Nio liv eller kanske tio ...

Gulle-pElle.

Igårkväll tyckte jag att pElle var så ..., annorlunda.

Mest hela tiden låg han ihopkurad längst uppe på soffan och det gör han i vanliga fall också, men det var ändå nånting som inte stämde.

På kvällen satte jag mig intill honom och strök försiktigt över hans panna och då det lät som när man stryker över krossad cornflakes! Jag höll på att svimma!

Och hans högra öga var svullet och han var lite varm ..., bara sov och sov.

Så jag hämtade en kall bomullstuss - modell större - och baddade hans öga och pannan (då slutade det att låta så där hemskt) och så satt jag hos honom en stund och var snäll och sa mjuka och vänliga saker.

Han som annars spinner nästan på en gång när man rör honom, spann inte alls.

Det är sannerligen inte ofta som pElle  i n t e  sover hos mig på nätterna, men natten mot idag låg han kvar på soffan.

Jag var omåttligt orolig när jag gick ner i morse och jag tänkte att nu är nog pElles dagar tillända?

Och nej, jag har inte tänkt söka veterinärvård, för om man är sjutton eller arton år och inte verkar plågas, så får man somna in så där enligt naturens gång.

Fortfarande var han loj och slö, men ögat var bättre och jag kokade fisk och han hoppade upp på bänken och åt och gick sedan och lade sig igen.

Under eftermiddagen på jobbet har jag flera gånger undrat hur det har varit med honom?

Nästan tjugo år tillsammans - från det man var alldeles nyfödd - tills man är gammal kattherre, det är lång tid. Mycket har vi varit med om.
Mycket har HAN varit med om.

Men tänk, när jag kom hem ikväll satt pElle på köksstolen och för en stund sedan putsade han pälsen.

Det finns nästan inte ord för hur glad jag blev.

Fint främmande ...

I säkert två veckors tid - varje förmiddag - kommer två små ekorrar på besök.
Det är fröautomaten som lockar förstås.

En av dem, den ni ser på bilden, är en kavat liten krabat och klättrar genast upp och slår sig ner på grenen och har sedan stammen som ryggstöd och så sitter den där, lojt tillbakalutad, och kalasar på frön.

Det är väl bara en tv som fattas?

Kompisen håller sig nere på marken.

Och inne i huset, där står harry och skakar av lust att sätta fart efter såna här fräcka typer som kommer in på tomten precis som om dom hörde hemma här!

I förrgår var han bara någon ynka centimeter ifrån att nafsa en av dem i yviga svansen och jag skrek så högt i förfäran, så där så grannarna nog trodde att det var mord på gång.

Dagens fönster ...

Vilka underbara fönster som har kommit dom senaste dagarna!

Hänga-tvätt-balkongen från Frankrike med allt det vackra blå ..., lill-Karin som tittar ut genom husbilens fönster här i Halland och så det här - sååå vilsamt - från bygdegården i Järnboås.

Det var Ulrika som var framme med håven.

Vid tretiden ...

En vända i stan hinns också med under den lediga dagen.

Vi hittar parkering nedanför Scandic och då är detta utsikten .., i mitten skymtar Immanuelskyrkan där kören Västanvind övar och brukar framträda, ja, det är där pv är med, men på söndag ska han även sjunga i Nicolaikyrkan vid Stortorget, då med Kammarkören och ååå, så synd att jag arbetar!

Det blir - som vanligt - bara en tvärsväng i centrum.

Jag köper en krans att hänga på dörren; den allra enklaste modellen med enris och ett rött band och textpennor hittar jag på Bokia och pv köper gott vin, hämtar ut hjärtmedicinen och hittar sen en ursnygg vinterjacka med skinn/päls runt kapuschongen och när vi kommer hem och pv visar jackan, blir harry som tokig och vill nafsa i det lurviga, han tror väl att retstickan ekorren hamnat på jackan!

Nu är vi hemma.
Till middag blir det hemkokt risgrönsgröt och lite gott till.

Tända ljus överallt.
Sen väntar På Spåret och ... ja, Skavlan är kanske slut för den omgången?

Tankar framför tv:n och en fråga ...

Nånting som jag verkligen fascineras av - och tycker om - det är när människor känner sig säkra i sin yrkesroll.

