Ny dag, ny giv ....

Det tog ett halvår nästan precis, så glömde jag bort det där med att varje kväll öppna sängkammarfönstret och tacka för att knölen i bröstet inte var en elakartad tumör. Så är det kanske, efter en längre tid tar man det nästan - men bara nästan - för givet, ja, den där euforiska glädjen lägger sig lite till ro.
Det är nog skillnad när man genomgått en tuff cancerbehandling, förmodar jag.

Igårkväll, det var precis vid läggdags, ställde jag ändå fönstret på vid gavel och böjde mig fram .., liksom hängde ut .., och förundrades över stjärnhimlen som tycktes vara översållad av glittriga stjärnor! Långt till höger om fönstret - på himlen - lyste en stjärna starkare än alla andra, mot norr. Jag är förfärligt dålig på stjärnhimlen, men kanske kan det ha varit Aftonstjärnan?

Gjorde ett fåfängt försök att fånga det hela med mobilen, men det var såklart dömt att misslyckas.
Dagen hade varit ovanligt varm och på gränsen till somrig, så jag lät fönstret stå lite-lite-på-glänt, så där så att det kändes som om jag befann mig utomhus, men ändå inte.

Laddade ner ett program som verkade intressant, men somnade som vanligt innan fem minuter hade gått. Om en god sömn är beviset för ett gott samvete, så är det ganska gott just nu.

Tidigare på dagen, vid femtiden, körde jag till Gullbrandstorp för att hämta pv och hans punkterade cykel. Han skulle komma med bussen från Halmstad och så skulle vi då mötas.
"Glöm bara inte cykelhållaren!" sa han.

Han såg lite moloken ut när han kom gående mot parkeringen och så fick jag veta att han somnat på bussen och tappat cykelnyckeln, den han hållit i handen hela tiden.
Nu föreslog han att vi skulle genskjuta bussen i Haverdal och det gjorde vi också - vi hann! - och nyckeln hade glidit långt in under sätet och vilken tur att han hittade den!

Så raskt tillbaka till (nu ringer det från Algeriet .., ja, ni kan ringa ni!) Gullbrandstorp  för att hämta cykeln och jag handlade lite nödproviant på Tempo (ägaren är från Lycksele).

Så hemöver igen, men först en sväng till Skallkroken där han gjorde nåt med båten och efteråt blev det ett dopp för mig. Vilken otrolig skillnad mot för dagen innan!! Så mycket varmare! 
Nu var det rent av uthärdligt!! Harry kom också i havet .., gick och plaskade omkring lite där det var grunt.

Upptäcker att bilden här ovanför ju är från Ystad, det är när man kör kustvägen västerut och  har svängt höger mot godset Ruuthsbo och då är det inte långt till där jag bodde i tio år kanske.
När man tar bilden, har man ett järnvägsspår bakom ryggen, men sen havet.

S o m   jag älskade den här servetten! Fanns den hos dig Eva i Tyresö kanske?
Men den har inget att göra med bokstäverna som nu kommer på rad.

I morse tittade jag i alla fall på Morgonstudion hos SVT och nu var Ted Wigren tillbaka i studion och det kändes bra. Han har en förmåga att sprida glädje och värme och det är som om det smittar av sig på programledarkompisen, i det här fallet Karin Magnusson.

Tidigare i veckan fick en vikarie hoppa in och på något underligt sätt var det som om .., ja, som om det blev så ojämlikt i studion. Vikarien tog liksom all plats och det var inte det att hen inte var skicklig, men att det på något vis inte stämde. Jag funderade på att titta på fyran i stället.

Sigge bryr sig inte i Morgonstudion eller annat på tv .., han sover gott under trädgårdsbordet.
När bilden togs låg Harry bara en bit ifrån honom och ytterligare två, tre meter bort, där satt två ekorrar på marken och knaprade på solrosfrön som fallit ner.
Det kändes lite som det bibliska paradiset - ja, som det nu beskrivs och där alla ska vara sams -, men det kanske är att ta i. Harry är alltid lite halvskraj för Sigge. Han är ju bevisligen den som bestämmer.

Nu ringde precis Sonja.
Det blev en lång inköpslista, men det känns så alldeles oerhört bra att kunna hjälpa henne, hon är ju som den allra snällaste av mammor.

