg när jag vaknade och det satt i hela dan!
Det hör inte till vanligheterna eftersom jag har sömnproblem.

Sen har det varit soligt och fint väder hela helgen och det har inbjudit till utearbete.

Visserligen känns det tråkigt och vemodigt att tömma krukorna utomhus men det är värre att tvingas göra det i kyla och väta. Men trädgårdsmöblerna får stå kvar nån vecka till tror jag.

ellem

Sjuklingen ....

Och så hämtade jag hem pv från sjukhuset .., han stod där utanför och väntade .,. och vi drack te och kalasade på gott dinkelbröd och så tog han harry med sig och gav sig ut på lång cykelrunda (ja, det är ingen idé att ni säger nånting, nu är det så han fungerar ...) och nästan hemma igen så kände hur det liksom hoppade rätt inombords och sedan dess har det varit helt okej.

Han har kontaktat läkaren och fått veta att Varanet kan han vänta med så länge.
Kanske behövs det inte alls?

Och ja, han blir med jämna mellanrum kallad till hjärtläkare för kontroll, men nu ska han på en mer grundlig undersökning.

Just som jag ska åka moppe till jobbet, hör och ser jag honom fara omkring som ett jehu i hallen.

Om han hade bott i Västerbottens inland, hade man nog sagt att han "är som eljest".

Minst sagt ,-)

Dagens fönster ...

... finns i fikarummet på mitt jobb.

Där utanför går kustvägen som passerar Stensjö där vi bor .., och som går vidare mot Falkenberg.

Galler för fönstret av rädsla för inbrott, förstås.

Ibland - det spelar nog ingen roll vilket arbete man än har - kan det säkerligen kännas som om gallret sitter där av andra orsaker.

Så blev det ...

Jaha, nu är pensionatsvärden återbördad till hemmet.

Ingen elkonvertering; det finns en 48-timmarsregel som säger att om det har gått mer än 48 timmar sedan flimret började (även om det bara varade några minuter, tydligen) så blir det ingen elchock, då det finns risk för blodproppar.

Det blev sedvanlig undersökning.
Låg puls - 45 bara - .., lågt tryck, 100 i övertryck ..., och så fick han Varan och är nu hemma igen, matt och allmänt trött .., äter frukost och ska väl vila.

"Ja, det blir ingen lång runda på rullskidor idag, i alla fall ..", säger han leende.
(Obs. detta var på skoj ...).

Och själv ska jag snart ge mig av till jobbet.

Ps. Och så ska han till vårdcentralen i Getinge på onsdag och lämna prover och så blir han kallad till nån AK-mottagning på sjukhuset, så det är väl i rullning. Ds.

Hjärtevärmare ...

En liten, liten fjäder som hittas på stranden.
Jag stoppar den i min vänstra anoraksficka och där ligger den i flera dagar.
Sååå fin är den!

Och en liten snigel som kommer in i huset när jag har plockat sallad från landet.

Pytteliten är den och promenerar så försiktigt på min hand. 

Sen får den komma ut igen.

DBIV ...

Veckorna bara suuuuusar iväg .., nyss plockade jag in vitsippor och satte i liten vas .., nyss badade jag i havet .., och nu är det höst och snart oktober!

Och snart har vi hållit på med Uppmuntringslotteriet i ett helt år!

Så här såg det ut vid den allra första dragningen .,. då var det minsann ordning och reda!

Men vad var nu det bästa som hände den här veckan ...?

Vad var det för ögonblick som etsade sig fast i ditt minne .., som gjorde avtryck ..?

Vill du vara med och berätta, så mejla just ditt bästa till bisse151@gmail.com och mer än gärna en bild till!

Förra veckans vinnare blev Kattis och AP.

Och priset den här veckan, är så fint, så fint ..., jominsann, jag ska visa er i morgonkväll!

Om namn ....-

Lyssnar till P4:s Mannheimer & Tengby.

Det pratas namn och vi får veta att Anna Mannheimer heter Anna Fransiska.

Det hette min mormor också .., Anna Fransiska, ja, och så .., Elisabet.

Här sitter Anna Fransiska Elisabet på kyrkogården i Dikanäs vid sin bortgångne makes grav .., det måste vara något halvår efter hans död på nyårsaftonen, jag tror det var år 1925.

Längst till vänster står min mamma, lille Ivan som var blind sitter i mormors knä ..., och den kavata moster Margit står längst till höger.

Och pelargoniorna blommar.

Morgondramatik ...., i alla fall nästan.

Såväl igår som i förrgår hade pv känning av sitt hjärtflimmer, men det fixade till sig själv, så där som det ofta gör ..., ja, det krånglar under några minuter - hjärtat skuttar lite hit och dit -, och aldrig, förrän det har gått tillbaka, berättar herr pensionatsvärden vad som är på gång, eller rättare sagt: vad som har varit.

I morse tog han cykeln och gav sig av med harry på Kvarntorpsrundan, den som går som en halvcirkel och där man har havet på sin högra sida på hemvägen.

Genast när han kom hem slängde han sig på sängen och bad att jag skulle kolla blodtrycket; han hade känt sig så matt och slut på och anade förstås vad som var på gång.

Det hördes genast att hjärtat inte hade någon riktig rytm och blodtrycket var högt .., så det blev till att skyndsamt klä på sig och så köra in honom till akutmottagningen i Halmstad.
Nu väntar förmodligen elchock; hans tionde eller elfte i ordningen, men då är det under många år.
(Hans pappa hade väl åtta, nio stycken - samma sak där -).