Det kan vara allt från en skicklig skomakare .,. till den trettioåriga kvinnan som var gatsoperska i Malmö och vittnade om glädjen i att hålla rent .., eller supportpersonal i någon form som möter kunder med respekt och vänlighet.

Ja, helt enkelt: all sorts yrkesstolthet!
 

En som  i mina ögon verkligen har vuxit och nu är så avslappnad inom sitt gebit - tv-rutan -, det är SVT:s nyhetsuppläsare Hannes Nelander.

Honom gillar jag skarpt!
(Intressant artikel finns här.)

Nåt annat som inte bara fascinerar mig, utan rent av mig gör mig lycklig, är när jag tittar på Gokväll och "Gör om mig", där en man eller kvinna (oftast det senare) får en ny stil.

Igårkväll var det rent bingo!

Såååå fin hon blev, den 50-åriga Stina från Lidingö!!
(Och de båda förvandlingsdamerna i Gokväll är så himla rara och fina och Pekka Heino perfekt som programledare, tycker jag!)

Om ni spolar fram till 41.05 av programmet, så får ni se på förvandling!

En annan som  har axlat rollen som programledare/nyhetsuppläsare, är förre radioprataren Anders Holmberg, numera stationerad i Aktuellt.
Å, så nervös jag tyckte att han var i början .., men  igår kväll när han intervjuade/ifrågasatte Jimmie Åkesson visade han prov på nånting helt annat, tycker jag.

Sånt kan man tänka på när man sitter där i soffan Ektorp.

Och du som läser här .., har du några tv-favoriter?

Du får gärna dela med dig om du vill och har lust!

Dagens fönster ...

Dagens fönster är från i somras.

Husbilen har sovit i Grötvik och nu har lillKarin vaknat och kikar ut.

Kram från Eva i Tyresö

(E säger: läskig film från kolbrottet i Grötvik .., ja, den kan ni titta på här. Men visa inga småbarn, så där så dom gör samma sak .. jag får ont i magen bara jag tittar på filmen och allra helst som jag vet att en mig närstående ung konstapel - som för övrigt har namnsdag idag - i sin ungdom gjort samma sak i Skåne. Och tack Eva för en alldeles totalt underbar hjärtevärmarbild!)

Det här tycker jag är roligt ...

Och jag gapskrattade högt för mig själv när jag hade läst det hela.

Godnatt!

pElle är trött ...

Ja, är man kattgubbe och sjutton, arton år .., då får man ha en egen plats ovanpå soffan Ektorp och där ligger man då nästan hela dagarna, förutom på natten då det är himla skönt att krypa ihop vid mattes huvud.

Det är väl i princip allt han gör, pElle.

Sover och äter.

Ikväll blev det kokt fisk till kvällsmat.

Hjärtevärme ...

På väg till jobbet får jag ett meddelande i min mobil.

Kollar .., lyssnar .., ler.

Tänk, att åttaåringar som övar julsånger kan sjunga så fint!

Det är ungefär åtta kilometer till affären och jag spelar detta om och om igen och alldeles varm i hjärtat blir jag.

Men ajabaja .. hör jag inte ord som "ängel" och "himmel"?!

Måtte inte Skolverket upptäcka detta.

Landet Halland ...

Det är den 29:e november.

Ännu ingen snö.

sigge nilsson och ett fönster ...

Nu, när det har blivit aningen kyligare ute, har sigge börjat bli lite mer social.

Ja, han kommer då in till oss andra .., kurar ihop sig i loppisfåtöljen eller lägger sig på sängen i "Gunnars rum" ..., jaaaamar och vill ha godare mat än torrfodret på asietten ..,(helst nykokt fisk!) ..., och han putsar pälsen och låter sig motvilligt gosas med.

En liten stund kan man få stryka honom över pälsen, sen får han nog.

Alldeles ljuvligt egensinnig är han!

Det bästa ...

Foto: Eva Grelsson, ett Lejon i Jämtland.

Igår så var det alltså dragning i uppmuntringslotteriet och förstapriset (den vackra bilden av fönstret ute på Rödön) gick till mossfolk i Örebro!

Jag blev övermodig när filmen spelades in och sa att jag minsann kunde hennes adress utantill .., och så säger jag helt fel .., jo, jo, men jag lovar dig mossfolk att fönsterbilden ska komma till rätt brevlåda!