Och när jag strax sätter punkt för det här inlägget, sjunger Bo Kaspers om att vi ska "Hålla ut".
Ja, så får det bli.

Måndag, måndag, måndag, måndag ....

Funderade över hur många måndagar man som sextiosexåring har varit med om?
Så där grovt?
Det blir i alla fall omkring 3400 måndagar.
Det är många det.

Jag minns för två år sedan när jag hela tiden räknade ner tills det var dags för pension.
Tio arbetspass kvar.
Fem kvar.

Och andra vårar när jag räknat ner till någon semesterresa.
Den här "kalendern" satt fasttejpad på min skåpdörr på Ica Supermarket i Ystad.
Undrar just var jag skulle resa då?

Nu är det sluträknat.
Den tid man nu har kvar, det är ju själva livet.
(Det var det tidigare också, men nu känns det än m e r a  så).

Den här måndagen började bra och fortsatte bra.
Pv tar harry på helgerna, jag rastar honom måndag - torsdag.
Så vi gick ner till havet och till min oerhörda glädje vimlade det av ejdrar runt skäret och ännu längre ut .., jag räknade till minst fyrtio, kanske ännu flera!!
Helt obegripligt, men sååå roligt!

Dom  senaste åren har vi knappt sett några ejdrar, men nu, redan på väg ner till stranden, hördes deras typiska hoanden. Vi gick längst ut på skäret och satt där och tittade ut över havet .., såg en hel rad av båda könen som simmade på led .., ja, tala om att man blir varm i hjärtat!

Detta är ju den uppenbara nackdelen med mobilens kamera .., det är hopplöst att zooma in.
Nåja, ni får tro mig på mitt ord.

Pv har ringt .., han hade - återigen - fått punktering på cykeln och önskade hämtning i Gullbrandstorp efter jobbet. Det ska väl kunna ordnas. (Han lämnade cykeln där och tog bussen till stan).

Ja, ungefär så har den här halva måndagen varit.

Dagens fönster ....

... finns i ett gult hus på en kulle.

Och ja: i landet Halland.

Här, hos oss alltså.

En söndag i april ...

... får vi besök av friherrinnan som har med sig hembakt fikabröd och vi sitter ute på altanen med parasoll som skuggar lite och mest hela tiden håller friherrinnan på och gör så här med duken, den duk vi fått av just henne och som hennes före detta svärmor vävt.
Denna svärmor som Lena (ja, nu får heta Lena just idag) så ofta talar sååå gott om.

"Vad är det du håller på och kollar ..?" frågar jag till slut, när hon ännu en gång viker ihop duken på det här viset.

Jo, om det är rakt. Så enkelt var det.

Och pv han har kämpat med veden .., den som ska klyvas.
Nu är sista lasset hämtat, men det är mängder som återstår  att klyvas alltså -.
För att göra nånting annat, kör vi till hamnen i Skallkroken och där målar han lite på kölen på båten; den som ska i vattnet på fredag.
Under tiden sitter jag med ansiktet vänt mot solen.
Det blåser kyliga vindar.

Jag räknar till fyra, kanske fem båtar som ligger i vattnet och här - vid den som är av märket Arcona och är så fin - blir jag stående en stund. På bilden kan man tro att båten ligger alldeles mot bryggan, men så är det inte .., kanske det diffar på 60 cm? Och så står jag där och tänker .., skulle jag fixa att ta mig ombord här?

Och precis som när jag  i säkert tre veckors tid undrade om jag skulle våga cykla - då, efter min tredje nya knäprotes - så kändes det i huvudet (just det!) nu att, jo, jag skulle våga ta mig ombord bara genom att sträcka fram ena benet och sedan häva mig upp.
Den känslan har jag  i n t e  haft tidigare.

Vi tar var sitt dopp
Det är iiiiskallt i vattnet och det är inte ofta jag inte doppar huvudet, men det gör jag inte idag.
Pv däremot.
Efteråt ett äpple och på med sticketröjan.

Kommer hem ...,  läser såväl DN som Svenska Dagbladet.
En sak som jag  v e r k l i g e n  tycker om med Sv.D, det är deras sätt att redigera sidorna och att dom är generösa med bilder.
Som  här, t.ex.
Och jag tycker om sättet dom tar bilder på.