Med sig hade han Mikael Niemis senaste bok "Fallvatten" .., och vi sade hejdå utanför entrén och jag körde hemåt,  handlade på Maxi .., såg ett oändligt antal skator som alla hoppade omkring på vägen .., ja, det var på det hela taget en vacker morgon med mörkt blå himmel där borta vid horisonten och jag såg män och kvinnor som var ute och rastade sina hundar och jag såg en svartklädd man som joggade ihärdigt.

Väl hemkommen upptäckte jag pElle som satt på parad mellan vinrankebladen .., nästan som på spaning - eller kanske som nån slags mottagningskommité - och han var så fin och rar och jag gjorde mig kaffe och njöt av det nybakade dinkelbrödet och pElle gick in i pannrummet och åt frukost och sigge nilsson, som alltid är ute och ränner om nätterna, kom också och jaaaamade, harry viftade på svansen och fick en bit bröd och jag tänkte på hur snabbt våra liv kan förändras.

Ungefär så.

Mera om tidningsläsandet ...

Å, vad jag tycker att ni är underbara som delar med er av ert tidningsläsande genom åren!

Och bara så ni vet .., så har nu även Gunnar från Jämtland och Ingela från Malå berättat om hur dom har det.

På tidningsfronten, alltså.

Åtta timmar på jobbet ...

... och det är full fart nästan hela tiden.

Med det nya schemat är jag betydligt mindre i kassan - mest är man andrakassörska - så mellan varven springer jag mellan mejerikylen, brödet, juice och ostar och så blir det till att hjälpa till i spelet och idag är människor som alldeles rusiga och det spelas på hästar till höger och vänster och någon ångrar sig och man får makulera bongen och gamla Lottokuponger ska rättas och förlängas och så har godiset kommit och det ska också in och en del tuggummisorter har utgått ur sortimentet, jaha, då ska dom reas ut och det nya ska på plats och så där håller det på.

Det är en evig rundgång.

Kvart över åtta är vi klara och har stängt och jag sätter mig på moppen och susar hemåt i kvällsmörkret.

Var gång är jag livrädd att krocka med en älgfamiljen som spankulerar här i närheten och en annan kväll var det inte långt ifrån att jag körde över en grävling som kom springande över vägen.

Man sitter på helspänn; ibland pratar jag för mig själv, så där som jag alltid har gjort och ibland, när jag är ensam och inte ser någon bil, tutar jag lite - så där tut-tut - för att skrämma eventuella djur.

Väl hemkommen bjuder pv på den i särklass godaste kålpudding jag har ätit!
På arbetsbänken ligger Vår Kokbok och han har gått efter recept med sirap och soja i kålen, sen köttfärs kryddat med timjan ..., det var himmelskt gott och så bjöds det på egenodlad potatis, dito med morötter, sallad och tomater .., å, så rik man känner sig!

Och nu är det kväll och jag funderar på att gå och lägga mig.
I morgon är det jobb igen, men inte förrän klockan två, eller halv tre, till sju.

Bilden visar hyllan i rummet som vi kallar för "Gunnars rum".

Fr.v. min mammas mormor, Charlotta,  en liten Anders i Grekland och pv:s morbror - Gösta Pehrson -.

Upphittat ...

I entrén till hotellet där vi bodde i London, upptäcker jag en post-it-lapp som ligger på golvet.

"Men vad gör du mormor ...?" säger Emma när jag böjer mig ner - och så diskret som möjligt - , plockar upp den lilla lappen.

Nu är det ju kanske så att den här bilden är felvänd?

Den kanske ska vara på precis andra hållet, men det tror jag inte.

Jag undrar vad där står ...?

Dagens fönster ...

Ulrika i Västmanland har varit hos frisören och då upptäckte hon den här synen, genom fönstret.

Det blir flera fönster på en gång.

Och en svart katt - det hade nästan kunnat vara pElle -!

Den där känslan ...

.. när man är femton år och aningen blyg och får vara med om detta.

Å, du älskade reskamrat .., vad mitt hjärta blir varmt när jag får den här bilden!

(Turtlan: hon är mittback ,-)

Om vårt tidningsläsande ...

Rexxie i Västerås, säger ...

Och jag har VLT varje dag (och jag begriper inte riktigt varför, för jag läser den nästan aldrig), och DN fre-sön, och SvD fre-sön.

Fredag-söndag läser jag alla tre, måndag-torsdags-VLT bär jag i princip direkt till pappersinsamlingen...

Tur att jag har bra lön... :-)

Ingela i Malå säger ...

Jag har hela mitt vuxna liv haft Norran. Men denna månad är den sista, jag har sagt upp mitt tillsvidareabonnemang. Jag har inte råd och jag hinner ändå inte läsa den. Sen blir det väl mindre och mindre att läsa i den, jag är inte så intresserad av temasidorna om bilar eller TV-spel, mode och annat sånt som fyller ut mer och mer. Jag vill läsa lokala nyheter i lokaltidningen.

Det är andra förändringar av våra prenumerationer på gång. 10-åringen har i dag deklarerat att hon är färdig som Bamseläsare. Efter tjugotre års prenumeration på Bamse är det dags att avsluta den också. Nu tar hon över syrrans KP så får vi se om det finns nånting vettigt för 13-åringen (är långt ifrån säker).

För övrigt läser jag Sveriges Natur, Pedagogiska Magasinet, Språktidningen och Modern Psykologi. Lite slarvigt visserligen när tiden inte riktigt räcker till, men det kanske blir bättre så småningom.  


Gunnar i Jämtland säger ...