Andrapriset, som blev den här bilden -  även den fotograferad av Eva på Frösön -, går till Ann i Göteborg.

Och det lilla hjärtat - också en Eva--present - som blev tröstpris, går till en som sannerligen kan behöva  tröstas, nämligen Ulrika med sitt ryggelände.

Tro det eller ej .., två bidrag från den här veckans bästa har redan kommit susande genom rymden och landat i inkorgen! Det första var från en härlig madame i Uppsala som, när vi för flera år sedan berättade om våra favoritfilmer, skrev så här om det påhittet: "det här är inte bara trevligt, det är roligt som f-n!"

Och det andra kommer från någon som, efter några års frånvaro, återupplever arbetets glädje och kanske också känslan av att vara behövd, inte bara av sin egen familj .., detta att man betyder nånting i en annan människas liv - eller kan komma - att göra skillnad. Underbart!

I Thailand sitter Guy och filurar.
Han, som är en vän av ordning, tycker att DBIV ska bytas ut DBFV (det bästa förra veckan), så blir det mer logiskt och det kan man ju hålla med om.

Då gör vi så.

Ladda kamerabatteriet .., börja tänka efter .., hämta krattan och fös ihop allt det som gjorde hjärtat varmt under den här veckan som är nu .., och så mejlar ni till bisse151@gmail.com. Dragning nästa onsdag igen, då jag är ledig.

V a r m t   välkomna med era bidrag och stort tack Gösta för din insats som NP igår!
Sån succé som du gjorde, blir det nog fler inhopp!

Dagens fönster ...

... aningen dolt bakom handdukar på tork .., finns i Frankrike.

Då förstår ni vem som var redo med håven.

Just det.

Ljusets mödrar ....

Tittar på ett program i SVT som alla töser /  kvinnor borde titta på!

Ååå, så jag önskar att den visades för ängsliga tonårsflickor; rädda att inte passa in och vara tillräckligt snygga.

Det finns sånt som är långt mycket viktigare här i livet!

Här är filmen. 

Och här här handlingen:

Rafea är en outbildad beduinhustru som bor i ett tält i den jordanska öknen. 
Hennes framtid ser mörk ut - tills hon blir utvald att åka till Barefoot College i Indien. Där förändras hennes liv radikalt. Tillsammans med andra mammor och mormödrar som varken kan läsa eller skriva lär hon sig att montera solpaneler. Ljuset kommer bokstavligt talat in i Rafeas och hela byns liv.

Här och Nu ...

Herr Notarius Publicus och hans rara hustru bor - sedan ett par år tillbaka -, mitt emot slottet i Halmstad.
Ja, det är bara Nissan som skiljer dem åt.

Nissan, ja.
"Vi Ska Äta Ni Ska Laga" fick man lära sig i småskolan och man trodde att det var stora floder där nere i södra Sverige och så kom man dit och ramlade nästan baklänges .., småpjuttiga vattendrag som kallades  f l o d e r!
Till och med Vormforsen bara några mil från Malå, kändes mäktigare!

Men slottet är vackert och segelbåten Najaden ska säljas.

I fem års tid har jag känt pv.

I lika många år har han - alltid - ställt sina slitna träskor precis innanför ytterdörren, så där så man nästan faller över dem och riskerar liv och lem.

En dag får jag nog.

Och här är dom tre vinnarna ...

En alldeles sprillans ny Notarius Publicus uppenbarar sig också, då pv i kväll inte är hemma förrän vid tiosnåret och inte är det bättre i morgon, då är jag själv borta till halv nio och mörkret har fallit.

Herr N.P. och hans rara hustru bjöd på underbart god lunch - stekt kyckling, hasselbackspotatis, gudomlig sås och brysselkål och ärtor - oj, så gott!

Sen blev det kaffe och kaka.

På väg hem tänkte jag på hur mycket det betyder när man i vuxen ålder hamnar i en ny släkt .., det här att känna sig välkommen.

Det har jag verkligen gjort från sekund ett, tillsammans med Gösta och Sonja!

Ja, just det ...

Någon tycker om listor och överstrykningspennor.

Och att ha  k o l l.

