DBIV för Ann i Göteborg ...

...är utan konkurrens den fina “rapen” som sönerna Henrik och Anders spontant satte ihop 

på Facebook, när jag publicerade bilden på färgen i min nya syateljé.

 

Jag blev så himla glad och nästan tårögd.

Det är Henrik som skrivit de första två raderna och sedan skiftades de om.

 

PS Rules with an Iron-fist harder than Hussein syftar på Saddam Hussein. Det fattade jag inte först.Ds.

 

 

Like a pro in the game/
No better yet, better then a hall of fame

My mom is everythin' but lame/
don't ever do nuthin' the same

 Ignite the whole place like a spark and a flame/
Blasting through like a fire truck the names to blame

 

She gown' make so much money she'll make it rain/
Rules with an Iron-fist harder than Hussein!

So what you sayin?
You better not playin
You better be payin
Or bullets starts spraying

 

Feat. Henke och Anders 

 

Hälsningar Ann/ STORARTAT

DBIV för Turtlan i Karlstad ...

Häromdagen åkte vi båda två kollegor på ett gemensamt besök hem till en patient en timmes körtid uppöver.

Kul med sällskap när tid och behov till att vara två fanns.

Efter besöket kurrade magarna på oss! Åkte till ortens bästa lunchställe. Kollegan läste menyn lite snabbt och jag gick på toa.

- Vad tar Du... blev min fråga utan att läsa menyn.
- Fläskfilé blev svaret.
- Ok, samma här då.

När sen maten kom in fick vi oss ett gott skratt, för det var värsta "grovarbetarkalorilunchen".

Ingen av oss hade läst det finstilta...
Men gott var det och mätta blev vi!

Länge!!!

Sen så ingick glass och kaffe också.
Det var inte bara bilen som rullade hemåt sen....

Turtlan.

// Elisabet säger: å, läs hennes varmhjärtade inlägg här!

DBIV för Ulrika i Västmanland ...

Foto: Ulrika

Först ut den här omgången är Ulrika!
Hon har alltså mejlat sitt den här veckans bästa till bisse151@gmail.com och även skickat med en bild.

Så här skriver hon:

"Veckans bästa är tveklöst vår nya familjemedlem: världens sötaste lilla kattfröken. :-)

Odöpt än så länge, fast det lutar åt Stickan.

En annan höjdpunkt är hela veckan egentligen: Chrille bor här på heltid denna vecka och veckan som kommer, för han gör sin prao hos mig. Dessutom har Andreas flyttat hit, eftersom han fått jobb i Örebro med långa arbetsdagar.

Härligt!

Och fredag-söndag har Madde också varit här, så himla roligt!"

// Elisabet säger:  minnesgoda läsare kanske kommer ihåg hur det var när sigge nilsson kom till det gula huset och hur han testade pElles tålamod ...., om inte, kan ni friska upp minnet här.

 

 En liten sigge nilsson .., titta, så lik varandra dom är, han och Ulrikas lilla kattfröken!

DBIV och lite annat ...

Vi hade lösa planer på att åka in till Halmstad och titta på den franska filmen som fått så bra kritik (jag är inte alldeles säker på att jag kommer att tycka om den ...), men regnet öste ner och hur det nu kom sig, så stannade vi hemma. 

När jag beställde filmen "Flyttfåglar" till lotteriet, så passade jag även på att köpa två exemplar av tv-serien "Dubbelstötarna", vilken vi såg i början av 80-talet, tror jag. 

Ååå, jag minns hur vi skrattade och hur fullkomligt underbar jag tyckte att Björn Gustavsson var i sin roll som studierektor Bertilsson.

Men allt är inte som man minns .., en film som jag en gång tyckte var så himla bra, den har jag ingen känsla alls för trettio år senare .., och det var väl det jag tänkte på när vi satte i den första dvd:n (av 2)  och så slog vi oss ner i soffan Ektorp, släckte lampan och började titta. 

Vi blev sittande i totalt  t r e  timmar och tänk, jag tyckte att den - i stora delar - var lika rolig som då! 

På omslagets baksida står så här ..."en skön dialog väl förvaltad av speciellt Frej Lindqvist". 