Just nu har jag två månaders uppehåll med LT, (Länstidningen, Jämtland.
Jag tycker det är på tok för dyrt med lokaltidningen, den innehåller inte så väldigt mycke läsvärt om man inte är intresserad av idrott. Halva tidningen handlar mest om sport med en massa tabeller hit o dit.
Övriga tidningar som kommer är "Biodlaretidningen" en "Hönstidning" och "STF Svenska Turistföreningens tidning". 

mossfolk i örebro säger ...

Men vilken intressant läsning såhär på lördagsmorgonen!

Jag är uppvuxen med den borgerliga lokaltidningen som kom sex dagar i veckan, samt tidningen Dagen och Dagens Industri. Diverse prenumerationer fanns också -det var pappas olika vetenskapsmagasin och fototidningar. Jag och min bror fick ofta prenumeration på Bamse, Kalle Anka eller Penny i födelsedagspresent.

Annars var det böcker som dominerade mest hemma. Pappa läste böcker om historia eller religion, mamma läste romaner, reseböcker och bibeln och jag slukade allt. Biblioteksfilialen låg på väg hem från skolan och besöktes ofta!

När jag flyttade hemifrån fick jag ett erbjudande om Svenska dagbladet och prenumererade på den under en period, men hann sällan läsa på morgonen -det blev mest en massa extra pappersinsamling att gå med.

Idag prenumererar vi på en korsordstidning som maken brukar få i present. Nyheterna läses på internet och många gånger har vi övervägt en helgprenumeration, men än så länge har annat prioriterats...

annannan i Portugal säger ...

I mitt föräldrahem var (och är) lokaltidningen Ystads Allehanda. Bara den och Skånska Dagbladet täcker området, och Skånskan hade man inte för det var en centertidning. (YA oberoende liberal.).
Grannen hade Sydsvenskan och jag fascinerades av att den hette Sydsvenska Dagbladet Snällposten.
Snäll hade ju för mig bara en betydelse och den verkade inte tillämplig på en tidning.

Så fanns Vi och ICA-Kuriren som mamma prenumererade på, och Land och Annonsbladet som pappa hade. Och Kamratposten till mig.

Från det att jag var i tonåren och framåt brukade mamma köpa DN på helgerna.
Vi löste ofta korsordet tillsammans.

På egen hand har jag oftast varit utan prenumeration och köpt tidningen på helgerna.

Nu har vi en dagstidning, Público, fredag-söndag som P läser och två veckomagasin med nyheter, portugisiska Visão och engelska Guardian Weekly, som jag läser.

Tyvärr har jag inga tidningsläsningsrutiner annat än när jag är ledig eller reser. 

Eva på Frösön säger ...

Jag är uppvuxen med DN och Östersunds Posten. Pappa köpte även någon kvällstidning ibland. Och han prenumererade på VI och ICA-kuriren.

Numera prenumererar vi enbart på Östersunds Tidningen.
Har haft en del tidningar genom åren men allt är så dyrt så vi har minskat ner till enbart lokaltidningen.

Ja, jag får Kyrkans tidning en gång i veckan. Den prenumerationen får jag av församlingen då jag är med i kyrkorådet och de vill att vi ska hålla oss ajour med vad som händer i Svenska kyrkan.

F ö så läser jag DN på nätet. När vi bodde på landet och maken var i bonderibranschen prenumererade vi på Land.

Cecilia N säger ...

Alltid lokaltidningen på respektive ort.
Men på makens korridor hade de DN så den har jag också haft en period med.

Den nu lokala tidningen har en del att önska vad gäller stavning, meningsbyggnad och kunskaper i statistik, men den rapporterar i alla fall nödtorftigt om vad som sker.

Massor av böcker och en mamma som så småningom jobbade på bibliotek är jag uppvuxen med.

Mormor hade Hemmets Veckotidning och mamma tog hem Svenska Journalen och Kamratposten från bibblan. (Hon jobbade på en filial som hade öppet två dagar i veckan. Då hann man läsa mellan öppettiderna.)

Numera sedan ganska många år har jag även Kyrkans Tidning.

Anne i Mantorp säger ..

Hos mig dimper DN ner fredag, lördag, söndag och då är det lite fest. Tidningen läser jag långsamt, det finns så många bra artiklar och Hanne K tycker även jag mycket om.

I mitt barndomshem var det pappa som läste och då Expressen och hårdkokta kioskdeckare. Det fanns inte mycket böcker i vår bokhylla. Jag minns ett lexikon i många band och några biografier, det är allt.

Så jag började gå till bibblan så fort jag kunde läsa och fortfarande läser jag böcker så mycket jag hinner. Mestadels vid sovdags, kan inte somna utan en bok.
Anne i Mantorp 


Anna-Lena säger ...

När jag växte upp prenumererade vi alltid på lokaltidningen och ända sedan jag flyttade hemifrån och till Stockholm har jag prenumererat på DN, under en lång period som pressekreterare hade jag även Svenska Dagbladet och båda tidningarna lästes på morgonen. 

Även nu går jag upp så tidigt att jag hinner läsa (eller åtminstone bläddra igenom) hela DN innan jag går hemifrån.
 
Biblioteket besökte vi varje vecka under min uppväxt och böcker är något jag absolut inte kan leva utan, även om jag numera oftast köper begagnade pocketböcker (på engelska) som jag kan slänga eller ge bort när jag läst.

Gillar för övrigt också Hanne och hennes resonemang även när jag hade med henne att göra i tjänsten och min myndighets åsikter inte var desamma som hennes. 


Monet säger så här ...

