Lördagskaos ...

Lilla rummet mellan köket och vardagsrummet (det här rummet har en gång suttit ihop med vardagsrummet, men pv önskade en vägg att ställa pianot mot och det var ju synd, tycker jag .., men inte han ..) håller på att göras i ordning.

Nu ska det bli ungefär som vardagsrummet.
Ja, ni vet ju att här bor två enjängda personer.
Nåja, den ene hade nog gärna behållit det i förutvarande skick (eller nuvarande), någon annan vill rensa ut och lufta upp.

Det stora ekbordet som en gång tillhört pv:s mormor töms på allt som har legat ovanpå och då hamnar en  del av eländet på "mitt skrivbord".

Då ser det ut så här.

Här finns nu diverse sladdhållare, Anders nummerlapp från Vätternrundan .., en hel drös med inköpslistor (ja, just det .., det var ju mitt det ...), några lotter till låtsaslotteriet (det var ni som inte var med) .., där är en fickspegel, en ljusstake .., brädor, ja, ett par glasögon och en almanacka från 2004 finns där också.

Vid närmare titt på eländet, så kan jag konstatera att det var inte mycket som befunnit sig ovanpå ekskåpet.

Mellan varven får vi sms-meddelanden från Malmö och Stockholm.

I Malmö tävlar Anders i crossfit, tillsammans med en lagkamrat som heter Cliff. 

Så här trött kan man bli när man tävlar i sånt.

Det är sonen - med nyrakat huvud - som ligger där och pustar ut.

Bilden togs av den utmattade sonens pappa och ännu en trött ung man syns uppe till vänster på bilden.

 

Via datorskärmen har vi kunnat följa Emma och hennes lag;  BSK - flickor-97, vilka idag har spelat riksfinal i Sanktan Cup. Match mot Limhamn-Bunkeflo och det blev oavgjort, men eftersom dom skånska töserna vunnit med fler mål mot något annat lag, så gick segern till just Skåne och BSK blev tvåa!

Jättebra gjort! tycker hon som är mormor till nr 13 i BSK.

För övrigt har blomlådor tömts .., tvätt hängts på tork .., jag har moppat till affären och åter och höll på att frysa ihjäl - sååå iskallt var det!! -, hängt upp och fyllt fröautomaten till småfåglarna ., skivat äpplen till koltrasterna (sju stycken inalles som kalasde på frukten ..), vi har suttit ute och druckit kaffe i solskenet .., och kanske vankas nu lite lövräfsning för min del, men bara lite .., för det är ju så hälsosamt för naturen om allt får sköta sig själv.

Ja, det sade någon trädgårdsdam i tv.

Och nu spelar "Ljungby Jazz i baljan boys" , allt medan dagen lider mot eftermiddag.

Dagens fönster ...

... blir som en studie i hur årstiderna förändras.

Nu har Ecke och hans fru Britt ställt in äppelskörden i det lilla huset vid vägen.

Och jag har ledig helg och skulle helst av allt vilja vara i Malmö och se Anders tävla i crossfit, men vi har ingen som passar harry och så ska vi väl ägna dagen åt att förbereda rummet - där jag nu sitter -. för tapetsering och målning.

Hyllor ska också målas och så småningom komma på plats; ungefär likadana (eller exakt likadana) som vi har i vardagsrummet.

Som tur är kan man följa tävlingen på webben och det är precis vad jag ska göra.

Idag fyller min svåger 72 år och på måndag inleds såväl strålbehandling som cytostatika för hans cancer.

Så är det.

Ingenting är beständigt.

Så lite vet man vad som väntar.

Snart ska det tapetseras och målas ...

Alltså ägnar jag den lediga förmiddagen åt att tömma bokhyllan Billy på böcker (dom står i dubbla rader) och det blir gott om igenkänning.