(Frej L. är förresten gift med en malåtös, Christina, dotter till Ellen och hennes man, vilka drev biografen Forum hemma i Malå!)

Nja, jag tycker att studierektorn är helt fantastisk i sitt minspel ..., han behöver inte säga just nånting, så förstår man ändå! Och en ung Dan Ekborg är också himla bra! 

Den här filmen blir förstapriset i DBIV i veckan som kommer. 

Och har ni sett den och känner att näää, det här är inget för mig, så får ni gärna hojta, så låter vi den gå vidare till någon som   k a n s k e   vill ha den.

Cecilia N skriver på sin sida att det finns blogglotterier där man får två lotter, alltså dubbel vinstchans, om man gör reklam för ett specifikt lotteri. Så är det ju inte här. 

Jag vet att jag har förklarat förut, men jag gör det igen: det här är  b a r a  ett låtsaslotteri utan allvar .., jag har inte minsta ambition att det ska växa och bli jättestort och ingen behöver göra reklam för det heller .., det är ju bara på skoj! 

Vinsterna är sånt som bloggvänner har skänkt (tack snälla, rara!) eller sånt som jag hittar och som är billigt och lättöverkomligt och inte väger så mycket.

Ja, nu vet ni och börja nu grunna på vad som etsade sig fast i ert minne, ja, under veckan som gått!

Igårkväll ... 

... drabbades jag helt plötsligt av våldsam hemlängtan.

Det var den här underbare mannens fel.

Söndagsfönstret ...

Hej!

 

Vid det här fönstret har August Strindberg stått och tittat ut många gånger! 

 

Det är nämligen från hans våning i Blå tornet på Drottninggatan i Stockholm. 

Han bodde där sina sista år 1908-1912.

 

Och den som viftade med håven och fångade fönstret, det var den här madamen.

I hemtidningen ....

Familjesidan, avdelningen dödsfall.
En bild på en filurigt leende kvinna.
När jag läser de två sista styckena, blir jag alldeles varm i hjärtat.
Så här står det.

"Gertrud utbildade sig till lärare i Umeå och tjänstgjorde första året på Norrbyskär. Sedan fick hon arbete i Skellefteå och jobbade resten av sin yrkesverksamma tid inom kommunen.
1942 gifte hon sig med Bertil och fick två barn, Carin och Klas. Med tiden har hon fått både barnbarn och barnbarnsbarn som hon värnat om in i det sista.

Gertrud hade en stark självkänsla, stod stadigt med båda benen på jorden, var arbetsam och flitig och såg lösningar på alla problem, något som hon lärt sig av sin mor Hilda.
Hon var liksom sin mor klok och osjälvisk och vi efterlevande känner stor tacksamhet över allt hon har gett oss.

Vi ler då vi tänker på hur envis och tjurig Gertrud var som klättrade på trappstegar med tjocksockar, tog körkort då hon fyllde 60 år och balanserade på blombänkar då hon tålmodigt torkade fönster, flera år över nittio. Hon var sannerligen en ung och fördomsfri själ med massor av positiv energi att dela med sig av till sina medmänniskor.

Vi känner hennes närvaro ute i Boviken där hon älskade att vara om somrarna. Så många somrar som hon har sprungit på stenplattorna, solat på stranden, spelat kort när det regnat, öppnat surströmmingsburkar, krattat, planterat blommor – alltid med ett leende på läpparna, alltid med sådan värme och kärlek till naturen och till hennes familj."

Och vinnarna är ....
Den här veckan kändes det som om det var ovanligt många som var med i lotteriet.
(Vinnarna presenteras längst ner i inlägget, om ni har bråttom och inte orkar läsa ...).

Där var Kerstin i Dalarna vars dotter med pojkvän äntligen hade fått egen lägenhet, nu skulle det minsann bli många tomma ytor hemma hos Kerstin och då svarade ellem så här i en kommentar: "det är emot naturen med tomma ytor, exempelvis rensade rabatter ..", vilket fick mig att le.

