söndag 14 oktober 2012


Igårkväll ... 

... drabbades jag helt plötsligt av våldsam hemlängtan.

Det var den här underbare mannens fel.

6 kommentarer:

bettankax sa...

Jag såg honom. Vilket lugn. Jag blev allt lite vemodig. Kändes som tiden stått stilla. Det där med växelbruk tål att tänka på. Kanske framför att det själsliga...

Elisabet. sa...

bettankax: ja, visst utstrålade hela det korta lilla programmet ett alldeles oerhört LUGN.
Jag tänkte att å, vilken glädje att ha honom som granne!
(på andra sidan, t.ex., Göran och Gun är hur fina som helst!)

annannan sa...

Tack, så fint. Det ska jag se på i lugn och ro snart.

Jag tycker mycket om helgmålsringningen. Hör den ofta på radion när jag är hemma. Blir särskilt lycklig om jag är ute och hör den på riktigt; det är två kilometer fågelvägen över öppet landskap till närmsta kyrka från föräldrahemmet och är det rätt väderförhållanden hörs det bra.

Att det är på teve också hade jag alldeles glömt bort. Nu tror jag att jag ska börja lyssna på det.

Elisabet. sa...

annannan: är det nånting jag verkligen kan sakna, så är det ljudet av kyrkklockor! Hemma i Malå var det inte långt till kyrkan och man hörde den alltid klockringningen.
I Ystad kunde jag också höra den, om vinden låg på från rätt håll.
Men här ..., aldrig!

Monica sa...

Alldeles underbar är den mannen, en känsla också att snart finns inte sådana människor mer. Jag läser allt han skriver och som tur är finns Tomas Sjödin med sina tankar i den yngre generationen, de har haft mycket samarbete de två. Båda är suveräna att kunna säga så mycket med få ord. En annan jag gillar stort är Lars Collmar. Ja det blev tre karlar som föredömen, inte illa det:-).

Elisabet. sa...

Monica: så glad jag blir ..., ja, jag vet inte varför, men det blir jag! Jag dras som en fluga till människor som Lönnebo! Och han är så ....icke-prålig. ÄR bara.