Alla vi som var med på 70-talet minns förstås bokklubben Bra Böcker och här finns mängder av såna, plus en hel drös med "En bok för alla", en hel rad med Ivar Lo Johansson .., där är Moa Martinsson, John Irwing, en och annan Mankell, Aino Trosell (läste jag flitigt när jag under fyra månader tillbringade tiden här, det var mitt nya knä och jag själv ...),  och där är Doris Lessing och sex eller sju fotoalbum och där är bilder från Spanien där pv:s föräldrar sitter i sin lägenhet eller är på stranden .., och där är seglarbilder och ett tidigare liv.

Allt förpassas så länge till papperskassar.
Sju stycken.
Och tunga är dom.

När jag börjar röjandet (tavlor har plockats ned och allt möjligt annat), är jag genomfrusen och skickar ut lite värme i elementen.

Efter ett par timmar är det tvärtom.
Värmen stängs av och jag ställer fönstret på vid gavel.
Tur att inte pv är hemma, tänker jag.

Och jag hittar min almanacka från 2004.
Jaha, det var då det.
Då stundade resa till lilla staden Kac i Turkiet och jag hade allt sjå i världen med att hålla koll på valutan.
Det här var mitt andra år som ensamseglare på livets ocean .., ja, visserligen hade jag träffat en lokförare från Helsingborg, men jag bodde i en liten etta, nästan som en jolle och navigerade helt och hållet på egen hand.

Mammas gamla betyg hittar jag också.

Efter tjänst som hembiträde/piga åt en provinsialläkare i Anderslöv i Skåne, tyckte doktor Lovén att mamma skulle passa bra som sjuksköterska.

Några pengar till utbildning fanns inte och först måste hon läsa in vissa betyg och detta gjordes i Skåne, på Önnestads Folkhögskola.

För att komma in på sjuksköterskeskolan fick mindre bemedlade elever helt enkelt bli "landstingets livegna" under ett antal år, dvs, dom fick själva inte välja placeringsort.

Mamma hamnade i Malå, som då hette Malåträsk.

Där bodde Ivar Nilsson med fru Gunhild och två döttrar och Gunhild var cancersjuk och kom ibland upp till sjukstugan där mamma då arbetade.

Några år senare avled Gunhild och mamma kom att börja sällskapa med herr Nilsson och så småningom blev det giftermål och Ivar fick, till sin stora bedrövelse, ännu en dotter (det var jag det, han som hade längtat efter en jaktkompis!) och mamma sitt första och enda barn.

En loggbok tillhörande pensionatsvärden, hittar jag också.

Den 23:e juli 2008 har herr pv besökt Ystad och tar med dr Böhlander, Emma, Emil och småttingarnas mormor - dvs jag själv - på en seglats till Kåseberga, utanför Ystad.

Det är då Emil först är så livrädd och ligger under däck och blundar.
Efter en stund när vi kommit ut till havs, vågar han sig upp och får erbjudandet att bli kapten, ja, det är pv som frågar honom .., och Emil tar språnget .., sitter där och styr och är mallig värre.
Ja, det är då han frågar hur lång tid det skulle ta att segla jorden runt?

Och medan röjandet pågår, vilar pElle middag på köksbordet.
En mandolin (eller nåt annat ..?) blir som bäst att ha som kudde.

Lite glädje en fredag i oktober ...

Vännen Bente hade lagt ut den på Facebook och den är ju gammal som gatan, men lika härlig ändå.
Minns ni ...?

Och så den här helt underbara lilla videon!

För mig, är det här bara sån härlig humor!

Förmiddag i landet Halland ...

Hög, klar luft .., och friska vindar!

Nere på Ejdervägen ligger drivor av nedblåsta löv .., främst från vår stora bok som står i slänten.
Ååå, sicken lycka!

Har man nu riktigt, riktigt tur .., blåser dom vidare.

Fredagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle i landet Halland.

Där utanför står en liten ek som pv och hans far har planterat för ett antal - ganska många - år sedan.

Det spretiga trädet där bakom, är grannens stora björk.

Och så var det ju det här med vem som vann ....

Förstapriset är en dvd-film som heter "Bondens tid på jorden".

Jag ÄLSKAR den filmen och har skickat den till gruppboendet Ejdern där mamma bodde i så många år, för detta borde väl stämma till igenkänning om något?