Och Lena i Gävle hade, tillsammans med en kompis, besökt sin dotters fritidshus i närheten av Åre och dom hade plockat lingon på Trillevallen och besökt hemslöjden i Åre.

 Ann i Göteborg sa att förra veckans bästa nog var Syfestivalen i Borås, där hon mest gick omkring och "oh-ade" och "ahh-ade" över allt vackert!

I Mantorp hade Anne varit ute i skogen och plockat svamp, men också gottat sig åt fläsklägg med rotmos hos yngste sonen och mossfolk, ja, hon var lyrisk över hunden Cosmos och så den underbare maken och att solen strålade!

Eva på Frösön vittnade om hur intressant det var att lyssna till KG Hammar, särskilt föredraget om Dag Hammarskjöld .., och samma kväll hittade hon ett hjärtformat löv som gjorde hennes så glad, ja, som ett tecken var det.

Cecilia N i Härnösand drabbades av våldsam spinnlängtan, lämnade boken som hon läste och satte sig i stället vid den bruna spinnrocken .., sportigajenny hade arbetat x antal helger sedan maj förra året och äntligen, äntligen fick hon gå i säng en fredagkväll utan att ställa klockan på ringning - det var glädje det -!

Turtlan, vars pappa är svårt sjuk, vittnar om betydelsen av goda vänner.
Av Riktiga Vänner.
Så där som M som tröstar och håller om .., och vännen B som ringer och peppar och resekompisen som är i Turkiet och även han ringer och hör hur det är med Turtlans pappa och med henne själv..

Monet, hon gladdes över att i oktober månad kunna sitta ute och äta kvällsmiddag på terassen!

 

Ulrika i Västmanland skrev ingenting om veckans bästa, men det behövdes ju inte heller, för hon hade en bild som sade det mesta. Eller allt. 

 

 På samma sätt var det med Kerstin i Skåne, som hade varit på barnbarnets 4-årskalas.

Barbro i Uppsala hade, efter en sommar med sjukdom och elände, hämtat kraft i Grekland - på Kreta - och små, små fiskar hade gjort hennes barfotafötter så lena och fina.

annannan i Portugal, hon hade minsann röjt i sina lådor och äntligen fått Ordning och Reda i stora rummet och faktiskt var det på gång även i hennes arbetsrum .., ja, det där med ordningen, alltså.

Eva från Tyresö skickade en teckning som hon själv gjort, en bild som visade orsaken till hennes glädje. 

Det var dottern, sjuksköterskan på BVC, som hade hjälpt en syriansk flyktingfamilj med att skaffa fram en begagnad barnvagn, samt barnkläder och leksaker och åååå, så detta gladde Eva!

Mitt eget bästa var den här biblioteksboken som jag lånade .., Mississippi av Hillary Jordan.

Tänk, så mycket olika sorters glädje det finns och tack till alla som så generöst delar med sig!!

  
Och, efter många om och men .., här är vinnarna.


Stort och varmt grattis till er båda!

Nu är det bara att sätta igång och fundera över den här veckans bästa - guldstunden som etsade sig fast -!

Välkomna med era bidrag!

Adressen är: bisse151@gmail.com och gärna bild till!

Dagens fönster ...

... var en gång mitt och i decembertid lät jag små änglar, tomtar och andra låtsasdjur få ta sig en titt på världen där utanför .., den som hette Regementsgatan i Ystad.

Och när jag tänker på Ystad, då går en särskild hälsning till Fru Grå, kund i affären ute på regementsområdet.

En annan kund ...

Den senaste tiden har han förändrats.

Blivit mera långsam i rörelserna, ja, i allt.

Nu följer hans dotter med och handlar; det är första gången vi träffas och hon är kanske i min ålder och hon plockar upp varorna och hjälper sin pappa med betalkortet, för det blir hela tiden fel för honom .., han måste byta kort och blir arg och upprörd.

Dottern försöker tillrättavisa honom så där så att ingen ska höra.

"Men pappa, lyssna nu ..., snälla pappa!" säger hon, men han som är pappa blir arg, nästan vrång.

Han Kan Själv, tycker han.

Precis på pricken känner jag igen det.

Det var just så det var med min mamma.

Dagen därpå kommer dom in igen.

