Du och jag Harry ....

Vaknar klockan fyra ., lyssnar till USA-podden från igår .., och klockan fem kommer pv ner från övervåningen och en timme senare skjutsar jag honom till busshållplatsen i Stora Skipås.
Skidfodralet ligger mellan båda sätena där framme, ungefär som en avskiljare.

Det har varit sju minusgrader natten mot idag och det var knepigt att skrapa rutorna; så där som om isen frusit fast. Några timmar senare strålar solen och det är  v a r m t ute.
Bilden här ovanför tog jag genom en av växthusets rutor.

Och i det närmaste helt vindstilla.
Går på promenad med Harry som nu är nästan sig själv .., och såret på svansen efter amputationen verkar läka bra. Gravänderna som jag upptäckte igår, är på samma plats idag och Falkenberg syns lika tydligt, men nu är bilden tagen rakt västerut, mot Danmark.

Högt vattenstånd förra veckan, så där så stranden var helt försvunnen .., nu är det precis tvärtom.

Sist av allt tar jag bilen och kör till Ullarp och köper ett flak ägg för sextio kronor. Jag lägger flaket på passagerarsätet och det är när jag sätter mig för att köra iväg, som jag ser hur vackert ljuset faller över äggen. Går ut igen .., tar en bild och åker sedan hemåt.

Nu ligger Harry och sover .., jag lyssnar till trummusik från Afrika någonstans (helt ljuvligt!) och ska ta med mig en kopp kaffe och en macka och sätta mig ute i solskenet.

(Vill man lyssna till trummorna, finns den listan på Spotify och heter Afrikanska trummor och listan är förmodligen skapad av thornet81. Kanske en lång krabat?)

Onsdag ....

Hög, klar luft.
Inte blåsigt alls.

Upptäcker gravänder vilka simmar omkring lite nere vid vattnet.
Bäcken är strid ..., nu är det brått ner till havet.

En som hade en betydligt bättre kamera var Marton Berntsen när han fångade en gravand i flykten.
Söker på min sida och ser att måndagen den 13:e mars 2017, då upptäckte jag gravänderna det året. 

Väldigt oskarp bild, men det är ytterst sällan det är så klart att man ser så här mycket av Falkenberg, två mil norrut. Det gör man idag.
Och även om jag är helnöjd med min mobilkamera, så är det just såna här gånger man får svart på vitt; ja, jag menar, hur stor skillnad det är i jämförelse med att ha en systemkamera med rejält objektiv. Nåja, man kan inte få allt här i världen och en sån kamera är för tung och otymplig för mig.

Idag är sista dagen som pv är hemma på ett tag. På fem dagar, närmare bestämt.
När jag går in på datorn på morgonen, är det första jag ser SMHI:s prognos för Sälen .., och nån Vasaloppssida och om jag säger som så, så är det inte jag som surfat runt just där.
Igårkväll förberedde han skidorna ., vallaboxen står på golvet i hallen - han är väl orolig att den ska glömmas bort - ja, lite så är det.

Själv ska jag klippa mig i eftermiddag.
Frisörskan är av den pratglada sorten, heter Lena och har salong i Harplinge.
Nej, jag ska inte kortklippa mig, men måste kapa längden, särskilt på det som ännu inte blivit grått, eller det som är kvar av gamla färgen. Sååå skönt det ska bli!

Bröllop ......

I lördags var det bröllop i Portland i Australien, då min systerson Fredrik gifte sig med sin Shae .., allt skedde på stranden, vilket förstås var rätta stället för dessa hängivna surfare.

Så här skrev bruden på sitt instagramkonto: "Married my best friend surrounded by the people we love the most! " 

För att inte den blivande brudgummen skulle se brudens klänning i förväg, hade hon gömt den noga. Problemet var att på morgonen när hon skulle iväg och göras i ordning, kom hon inte ihåg riktigt 
v a r  hon gömt den!! Det löste sig till slut!  Min syster berättar om en lite annorlunda bröllopsmiddag, mer som mingel .., ett tvåmannaband som spelade, mycket dans och många tal, en lättsam tillställning helt enkelt. 