Så här, t.ex ..., med lite lagom text även vid dom små bilderna.
Jag tycker om sättet hur bilderna placerats .., att det skapar en slags spänning .. det är inte så givet (som t.ex. här hos mig på bloggen) hur bilderna ska visas.
Fotograf var: Staffan Löwstedt och texten skriven av Karin Thunberg.

Annat som slår mig: aldrig i livet har jag sett så många dödsannonser i en tidning!

Jag skummar igenom och försöker hitta någon gemensam nämnare.
Många är i den ålder min mamma skulle ha varit i .., födda på 20-talet, men där finns många yngre också.

Det är ju helt sanslöst!
Om man studerar namnen, kan man kanske få en vink om när människor är födda?
I alla fall en liten vink.
Där är namn som Ulla-Britt, Inga-Britta, Maj-Britt, Sonja, Inga-Lisa, Börje,  Kerstin, Bengt och Birgitta.

Vad jag däremot  i n t e  tycker om hos Sv.D, är korsorden.
På något konstigt vänster känns det som om rutorna är mindre än i Dagens Nyheter.

Ett intressant reportage som heter "I kräftans tecken" finns också i Sv.D.
Det handlar om Bohuslän, ett landskap som från sekund ett - det var 1971 - gick rakt in i mitt hjärta.

Underbara bilder, tycker jag!
Fotografen heter Emma Larsson och den som författat all text: Sara Berg.
Jag tycker faktiskt ofta att bilder tagna av kvinnliga fotografer går rakt in i mitt hjärta.

För några månader sedan, då handlade resereportage om häftiga äventyr i Sydamerika, gruppresor med särskilda intresseområden ., ja, till Kina eller någon annanstans. Man kan undra hur tidningar som t ex Vi klarar sig utan alla dessa annonser (och resor som dom själva anordnar med särskilda reseledare .., och hur klarar sig alla reseledare för dessa grupper ...?)  ? Sånt kan man fundera på.

I dagens tidning får vi förslag på "natursköna upplevelser" i landet som heter Sverige.
Det är annorlunda nu.

Ja, så var den här söndagen.

Dagens fönster ....

... står på vid gavel och och tittar ut över den lilla pjuttdel av världen där vi bor.

I det ljusblå huset finns den rara grannen Birgitta, hon som lagar världens i särklass godaste fisksoppa.

Kväller ....

Efter en kort sväng förbi friherrinnan, svänger vi ner på parkeringen vid Göstas Café och i bagageluckan ligger badkläderna och bara väntar .., så jag föreslår att vi tar ett dopp.
Så blir det.
I alla fall för en av oss.

Det är en alldeles underbar kväll i april och där är två vindsurfare på väg in mot land (senare kånkar dom iväg segel och brädor bort mot vandrarhemmet) och två unga töser kommer ridande på var sin islandshäst och så rider dom ut det iskalla vattnet .. ,vänder åter mot land .., tar av sig långbyxor och så ut igen!

Så vänder vi hemåt.
Tittar på menyn hos Göstas .., den är i princip densamma varje sommar.
Steninge-hamburgare med jättegoda pommes ...
Varmrökt lax, potatis ...
Fish and chips ..
Ceasarsallad
Pannbiff med tillbehör ..

Jo, det kan bli aningen långrandigt, men det är så praktiskt med Göstas, bara att ta cykeln och susa iväg och på några minuter är man där och man kan även sitta ute och inte behöver man trängas heller.
Kanske .., men bara kanske .., att det blir ett besök där i morgon.

Lördag ..., arbetsdag.

Ja, inte för mig, men för pv.
Nu byggs det en väggfast säng i det lilla rummet.
I eftermiddag ska väl det tredje lasset ved hämtas; eller det som  s k a  bli ved.

Vad gör jag själv?
Tja .., gratulerar mannen från Vaplan på födelsedagen - idag blir han sjuttiofem - inte var det väl sååå länge sedan han fyllde sjuttio och fick resan till Sydafrika?
Eller .., jo, det känns i och för sig som länge sedan.
Grattis Gunnar!