Mannen först .. han har bråttom till kassan och sneglar hela tiden åt sidan, mot fruktdisken till.

Det är där dottern står.

"Två paket cigaretter, men fort!" säger han, nästan viskande.

Väldigt bråttom är det.

Och han tar cigarettpaketen och stoppar dem i byxfickan .., och ser till att dra ned tröjan ordentligt.

Så är det alltså.

Han får inte röka för sin dotter.

Nu tänker han göra det ändå.

Hullerombullerlivet i ett nötskal.

Igår på jobbet ...

Äldre herre, kanske åttio år - jag har aldrig sett honom förut -, kommer till kassan, lägger upp tjugo kuvert på lilla disken och säger att han vill köpa två frimärkshäften.

Jag sneglar lite på det översta kuvertet och noterar att handstilen är oerhört driven ..upprättstående och kraftfull, aningen annorlunda för att tillhöra en man.

Brevet - det översta - ska skickas till Kungliga Automobilklubben i Stockholm.

"Får jag fråga en sak .,. är du arkitekt?" säger jag till mannen.

Han bara  g a p a r.

Och stirrar på mig som vore jag en utomjording.

"Men det var ..., ja, hur kunde du veta det ..?" säger han häpet.

Jag säger att det var handstilen.

Sen pratar vi om den en stund.

Det blev ett bra möte.

DBIV .... 

Om inte något oförutsett inträffar, så blir det dragning i uppmuntringslotteriet mitt på dagen i morgon, lördag.

Här är ni som ligger och skvalpar i träskålen:

Kerstin i Dalarna (hade förut bloggen Magalös)

Eva från Tyresö

sportigajenny som arbetar i Gränna

Lena i Gävle

Monet i Frankrike

Ulrika i Kopparberg

mossfolk i Örebro

Cecilia N i Härnösand ...(som ni äntligen fick bekanta er med, mer på nära håll)

Turtlan i Karlstad

Kerstin Hedgren i Skåne

ellem i Skellefteå

annannan i Portugal (som minsann också har uppenbarat sig på sin blogg!)

Barbro (Babsan från Piteå) i Uppsala

Eva på Frösön (ibland på Rödön)

Anne i Mantorp

Kerstin i Dalarna

samt

Ann i Göteborg

Ps. Och håll i er ...., kamerabatteriet har legat på laddning! Ds.

sigge är förälskad ....

Ja, nånting är det som gör honom alldeles till sig.

Nån slags doft, kanske?

Dagens fönster ...

.. speglar sig i lilla fototavlan som visar en liten kapten Lintott som får styra pv:s segelbåt.

Det var då Emil var så förfärligt skraj i början .., men efter att ha fått hålla i rodret en stund, frågade han hur lång tid det skulle ta att segla jorden runt?

Och vi bara loooog.

Paul Ryan - Joe Biden ...

Tittar på SVT och debatten mellan USA:s vicepresident Joe Biden och mannen som gärna vill få den titeln: republikanen Paul Ryan.

Vilken härlig debatt!

Vilken glöd!

Vilka till synes sympatiska människor!

Och vilken humor!

Det här är - enligt mitt sätt att se - nåt helt annast än den förra debatten, den mellan president Barack Obama och Mitt Romney.

Ps. Bra var också debattledaren/moderatorn Martha Raddatz. Ds.

Världens bästa morgon ...

Oktober. Höst. Och lugnet har lagt sig .., jag räknar inte längre till femtiosju bilar nere på parkeringen .., en enda bil står där .., sen är det bara harry och jag själv och småfåglar som flyger ut och in ur buskarna.

Och bäcken som porlar.

Natten har bjudit på frost .., å, det är den allra mest ljuvliga morgon!

Jag ser två båtar ute till havs och förstår att den ena tillhör Ecke .., och jodå, två män sitter i båten ..., det måste vara Ecke och Göran!

Så vi går dit ner .., harry känner doften av en löptik och blir alldeles oregerlig.
Solstrålar från öster.

Här står dom, fiskargubbarna Ecke och Göran.

Grannar sedan många, många år tillbaka .., ja, sommarhusgrannar, alltså.