Sååå härligt det ser ut!! 

(Ps. Vilken vacker - och annorlunda - brudbukett! Ds.)

Dagens fönster ....

Någon tar tåget till Ystad, nån annan susar iväg till Eslöv och en tredje har varit på Gran Canaria och fångat fönster från en italiensk restaurang! Så härligt med all omväxling!

Och det var ellem i Skellefteå som hade håven redo.

Tack snälla!

Dagens fönster ....

Även Ulrika har varit på besök i Skåne och det var där - i Eslöv - som hon tog fram håven.

Tack Ulrika!

Som väntat ....

... blev det bakslag med våren, fast egentligen har jag hållit mig lugn .,. det BRUKAR bli bakslag och jag har varit med om riktig vinter i slutet av februari, såväl i Skåne som här i Halland.

Vaknade i morse till snöglopp och gräsmattan som jag funderade på att klippa härom dagen, den var nu vit. Nåja, nu är snön borta och det är regndroppar på fönsterrutorna.
Våren lär dyka upp ändå och krokusarna står så fint i slänten vid uppfarten och likadant är det med snödropparna .., när hade vi senast såna mängder av dom sist nämnda ..., det undrar jag?

Men så pass trist väder var det ändå i morse, så där så att pv valde att ta bilen och det kan jag säga, att det är inte många gånger per läsår som det händer.
(Bilden är från boken som handlar om konstnären Sven Ljungberg. Namnet på tavlan är "Vallört".)

För ungefär ett år sedan eller mera bestämde jag mig för att lägga allt krut på att spara ihop en rejäl buffert, så där utifall att nånting skulle hända pv. Det var i och för sig väldigt inspirerande att ideligen kolla saldot på kontot, men så - det hände efter det här med bröstet och oron att det kanske var cancer - bestämde jag mig för att .., jo, visserligen spara, men inte alls i den omfattningen. (Dessutom finns testamente som gör att jag inte behöver oroa mig).

Nå, jag bestämde mig i alla fall för att se till att fixa mentala morötter; inte bara sitta här hemma i Stensjö och kanske arbeta lite nu och då. Det var då som resan till Ystad bokades och den är jag sååå glad och tacksam för.
Tack Elisabet, att du fixade den!
Tack att du ändrade dig!

Men nu är det som om korken ur ketchupflaskan åkt all världens väg!
Igår tittade jag in på Halmstad turistbyrå - bara nån minut från biografen Röda Kvarn - och där upptäckte jag att Ginna Lindberg ska hålla en föreläsning här i stan nästa onsdag.
Ginna Lindberg är chef för Ekots utrikesredaktion och även ständigt delaktig i USA-podden (under sex års tid var hon dessutom SR:s korrespondent i Washington).
Det tog ungefär 10 sekunder så hade jag köpt biljett; det är fodralet till den som syns här ovanför.
Har jag tur gör pv mig sällskap.

Några dagar senare har jag bjudit pv och mig själv till nya kulturhuset Najaden, för att lyssna till Halmstad Brassorkester.

Och den 5:e maj ska jag köra till Holgersgatan i Falkenberg och lyssna till en föreläsning av Tomas Gunnarsson. Jag har ingen aning om det kommer att bli bra eller inte - kanske känns det enbart flummigt - men jag tänker i alla fall ge det en chans.

Blir det inte dyrt?
Ja, kanske ., men det är ju delvis därför jag inte säger nej när det efterfrågas extrapass.
Nu på lördag blir det en kortis .., från sex till kvart över åtta, men det blir ju ett bidrag det med.

Och Harry, han har det lite kämpigt.
Kan absolut inte sitta som vanligt ännu, det kan ta tid förstås .., och är så förskräckt av sig.
Det var en traumatisk upplevelse för honom det här att bli opererad med allt vad det innebar  .,. han är kanske som jag själv var när jag var liten: "ett litet harhjärta"

Nu blir det lunch och lite röjning!