Den här gången blev det dragning i vardagsrummet, där det var någorlunda ljust - ändå är det mörkt -, men det får ni uthärda.

Grattis till vinnaren!
Jag tror faktiskt att den - filmen - kommer att passa dig PERFEKT!

Här är filmen.

Och så ett kvällsfönster ...

... som speglar sig i väggen hos rara vännen Kerstin Hedgren i Skåne.

Hon som bor söder om landsvägen.

Tror jag.


Det var Hedgrenskan som tog bilden.

Och nu när många av oss har fått lön .....?

Dagen idag ...

Klockan som fanns i mitt barndomshem. Tick-tack- Tick-tack. Högt.

Jobb från åtta till tre var det tänkt .. , men jag fick jobba in lunchen och sluta lite tidigare, då jag helt missat att någon ändrat schemat (förlängt det) och så ordnade det sig ändå.

Varannan torsdag är mejeriet mitt ansvar och jag började med att beställa hem från Wapnö (mejeriet som ligger bara någon halvmil härifrån) och så Arla då (hej LindaLotta!) och det är kul, faktiskt riktigt roligt .., och så var det brödbakning och såklart att ta hand om mejerileveranserna från dom båda leverantörerna.

Grovjobb - det är min melodi -!
Jag tycker om att se ett snabbt resultat av det man arbetar med och det gör man verkligen när det är sånt här som att plocka av och på och fylla i hyllorna!

I vanliga fall arbetar jag ju nästan enbart eftermiddagar och det är endast varannan torsdag som jag fikar tillsammans med någon annan. Sååå roligt det var!

Det var hur mycket prat som helst om dagens skola - allt på grund av en artikel i Hallandsposten, en intervju med pv som förklarade hur illa ställt han tycker att det emellanåt är med mattekunskaperna hos elever som kommer till gymnasiet och hur svårt det är (eller kan vara ...) att läsa upp det hela med en ynka extratimme per vecka -, plus alla som har IG och får tenta om och om igen och kanske struntar i att förbereda sig ändå!

Det var Bodil, Magnus, Mattias och jag själv vid fikabordet och vi voro helt eniga om att lärare och även lärarassistenter ("dr Böhlander" är en sån ...) är beundransvärda som orkar fortsätta i sitt yrke.

Jag hade  a l d r i g   fixat det.

Vid halv två åkte jag hemåt.
Det var is-is-iskallt att sitta på moppen och jag tänkte att nu är det inte långt till snön .., så kändes det!
Ja, snart får nog herr Hooper ställas in i garaget (om den ryms ...) och bli kvar där i ett par månader eller fyra, kanske?

Och nu är det snart kväller, ingen pv har kommit hem ännu .., och jag ska ta harry på promenad och göra klart för lotteridragningen.

Det blåser friskt ute .., på väggen i vardagsrummet, under väggklockan, vajar ekens grenar mot tapeten.

Det där med undrens tid ..

En liten Anders med lös tand och så mormor intill.

.... som inte är förbi, menar jag.

Idag skedde det.

I postlådan låg nämligen ett fullskrivet vykort från Grekland och från sonen, han, den ende jag har.

Och jag looooog så här mycket åt storasyster AP:s kommentar: "jaha, nu har du ordnat arvet från mamma, Anders ...".

Hon vet vad som går hem hos mödernet.

Fönster och vykort, just nåt mer behövs inte för att mammans hjärta ska svämma över av glädje.

Lotteri - lottera ....

Försvunnen ...

Mindre lustigt är att gillra en musfälla i källartrappen och på morgonen upptäcka att fällan är försvunnen och helt omöjlig att hitta.

I diskbänksskåpet har den andra fällan slagit igen, nöten är borta.

Så även musen.

Det var nog en snabbfotad krabat.

Två fönster från södra Frankrike ...

Två fönsterbilder till dig från idag (läs: igår).

Ett utifrån - en underbar sensommareftermiddag - där mitt fina fönster ut mot de blå bergen syns. 

Och så samma rum inifrån. 