Läser DN och Svenska Dagbladet och kommer osökt att tänka på madamen i Porto, när jag kommer till den här artikeln.
Lägger in en länk här - den handlar också om Portugal och hur man där handskats med viruset - men vet inte om någon som inte är prenumerant kan läsa den.
Jag gör ett försök i alla fall.

Solen skiner och himlen är ljust, ljust, ljust blå, men vinden är isig.
Kaffe får vi dricka när vi sitter i någorlunda lä, men några timmar senare är allt som vanligt igen; det vill säga .., det är isigt i vinden.

Åker och handlar i affären.
Det är många bilar på parkeringen och Harry och jag själv väntar medan husse går in.
Han blir borta i vad som känns som en halv evighet och när han kommer (då har jag fått kramp i vänster lår) berättar han om ett telefonsamtal från Skåne, ja, det gällde en båtmotor, dock inte hans egen. Jaha, på det viset.

Människor kommer och går.
Någon parkerar alldeles intill där jag sitter .., men på något sätt är man nästan osynlig i bilen och Harry sover gott i baksätet. Ser andra kunder ge sig av. Någon tar på sig bältet först efter att ha kört ut från parkeringen (så gör pv  a l l t i d), andra så snart dom sätter sig bakom ratten.
En man fumlar när han ska låsa upp bilen och håller på att trilla omkull.
Jag hör hur irriterad han blir på sig själv.

Och där åker Mange förbi .., kanske har han hälsat på sin mamma som nu bor ensam i huset, då maken sedan någon tid tillbaka hamnat på ett äldreboende. Mange är tio år yngre än jag själv och jag känner igen hur det var i den åldern .., för min del med mamma som blev dement.
Då, när barnen är vuxna och ett annat slags liv tar vid. .
Det är då man blir mamma eller pappa till sina egna föräldrar.
Fanns den tanken alls i ens huvud när man var yngre?
Allt blir omvänt.

Och nu är klockan lite över tre och jag blir som vanligt totalt  d ä c k a d.
Inte ens en kopp kaffe väckte livsandarna.
Mot DN:s korsord framåt marsch!

Dagens fönster ....

... kommer även det från Skåne (precis som gårdagens), men några mil mer österut, från Bjäresjö i Ystad. Där har mina barns pappa - tillsammans med sina två bröder - satt upp en slags redskapsbod och då passade hans fru Karin på att fånga en ögonblicksbild.

Det tackar man för!

Fredag är som helg ....

Oj, vilken hit-och-dit-dag de här har varit.
Mest dit.
Det började med ett besök på Halmstad Djursjukhus i Söndrum och Harry skakade precis lika mycket när han kom till det här väntrummet (där han inte varit sedan han var åtta veckor ung!) och det där blodörat, det kan läka sig själv om man har tur. Någon öroninflammation var det inte och vi fick veta att det - enligt veterinären Karin - oftast är Golden Retriever som drabbas av den åkomman, blodöra, alltså..

Och det togs ut pengar och handlades till Sonja ., pv körde till hamnen i Halmstad och skulle köpa röd färg till kölen på nya båten (den som verkligen inte är ny, men ny för oss) .., och han tog Harry till kloklippning och jag satt i bilen och väntade.

Därefter till Sonja där varorna lämnades och vid stod ute på gräsmattan och det bråkades hos grannen - en man som skrek och gapade nåt hemskt - och kvinnan lät ledsen och deras altandörr stod på glänt och Sonja sa att så där är det ofta.

Jag kan verkligen förstå att när man är på sitt åttiosjunde år (och hör dåligt), då drar man sig nog för att knacka på och höra vad som står på - men nu är jag ju bara sextiosex - så jag knackade på - på parets altandörr som stod på glänt -  och till sist dök en sur man upp och jag frågade om där var några problem? Han tyckte väl att jag verkligen inte hade med saken att göra, så jag frågade än en gång och sen hötte jag pekfingret och sa på nåt konstigt sätt (dom var från Mellanöstern och kunde ingen svenska) att Gud nåde om han skulle göra sin fru nånting!

Och sen blev det ännu bilåkande.
Till Getinge Mattcenter och till Getinge snickerifabrik och harry och jag själv satt som vanligt kvar i bilen och det var varmt ute och jag ville bara hem .