Det gulmarkerade är dagar med 100% tillägg.
(Greklandssemester med barnbarnet Emil hägrar ..., det gäller att ligga i och jobba/spara!).

Lilafärgade dagar är fria.

"Kan du slå en pensionär ..?"

Det programmet gör mig kräksjuk.

Mannen som är speaker, ja, han låter precis som om han läste kasettbandssagor för småbarn.

Och dom superhurtiga pensionärerna ...

Uppdaterat: nja, det är mer speakerrösten som irriterar.

DBIV för Anne i Mantorp ...

Go´morgon i stugan!

Nu har jag funderat färdigt och kommit fram till att veckan var tämligen händelselös och det som jag
haft allra mest glädje av var alla fina, roliga, intressanta tv-program jag hängivit mig åt.

Varje vardagsförmiddag har jag tittat på Malou på tv4 och dom flesta kvällarna i veckan har det varit
Svt.

Och allra mest tycker jag om Downton Abbey på lördagkvällarna.

Anne i Mantorp

Lediga-dags-fönstret ...

Ja, det känns säkerligen igen.

Det fönstret sitter på ett gult hus på en kulle, inte långt från havet i landet Halland.

DBIV för annannan i Portugal ...

Det har varit en vecka med en viktig vändpunkt.
Jag började den med en seg känsla, trots den inspirerande Englandsvecka som var DBIFV, mer jobb än inspiration. Och avslutade med att känna mig fullt engagerad i de tre intressanta projekt som vi håller på att bena i resultaten från.

För en gångs skull är det tre projekt som griper i varandra och att arbeta med alla tre samtidigt är till nytta snarare än förvirring. Den verkliga vändpunkten var mellan tisdag då jag kände mig uppgiven inför en av doktoranderna som varit på väg att köra fast länge och som fortsatt att sitta fast trots att jag trodde att vi hade kommit loss förra gången vi möttes och onsdag då jag hade tagit ett rejält tag i hans projekt för att visa i vilken riktning jag tyckte att det skulle gå.

Detta var det abstraktaste DBIV jag skrivit.
Du kan illustrera det med samma datorskärmsbild som då när vi skulle ta en bild från här och nu en dag, för mer spännande än så är det inte utanpå.

// annannan

Vid elvatiden ...

... sitter jag i loppisfåtöljen och tittar på Sommarpratarna.

Intressant, som nästan alltid.

Allra mest intressant är konstnären Lars Lerin.

Och så tycker jag så alldeles oerhört mycket om rösten hos Astrid Assefa.

pElle, han bryr sig inte så mycket om krånglet med kärleken och hur det är att flytta ihop.

Han funderar mest över hur han ska få det skönt i sin lilla grop i soffan.

Tidig morgon i landet Halland ...

V i n d s t i l l a.

Och dånet av tystnaden.

Inte ens vågskvalpet hörs.

Harry springer lös .., fram och tillbaka och upp över kullarna ..., språngfart!! hej och hå! ..., försvinner ett tag och kommer sedan ruuuusande tillbaka med viftande svans!

Det finns inte ord för hur mycket jag älskar den hunden!

Vid färisten kommer grannen Arne körande med sin röda bil. Arne har dåligt hjärta, men fixar tillvaron på nåt vis och varje förmiddag tillbringar han med dom andra gubbarna nere vid hamnen. Småprat och sånt.
Terapi. Kanske den bästa av alla?

"Jaha du Elisabet, du är ute på språng ..?" säger Arne som har vevat ner rutan.

Och vi pratar om detta att det är vindstilla .., det händer ju nästan aldrig.

Igårkväll: pv:s brorson Hannes ska iväg till Göteborg och hämta fisk och skaldjur till restaurangen i Malmö, men stannar till här och sover i det vi kallar för "Gunnars rum".

Innan dess blir det backgammon med pv, allt medan jag sitter i loppisfåtöljen och tar igen mig efter jobbet.
(Tar igen mig = spelar frågequizz).

Och nu är det tisdag och i morgon är jag fri och ska köra till Helsingborg.

Dagens fönster ...

... fångades mitt i sommaren och fönsterfångerska var Ulrika - då på besök i Nora -.

Och tänk, så mycket lite färg betyder och färg som passar ihop! 

Kvällshälsning från sjukhuset ...