Intressant fråga tycker jag. I mitt borgerliga föräldrahem fanns Svenska Dagbladet så den är jag uppuxen med. Jag har varit prenumerant på den sedan jag flyttade hemifrån och fram till vår franska flytt 2008, bra många decennier alltså. Det var en av de saker jag oroade mig mest för - hur skulle jag klara mina ändrade morgonrutiner med frukostbricka och svenskan i pappersformat? 

Det gick över förväntan. 

Jag har helt övergått till franska tv-nyheter även om vi ett tag prenumerade på Var Matin, den lokala tidningen härnere. Men vår by är så liten att det stod mycket lite om den, den är mera fokuserad på de större städerna här. 

När jag var liten fanns inga tidningar av typ Hemmets Veckotidning, Allers eller så. Dom läste man hos kompisar minns jag. Det var Veckojournalen som gällde och de skribenter som då var aktiva på 50-talet. Viola, Kid Severin och förstås många fler jag inte minns. Min pappa fick tidningen Motor där det fanns en serieruta som jag gillade. Kanske någon gång att det fanns några utländska magasin typ Life också. Vi har också alltid haft lokaltidning, skånetidningar när vi bott där, Norrköpings Tidningar när vi bodde där. 

Tidningsläsandet var viktigt men bokläsandet ännu viktigare. 

I vårt vardagsrum fanns hyllväggar med böcker, massor faktiskt. Min pappa hade en faiblesse för amerikanska deckare under en period men det var mycket av dåtidens skönlitteratur som gällde. Hos min mormor och farmor och farfar var det samma sak - spännande att gå på upptäcktsfärd bland böcker som egentligen inte var barnlitteratur. 

Låna på bibliotek gjorde vi enbart under somrarna i Torekov, vi bodde mitt i centrala byn en knapp minut från biblioteket så då kånkade jag hem massvis med böcker och läste under regniga somrar. Senare köpte man egna tonårstidningar då och då, har faktiskt glömt vad de hette. Fickjournalen, kan det vara så? Och någon som hade stora utviksplanscher med dåvarande tonårsidolerna som hamnade på väggen. 

Varje jul och födelsedag var det bokpaket. Bland Tomtar och Troll förstås men också Sherry Ames, Fem-böckerna, Biggles, Det susar i säven, Anne på Grönkulla, Boken till Dig, Fem syskon, ja allt som var aktuellt då. Jag var en bokmal, började läsa tidigt och fick inte läsa på kvällarna i sängen annat än till en viss tid. Jag fortsatte att läsa med ficklampa under täcket!! Man kunde förstöra ögonen sas det.

Inga kvällstidningar förekom hemma, själva har vi köpt då och då, oftast i väntan i färjekön eller om det hänt något riktigt smaskigt. Innan Frankrikeflytten hade vi Svenskan och Norrtelje Tidning där jag själv skrev kolumner i flera år. DN har jag aldrig kunnat förlika mig med - det är naturligtvis bara fördomar och vanans makt är stor!

Numera läser jag tidningarna på nätet. Det jag saknar är familjesidorna med födda och dödda och känslan av tidningsprassel i händerna. Härnere har det blivit lite si och så med bokläsandet - det finns så mycket annat att göra - men är jag inne i bokläsarperioder läser jag nog minst en till två böcker per vecka. Så Bokus i Sverige är nöjda med mig!!

Numera har min mamma övergått till helgprenumeration på Svenskan. För korsordets skull om inte annat. Men har veckoprenumeration på lokaltidningen NST, Nordvästra Skånes Tidningar. 

Förr när vi jobbade i eget företag hade vi ett antal branschtidningar plus Dagens Industri och Veckans Affärer förstås. Himla skönt att slippa!!

Kattis sa...

Jag har alltid haft god tillgång till tidningar. Under min uppväxt var det de borgerliga hemma i stan, och de röda hos morfar på landet. Veckotidningar och månadsmagasin bytte man med grannar, och de som man inte fick läsa, de hittade man i containern bakom tvättstugan.

När jag flyttade hemifrån fick jag under många år en prenumeration på Nerikes Allehanda i julklapp av min pappa, och jag köpte oftast också kvällstidningen.

Nu har jag slutat att köpa kvällstidningar och överväger på fullaste allvar att säga upp den lokala morgontidningen, som tappat det mesta vad det gäller kvalitet. Helgprenumeration på Svenskan och DN blir nog min melodi framöver.
Glömde...
Böcker hade vi gott om hemma, och så besökte vi varje vecka biblioteket eller bokbussen. 

cruella sa... 

I mitt barndomshem fanns den socialdemokratiska Länstidningen och så köpte pappa Aftonbladet varje kväll. Numera får han bara köpa den på fredagar;-) Då är det visst korsord. Så dessa tidningar är jag uppvuxen med, och det grundlade ju det dagliga tidningsläsandet som jag ALDRIG skulle ge upp.

Jag har själv prenumererat på DN utan uppehåll annat än för utlandsboende i snart 25 år. Vi har även Svenskan sen nåt år tillbaka. Men aldrig några kvällstidningar, huvva.

Min mormor och moster hade Hemmets journal och ibland Året runt och på den tiden var åtminstone Hemmets journal härligt smaskig med avdelningar med vidriga brott och sånt. På torpet där min pappa vuxit upp och som släkten fortfarande hade kvar fanns högvis med Lektyr, Fibban och Nordisk kriminalkrönika i vindsskrubbarna. Bra grejer tyckte vi 12-13-åriga kusiner och tremänningar.