Det är nämligen så att på eftermiddagarna däckar jag  t o t a l t.
Nu beslöt jag mig för att stå emot lusten att vila, så jag putsade i stället ., in,-  och utsidan på fyra fönster och i morgon får jag ta resten.

Gjorde god soppa igår (potatisar, 1 morot, 1 gul lök, knappt en purjo .., buljongtärningar ., spiskummin, salt, chili och en gräddskvätt på slutet - allt mixades och så klippt persilja och knaperstekt baconbitar till)  och det fick bli fredagsmiddag.
Det gick det med.

Men andra blir inte  trötta.
Nej, det finns människor som i stället tar en lånesläp och hämtar två lass med enorma "stubbar" av några fällda träd och dessa ska nu pv ta hand om.
Ja, han fick frågan .., om han ville?
Det ville han.
Förstås.
Han räknar med fyra vändor med släpvagnen, å, herremin vilket arbete, för det är tunga grejer!

Titta bara!
Nu har samme man åkt till affären och jag har diskat undan (och dammsugit i uterummet), men nu får det vara nock. Från och med nu ska jag läsa dagstidningen och invänta Rapport.
Längtar till sängen.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

--- finns i Trelleborg hos Hedgrenskan och där - ser man på! - ligger lilla Kira och tittar ut över den del av världen som är hennes.

En terrier, men förlåt Kerstin, jag kommer inte ihåg vilken sort?

Cairn ...?

Tack Kersti!

Presskonferens ....
(Men jag sitter här och skriver i stället ...).

En fin dag, det här.
Solsken och blå himmel, men rejäl blåst.

Upptäckte i morse att jag hade ett sms från Jocke på jobbet - avsänt igår - med förfrågan om jag kunde tänka mig att ta dagens eftermiddagspass. Jag brukar svara inom 1 minut, ofta snabbare, men nu hade jag inte ens slängt ett öga i meddelandekorgen.
Ringde honom och sa som det var, att jag inte vill stå bakom kassan så länge jag inte känner mig helt okej. Jag är fortfarande hostig, förkyld och tappar styrfart framåt dagen.
Ja, så fick det bli.
Stackarna om dom har problem med att få in någon extra!

Låg länge igårkväll och lyssnade till USA-podden.
Mycket om Trump förstås och den omtalade presskonferensen där han hyllade sig själv.
Det är ju rent bedrövligt!
H u r   kan människor rösta på den mannen?

Efter USA-podden var jag fortfarande pigg .., laddade då ner "Ormens väg på hälleberget" med uppläsning av författaren, alltså Torgny Lindgren. Men se, där gjorde John Blund entré.
Får börja om från början.

Och igår tittade jag - för vilken gång i ordningen vet jag inte - på filmen Amelie från Montmartre.
Att jag tycker sååå mycket om den filmen, det beror nog mest på att den är så finurligt gjord. Mycket detaljer (som jag älskar!) och varma färger. Jag skrev redan igår att filmen går i grönt och rött och nu upptäckte jag att till och med många av ögonen hos somliga av dom medverkande, var gröna :)

Körde till Ullarp för att köpa ägg och Fontana-potatis.
Såg små lamm i hagen .., och skogen fylld av vitsippor!
Kom hem .., kokade potatis, - och purjolökssoppa som blev för tunn ., nu kokar jag lite mera potatis som jag får mixa och då blir det ju som en liten redning och då blir det nog bra.

På familjechatten kommer bilder från Skåne där exet har sina två bröder från Göteborg på besök och dom hjälper honom att bygga upp den "bod" - det förråd - som kom i byggsatser. I ett huj var väggar och tak uppe! Minstingen från Malmö var också på besök och fick träffa sin fars farbröder för första gången och de allra ljuvligaste bilder kom därifrån.
Det här med syskon är så underbart.

Så har jag pratat länge med Hedgrenskan i Skåne .., med Sonja .., med pv och även med hon som arbetat natten mot idag. Nu tänker jag sätta mig ute i solen.

Tisdag eller torsdag .....
(Morgonens mejl från min syster i Australien .., får mig att le).

"I dag har vårt fina sensommarväder försvunnit och regnet hänger i luften och det är

bara ca 19C. Sov jättedåligt i natt, det kliade på hela kroppen, en side-effect från

mitt shinglesvaccin och jag har ingen som helst energi så i dag tänker jag bara slappa

med en bok.