För en timme sedan ringde jag till Rexxie, han som i morgon ska få sin ena njure bortplockad.

Jag frågade hur han kände det och jodå, det var bra och han hördes lugn och sansad som alltid ..., och på min fråga vad det var för ålder på medpatienterna, ja, där på urologen, svarade han - och leendet hördes genom luren - att han var i särklass yngst.

"Får jag lägga ut en hälsning från dig och berätta om det här samtalet ..?" frågade jag.

"Det får du gärna göra ...", svarade denne sympatiske herre.

("Han lät himla trevlig!" sa pv som också fick prata med honom).

Nu håller vi tummarna för att tumören blir bortplockad på bästa sätt och allt ordnar sig.

DBIV för Monet i Frankrike ...

Mitt franska Bästa I Veckan var fredagens lunch med havsutsikt hos en av goda vännerna i vårt lilla boksällskap. Vi samlades allihop för att äta gott, prata om och diskutera de senaste lästa böckerna, normalt alla med anknytning till Frankrike. 

Den här gången var det faktiskt två svenska böcker av en kritikerrosad men för oss alla okänd svensk författare: Kristian Lundberg. Jag säger bara en sak: Läs hans "Yarden"! 

Den ingår också som en del av Veckans Bästa. 
Och fick mig bland annat att med rysningar minnas råkalla och vindpinade Skånevintrar. 

Monet.

Nu har priserna anlänt!

Här är alltså veckans förstapriser .., hitsända av den underbart rara Eva på Frösön!

Ja, utskrivna som foton och fastlimmade på papper.

Sååå vackra!

Den som vinner får välja mellan dessa två bilder, helt perfekta att rama in om man så önskar.

 

Titta, så fint hon målar!
Ett litet-litet-julkort fnns i kuvertet också. Nu ska jag försöka hitta en lika liten ram, så ska den få stå på hyllan och sprida glädje!

T a c k  Eva!

DBIV för den storartade Ann i Göteborg ...

Det bästa förra veckan var nog min lilla shoppingtur på Avenyn där jag fick inhandlat både fyrkantiga strumpstickor och en ny lite kamera - Canon Ixus 125 -.

Ann.

DBIV för Lena i Gävle ...

Hej på er därnere i södern!

 

Jag var med om 2 trevliga körhändelse förra veckan.

Fredag, gav några olika körer härifrån Gävle en körkonsert "Kristina från Duvemåla" helt fantastisk upplevelse.

 

Lördag, var min man inbjuden att delta i Forums manskör ( han hade fått den upplevelsen i födelsedagspresent av en mycket god vän till honom). 

 

Det var träning hela dagen, på em var det musikcafè där han var med i kören (2:a tenor) han påstår sig inte kunna sjunga, då han fick höra i skolan att han skulle vara tyst när det var dax att sjunga, jag var där och lyssnade och han sjöng faktiskt. 

 

På kvällen var det körfest där även jag var inbjuden, god mat och så mycket sång o musik så det var helt fantastiskt, min man fick även spela lite trummor vilket han höll på med  tidigare i livet. 

 

Så härligt med sång o musik!

 

Hälsn. från ett gråmulet Gävle

DBIV för madamen i det gula huset ...

Förra veckans bästa blev söndagen.

Vinterstudion nästan hela dagen .., en massa tävlingar på mobilen (en frågesportsquizz som är såå rolig!) .., rester av lammsteken till middag .., och så underbara SVT med "Allt för Sverige" - den här gången i slottsmiljö som intresserar mig föga, men ändå ... -, följt av sista avsnittet av Arne Dahl-krimin som har varit så himla bra och med skådespelare som gör skäl för lönen, och sist av allt: Akuten från Kings College Hospital i London och där man ofta får bekräftat att den allra sjåpigaste patienten är en ung man och den tappraste är en man eller (ofta) kvinna i åttioårsåldern.

Det var förra veckans bästa.