Måndag i landet Halland .... 

En alldeles vanlig måndag, men det känns bra det också.
Tre dagar på hotell, fem dagar allt som allt på bortaplan, det är som bäst för mig!
Och den vanliga måndagen, den inleddes med att ge småfåglarna och ekorrarna mat .. jag gick på promenad med harry och tittade på "Födestuen" i kanal 5, från en förlossningsavdelning i Norge .., ja, jag känner mig faktiskt snart som barnmorska och det vanligaste ordet bland barnmorskor i systerlandet i väster, det är i alla fall "kjempeflink!"
"Du är sååå kjempeflink!" säger barnmorskorna och hejar på dom blivande mammorna.

Vid tolvtiden idag körde jag sen in till stan - det var Filmstudio och en för mig sååå fterlängtad film som skulle visas - men innan dess stannade jag till vid Pressbyrån och tittade lite på löpsedlarna. Det mesta handlade om översvämningarna här i Halland. Det var också detta som avhandlades på lokalradion när jag satt i bilen på väg till Halmstad.
Stackars människor vars källare är fyllda med meterhögt vatten!!

Och så biografen Röda Kvarn då.
Jag hade verkligen sett fram emot att få se den här filmen, men på något konstigt blev jag på gränsen till besviken och jag kan omöjligen riktigt klara ut varför.
Fotot var excellent och otroligt känslofyllt (jag älskade fotot, helt enkelt!) och jag tyckte enormt mycket om musiken  (georgisk musik, mycket trummor) och jag tyckte lika mycket om miljöerna .., men .., sen var det som om det tog stopp.

Ibland fann jag replikerna stolpiga .., människorna stereotypa (två män som förälskar sig i varandra), det blev nästan tvärstopp för mig, ja, funderade t.om vad klockan var; hur lång filmen skulle vara.
Jag kan inte sätta ett betyg på filmen; inte ikväll .., den måste liksom få landa inom mig först.
Här kan man läsa om den.
Om man har missat den och skulle vilja ..., så finns den hos triart.se och kan då ses för 39:-.

Ännu en bild.
Jag tycker att den är så superläcker och den som tog bilden, det är världens finaste kille - det finns ju några stycken - den här heter Emil och är mitt barnbarn! Emil arbetar som bilförsäljare hos Seat i Upplands Väsby, men att han hade sån känsla för att ta bilder, det visste jag inte.
Nu vet jag.

Dagens fönster ....

Från annannan i Portugal kommer det här fönstret som jag bara älskar!
Å, så roligt .., här man får försöka lista ut vad som står på dom små skyltarna .., man säljer kanin och har bra pris på kött, såväl helt som köttfärs och polvo som jag tror  betyder kyckling, tycks vara bläckfisk .., jaha, nu förstår jag,  det handlar om fryst bläckfisk!
Och på skylten längst uppe till vänster, där står det att dom har biff.
Dom gröna bladen på kvistarna .., kan det möjligen vara lagerblad?

På boendet i Ystad, där satt dom här två männen vid bordet mitt emot mitt.
Medan jag tittade ut över havet och Bornholmsfärjan som kom och lade till, så lyssnade jag lite förstrött till männens prat. Nej, jag blev inte riktigt klok på vad det var för språk, så till slut - när en av dem gick för att ta kaffe - frågade jag helt enkelt.

Jo, det visade sig att dom var från Porto - alltså från Portugal - där fönsterfångerskan bor!
Herrarna arbetar åt Trafikverket och när jag frågade med vad .., så sa mannen i brun tröja att deras uppgift handlade om bommarna. Otroligt! Sen kom kaffemannen tillbaka och jag ville inte störa i frukosten, men undrade länge hur det kom sig att två män från Portugal arbetar åt Trafikverket .., är dom då några slags specialister? Kanske ingenjörer ...?
I minst åtta månader skulle dom bli i Skåne.