Det var meningen att jag skulle gå till både hygienist och tandläkare nästa vecka, men i

går ringde de och postponed det hela till i augusti, allt naturligtvis på grund av Coronan.  

Nu tar de bara emot akuta fall och inte gör det mig något - jag längtar ju inte precis till att

träffa dem.

Problemet med att leva i total isolering är att man helt tappar koll på vilken veckodag det är

och i dag måste jag faktiskt titta på kalendern och kom då på att det är torsdag.

Jag lutade nog mer mot tisdag.......

Kramar

Birgitta".

//Elisabet skriver: och som jag log åt hennes sista rader :)

Dagens fönster ...

... kom seglande från Ulrika för kanske ett par månader sedan, nja, i mitten av februari var det .., och nu dök det upp i fönstermappen.

Tack Ulrika!

Onsdag ....

Nej, det händer sannerligen inte mycket i mitt liv just nu.
Jag har varit hel, - och halvrisig i en veckas tid nu och knappt sett en männsiska, förutom när jag suttit i bilen och inväntat pv som handlat.

Och igår svängde jag förbi friherrinnan och så fick hon och väninnan från Dalarna visa upp sig, då dom besökt frisörskan på Klövervägen och oj, så fina dom var! Även då satt jag i bilen, medan dom snurrade runt på trappan. Jättesnygga blev dom i håret!

Får leta lite bland gamla bilder för att få lite omväxling.
Den här, t.ex.
Tänk, så högt placerade tavlorna var förr i tiden!
Jag minns att Guy berättade - eller visade - att i Thailand hänger man upp bilder/tavlor av kungen så högt upp som möjligt och ungefär så tycks det ju ha varit även här i vårt land.
Själv skulle jag aldrig i mitt liv kunna tänka mig att ha det på det viset.

Vi har ju tagit en billig prenumeration på Svenska Dagbladet (tre veckor för femtio kronor) och jag tycker att den är så bra. Nu är ju inte minnesorden något som dom kan ta åt sig äran av .., men eftersom jag alltid - eller ofta - läser dem, så hittar man ibland små guldkorn.
Minnesord där bilden av en människa växer fram, allt eftersom man närmar sig slutpunkten.
Tänk, så mycket mer intressant än ett enda uppradande av fina titlar!
Så var det med den här mannen som hette Håkan.

Inte minns jag vad som skrevs om Gunnel Runevad Knutsson - då bodde jag här och det borde ha stått i Ystads Allehanda och där måste man vara prenumerant - men å, så mycket gott jag hade kunnat skriva om henne! Kund i lilla affären under alla åren .., lärare .., hade grön lodenrock vintertid och det varmaste av leenden. Var - tillsammans med sin man Gunnar - engagerad i att stötta något projekt i Afrika, jag kommer inte ihåg vilket, men jag vet att jag en kväll satt i något församlingshem i Skåne och lyssnade till deras berättelser.
Fina, rara Gunnel.

Hur många gånger har jag njutit av den här filmen?
Det är som i psalmen .., "jag kan icke räkna dem alla!"
Varför tycker jag så mycket om den?
Jo, dels är den ursnyggt filmad .., färgerna går nästan helt i grönt och rött (ger en varm stämning) .., den är så påhittigt gjord och om man tycker om  d e t a l j e r , då finns det hur mycket som helst att vila ögonen på (men det går undan, så "vila ögonen" är inte rätt uttryck).
Och så är den ju romantisk.
Den ska jag se, alltså måste jag ha fixat middagen innan dess, så jag kan koppla av på riktigt.

Harry är trött idag.
Det är han ofta numera.
Nio år om några veckor ..., det märks att åren har gått.

Det bästa han vet, det är att ligga på sånt som är svalt .., som ett nytvättat påslakan.
Alltså får han det som underlag i soffan

På fredag har han tid hos veterinären i Söndrum (vi byter, så han inte alltid ska förknippa Slöinge med djursjukhuset .., han börjar darra bara vi parkerar bilen där) för en koll av sitt "blodöra".
Och i morse mötte pv och Harry (på halvsexpromenad) en grävling som kom lullande från Eckes tomt och så över vägen. Tur att Harry var kopplad.
Och så snopet för grävlingen att bli upptäckt så där i ottan!