Det är 24 grader varmt, åskan håller sig på avstånd, regnet likaså. 

Vi har ätit både lunch och middag utomhus. I slutet av oktober!! Man kan ha det sämre.

Kram

Monet

DBIV för Turtlan i Karlstad ...

HEJ!

Kanske lite sent ute? Jag har inte varit på något vidare skrivhumör. Märks på bloggen också. Det kommer väl tillbaka.

Sitter och funderar över veckan som gått. Det som först kommer upp är den så oerhört jättebra och berörande tv serien Torka inga tårar...

Den både berörde och väckte minnen från när jag jobbade på en infektionsavdelning i slutet på 80 talet.

Det är det bästa tv sänt på länge och inte konstigt nog så var det på SVT. Var annars?

Så det blir mitt bidrag. En timme på måndagskvällen. Ett program jag tänker på än.

Kram från Turtlan

Varberg tur och retur ...

Bilden är från Varberg och togs av G. Håkansson. Året var 2006.

Allt beror förstås på vad man är van vid.

De senaste två åren har jag tillbringat mesta delen av min tid antingen i den lilla affären, eller i ett gult hus på en kulle.

Jag träffar massor med människor när jag är på jobbet, men hemmavid är det lugnt och stilla, ja, vissa lediga dagar händer det att jag inte möter en enda kotte!

Kanske är det därför som en utflykt till Varberg, bara fem mil bort, blir till ett äventyr för mig?

Fem ynka mil, det är ju ingenting för den som vuxit upp i Västerbottens inland .., ändå känns det långt och när jag väl kommer fram tänker jag att det är tur att man inte hamnade Varberg, för nånting mer krångligt att köra bil i, det kan omöjligen finnas!

Till sist kan jag parkera ganska nära Torget och där är det marknad (kallt och blåsigt!) och jag strövar omkring lite på måfå .., fryser om händerna .., (fingervantarna glömdes hemma!), stannar till vid ett stånd med hemstickade yllevantar ("Berits design"), men 450 kronor för ett par stickevantar, nej, det är för mycket, så jag fortsätter vidare .., tittar in i bokhandeln och möter Camilla Henemarks ansikte först av allt .., blir aningen sugen (läs: nyfiken) på att köpa ett exemplar, men glömmer det hela .., det blir vare sig vantar eller sexorgier, det blir en linneklänning/tunika med stora, härliga fickor.

Överallt på torget finns kläder till försäljning (det tycks vara thailändska män eller kvinnor som är försäljare) och förutom vantförsäljaren (som är Berits man) så finns där flera stånd där det säljs blommor (mest cyklamen och ljung, och gravdekorationer, förstås ...) och en äldre farbror säljer ortens potatis.
En fiskvagn finns där också.

Efter en knapp timme beslutar jag mig för att åka hemåt.
Det är knappt att jag hittar ut ur den här staden med alla vackra hus och fönster ..., jag har planerat att ta kustvägen hem, men missar en avfart, så det får bli E6:an söderut .., svänger av i Heberg (funderar på Laxbutiken .., skulle vara gott ...), har huvudvärk och känner mig trött och slut på (det är väl det storslagna äventyret, förstås ...), passerar kyrkan i Eftra .., ser skylten till Ugglarps Grönt och drömmer om sommaren .., sen sista rakan mellan åkrarna och så höger in på Ejdervägen.

I vardagsrumsfönstret står Harry och viftar på svansen.

Därmed är dagens äventyr är tillända.

Mer om Varberg finns att läsa här.

Och här.

För två år sedan stannade vi till i Varberg.
Då såg det ut så här vid Kallbadhuset.

Ps. Om Varberg skrev förresten Esaias Tegnér följande rader i ett brev, daterat den 18:e juli 1826:

"Varberg utan all fråga är det fulaste ställe i Sverige; det är Nordens sanddosa, icke ett träd, icke en skugga, icke en grön fläck så långt ögat räcker, blott flintskalliga berg, och salt vatten och skrivsand."   Ds.

Oktober ...

Snart november.