Ps. Nej, nu kommer jag ju ihåg att nånting som gjorde mormorshjärtat glatt ..., det var att Emma tillbringade helgen på Bosön tillsammans med flicklandslaget, men där var även damlandslaget i fotboll, tillsammans med nya tränaren Pia Sundhage.
Ni kan ju  a n a   glädjen för töserna att få träna intill landslagsspelarna!
På en suddig mobilbild står Emma till höger om P.S. och jag skulle vilja krama om den människan som ställer upp på sånt!
Emmas lillebror Emil, som inte är så liten längre, hade också en rolig helg .., hans lag hade fotbollsgala och där tilldelades han medalj för träningsflit, ja, jag säger bara det, inte brås dom på sin mormor! Ds.

DBIV för Ulrika i Västmanland ...

Skickar via mobilen då jag har för ont för att sitta vid datorn.

Förra veckans höjdpunkter:

Lördagens stickmysdag i Järnboås.
Samma gård som förra gången men nu i huvudbyggnaden, som är sååå fin!

Ulrika.

DBIV för fröken Sköldpadda ....

Hej!

En liten resa blir mitt bidrag. Nästan runt hörnet men både värdefull och rolig.

Börjar första dagen med en god lunch. Flanera längs Avenyn. En fika och sen på kvällen Jul på Liseberg.

Det sista vi gör är en tur med Göteborgshjulet. Hann precis med sista turen för kvällen. Mysigt och smått romantiskt.

Nästa dag hänger molnen och regnet över staden. En perfekt dag för besök på Världskulturmuseet.

Det var där som den här lilla skylten fanns. Stämmer så bra så.

Resor kan vara både nära och längre bort. Eller hur!

Turtlan

DBIV för Eva från Tyresö ...

Vårt autistiska barnbarn D 14 år har varit på gott humör!

Ingen av oss vet varför det kan vända eller hur.

Men det blir en annan värld att leva i för oss alla.

Den här gången var det stegräknaren som han fick på fritidsgården!

Plötsligt hade han inte ont i benen eller vägrade gå till skolan.

(Stegräknaren innebar en stegtävling mot ledarna på fritidsgården.)

Han är samarbetsvillig och jätterar och vi alla mår mycket bättre.

 

Eva i Tyresö- mormor

DBIV för mossfolk i Örebro ...

Oj, förra veckan var en väldigt bra vecka, så nu är det svårt att välja ut det bästa…

På måndagen hade jag en semesterdag. Det var helt underbart att ha en sådan sådär en vardag. En massa saker hanns med och solen sken och vi gick i skogen utan att träffa en enda människa!

I torsdags var det dags för årligt tandläkarbesök. Jag har en historia med många lagningar, men för första gången sedan jag var barn var det inte ett enda hål!!!

Ja och så blev det lördag och middag i Karlskogaland. På plats var även lillebror som jag inte sett sedan i mitten av maj. Åh så roligt att träffa honom igen!

Och igår, söndag, tillbringade Cosmos och jag förmiddagen i en magiskt dimmig skog. Frukosten intogs vid en sjö och det var alldeles alldeles stilla.

Jag kan nog inte välja :)

Mossfolk. 

// Elisabet säger: glöm inte att titta på hennes ljuvliga lilla Cosmos-film - med musik och allt -!

Själslig tröst ...

Det här blev den mörkaste morgonen hittills.
Inte tillstymmelse till ljus och regnet har öst ner!
Då tänker jag tillbaka till den där dagen i Bohuslän när vi låg på klipphällen och läste var sin bok.
Vindarna var ljumma, nästan varma.
Vågskvalp mot klipporna.
Fiskmåseskrin.
Vita segel mot himlen.

Eller den där kvällen efter stafettvasan ..., glädjen över att det var överstökat (titta, så glad och lycklig pv är!) och god mat och plötsligt säger mågen Micke att han ska åka hela Vasaloppet nästa år och då tar Anders i hand och säger att okej, då ska minsann han också.

I fredags kom ett meddelande på min Iphone.
Det var från sonen.
Han hade nämligen fått en påminnelse om vad som väntar i början av mars.
"Lågt att skicka ut sånt här en fredagkväll ...", skrev han.

Jo, jo.
Nu börjar nog ångesten komma krypande och inte har han tränat som han ska heller.
I alla fall inte på rullskidor.
Men mamman, hon loooog.

Och så tröstar jag mig med att det - i alla fall högst troligt - blir vår igen.
Tänk, vilken glädje!

Och nu blir det morgonkaffe!

Måndagsfönstret ...