Hemma igen ...

Ja, det är tur att min semester inte är längre än från onsdag - söndag, annars hade nog min hjärna gått i tusen bitar .., det blir helt enkelt för många intryck att hålla ordning på. Skulle jag inte skriva av mig, hamnade jag förmodligen på någon akutmottagning.

Lördagen - det vill säga igår - blev också en bra dag.
Träffade Solbritt från Ystad på Mariakonditoriet nära Mariakyrkan och vi blev nog sittande i en och en halv timme innan det var dags för mig att ta tåget till Malmö.
Inne i caféet satt sex kvinnor vid ett av borden och av pratet förstod jag att detta var vad dom brukade göra på lördagsförmiddagarna. Åttioårsåldern, kanske? Och jag tänkte att det här pratet om att kvinnor i allmänhet har ett större nätverk än män, i alla fall på det mer personliga planet, det tror jag verkligen stämmer
Såå trevligt dom här damerna verkade ha det!

På väg till konditoriet slog jag mig ned vid stora torget och det gamla rådhuset.
Satte mig på en bänk och tittade ut över världen .., men såg inte ett enda bekant ansikte.
När jag sedan kommit till konditoriet och suttit en stund (alltid för tidig) slog mig tanken: men var är min ryggsäck? Panik!! Vid mitt bord stod resväskan, men någon ryggsäck såg jag inte skymten av!
Rafsade åt mig kappan och väskan och gick raka spåret ner mot torget .., funderade över vad jag hade packat i ryggsäcken ., och kände ännu mera panik!
Men .., det var knappt jag trodde mina ögon .., ryggsäcken låg prydligt tillbakalutad mot bänkens ryggstöd, en halvtimme efter att jag lämnat den!
L y c k a!

Så - efter trivsamt prat med Solbritt - blev det tåg till Malmö, där sonen hämtade mig.
Senare på kvällen kom även hans svärföräldrar på besök och pv dök upp från konserten utanför Helsingborg och med sig hade han en hysteriskt stressad Harry som formligen döööök i min famn!

Det blev såååå god middag .., lillkillen var pigg som en lärka till nästan nio och charmade oss hela bunten! Nu går han några steg ., fem, sex kanske .., och är som en enda solstråle!

Idag på förmiddagen körde vi ut till Ön på Limhamn och där tog jag - efter moget övervägande - ett dopp i ett rejält blåsigt hav. Tur att man kunde hålla i sig i räcket, det som sitter på ömse sidor av stegen. Efteråt blev det ett besök till Gateaux, bageriet i stan, där pv köpte fyra semlor och det kan jag säga .., att det var mitt livs godaste semla! Inte perfekt; för mycket grädde för min smak, men mandelmassan var inte av denna världen och bullen såååååå luftig och fin!

Och så hemåt.
Har tittat på brittiska "Erkännandet" .., lagat middag (men i omvänd ordning) och nu återstår tre dagar då pv är hemma, därefter är det hans tur att holideja sig .., då han på torsdag efter skolans slut tar bussen till Ljungby, fvb till Sälen dagen därpå. Åter hemma tisdagkäll där nästa vecka.

Ja, så har det varit!
Nu mot sängen!

Ps. Harrys svans - det som återstår av den - tycks läka fint. Igår rörde han sig som om han skämdes .., han nästan kröööp fram, men idag är det helt annorlunda, ja, han har t.om lekt med pipleksakerna som friherrinnan kom med, när hon i lördags var här på sjukbesök. Så omtänksamt av henne! Ds.

Dagens fönster ....

.... finns i rum nr 14 på Stationen i Ystad-

Jag har för en stund sedan sett ett Pågatåg susa iväg mot Malmö och just nu är det tämligen tomt på perrongen.

Nu blir det frukost.

Bäst idag ....

... var såklart utställningen på SMK - Statens museum för kunst - i Köpenhamn.
Som jag letade efter detta museum på den lilla turistkartan, men nej, där fanns alla möjliga andra, men inte det jag skulle till och som jag hade biljett till och allt.