Böcker fanns det inte gott om i föräldrahemmet, det såg ut ungefär som du minns det, men pappa och jag åkte till bibblan varje tisdag och lånade HÖGVIS. Det gör vi fortfarande, fast på varsitt håll:-)

På spåret ...

Hos Kattis får man fundera över vart familjen är på väg ...

Skynda er att gissa .., men börja nerifrån och gå uppåt!

Tidningsglädje ... (å, vilken lockande rubrik!)

Nästan det bästa med att ha lediga mitt-i-veckan-dagar, det är att man hinner läsa dagstidningen och då menar jag .., man behöver inte bara skumma igenom så där i all hast, nej, man kan lägga sig på soffan Ektorp och vid ens fötter ligger en svart hund som heter Harry och läslampan är riktad mot tidningen, precis perfekt ., dom rosa läsglasögonen har nödtortigt putsats med hjälp av blusens nederdel och så kan man sätta igång.

På helgerna känns det annorlunda. 
Då är det mer självklart att man ska vara ledig.

Och nu är det alltså fredag och jag har druckit kaffe och kalasat på en macka och därefter ägnat någon timme eller mera åt DN och jag fylls av en sån oändlig tacksamhet över att ha en dagstidning!

I min barndom fanns under en period såväl Stockhloms-Tidningen, samt Norran (Norra Västerbotten) och så småningom enbart den senare.

Var kväll vid sjutiden gick pappa till kiosken på Storgatan och köpte Aftonbladet (och ibland en rulle Center choklad, eller en punschflaska, ni vet, dom där små med socker inuti) och jag minns honom också läsande (ja, tittandes i ....,-) Fib Aktuellt och bildtidningen Se (som jag älskade!).

Mamma hade Svenska Journalen, så småningom också den kristna tidningen Dagen, och på 70-talet även  Det Bästa.

För övrigt var det inte mycket bevänt med litteratur i huset på Ringvägen 29.
En bokhylla fanns förstås, men där stod mest gamla böcker från bokklubben Svalan, där fanns några stora lexikon ochså mammas böcker från sjuksköterskeskolan (en dröm för en liten Elisabet som satt på ryamattan och storögt läste om sjukdomar med underliga namn som Elefantiasis!).

På en särskild liten hylla låg Svensk Jakt.

Och nu är det ett annat liv; jag är femtioåtta år och kan fortfarande känna den där ilningslädjen över att hålla i en tidning ..., och det är höst och regnigt och jag ligger på soffan Ektorp och läser DN och efter att ha studerat sidan 39 beslutar jag mig för att beställa en bok som heter "Välj rätt! en guide till bra beslut", skriven av Katarina Gospic - den artikeln, som handlar om författaren och hennes bok - är riktigt intressant!

Jag läser även om den för mig så sympatiske Leif Pagrotsky (s) och vad han tycker och tänker ..,  där finns en artikel som berättar att 100 000 stockholmare är drabbade av lungsjukdomen KOL (något som även pv:s föräldrar hade, båda hade varit flitiga rökare ...) .., Åsa Moberg har skrivit en krönika som handlar om att "Den kreativa kraften tillåts inte komma loss" - synnerligen läsvärd -, ja, så där håller det på. 

Och så njuter jag av underbara ledarskribenten Hanne Kjöller, som, enligt mitt sätt att se det, alltid har så kloka funderingar!

Helt ärligt tycker jag att hon är outstanding!

Så ..., kan en morgon med dagstidningen te sig! 

Hur var - eller är -, det hos dig?
Du får mer än gärna berätta!

Dagens fönster ...

Det skulle bli ösregn mest hela dagen, meddelade SMHI på onsdagkväll.

Men på torsdagen - som var igår - fullkomligt flödade solen och strålade in genom fönstret i Eckes lilla stuga, den som jag tycker är så alldeles oerhört vacker.

Idag däremot,faller regnet i landet Halland.

"Hej det är från Sportspegeln ..."

För flera år sedan, tio kanske, brukade jag ringa till Emma och låtsas att jag var reporter från Sportspegeln och så intervjuade jag henne och frågade hur matchen hade gått och allt som reportrar frågar om .., ni vet, "hur känns det ..?"

Å, vad hon tyckte att mormor var fånig!

Men den där "hur-känns-det-frågan" ...,den skulle jag vilja ställa just idag.

Jag skulle vilja fråga hur det känns att vara lagkapten för flicklandslaget för flickor födda 1997 .., och få gå in på arenan i Ockelbo och hålla en tös i handen och sedan spela match mot Norge som vinns med 4- 1 och sist av allt få skriva autografer!

Nog måste det väl vara nästan-höjden-av-lycka för en ung tös på femton år!

Den där glädjen ...

Tänk, så många olika saker som gör oss glada!

Här kommer en liten sammanfattning av förra veckans glädjestunder.

Det var Ann i Göteborg som hade börjat en textil överkurs och nu hade gjort ett besök på Textilhögskolan i Borås .., Anna-Lena How i Tumba, hon hade varit med familjen på Kreta och upplevt ett jordskalv - 5 på Richterskalan - och legat och solat på de allra ljuvligaste stränder .., Lena i Gävle hade varit i Italien .., hon hade suttit i en gondol i Venedig och stått under Julias balkong .., Kattis var lycklig för att sönerna äntligen  hade börjat somna i vettig tid på kvällarna .., Åsa i Helsingborg var glad över att för en gångs skull ha maken på hemmaplan ., ja, det hade öht varit en fin sensommarhelg på sydkusten ..., AP berättade om helgen i Skåne ..., Agnetha i Skellefteå hade åkt till Obbola utanför Umeå och umgåtts med barnbarn - lycka på hög nivå! - .., Anne Mantorp menade att pensionärstillvaron lätt blir enahanda och det är inte så enkelt att plocka ut nånting extra-extra-roligt, men hon hade fått besök av sin bästa väninna och hennes lilla hund och man hade plockat kantareller och allt detta hade skänkt Anne sån glädje!