Och luften är ljummen och fylld av tjattrande kajor.

DBIV för Barbro i Uppsala ...

Bästa i veckan har för mig varit Facetimesamtalen med det lilla livet i Oslo.
Hon ger mig sådan glädje att det  nästan gör ont  in i hjärtat när jag tänker på avståndet.
Önskar de vore närmare. Nu så pratar hon hela tiden,20 månader har Noelle hunnit bli och känslan när hon säger Ha dé Mommo och vinkar glatt är obeskrivlig

Babsan

Maud från Norrbotten ...

Slöttittar på Gomorron-tv och upptäcker "Bondbruden" från Luleå, Maud Adams.

Hajar till.

Oj .., vad hon har - nej, inte åldrats - utan föryngrats.

Och hela dagen är min ...

Tidig morgon.
Kaffebryggarsörpel..
Himmelskt gott bröd.
Knaprig yta.
Pv:s tofflor.
Ljumma vindar.
Rödhakekvitter.
Löv som singlar till marken.
Bara ben under kappan.
DN.
Lycka.

Lediga-dagsfönstret .....

Ja, jag hann fånga många katter som satt där och tittade ut över innergården i Ystad .., då, när jag skulle gå till jobbet.

Det här är samma krabat som på en annan bild tittade ut, men då genom ett fönster på glänt.

Oktober ...

Och på stranden ...

... ligger hundratals små maneter!

En salig blandning ...

Han lär ska vara en blandning av border collie, stövare (måste i så fall vara smålandsvarianten?) och labrador, men ibland undrar jag verkligen om där inte finns annat med i blandningen?

Hela han är långranglig .., han är den i särklass mest spänstiga hund jag har träffat .., älskar att sträääcka ut och hoppa över hinder och när vi möter andra hundar, kryyyper han ihop liksom ålar sig fram .., exakt som en vallhund som ska hålla koll på flocken.

Vitt på svanstippen har stövarna också; min pappa brukade säga att det där vita var värt ungefär en femtilapp.

Just nu ligger den där saliga blandningen på soffan Ektorp och lyssnar till Artur Eriksson som sjunger om de som komma från öst och väst och det påminner så mycket om min mammas begravning, då vi först sjöng den en gång (till accompanjemang av en underbar pianist!) och sen bad vi .."men vi tar den en gång till och sjunger högre!" och det gjorde vi också.

Först efter en stund ....

.... slår det mig: det är nästan helt vindstilla!

Dagens fönster ...

 

Alldeles vid den porlande bäcken, nära Eckes hus, ligger ett ödehus som snart tycks ramla i bitar.

Där fångade jag den här bilden igår. 

Och där, på andra sidan huset, sprang en stooor råbock iväg när han hörde eller såg harry och hans matte.

DBIV för Cecilia N från Härnösand ...

Det bästa i veckan var nog att systersonen ringde hit själv för att fråga en sak.

Och att när jag insåg att jag inte kunde svara så räckte jag över telefonen till min dotter som just då var hemma. Och så fick kusinerna prata med varandra.

// Cecilia

Ikväll ...

I matsalen. I köket har Lena en gammal Thermia järnspis.

... blev det middag hos arbetskamraten Lena i Steninge.

Bara så himla trevligt var det .., och vi som jobbat kväll kom förstås lite senare, då var redan Anne-Marie, Malin och Carina på plats, sen anslöt vi som arbetat kväll, dvs, Gunilla och jag själv.

Jättegod mat bjöds det på ( en härlig gryta!) och gott vin och sååååå mycket skratt var det länge sedan jag var med om! Och samtalsämnena varierade friskt - och skratten ökade i styrka -!

Vid halv elva kom pv cyklande från Stensjö (4 km enkel väg) och hämtade hem sin glada sambo, som inte börjar jobba förrän klockan två i morgon. Ja, jag hade kört bil dit, men fick skjuts hem.

Halva styrkan som var där, är fria just då, i morgon, alltså.

Jag satt länge och klappade Lenas hund "Shejk" och ni må tro att harry har haft fullt upp med att nosa igenom matte .., vad var nu detta för underlig doft!?