Ecke som har arbetat som yrkesvalslärare (och även engelska och samhällskunskap) och är så vanvettigt skärpt och har huvudet på skaft och som igårkväll berättade om sina resor till London .., och om sin pappa som "var en vanlig knegare i Ystad, han jobbade i hamnen .., det där med klassresor är så fånigt .., ja, visst kan man säga att jag gjort en klassresa, men jag har under mitt liv mött människor som endast gått fem år i skola och varit klokare än många andra ..." .., och så Göran; denne stillsamme och alltid så vänlige smålänning  som är den bästa av grannar!

Det är inte första gången dom fiskar tillsammans och jag är lätt orolig när Ecke tar sig ur båten .., det är halt ute och han är nästan blind, men vet precis.

"Och Elisabet, du ska veta att han är en hejare på att se fisk som fastnat i näten och fenomenal på att ta loss dem ..", säger Göran leende.

Lilla hamnen är som en tillflyktsort för många män.
Pensionärer.
Män som vill träffa andra män(-niskor) och sitta där vid havet och prata om fisket och gud-vet-vadt.

Sen går vi hemåt, harry och jag själv .., han draaaar i kopplet och riktar nosen åt det håll där löptiken tidigare gick med sin matte.

Blåmesar tjattrar .., jag hör fiskmåseskrin från lilla ön .., och solen har nästan svingat sig över åsen.

Vilken morgon.
Jag säger bara det .., vilken morgon!

Det var tänkt ...

.. att det skulle bli dragning i lotteriet i eftermiddag, men i stället blev det räkgryta för grannarna Ecke och Göran - båda lever för tillfället ungkarlsliv - och tiden rann iväg och nu är det mörkt och hopplöst att filma.

I ett par timmars tid blev dom båda herrarna här .., vi satt vid köksbordet (man märker en tydlig skillnad mellan pensionatsvärden och undertecknad; han vill duka fint här vid ekbordet, jag föredrar att sitta i köket ...)  och pratade om allt mellan himmel och jord.

Om London (där Ecke varit flera gånger) och olika teatrar .., om Royal Albert Hall och min längtan att åtminston en enda gång får vara med om detta ..., om Sturegymnasiet där pv arbetar .., hur det är nu och hur det har varit .., om Hemköp .., om vad de båda herrarna skulle ha valt för yrken om dom skulle börja om och vore unga på nytt .., ja, sånt.

Ecke är i det närmaste blind och berättade om rädslan att förlora den lilla synrest som finns kvar.

Räkgrytan blev riktigt god och så var det vitlöksbröd till , sallad (från landet .. nu är det nog ändå sista svängen ...) och ett helt ljuvligt Riojavin till.

Ett på alla sätt och vi trevligt besök blev det.

Hälsningar Elisabet.

(Ja, bäst att underteckna  ,-)

DBIV för Kerstin i Dalarna ....

DBIV är att dottern med pojkvän fått tag i en lägenhet :-D

En fin 2:a på andra våningen och med egen ingång.

Stora härliga fönster och högt i tak (och en lång trapp innanför ytterdörren ;-) )

Inflyttning om drygt två veckor.

Det som saknas till hushållet är en soffa, så till helgen blir det IKEA.

Här hemma hos oss blir det mycket plats över eftersom dottern bott borta tidigare 

och flyttat hem MÅNGA kartonger och möbler...

 

Ska bli underbart med lite tomma ytor - så länge det nu varar...

 

Brukar ju ha en förmåga att fyllas på snabbt.

Kram Kerstin

Vid kvart över ett ...

... har jag handlat och bylsat på mig fleecejacka, anorak, yllehalsduken - den som jag älskar högt och innerligt - tjocka handskar, långkallingar, mössa och hjälm .., och så bär det av norrut.

Hemåt.

Hitom Steninge ser jag havet .., i själva Steninge känner jag  d o f t e n ..., och innan Skipås, just på höjden, svänger jag in på parkeringsplatsen och tar fram kameran.

Havet är nästan spegelblankt och där är mängder med ljusare blå stråk .., långt borta ser jag en orangefärgad båt .., och tystnaden är  t o t a l.