Ulrika i Kopparberg hade färgat garn, haft yngste sonen på besök och gått på skogspromenader med Max! Lilla B hade glömt att skriva vad som var bäst, men fick vara med ändå och Eva på Frösön vittnade lyriskt om barfotafötter i stövlar och långa promenader på vidsträckta åkrar .., och Cecilia N i Härnösand hade deltagit i "spinnaoffentligtdagen" och Turtlan i Värmland hade tillbringat en kväll i båten och sett vad hon trodde var en häger flyga förbi - ja, den hade i alla fall långa ben -, skrev hon ..., och Eva i Tyresö menade att en av veckans höjdpunkter var dovhjortarna som så oförfärat hälsade på i familjens radhusträdgård och sportigajenny hade varit på kick-off där mycket gick på tok, men ändå, det hade varit bra!

Min egen glädje var badet i havet.

Tack till er alla som så generöst delar med er!

Dagens fönster ...

... kommer från Bohuslän, närmare bestämt från Monica i Lysekil.

Så här skriver hon:

Här kommer emellertid två fönster från uterummet i Lysekil från sommaren.

Det är speglingar av hus mm i glasdörrarna...

...om du undrar hur bilderna är tagna/hur omgivningarna ser ut.

Huset ligger med utsikt mot havet/skärgården i motsatt riktning av dit jag fotograferat.

Havet är bara några meter undan!

Nu har det blivit lite höst i luften, men i dag har det varit mycket sol inimellan!

Och luften blir ju så mycket klarare när det blir höst och kyligare!

Hälsningar från Monica i Lysekil

(mitt i en dundrande förkylning - ännu ett hösttecken!?)

Och här är vinnarna ....



Stort grattis till er båda!

Förstapriset - den där lilla kylskåpsmagneten med filurig text på - den går alltså till Kattis, som berättade om sina två pojkar som äntligen hade börjat somna före 21.30 på kvällarna! 
Stor lycka! 

Tröstpriset - en liten brosch från STORARTAT - går till AP, ja, "min" AnnaPanna. 
Hennes bästa var helgen i Ystad där det var födelsedagskalas för mina barns pappa som blev 60 .., en helg som innehöll allt från god mat, till trevligt sällskap och långa promenader längs havet.

Nu är det bara att ni börjar grunna på den här veckans bästa!

Dragningen är klar ...

... nu ska filmen bara laddas upp.


Kl. 19.19 är 22 % klart.

Kl. 20.13 är  63 % klart ...

Kl. 20.59 är 97 % klart ...

Höst ...

Just nu ösregn.

Och sol.

Först ...

... blir det massage på jobbet. 

En gång per månad får vi subventionerad massage av en vänlig herre på 46 år och jag har tackat nej hittills, mest för att jag helt enkelt är för blyg .., ja, så illa är det, men jag har ingen lust att ligga halvnaken inför en totalt främmande man (kanske om jag hade varit väldigt stilig i kroppen ...), men så frågar jag om han kan tänka sig att massera mina ben och det kan han och då ..., då tackar jag "ja".

"Men inte masserar han väl bara benen ..?" säger en av arbetskamraterna och jag säger att det kan väl inte spela någon roll för honom och det gör det inte heller.

"Tvärtom, det är rätt skönt med omväxling, det blir mest ryggar", förklarar massören.

Jag får ligga på mage på en smal brits och så knådar han lår och vader och hittar diverse små knutor, allt medan vi pratar om crossfit, om cykling (bra för knäproteser), om klimatet människor emellan när det gäller Halmstad - Falkenberg (vi är eniga om att det är ett mjukare klimat i Falkenberg) .., vi pratar om korsbandsoperationer, om London och trappor och att det känns som höst.

Efteråt blir det småsurr med arbetskamraten som strååålar av glädje; ty det verkar som om hon och maken nu har blivit med hus och hon är så överlycklig så det ser ut som om hon skulle gå i bitar!

Och sen kör jag hemåt och vid Backalyckan ser det ut så här på himlen och det blåser friska vindar!

Jag tar harry på promenad, träffar några av grannarna som bor närmast havet till och får veta att deras granne har dött - "du vet säkert vem det är ...?" säger dom och jag känner igen namnet, men kan inte frammana bilden av mannen.

Länge står vi där nere på vägen och vardagspratar.
Mest om dialekter .., om Skåne och Halland och att det numera tycks blåsa så våldsamt.

Och så berättar frun att natten mot idag, det var vid fyratiden i morse, var det som ett pärlband av ljus ute på havet.

"Det var fiskebåtar som låg på rad .., du skulle ha sett så läckert det var!" säger hon leende.

Sen går jag hemåt, hämtar DN från postlådan, konstaterar att min I-phone redan har återvänt från lagning och nu ska jag lägga mig raklång på soffan Ektorp och bara  n j u t a  av ledig dag.

Av  t r e  lediga mitt-i-veckan-dagar.

Blodtrycksmedicinen har jag skippat i väntan på den nya.
Det tycks gå bra det med.

Framför tv:n ....

Fritt från Botox. Så UNDERBART!

Det har varit neddragningar på jobbet; tidsmässigt.