Nu mot sängen!

DBIV för Anne i Mantorp ...

Hej Elisabet!

Nu har ännu en vecka gått och utan att man vet hur det gått till så är det julafton. Märkligt fenomen det
där med att tiden går fortare ju äldre man blir.

Den här gången har jag valt mellan två bra saker i veckan som gick och jag valde konserten i kulturskolan
där barnbarnet, 8 år, var med och spelade. Instrumentet är baryton och i en av låtarna spelade han solo.
Det gick sådär, men som farmor tyckte jag att det var ljuv musik.

En av ungarna spelade klockrent på trumpet och då fylldes ögonen med tårar.
Låtarna var sådana som Jordgubbsglass, O-låten och Ost och skinka och barnen varvade tutandet med sång och det blev lite huller om buller med sång och spelande.

Jag njöt och hade en magisk stund.

Det är helt fantastiskt vilket bra jobb lärarna gör med barnen. Och bara en sådan sak som att dom tackar
för att dom får låna barnen måste ju betyda att lärarna tycker det är otroligt roligt och stimulerande.

Anne i Mantorp

Den här dagens bästa ...

Sista rastningen innan jag åker till jobbet.

På stora lägdan vid lagården, bara bortom Eckes hus, får harry springa fritt, allt medan jag tar några bilder.

Efter en stund hör och ser jag Elsa och Alice med sin matte .., och där kommer även två Bernard Sennenhundar i följe .., och nu blir det spännande för en svart hund som heter Harry.

Alldeles, alldeles blick-stilla sitter han och tittar när sällskapet går förbi.

Matte står några meter ifrån och undrar hur detta ska gå?

Det går bra.

Harry sitter kvar.

Bilden fångas.

Och nu är det dags att ge sig av.

DBIV för Ann i Göteborg ...

I onsdags fick jag följa med min nyfunna vän och nätverkskollega Jane till Elmia Garden i Jönköping. En fackmässa för alla som jobbar med trädgård och mark av något slag.

Jane är inredningsarkitekt och trädgårdsdesigner och en mycket duktig sådan.
Hon är född i England och har väl fått det här med trädgård med modersmjölken.
Jane är en härlig kvinna med stort hjärta och en härlig engelsk humor.
Jag trivs så bra i hennes sällskap.

På mässan fanns det hur mycket som helst att se. bl.a. gräslig trädgårdskonst i plåt med LED-ögon, som laddas med solceller. Tänk att mötas av en sån en mörk natt!

Jane provade en lyftgrej man bar som en ryggsäck. Den skulle underlätta om man skulle lyfta häcksaxar eller andra tunga apparater och hålla dem i samma ställning länge. Det såg knäpp ut, men var säkert bra rent ergonomiskt.

Under tiden vi gick runt ägnade jag mig också åt “gerillamarknadsföring”, dvs att göra reklam för STORARTAT med små medel. Jag delade ut en flyer och kanske kan det generera lite fler besök på hemsidan och affärer.

Vi hade en jätterolig dag och det var det bästa i veckan.

kram Ann

DBIV för Monet i Frankrike ...

Mitt bästa i veckan är av vardaglig karaktär. 

Jag känner mig så himla priviligierad och lycklig över att bo där vi gör, i det här fina lilla huset där man inte behöver renovera ett enda dugg, med sin gulliga lilla trädgård och så den här dagliga utsikten som jag har vid mitt skrivbord.

Det är toppen av vårt olivträd på tomten man ser, här låter man gatlyktan lysa en bra bit in på morgonen och det som skymtar är sedan ängen utanför vårt hus med sin stig ner till byn. Man svänger av till höger strax ovanför det lilla grå huset och tar sen några långa trappsteg genom en underbar "trädgård", dvs någon har planterat de vackraste växter just där man går. Och vips är man nere i byn. 

Vi är äntligen tillbaka i lugnare tempo, vi njuter av det underbara höstvädret som låter osss äta lunch ute i över tjugo graders värme. Och vi tycker till och med att ett och annan åskväder med skyfall är OK. 
Sen fick vi oväntat tillbaka på skatten också - det var verkligen en höjdpunkt i veckan!