Varför en turistkarta ..? Varför inte gps:en?
Jo, den appen hade jag plockat bort för ett tag sedan och glömt att ladda ner igen.
Nu gick jag till sist in i en hotellfoajé och sa. "Förlåt, men har ni möjligen en turistkarta som jag kan få köpa av er .., jag går bara vilse!"
Då tittade kvinnan på mig och sa: "Dom flesta som kommer in hit och frågar efter turistkartor har det mer som ett krav, men eftersom du bad så vänligt, ska du få den alldeles gratis, varsågod!"

Så fick jag kartan .., kvinnan tog fram en orangefärgad överstrykningspenna och sa "titta, här är du nu .., så blir det enklare för dig!"
Om det blev så mycket enklare vet jag inte .., men fram jag kom jag ju.

Bilden: en av alla tavlor som visades på utställningen.
Foto: Ole Akhöj

Det är tämligen dåligt ställt med namnskyltar på gatorna, den saken är i alla fall säker.
Nåja, det kan vara bra att gå vilse också .., även om jag på den sista biten kände hur det brände under fötterna. Vädret .., ja, det kunde inte ha varit bättre!
"Det här är den första riktiga vårdagen", sa en äldre dam som satt och solade på en grön bänk (eller tog igen sig) och på gräsmattor såg jag små sällskap av krokus, vintergäck och påskliljor.

Att jag inte hittade museet på kartan, förstod jag när besöket var tillända (för övrigt en helt underbar utställning!) och jag kom ut i solen och slog mig ned på en bänk. Aha ....! SMK är ju såklart förkortningen på Statens Museum för Konst"!!! Plupparna fick man efter erlagd biljettavgift.
På turistkartan stod det SMK, inte hela namnet på museet.

Bäst idag var också alla mänskliga möten.

När jag frågade någon om vägen, valde jag oftast kvinnor i min ålder eller äldre. 

Alla - utan undantag - var så vänliga och hjälpsamma. 

Vänliga var även dom två stenläggarna på Kongens Nytorv.

Jag stod en bra stund och tittade på hur systematiskt dom arbetade med gatstenarna .., frågade om det var okej att jag filmade - jodå, inga problem - men då var förstås själva stenläggandet klart .., då återstod finputsen, en som hämtade lass efter lass med sand och en som sopade ner sanden mellan stenarna.

Vilket fysiskt tungt arbete!! 

En av männen visade sig vara trettiofyra år och jag frågade hur bra han trivdes med sitt arbete?

Jo, jättebra!

Det som tar stryk är såklart knän - trots knäskydd - rygg och  t å r!

Och här fick man förklaring på vad som pågick. 

Annat som gjorde hjärtat glatt?

Jo, på hemvägen när slog mig ned i Öresundståget, hade jag en kvinna på min vänstra sida, vid fönstret. Vi kom att småprata lite och jag fick veta att hon hette (och ännu heter) Doreen ., att hon är nummer nio i en syskonskara på tolv, att hon är född och uppvuxen i Sligo på Irland och att hennes mamma heter Bridget och har arton barnbarn och en massa barnbarnsbarn. 

Bridget är fyllda åttioett år. 

Mera ..? 

Jo, att Doreen arbetar inom socialtjänsten med barn som har mental ohälsa. 

Och ja, hon älskar sitt arbete!

Men nu, efter alla år i Danmark och Sverige, ska Doreen återvända till Irland. Hon saknar sina syskon .., sina tre systrar och åtta bröder, sin mamma och alla syskonbarnen! Hon saknar också detta att vara en pusselbit i ett större pussel .., att bli igenkänd och att människor vet vem hon är. 

Vilken flock hon tillhör.

Det är väl det där med tillhörighet, sa hon lite leende., 

Glad blev jag också över det här vackra brunnslocket. 