"Vi bor på 9:e våningen på hotellet med fin vy ut över omvärlden.
Igår kväll var det lika vackert med alla ljus från staden.

Nu väntar besök på Världskultursmuseet som ligger nedför backen. Eventuella göteborgare kan nog lätt gissa vilket hotell vi bor på.

Kram från staden på Sveriges framsida.

Turtlan."

Dags igen för DBIV ...

 

Fanns där något du blev extraglad för förra veckan?

Nånting som satte avtryck i hjärtat?

I så fall - om du vill dela med dig - så mejla till bisse151@gmail.com, så gör vi precis som vanligt.

Det här fina hjärtat är gjort av Eva på Frösön och är veckans tröstpris.

Förstapriset är också från Eva (tack snälla, så rar och generös du är!); en bild av det här vackra fönstret som hon hade med på sin DBIV förra veckan.

Här är bilden som så många tyckte om.

Och solstrålarna som lyser in genom fönstret eller från något håll ...

Såja ..., nu kan ni börja tänka efter.

Varmt välkommen med er glädje!

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från Göteborg.

Så här skriver fönsterfångerskan:

"De flesta skyltfönster är fint julpyntade. Vi stannade till och tittade liksom en dam på väg någonstans."

Och hon som stannade till och tittade, det var förstås Turtlan.

Från Skåne ...

.. kommer en inköpslista susande genom rymden och landar i min mobil.

Då blir mamman lycklig .., det är nämligen sonen som hittat en lista i kundkorgen och vet vem som väldigt gärna vill ha såna - listor, alltså -.

Nästan som en cyberkram känns det.

Och från AP kommer en bild av Fiéri .., håll med om att hon är sååå vacker!

Lite tidigare har samma AP ringt och kvittrat av glädje över det här stoet .., men ajabaja, häromdagen hade samma häst nästan kunnat bli till hamburgerkött om matte fått bestämma.

Det är två bestämda madamer det där .., Fiéri och hennes matte.

Dagens fönster ...

På "min gata i stan" - på Regementsgatan i Ystad -, där fanns och finns väl ännu, dessa fyra fönster.

Fulaste huset på gatan kanske, men 1993 huserade en vänlig man vid namn Gustav där inne, ja, han hade nån slags kontorsverksamhet och om man behövde papperskopior av något slag, så fixade Gustav den saken.

Gustav var även kund i lilla kvartersbutiken där jag kom att arbeta i tretton år.
Inför helgerna köpte han ofta en bukett blommor till sin fru och han var alltid så chevaleresk och vänlig.

Det är vad jag kommer ihåg när jag ser den här bilden.

På filmlistan ...

Det var länge sedan jag direkt - efter att ha läst en recension - kände att "åååå, den här filmen ska jag se!"

Men nu har det hänt.

Nu gäller det bara att hitta den närmaste biografen (Folkets Bio).

Upphittat ...

När jag får den här listan av min arbetskamrat Johanna (hon smaaajlar när hon räcker mig den .., förstår att jag blir glad ..), har jag en annan kund i kassan och jag förklarar att jag samlar på listor och visar honom den .., ja, men ååå, den är ju så helt underbar!

"Att ni inte ramar in dem och har dem i affären .., det skulle vara hur kul som helst!" säger kunden.

Vilken härlig idé!

Det här tror jag är en manlig kund.
Absolut.
Matportioner .. jaha, färdigmat.
Kanske änkeman?

Och varför tror jag att den här listan är skriven av en kvinna?
Kanske det där sista ..."1 vetelängd med lite gott-i" .., eller att chokladen ska vara 70-procentig?

Tjugofjärde november ...

Exakt en månad kvar till julafton.

Sen vänder det.

Fram och åter till Haverdal ...

Arbetar man i en livsmedelsbutik, ja, inte är den optimala drömmen att då  - på sin lediga dag - åka just dit för att ställa sig i lång kö, men så blir det idag.

Och i kön träffar jag en sån trevlig kvinna, ursprungligen från Umeå, men boendes i Linköping och med sommarhus i Haverdal.

Om man kan säga att någon ser "norrländsk ut", så gör hon det.
Om det pratar vi och hon håller med.

"Jo, men ofta är i alla fall vi kvinnor rätt mörka och många har höga kindkotor ..", säger hon leende.