Nästan alla har fått färre arbetstimmar, nu, när kundtillströmningen inte är tillnärmelsevis så våldsam som under sommarmånaderna.

Man kan bli orolig för att lönen ska minska betänkligt, men en sak är verkligt bra: plötsligt finns där tid över för reflektioner.

Man hinner helt enkelt tänka.

Och man hinner med tv-program som man inte vill missa .., bland annat tittar jag på en intervju med underbara Linn Ullman.

I intervjun talar hon svenska, men hon säger - och hon säger det flera gånger - att norskan är hennes modersmål, på svenska talar hon mer som när hon var yngre, rösten blir ljusare och hennes ordförråd är betydligt mindre.

Ibland under intervjun, men inte ofta, faller hon in i norskan och då skyndar sig intervjuaren och säger att ååå, hon (Linn) talar så bra svenska, det går så bra så.

Varför säger hon inte tvärtom?

Varför låter hon inte henne fortsätta med det som känns bekvämt för henne?

Norska är ju inte som kinesiska eller ryska ..., skulle man dessutom missa något ord, så förstår man väl ändå sammanhanget?

Det finns människor (hej kära Ingrid i Falun!) som tycker att i SVT borde det absolut inte få talas skånska eller andra "knepiga" dialekter.

Jag tycker precis tvärtom!

Och gärna norska!

Ett ljus i mörkret ....?

Om man, bland allt annat elände här i världen ..., där hysteriskt ilskna män hotar med mord och sätter eld på byggnader .., och där andra vettvillingar ser som sin huvudsakliga uppgift att provocera så mycket som möjligt .., där oliktänkande människor sätts i fängelse utan dom .., ja, om man mitt i denna röra då får höra talas om en president som verkligen tycks vilja ta sig an sitt lands problem på största allvar, och som bland annat säger sig vilja få bort korruptionen, ja, till och med pratar om nolltolerans mot korruption, då kan man inte annat än hålla tummarna.

Så det gör jag från och med nu.

Håller tummarna för Somalias nyvalde president, Hassan Sheikh Mohamud.

Och så kan man bli glad och lycklig av att titta på lilla prinskorvmadamen Nelly som skuttar omkring på stranden i Skåne ...... 

Skutt-skutt!

Dagens fönster ...

Hej Elisabet.

Nu var det ett tag sen du fick ett fönster från mig. 

 

Jag skickar dig ett väldigt vackert sådant. 

 

Det finns i ett gult hus, också på en kulle på käraste ön Blidö. 

 

I huset bor goda vännerna E och G och de tar alltid så gästfritt emot sina gäster. 

 

Här stod vi ett par dagar med husbilen i somras och bilden är tagen framåt kvällskvisten strax innan vi äter en god middag.

 

E. kommer ursprungligen från Tyskland. Man ser det inte minst på de skira vackra spetsgardinerna som finns i hela huset. 

 

Stilla frid råder här. 

 

Monica.

Och så ett kvällsfönster ...

Hej Elisabet!

Nu är det vår yngsta dotter Sara som förärar dig en fönsterbild.
När jag såg bilden på hennes fb-sida frågade jag direkt om jag kunde få skicka den till dig. Det gick jättebra.
Sara är i Skottland och jobbar som au-pair under ett år, strax utanför Edinburgh.
Familjen har varit bortresta några dagar och då bokade Sara in sig på en bussresa till de skotska högländerna.

Bilden är tagen från hennes hotellfönster i den pittoreska hamnstaden Portree på den skotska ön Isle of Skye. När jag ser hennes bilder från resan känner jag att dit vill jag åka.

Påminner mycket om Island. Kargt och himmelskt vackert.

Kram Eva

DBIV för sportigajenny ...

Hej Elisabet!

Förra veckans bästa är nog den där båtturen som vi gjorde i samband med Kick-offen i fredags. '

Vi åkte delvis i ösregn och rejäl blåst, på norra och södra Bunnsjön. Det var meningen att vi skulle åka lite på sjön Ören med, men det var för lågt vattenstånd så vi kom inte under med båten...

Självklart så var det kul att träffa de övriga inom Destinationen, nu har jag ju ett ansikte till namnen som jag pratat med. Ja även de andra. Och jag känner mej redan som en i gänget!

//sportigajenny

Tisdag ...

Skyfallsliknande regn på morgonen som följs av strålande solsken.
Hög, klar luft.
Ljuset är skarpt.

Jag pratar med vänlig dam på vårdcentralen.
Vi är födda samma år, säger hon och jag hör leendet genom luren.
Avståndet är tio kilometer - rent fysiskt - men inte själsligt.

Den vänliga säger att jag kan få träffa doktor M, hon med alla konsonanterna .., och jag svarar "aldrig i livet!"
Det var den läkaren som var så snorkig och inte ens hälsade, nätack, jag väntar tills någon annan har tid.
Kanske hade hon bara en dålig dag .., PMS ..., eller hade vaknat på fel sida, men det hjälps inte.

Sen lång promenad med harry.

En enda liten fågel sitter på telefontråden, annars är det tomt.

Åkrarna är stubbade.

På marken ligger våta löv.

Helt ljuvliga bilder ....

... hittar man här.

Dagens fönster ...

 

... finns i Västmanland och då vet ni ju förstås ..., just det. 

Ulrika.

DBIV  för Ann i Göteborg ...

I veckan (läs: förra veckan) har det hänt en del, men det som var bäst var nog ändå besöket i Borås och Textilhögskolan.

Jag sökte en del kurser i höst men blev reserv i två- och tresiffriga tal på de allra flesta.

