Hemåt.
Hitom Steninge ser jag havet .., i själva Steninge känner jag d o f t e n ..., och innan Skipås, just på höjden, svänger jag in på parkeringsplatsen och tar fram kameran.
Havet är nästan spegelblankt och där är mängder med ljusare blå stråk .., långt borta ser jag en orangefärgad båt .., och tystnaden är t o t a l.
Total.
Inte en endaste liten fågel hör jag .., och jag står där en stund och fryser om händerna (i morse var det överdjävulskt iskallt när jag körde iväg hemifrån .., minus 1 grad kändes som det tiodubbla, trots att jag hade virat halsduken runt ansiktet!), men känner mig som den rikaste människan i världen - böteslappen till trots -.
Tänk .., tänk att få vara frisk och få leva i ett land utan krig och elände .,. att ha ett arbete - som även om det är tungt och slitigt och inte det minsta statusfyllt, ändå är ett arbete -, och tänk, att ha en egen moppe och få köra till och från och sicken glädje att ha detta vid sidan om sig .., ett blått hav och ett kulligt och aningen kärvt landskap som känns som hemma.
Igårkväll pratade jag med min kusin Ulf, som tillbringat några arbetsdagar i Ängelholm.
Ulf är son till moster Gunvor som inte längre finns i livet - han är tillika bror till "mellansystern", hon med den okuvliga energin och som inte gör annat än väver, målar och studerar - och jag har nog inte träffat eller sett honom på minst femtio år!
Nu, när jag såg att han lämnat ett meddelande på FB, ringde jag upp honom och han hade en karlaaktig hemifrånröst och lät så snäll och rar och kanske får vi träffa såväl honom som hans fru och deras hundar när det blir sommar!
 |
| Foto: Ulf Joakim Fjällström |
Ulfs liv har inte varit enbart en rät linje och jag minns att min mamma tyckte så oerhört mycket om honom!
Och Ulf berättade hur fint han tycker att det är här söderut och ja, kanske skulle han kunna tänka sig att bo här nere .., fast njaaaa, är man uppvuxen i fjällvärlden med jakt och fiske ("den biten skulle vara svår att undvara ...") då skulle det måhända bli knepigt, men gärna en sommarsemester i Skåne och Halland!
Bilden här ovanför har han tagit och texten lyder: "Min mamma dog 1999 och fortfarande poppar det upp blommor som hon ansvarat för".
Ja, så var det .., moster Gunvor älskade allt som hade med blommor och djur att göra och konstnärlig var hon också!
5 kommentarer:
Så bedårande vackert med havet och ljunghedarna. >Jag förstår att du njuter.
Ulf är gift med min morbrors bonusbarn. Fast så hette det inte då.
Iallafall är hon nästan som en kusin till mig.
/Alexandra P
vilka riddarsporrar! så underbara!
Och din hemväg är ju fantastisk.
Bra att du stannar och känner efter.
Inte något krig och idag inte ens regn....
Fin berättelse och jättefina bilder. Jag kan också bli så där uppfylld av tillvaron, ofta på mina kvällspromenader på Porsön tillsammans med Sickan, tänk att jag lever och kan gå här och andas in den kyliga luften!
Jag tror att det är en väldigt bra förmåga att glädja sig i vardagen, över det som många tar som självklart.
Eva: ja, verkligen .., det är kärvare än i Skåne, men jag tycker om det här också!
Alexandra: se där ...! Då är vi ju nästan släkt ,-)
Eva: varenda gång jag åker till eller från jobbet, känner jag den där glädjen .., ja, frånsett när det hällregnar ,-)
Sven: ja, det är en förmån att vara så lättroad ,-) Det är verkligen en g å v a.
Skicka en kommentar