Hennes man är hallänning, uppvuxen på Brogatan och pratar en redig halländska.

Han berättar att han arbetar på ett försäkringsbolag och när han kom till Linköping och skulle berätta om korta och långa lån, började arbetskamraterna att gapskratta!!

Nu har han lärt sig .., det heter inte "koooota (med å) lån", utan k o r t a.

Kvinnan tittar på julkortet som jag har köpt; målat av Nils-Erik Nilsson, och hon pekar på kortet här ovanför (jag har två olika) och säger att "där, längst ute på udden liksom, där har vi vårt hus ...".

Om några år hoppas familjen kunna återvända till Halland för gott.

I år hade jag bestämt mig för att vara med i juladoppet.

"Ja, gör du det, så ställer jag upp!" sa jag kaxigt till chefen i fjol.

Tack gode gud arbetar jag julafton och kan nu skylla på detta ..., men chefen (som också ska jobba), lär ska smita iväg och ta sig ett juladopp!

Och nu är jag hemma med glögg och pepparkakor och i kylen vilar en lammstek som just nu marineras .., i affärens foajé stod skolbarn och sålde hembakade kakor och bullar och sånt fick också följa med hem.

Vinterstudion hörs från vardagsrummet .., ett ljus är tänt .., och grannarna har uppenbarat sig och lär ska tillbringa helgen här i Stensjö.

Trevlig helg på er alla!

Lördagsfönstret ...

... fångades en torsdag, men det ser ut ungefär likadant idag.

Eller exakt på pricken.

Om Karlote och en placenta som inte vill lossna ...

Bara så ni vet .., Puntana låg och ligger väl ännu, ute i den argentinska bushen, femton mil från närmaste sjukhus. Där fanns ingen butik, bara två små hus och så en mängd rishyddor. 
Ingen riktig väg fanns hit ut .., man körde genom djungeln.
I det ena lilla huset i Puntana bodde mamma och hade mottagning, BB och allt möjligt annat. 
Folktandvård också ,-)

Puntana 15:e mars 1979

Förra måndagen hämtade vi - med Jonssons bil  - en fru två och en halv mil härifrån.
Klockan 1.00 på natten hade hon fött sitt 9:e barn.
Klockan 6.00 på morgonen, när de sände två av de äldre barnen via cykel hit för att skaffa hjälp, hade placentan inte lossnat.
När hon väl var här hade jag inte mod att "våld-dra", så jag bad en lärare som studerat medicin i tre år (och som praktiserat att lossa placentan på sin svägerska) att komma och hjälpa mig.

Och si .., han slet helt frankt ut den.
 Jag gav två blodstillande direkt och inget hände. Hon har legat här en hel vecka på grund av blodbrist och infektionsrisk.
I vanliga fall brukar jag ge patienterna mat, men dessa "chakenjer" föredrog att laga maten själva. Det var full folksamling här. Moder med nyfött barn, som vårdare hade de tagit med en grannfru - som själv hade en 1-åring med - så var 3 av de övriga 9 barnen också här hela dagarna, eftersom två av barnen har papegojsjukan och får injektioner samtidigt.

De lagade maten ute på cementpattan framför sjukrummet och du kan tro att det var bökigt.
Men oj, så snälla och rara de var mot mig! Kom med kött och ko-ost och bjöd mej på the på indian-manér, alltså theet i en trägrej med stålsug i - så suger alla - undan för undan.
Jag kände mig som en riktig Chakoindian när jag tog min del ur flaskan.

Ja, livet är brokigt.

Just nu är det alldeles tyst i Puntana.
Klockan är 17.15 - bara någon enda fågel piper till och långt i bakgrunden hör jag barnens skratt på skolgården. Siestan är just slut, så folk har inte kommit igång.

Karlote, kattrackarn, som fött 3 små söta ungar inne i en igenknuten pappkartong med barnkläder som stod under min säng medan jag var bortrest .., ja, hon sussar nu så sött i fåtöljen, glömsk av allt elände som blev för henne p.g.a denna nya kull.
Nu har jag beslutat mig för att  ä l s k a  Karlote, så nu ligger hon på mina fötter och sover om nätterna ...

Ha det så gott. Hälsa alla som kommer ihåg mig. /Mamma- mormor- svärmor.