Men en kom jag in på “Textil översiktskurs”.
Det är en distanskurs på kvartsfart och det lät som ett väldigt lagom tempo för min del.

Nu var det dags att åter bli student och det var med lite myror i magen (faktiskt) som jag startade resan med buss 7.30 (vilket är mitt i natten för en nattuggla som jag).

Henrik (äldste sonen, som redan är student på nämnda högskola) mötte sin mamma vid bussen och följde mig hela vägen till skolan. Ett historiskt foto togs vid ingången, när han vinkade av mig och fortsatte mot sin egen föreläsning.

Det blev en lång dag, men en rolig sådan:

Det tog inte lång stund innan jag såg att jag kunde vara mamma till alla de andra studenterna på kursen. Men jag träffade flera supertrevliga människor, som jag fikade och åt lunch med.

Kort intro om materiallära och sedan en heldag om “Trikåteknik”. Tänk att det finns så mycket att säga om trikå!! Det blev också ett snabbesök i stickeriet där vi fick se stora stickmaskiner i aktion  både rundstickmaskiner och sådana som stickade fram- och tillbaka. Vilket buller!

Jag kom att tänka på min farmor Josefina som i förra seklets början jobbade på “Doffelen (så uttalas det i Malmö)” (yllefabriken) i Malmö och vilken ljudnivå det måste ha varit där i fabriken.

Efter dagens föreläsningar bjöds jag på middag hemma hos H. och på kvällen gick bussen tillbaka till Göteborg igen.

Jag behövde inte vaggas till sömns den natten!

Ann.

Bara så ni vet ....

Så blir det dragning i lotteriet i morgon, onsdagkväll.

Eftersom jag så gott som alltid arbetar kväll, så ses vi inte så mycket under veckorna, herr Notarrius Publicus och jag själv. Jag kommer hem vid halv nio, han ger sig av klockan sex på morgonen.

Men nu väntar tre lediga dagar på raken för mig (och sen jobbarhelg), så då ska vi klämma in lotteriet!

Ett tröstpris kommer att finnas också .., ett fint sånt, sponsrat av Ann i Göteborg.

DBIV för Anna-Lena How ...

Det är svårt att peka på något som var absolut bäst förra veckan (och förrförra) eftersom vi rest runt på Kreta och gjort så mycket som varit härligt.

Bästa maten: Hotell Glykeria strax ovanför Elafonisi. Deras fyllda champinjoner var suveräna och de friterade zucchinibollarna också.

Bästa stranden: Elafonisi är ju oslagbart vackert, men väldigt mycket folk. Agios Ioannis på den lilla ön Gavdos var också härlig.

Mest spännande: Jordskalvet när vi var på Gavdos 1 mil från epicentrum och drygt 5 på richterskalan

Mysigaste rum: Ifgenia studios i Chania.

Dyrast mat: Venetianska hamnen i Chania.

Svettigast: Vandringen ner till Europas sydligaste punkt på Gavdos, Tripite.
En timme ner och en timme och en kvart uppför i gassande het sol.

Hälsningar Anna-Lena.

// Det är tur att lotteriinspektionen inte har hört av sig, för lotteriförestånderskan - undertecknad - hade helt missat Anna-Lenas bidrag som verkligen hade kommit i tid igår! Förlåååt Anna-Lena! 

Det är klart att du också ska vara med i skvalpandet!

Aktuellt eller Rapport ... 

Jag tror att världens män håller på att förlora förståndet.

Det bränns flaggor och ska dräpas till höger och vänster och nu höjs belöningen för den som tar död på Salman Rushdie och kineserna är arga på japanerna.

Borde inte lugnande medel kunna delas ut till alla våldsamt upphetsade män?

Några rasande kvinnor har jag inte sett till.

Ännu.

DBIV för AP ....

Lilla Nelly och Anna på stranden i Mossby ...

"Helgen i Skåne där pappa firades välförtjänt.
Allt var så lagom.
Härliga middagar, härligt sällskap, härliga prommisar vid havet och härlig bilresa upp med många stopp, bl a hos er :) "

Lilla B ..... 

... är också med, skriver hon, men har glömt det här med förra veckans bästa ,-)

Om du läser det här, så kan du väl skriva ner vad du tyckte var bäst förra veckan.

DBIV för Kattis (lilla vrå ...)

Det bästa som hänt mig i veckan, det är att båda mina pojkar har somnat innan klockan 21:30 varje kväll.

Barnen som aldrig sover har minsann börjat att sova, och det i synk!

Det Bästa i Veckan ... (eller förra ..)

Det här är alltså veckans vinst i Uppmuntringslotteriet, ja, jag kallar det för ett sånt.

En kylskåpsmagnet inhandlad på Portobello Road i London .., och jag älskar texten .., det ser ut som om någon har skrivit detta på en tunnelbanestationsvägg.

Följande ligger just nu och skvalpar i skålen:

Ulrika i Västmanland

Cecilia N i Härnösand

Eva på Frösön

Eva från Tyresö

Agnetha i Skellefteå

Turtlan i Karlstad

Lilla B i Västmanland (fast hon har glömt det där med bäst-förra-veckan ..-)

Ann/Pralinen i Helsingborg

Lena i Gävle

Ann i Göteborg

Anna-Lena How i Tumba

Anne i Mantorp

AP på Ekerö

sportigajenny i Småland

samt

Kattis (lilla vrå ...)

Vill någon fler vara med, så stängs lotteritunnan klockan 21.00 ikväll, sen är det stopp och belägg.