Jag tvärstannade och tog fram mobilen för att ta en bild. Några ungdomar gick bakom mig och jag hörde hur dom undrade vad i fridens dagar det hela handlade om?  En kostymklädd man som tycktes ha bråttom, vände sig om flera gånger och tittade på locket ..., ja, man kan ju fundera över valet av motiv. Jag tycker att det här brunnslocket är så otroligt vackert .., med fåglarna som flyger omkring!

Och nära Rosenborgs slott och Kongens Have (en såååå vacker park!), där står den här statyn. 

Den gjorde mig också glad.

Den här dagen bjöd på hur många timmars promenad som helst!

Jag gick fel i omgångar, någon visade helt fel väg .., men det spelar ingen större roll .., det viktiga var att jag kom fram till utställningen och sedan till järnvägsstationen.

Hittade även restaurangen Ankara (som jag trodde hette Istanbul) och där jag suttit till bords fyra gånger tidigare. Det här blev femte. Kanske spelar minnet mig ett spratt .., men jag tycker nog att maten var godare tidigare? Och fler varmrätter. 

Det kändes så ljuvligt skönt att slå sig ned där på Vesterbro och titta på människor som passerade  utanför .., jag tog ett glas vin till maten .,. tänkte på allt jag varit med om på dom här två dagarna och kände mig lika tacksam idag som igår. 

För mig är det här ett perfekt sätt att få lite omväxling i tillvaron. 

Och precis lagom långt. 

Tre dagar. 

I morgon ska jag dricka elvakaffe tillsammans med Solbritt (solupp på instagram) och därefter ta tåget till Malmö. Till sonen, lillkillen och dennes mamma, hon småländskan.

Dagens fönster ....

... hinner jag inte lägga in.
Står här vid fönstret och tittar ut mot perrongerna .., någon rastar en hund .., en man vandrar fram och åter och om sexton minuter går tåget mot Malmö, därifrån blir det byte till Köpenhamn.

Kan inte ha fått bättre resväder!

Ajöken!

Dag 2. 
(Struntar i att varna för långt inlägg .., alla mina inlägg tycks bli långa).

Vaknar till solsken!
Tar en flera timmar lång promenad och börjar vid hamnen, eftersom den ligger närmast. Där står en man som jag känner igen från åren på Fridhems Livs, men att han var - och är - fiskare, hade jag ingen aning om. Någon fisk finns emellertid inte, det är alla överens om, säger han.

Vad gör han? Jo, han reder ut så kallade "spökgarn" som dom fått upp .., garn vilka ligger där och driver i havet och där fiskar dör utan att komma till användning.
Det är  m ä n g d e r  med såna fiskenät och han är fenomenal på att "gre ut" det hela ., han vore perfekt som hårtove-utredare, tänker jag.

Fortsätter vidare och passerar Sjöräddningens stuga.
Vid kaj ligger deras båt - kanske var det flera -?
Tänker på Turtlans Martin som just är sjöräddare; helt enkelt hjältar ute till havs.

Vidare ut på Långa Bryggan, där det förhoppningsvis - längst ut - ska bli ett kallbadhus vad det lider.
Modern form av sponsring syns på varje bräda. Minns jag rätt var det omkring tvåhundrafemtio  brädor allt som allt.

Det är så genomtänkt det hela! Överallt finns bänkar att sitta på .., här i låååånga rader!

Och minsann har inte Kitty Hansen en egen plats i solen!

Tanken var att jag skulle ta mig ett dopp, men nix, det blåste för mycket.

När jag stod här ringde mobilen.
Aha, det var Ecke som ville att jag skulle skicka honom pv:s mobilnummer.
Vi surrade en stund .., Ecke är ju som den minnesgoda vet (t.ex. Cecilia N och Rexxie) uppvuxen i Ystad och han vet hur mycket den här stan betyder för mig.

Besökte gamla kyrkogården och minneslunden där - jag vet inte var - askan av mamma finns nergrävd. Inte det minsta känns det som om hon är där. Runt en damm ligger vackra buketter .., mest tulpaner, men också rosor. Endast ett ljus brinner. Vandrar vidare och upptäcker olika sorters gravstenar.
Sjökaptener, officerare, fiskare och en sliten och liten gravsten med texten "Trotjänarinnan ...".