Total.

Inte en endaste liten fågel hör jag .., och jag står där en stund och fryser om händerna (i morse var det överdjävulskt iskallt när jag körde iväg hemifrån .., minus 1 grad kändes som det tiodubbla, trots att jag hade virat halsduken runt ansiktet!), men känner mig som den rikaste människan i världen - böteslappen till trots -.

Tänk .., tänk att få vara frisk och få leva i ett land utan krig och elände .,. att ha ett arbete - som även om det är tungt och slitigt och inte det minsta statusfyllt, ändå är ett arbete -, och tänk, att ha en egen moppe och få köra till och från och sicken glädje att ha detta vid sidan om sig .., ett blått hav och ett kulligt och aningen kärvt landskap som känns som hemma.

Igårkväll pratade jag med min kusin Ulf, som tillbringat några arbetsdagar i Ängelholm.

Ulf är son till moster Gunvor som inte längre finns i livet - han är tillika bror till "mellansystern", hon med den okuvliga energin och som inte gör annat än väver, målar och studerar - och jag har nog inte träffat eller sett honom på minst femtio år!

Nu, när jag såg att han lämnat ett meddelande på FB, ringde jag upp honom och han hade en karlaaktig hemifrånröst och lät så snäll och rar och kanske får vi träffa såväl honom som hans fru och deras hundar när det blir sommar!

Foto: Ulf Joakim Fjällström

Ulfs liv har inte varit enbart en rät linje och jag minns att min mamma tyckte så oerhört mycket om honom!

Och Ulf berättade hur fint han tycker att det är här söderut och ja, kanske skulle han kunna tänka sig att bo här nere .., fast njaaaa, är man uppvuxen i fjällvärlden med jakt och fiske ("den biten skulle vara svår att undvara ...") då skulle det måhända bli knepigt, men gärna en sommarsemester i Skåne och Halland!

Bilden här ovanför har han tagit och texten lyder: "Min mamma dog 1999 och fortfarande poppar det upp blommor som hon ansvarat för".

Ja, så var det .., moster Gunvor älskade allt som hade med blommor och djur att göra och konstnärlig var hon också!

P1 klockan 06:50 ...

 "Jordreformen i Zambia har blivit en framgång för många svarta småbrukare".

Dagens fönster ...

... har Cecilia N fångat i flykten och det är utsikten från Gotlandsfärjan som ni ser på bilden.

Ja, den färjan kommer man ihåg.

Året var 1986 ..., och Anders var bara ett veckor gammal när vi åkte till Gotland och på färjan över tappade han nappen - fråga inte hur det gick till - och han gallskrek nästan hela tiden från Nynäshamn och till Visby!

Vilken  p ä r s   detta var!

När vi sedan kom fram till det hyrda sommarhuset, kom den gotländske husuthyraren och meddelade stillsamt att vattnet hade sinat i brunnen, så det blev till att promenera och hämta vatten i hink och det gick ju bra det med.

Allt går, som bekant.

DBIV för Lena i Gävle ...

Hej därnere i södern, det bästa för mig var vistelsen med en kompis i min dotters fritidshus i Undersåker (1 mil från Åre), fantastiska färger, rundtur runt Nulltjärn, plockat lingon på Trillevallen, promenad i Edsåsdalen, besökt hemslöjden i Åre, Tännforsen med sitt mäktiga vattenfall, likaså Ristafallet går inte av för hackor. 

Solen sken på oss i stort sett varje dag och svanarna skränade utanför huset på Indalsälven.

Vad vi har ett vackert land! 

Kram Lena i Gävle.

 

 

Ibland har man tur ...

Alldeles vid stranden i Steninge ...

Efter att ha ägnat ett par timmar åt ogräsrensning och räfsande av löv, blir jag såväl inuti,-  som utanpåvarm och bestämmer mig för att köra till Steninge och ta årets sista dopp.

Varför Steninge?

Jo, där finns en liten cementerad "pir" som avslutas med en stege och så finns räcken att hålla sig i .., vilket är perfekt.

Och så slipper man vada ut i evighetsgrunt (och säkerligen iskallt) vatten.