// Monet.

DBIV för Ulrika från Västmanland ...

Små guldkorn är det gott om, men jag väljer ett. Samma stund, fast uppdelat på två små filmsnuttar.

Glad i hjärtat blev jag. Rally är världens snällaste katt, han gillar allt och alla. 

Och nu har han liksom tagit sig an lilla Virka. 

Gulle-Rally!

Hälsningar katt-mor Ulrika.

Elisabet säger: och den som kan titta på dom här filmerna utan att - efteråt - sitta med ett leende på läpparna, borde nog söka psykiatrisk hjälp ,-)

DBIV för Eva på Frösön ..

Hej!

1. Det bästa i veckan var nog att se Otis och hans syster leka på åkern ute vid skogsbrynet. En sådan glädje smittade av sig!! Efter fyra dagar åkte syrran hem igår och idag får Otis leka med en trött matte.

2. Lördagsmorgonen. Vi åkte in till stan för att uträtta några ärenden. När jag gick över Stortorget blev jag så lycklig. Dimman började lätta och solen vågade sig över hustaken. Något slags evenemang förbereddes. Få människor ute, en stilla början på en dag som skulle övergå i solsken och trängsel på stan. Jag tror min lyckokänsla handlade om ett slags sammanhang, att finnas med i något större. Konstigt? Ja kanske.

Kram Eva

Den där guldstunden förra veckan ...?

Kommer ni ihåg den och vill ni dela med er?

Mejla i så fall till bisse151@gmail.com och har ni till bild till - toppen -!

Förra veckans förstapris i låtsaslotteriet var dvd-serien "Dubbelstötarna"; den går till min kusin Barbro i Ångermanland, och den som behövde tröstas (det blev mossfolk) får nog med posten idag Olga Magnussons vackra vykort - skänkta av henne - tack igen, Olga!

Nu får ni börja tänka till lite .., vad var det nu som spred glädje över förra veckan ..?

Varmt välkomna och det gäller även ni som har vunnit flera gånger ,-)

Dagens fönster ...

En underbar oktobermorgon är det.

Jag tar harry med mig och går lillrundan, vi träffar Elsa och Alice (en labbe och en dalmatiner) och harry och den svartvitprickiga Alice leker nåt alldeles otroligt - det är likadant jämt -!

Sen ut mot kustvägen till.

På en gammal telefonstolpe sitter en rovfågel av något slag; den flyger iväg ...., klipper med vingarna och tar sikte på en grandunge ..., skator flaxar iväg!

Just då kommer ett  m o l n   av kajor som sveper över himlen och jag försöker räkna lite grovt; minst tvåhundra måste det ha varit och en mindre del av klungan svänger av vid den stora lagården och sätter sig längst uppe i dom gamla almarna som står på gården intill, ja, där är alltid en massa fåglar .., men det stora "molnet" flyger vidare.

När vi svängt av kustvägen och liksom har gått i cirkel, ser jag grannarna Arne och Ingegerd som tar sig ett morgonbloss utanför husknuten.

"Jaså, harry är ute och rastar dig ...?" säger Arne leende.

Och sen är vi hemma.

DBFV för mossfolk i Örebro ...

Det bästa i veckan var tveklöst dagens sök- och spårträning.
Sju valpar, hussar, mattar och tre instruktörer var ute i skogen.
Cosmos var jätteduktig och ÅH så ROLIGT det var!!!

// mossfolk

Elisabet säger: ååå, glöm inte att titta på hennes lilla film där Cosmos leker med en labbevalp!
Är man inte lycklig, så blir man ,-)

DBIV för ellem i Skellefteå ...

Hej!

 

Det bästa denna vecka blir denna lördag, även om den inte är slut ännu. 

Det har varit en av få dagar med sol denna regniga oktobermånad. Några minusgrader i natt och några fler plusgrader på dagen. Har vintrat in det sista ute och tagit en promenad, bara för att jag inte ville gå in. 