Och Tyska rikets konsul, herr Herman Engelbreckt Gussing och hans hustru Frida Christina, född Wetterqvist, samt deras dotter Frida Maria Hilma Cecilia, född på samma datum som AP, tionde maj.
Tyska Riket .., tänker jag.

Fortsätter längs Norra Promenaden där gräsänder simmar lugnt och stilla i den lilla åfåran med tämligen grunt vatten. På slänten växer drivor med vintergäck.
Här brukar Solbritt gå .., här har hon fångat ett antal dagens fönster.

Och så blir det en lång vända inne i själva centrum.

Bland gamla hus.

Och vackra dörrar.

Jo, det finns många vackra dörrar i Ystad, men ännu fler i t.ex Simrishamn eller Kivik.
Nå, jag faller  pladask i alla fall.

Och gatsten och kullersten och för fem år sedan hade det här varit hopplöst för mina knän, så icke nu. Jo, dom blir stela när jag kommer hem och har vilat, men jag har inte ont och det är det viktigaste.

Någon gång mitt på dagen kommer regnet.
Jag tar lång siesta .., ligger på sängen i hotellrummet och tittar på skidåkning (nån slags långlopp) och därefter skidskytte .., pratar med pv .., med friherrinnan och med min syster i Skåne ..., nästan-somnar ... (bara norrmän som vinner!) och vid femtiden - då regnar det fortfarande - bestämmer jag mig för att gå och handla lite frukt, samt växla in några hundra i danska pengar, mest om det skulle strula med kortet.

Några apelsiner blir det inte - det är nog den sämsta fruktdisk jag sett på evigheter - däremot danska kronor till deppig växelkurs (man känner sig som kusinen från landet som svensk) och så "hemåt" .

Utanför en butik träffar jag en man som är bekant, men jag kommer absolut inte på hans namn.
Han känner igen mig - imponerande - och säger att han håller på med YIF och Tommy (exet) och jo,
då jag inser vem han är, men namnet är borta.
Så kommer hans fru ut från butiken .., ahaaaa .., det är Janina och hennes man!
(Fortfarande namnlös för mig).

Sist av allt, då har jag passerat järnvägsövergången och är bara någon halvminut från Stationen, upptäcker jag ett bekant ansikte i mörkret: det är helsingborgaren som är på väg till Pågatåget en bit bort. Om fyra minuter ska det avgå och han ska köra det till Malmö och säkert vidare norrut.
Det blir lite hastigt småprat och han är sig lik, ser glad ut som alltid och jag får en kram och en till och sen säger vi hejdå!

Så har den här dagen varit.
Nu blåser det våldsamt och en liten klocka plingar så vackert i korridoren.
(Jag sitter i frukostmatsalen och skriver. Det drar förfärligt från fönstret och det är becksvart ute. Här inne har även en ung kvinna suttit och skrivit .., hon pluggar pedagogik och tycktes ihärdig i sitt studerande.

Dagens fönster ....

Ja, var gång jag befinner mig i Ystad kan man tro att jag Skådat Ljuset .., det låter ungefär som jag minns att alla nyfrälsta lät, då, i ett annat liv. Då stod dom där framme vid pulpeten och vittnade om hur fantastiskt allt var och hade blivit.

Alltså ska jag försöka behärska mig idag.
Varsågoda ., ett dagens fönster från Regementsgatan i Ystad.
Det här huset har sett ut ungefär så här sedan jag kom flyttande till stan.
Här höll då en äldre man till och hos honom kunde jag få mina krönikor kopierade och så faxades dom till hemtidningen i Skellefteå. Det var innan man mejlade. Ett annat årtusende.

Och huset, som redan då var på upphällningen, har låtits förfalla allt eftersom.
Det övergår mitt förstånd att det kan tillåtas fortsätta.