Men till min förvåning upptäcker jag att pirens räcken är försvunna ....

Och där finns ingen stege ner till havet och det är glashalt på själva piren!

Men så synd .., ja, man vill ju inte riskera att halka och slå ihjäl sig och tänk, pv skulle inte förstå var jag höll hus och kanske skulle man bli liggande där på kalla cementen, eller än värre .., i medvetslöst tillstånd glida ner i iskalla vattnet och därefter få avsluta sina dagar under ytan och kanske skulle man efter några dagar dyka upp nånstans vid trakten av Tylösand, där någon stillsamt flanerande äldre dam kunde drabbas av hjärtinfarkt vid åsynen av kroppen  - som då är jag -, men i ett annat tillstånd!

Alltså skippar jag badet.

 

I stället åker jag hemåt och passar på att vittja postlådan och till min förvåning finns där ett stort vadderat kuvert från Portugal! 

Då förstår jag .., (dessutom känner jag igen den filuriga tejpen ..), det är annannan som varit framme!

Och jag sprättar upp och läser och ler och där är två pocketböcker som får lottas ut och baksidan av vykortet är sååå vackert och ska få hamna i en liten vitmålad tavelram.

Tack snälla Anna!!

(Pv: du borde klicka på länken till henne .., du som är mattelärare!)

Häromdagen pratade vi om vackra frimärken.

Det kan man ju konstatera .., att om detta är Portugals svar på våra frimärken .., då är det illa ställt.
Men det är det nog inte ..,detta kanske bara gäller för såna här lite större paket?

F r i h e t ...

... är det bästa ting ...

... som sökas kan ...

 

... all världen kring" ..., sade biskop Thomas.

Och tänk, så rätt han hade! 

En dags ledighet och själen hinner ifatt! 

Idag är stranden helt annorlunda mot för igår.

Och havet är blått.

Det är ovanligt klart väder och jag ser vindkraftverken och silon i Falkenberg.

Vågorna kommer från två håll .., det är nästan som på yttersta udden på Skagen.

Stilla vågskvalp ... hör ni ...?

Snäckskal.

Tång.

Och dagen till ära, en tysk mjölkförpackning i sanden.

Standardmjölk.

Vollmilch. 3.5 %.

Sista biten hem går vi genom hästhagen.

Torra hästlortar ..., ljung, vindpinade enebuskar .., fågelkvitter .., en liten myrstack i söderläge.

Harry springer av och an .. nosen i backen hela tiden och jag tittar upp mot berghällen och tänker, precis som alltid .., att detta påminner mig om sextitalets cowboyfilmer eller tv-serier som Vägen Västerut och Prärie .., där indianerna alltid låg och spanade - väl dolda bakom klippor - och så, vips bara .., komr dom störtande och tjoande nerför bergssluttningarna för att ge sig på arma vita cowboys med tältförsedda vagnar där kvinnor och barn hukade i rädsla .., eller som här, där boskapsskötarna kommer visslande på prärien och så ..., ja, just det!

(Ja, jag vet, jag har berättat det förut, men tanken återkommer ändå och vem vet, kanske har det just idag tittat in en läsare från någonstansifrån som aldrig hört talas om detta viktiga ..-)

Ja, jag bara  v ä n t a r  att få se en rad med fjädrar där längst uppe där pilarna är.

När vi kommer till parkeringen, passerar vi fyra allvarsmänniskor med pennor och anteckningsblock och det diskuteras pollinering, gentianan, om hästarnas bete och hur det ska bli nästa vår och sommar och var ska det stänglas in eller inte?

Kanske är dom från Länsstyrelsen? 

Sen är vi nästan hemma. 

I lilla eken sitter herr Rödhake och under äppelträdet (där jag skivat fallfrukt) flaxar koltrastarna iväg .., sigge nilsson möter upp och snirklar sig under harrys mage .., "jaaaaam-jaaaaam!", och från grannens skorsten syns rök.

Jaha, Göran har återvänt från Småland!

Hasse i Ö-vik ...

... fångade en man som verkligen är beredd på det mesta.