 

Så har jag kokat Aroniamarmelad och Lingon-och chilichutney, diskat bort och bytt om. 

 

Nu sitter jag och väntar på att det ska bli dags att ge sig iväg till restaurangen där vi ska äta middag med svågrar och svägerskor. Bra avslutning på en bra dag! 

 

Och kanske blir det lite sol imorgon också! I alla fall inte regn!

 

höstkram från ellem

Dagens fönster ...

Ett ystadfönster, fångat på innergården där jag en gång bodde.

Förmodligen såg Kurt Wallander samma fönster och samma katt, för Kurt och jag själv var ju grannar.

Kväller ...

 På väg hem från jobbet tänker jag lite på mamma.

Underbar dag på jobbet! 

Mycket att göra .., massor av spel på hästar, Bomben, Lotto, Triss .., och glada kunder.

En kvinna i min ålder har varit på kurs i Umeå (en universitetskurs eller ett antal föreläsningar i företagsekonomi) och hon är alldeles lyrisk och frågar om jag är från Umeå (nej, tjugotvå mil norrut) och hon säger att hon och kollegorna var alldeles till sig, för alla var så vänliga och rara, från hotellpersonalen till taxichauffören och i affärerna!

- Och dom pratade precis som du! säger hon.

(Det gör dom inte .., i Umeå är dom lite mindre lantliga, vi som är uppvuxna i norra norrlands inland och fjälltrakter pratar inte så fint).

Och via min Iphone håller jag koll på Emmas lag BSK som idag möter Brommapojkarna som är flickor, ja, i Sanktans Cup och dom vinner och jag ser på sms-raderna hur glad Emmas mamma är.

Ingen blodtrycksmedicin har jag tagit på tre dagar och jag mår som en prinsessa!
Ibland tycker jag mig ha en slags blackout - ytterst, ytterst sällan, men det händer - och särskilt sen jag fick den nästan dubbelt så starka medicinen.
Nu känns det som vanligt .., och jag är så lycklig så det är inte sant!

Pv - mannen som alltid har maten klar när jag kommer hem -.

Vid kvart över åtta är vi klara på affären och jag tar moppen och kör hemåt. 

Struntar i att byta skor, kör i mina Birkenstock och tänk, det är så ljummet i luften så det är inga problem!

Emil för sex år sedan - då på Samos -.

På köksbordet står middagen färdig och pv frågar hur dagen har varit och själv har han skaffat en minaritskiva till väggen bakom kaminen och maten är sååå god och från tv:n hörs Paul Mc Cartney sjungat och jag tänker på sommaren som kommer och resan till Grekland tillsammans med pv och Emil, som då är fjorton år.

Allt känns bra. 

Mer ska röjas.

Ja, jag har läst era kommenterar om röjning och tänker så här .., jag har aldrig lyckats ha det som jag egentligen vill ha det, avskalat och rent. 

Mina båda döttrar har det JUST så och jag fattar inte vem dom brås på, för inte är deras pappa bättre i det avseendet. Vi var lika eländiga båda två.

Eller så är det just därför dom har det som dom har det.

I mitt barndomshem fanns nästan inga prydnassaker .., mamma var långt före sin tid med Feng Shui, fast hon inte visste vad det handlade om.

När jag ser bilder i pv:s album, förstår jag att det var precis tvärtom hos Gunvor och Viking. 

Tavlor och prylar överallt! 

Jag menar inte att det är fel, det visar bara hur totalt olika vi har vuxit upp när det gäller den biten.

Frånsett saker som hör samman med mina barn eller barnbarn, skålen som min morfar gjort, sockerskålen som fanns på bordet hemma när jag växte upp, så har jag inget som jag inte kan avvara. 

För pv är det tvärtom. 

Det är som om allt ska vara kvar; från servetthållare till minsta lilla pryl! 

Tänk .., en dag ska någon ta hand om allt detta och åååå, så den människan ska sucka och pusta. 

Mest troligt är det väl att det blir Hilda och jag har förvarnat henne ,-)