Så var det med den saken.

Dagens fönster ...

... visar utsikten från förra nattens sovplats på soffan Ektorp i uterummet.

Nu var det morgon .., solen på väg upp i öster.
Jag hörde pv stöka med frukosten där inne .., men såg honom  i n t e  gå ut med harry innan han åkte, däremot släppte han in Harry till mig.

Nej, han ville gå in .., så när klockan var kring sju, då lämnade vi uterrummet och allt blev som vanligt. Jag tände ljus ., gjorde i ordning kaffe och en macka och tittade på Morgonstudion.
Det var förstås det vanliga.

En vilsam morgon var det.

Tisdag ...

Vardag.
Jag har sovit i uterummet, i akt och mening att försöka få syn på eventuella mossrivare - aka grävlingar - men ficklampan hade knappt en meters räckvidd och kameran som skulle fånga "trdägårsarbetaren" på bar gärning, den visade ingenting. Jo, men ingen grävling. Inget vildsvin.

Och bara så ni vet, jag vill på inga villkors vis fånga en grävling i en bur och sedan be att någon skjuter den. Aldrig. Tänk, om den har småttingar som då ligger i ett gryt och förtvivlat gnyr efter sin mamma .., nej, aldrig. Vi får hitta andra lösningar (säger hon som äter kyckling, kossor och lamm, tala om dubbelmoral!).

Kände mig tämligen pigg på morgonen, men säckade ihop innan lunch.
Tungt att ta sig hem från harry-rundan.
Men hjälp, så gudomligt vackert det var!!

Kyligt i vinden - som det ofta är på våren -.
Stannade till vid hästhagen och stod en stund och tittade på hur dom gick omkring och betade.

Två av dem , dom i mitten av bilden, höll hela tiden på och gnetades med varandra. Kanske att dom var irriterade, eller så var dom bara goda vänner?
Huset som skymtar i bakgrunden är Stora Hus och det är där pv är och undervisar lite.

Låg i uterummet natten mot idag och det var ungefär som att campa.
Stjärnklar himmel snett ovanför mig .., åååå, så vackert .., och tidigt på morgonen såg jag solen gå upp i öster. Hörde pv göra i ordning frukost innan han skulle cykla iväg.

Vi pratade lite om den eventuella grävlingen .., jag sa att jag senare skulle ta en titt på filmen - vilket jag gjorde tillsammans med kamerans ägare - och där syntes inget liv av någon randig krabat och ingen annan heller. Jag såg heller inga nya spår.

På instagram skriver en madame i Göteborg att dom - som hade samma bekymmer - helt enkelt pinkade in sitt revir på tomten och det - om det nu var det - fungerade.
Inga fler besökare vilka bökade upp gräset.
Ja, värt att försöka.

Just nu presskonferens i tv.
Anders Tegnell. Äldreboenden. Jämföranden. Journalister. Tegnell låter hes.
Journalisterna mer ifrågasättande.
Ja, jag tänker inte kritisera Tegnell och säga att alla andra sköter det bättre.

Under en tur till andra sidan kustvägen idag, såg jag hur marken var översvämmad av vitsippor.
Jag tänkte på tolv år tillbaka .., det var någon vecka efter mammas begravning och jag körde bil och såg samma sak då ., det var just innan Steninge .., jag var på väg hem från affären och när jag kommit hem och parkerat bilen slog jag mig ned på altanen och grät och grät.
Tårarna bara rann och jag kunde inte prata.
Jag tänkte att å, om mamma hade varit i livet och inte förvandlad till aska, då skulle hon ha fått en liten bukett med vitsippor!

Nu har tolv år gått och jag tänker på mamma med glädje.

Dagens fönster ....

.... och speglingar och nät vid en trädgård där det brukar växa nåt så otroligt bra .., purjolök och hallon och allt möjligt annat!

Fönstret finns på andra sidan vägen.

Och om det var någon mer ...

... som undrade vad det var för slags vackra krukväxtr på ömse sidor om jultstjärnan - det var hos Monet i Norrtälje - så kan jag berätta att det var Dvärgcissus! 

Sååå fina! (Tack som berättade, Monica!)