Ja, det gäller att bevaka sina tillgångar ,-)

Bilden togs i Norsjö, bara några mil från Malå och man kan förmoda att den togs i älgjaktstider, kanske?

Dagens fönster ....

..... fångades av stickmadamen i Västmanland.

Och bilden påminner om en liknande, en som jag håvade in i Grekland.

Dagens fönster ...

.... finns i Kroatien och det var en semestrande Bert som var framme med kameran.

Så här skriver han:

"Får det lov att vara en dörr bland dina fönster? Det finns ju i alla fall gardiner. ;-)

Bilden tog jag på en av våra "vandringar" längs den Kroatiska kusten,
i en liten by som vi passerade.

Hälsningar från Norr."

DBIV för Ann i Göteborg ...

Det bästa förra veckan var nog ändå Syfestivalen i Borås.

Jag åkte dit med en kollega och jag var laddad med LCHF-matsäck och visitkort.

 

Vi gick runt och oh-ade och ah-ade och jag sysselsatte mig samtidigt med lite gerillamarknadsföring för STORARTAT! Jag delade ut mina visitkort och pratade med alla, som jag träffade på. 

 

Dessutom träffade jag ett par leverantörer där. Det är så kul att få ett ansikte på dem, som man handlar av.

Naturligtvis kunde jag inte hålla mig från att handla lite med mig hem, fast jag inte skulle (Haha, det var ju bara lögn att jag skulle kunna hålla mig.)

 

En härva av fantastiskt turkos silkegarn och fyrkantiga strumpstickor blev det + en bit jersey till nåt (tunika kanske).

 

 Hälsningar Ann/STORARTAT

Platsen för brottet ...

Just här var det som jag anträdde Brottets Bana.

Det är precis innan man kommer in i Steninge by .., här finns ett hus på vänster sida och det är vandrarhemmet och där den grå bilen skymtar, där bakom buskarna till höger stod herr konstapeln gömd och riktade sin laserstråle och där samlades vi på rad .., ett antal bilister, jag tror att vi var tre damer som fick skämmas ögonen ur oss.

Tvåhundra meteer kanske .., innan femtioskylten, är det sjuttio.

Själv körde jag tolv kilometer för fort och ja, öronen hänger till golvet av skam.

Rensning av skorstenen ...

Ja, en mer lockande rubrik än denna, torde väl ändå vara svår att uppbringa!

Nåväl .., vi är på gång att installera en kamin till vardagsrummet och igår kom herr skorstensmuraren/fixaren och inledde sitt arbete.

Först försökte han ta sig igenom skorstenen uppifrån, men det var tvärstopp .., så fick han i stället hacka sig in i murstocken från den plats där kaminen ska stå .., och ni anar inte hur många gamla fågelbon - pinnar i miljoner! - som han plockade ut!

Två stora, svara spannar av plast fylldes med allehanda bråte från skorstenens innandöme.

Muraren är egentligen från Stockholm och av den yttersta eminenta årgången 1954.
Numera bor han utanför Laholm.

Frånsett min pappa, har jag aldrig sett en man med så blå ögon.

DBIV för Anne i Mantorp ...

 
Hej Elisabet!

Här kommer mitt bästa i veckan som faktiskt får bli hela veckan som innehöll många små guldkorn.
Till exempel turen ut i svampskogen en tidig morgon tillsammans med äldsta sonen och hans hundar.
 
Eller rotmos och fläskläggmiddagen hos yngsta sonen och hans familj. 

Och träffar med barnbarnen där jag allra mest fick rå om mellanungen ett helt dygn, bara vi två.

Kram från Anne i Mantorp.

Mitt eget DBIV .....

Om jag tänker efter riktigt noga .., så var nog förra veckans bästa, det var läsandet av boken "Mississippi", författad av Hillary Jordan.

Att mer som av en slump ramla på en bok som man genast tycker om .., där man känner sig hemma bland bokstäverna, det händer inte så där våldsamt ofta.

Inte för mig, i alla fall.

Men just så var det med "Mississippi", med alla s och p:n.

Dagens fönster ...

... fångades vid Särdals Kvarn inte långt från Haverdal.