Ännu mera intressant! 

Tidigare idag repristittade jag på Nobelprisceremonin i Stadshuset - med skådespelerskan Lena Ohlin som konferencier - och  s o m  hon gjorde det, tycker jag! Så fint det var och så smart med klippen från respektive pristagares mottagande av plakett och diplom - var dom nu än befann sig  i världen -. Lägg därtill vacker dekor i salen och underbar musik!

Lite senare tog jag mig an Nobelporträtten och det är ju det bästa av allt! Även om jag inte begriper en tiondel av hur deras upptäckter tagits fram, så är det ju själva människan bakom som - i alla fall för mig - är det intressanta. 

Här får man följa respektive pristagare .., man får lyssna till vad som fick dem intresserade av sina områden .., hur var deras uppväxt ..., vad innebär priset för det fortsatte utforskandet .., deras föräldrar .., var dom också forskare? Sånt, tycker jag är så fascinerande. 

Och varje år när jag ser dom här porträtten av pristagarna, så slår det mig att dom tycks så himla sympatiska, ja, mer än så .., och ofta humoristiska. Och inte minst chosefria! Kanske är det så, att har man nått en viss nivå .., så behöver man inte malla sig och tala om för andra hur oerhört begåvad man är. Då kan man vara sig själv rakt av.

Kemipristagarna t.ex - som från olika planeter var dom - vad gäller uppväxt! Också intressant.

Nu ska vi fortsätta att titta!

Dagens fönster ....

Samma fönster varje luciamorgon - år efter år, efter år -, så länge jag lever och har minnet i behåll. Och bilden ...., ja, det var då det .., när Emma sovit över hos sin mormor i lilla ettan i Ystad och jag hade varit på Möllers och köpt lussekatter och där stod hon och väntade i fönstret när jag kom. 

Om några dagar får hon nyckeln till sin alldeles egna lägenhet. 

En etta i Solna. 

Och om drygt tre månader, kan hon fira sin tjugofemte födelsedag.

Sevärt .....

Snubblade över den här dokumentären hos SVT-play och oj, så härlig den var! Pv som ju själv sjunger i kör, kände igen sig i det mesta. Det var det där kämpandet för att få tag i nya medlemmar, särskilt basar .., att vissa alltid kommer för sent .., att det är alltid samma människor som inte tagit med sig någon penna (att markera i notbladen)  och så vidare. 

Men  helt otroligt var det ju hur bra dom här till åren komna männen sjöng! 

Och vad det betydde och betyder för dem.

Det ser jag ju inte minst på husets herre. 

Han är så gott som alltid glad när han kommer hem från måndagens körövning.

Här är en länk till programmet om någon är intresserad.

När man kommer hem igen och Dagens fönster ...

Så här kan helgen i landet Skåne sammanfattas. 

Glädje. 

Dinosaurier och ännu mera dinosaurier. 

Pasta med salsiccia.

En blomlåda i trä (en vanlig plastlåda inuti) och med så fint planterade växter. 

Julgranen som är stor och grann, tas in, men hamnar på sniskan. 

Pv och minstingen försöker få den på plats och det blir bra. 

På lördag är vi bjudna till sonens svärföräldrar på "liten jullunch". 

Den så kallade lilla jullunchen består av det ni ser här ovanför, lägg därtill världens godaste och krämigaste omelett med trattkantarellstuvning och där är prinskorvar, köttbullar, Janssons, julskinka förstås, två olika sillar, paté, sylta, potatis, samt en underbar grönkålssallad.

Ja, det var helt enkelt inte klokt så gott det var. 

Hemma igen efter middagen repristittar vi på skidskytte och pratar om detta med att själv bygga ett hus, eller köpa ett nästan-färdigt, menar jag. Det diskuteras kommunalt vatten och avlopp och långt till kamrater. Jag går i säng först av alla, ja, av oss vuxna, alltså, men så är det också slutsovit vid halv fyra på morgonen. 

Idag ett besök på Vellingeblomman; en slags jättelik handelsträdgård med allt möjligt som frestar ens plånbok, från husgeråd till doftljus, underbara julrosor (lite större än dom vanliga), textilier, ja, hur mycket som helst. Lägg därtill en Äventyrsrunda där man kan träffa Bamse, men också superstora dinosaurier i naturlig storlek. 

Lite lunch hinner vi också med. 

Några äter pannkakor med vispade grädde och sylt.

Någon annan (jag, t.ex) väljer en ljuvlig gulaschsoppa med lite bröd till.

Sen hemåt. 

Gråväder och duggregn. 

Kommer hem till elva grader varmt (läs: iskallt!) inomhus. 

Nu eldas det för fulla segel och så tittar vi på skidskyttet - i efterhand -. 

Den fina blomlådan på översta bilden, den fångades hos Vellingeblomman. 

Såna vill jag till sommaren.

När man lämnar hemmet ....

Igår vid 18-tiden var det dags för årets julbord på Skepparstugan i Steninge. Det är som vanligt alltid trivsamt både där och på Göstas Café och båda ställena drivs av Malin och hennes man, ja, även sonen ..., och dom gör det med den äran. 

En anledning är väl att man alltid känner sig så v ä l k o m m e n  och tänk, vad sånt betyder mycket. Träffade ett par från affären som brukade handla på kredit - nej, inte kredit, dom  betalade in i förväg och sedan i kassan, så bara uppgav dom sitt telefonnummer så skrevs summan in. (I stället för att rabbla upp namnet, så mycket enklare bara att trycka in fem siffror). Tänk, att jag, efter att snart inte ha arbetat på hur länge som helst, fortfarande kom ihåg numret! Stort skratt blev det!

Servitörerna visade sig också vara kunder i affären. Den ene var så supersnabb med att plocka undan tallrikarna (man fick ta nya tallrikar och bestick vid påfyllning) att jag sa att nu hade jag äntligen mött min överman .., ty pv irriterar sig ibland väldigt mycket på att jag är så snabb på att duka av. 

Den andre servitören var av den mer sällskapliga sorten.

"Jaha Bettan, vill du kanske ha mera julmust ...?" frågade han och jag blev så glad över att han alls kom ihåg mitt namn. (Älskar Zeunerts must!)

Underligt hur trött jag kände mig mest hela tiden. Lade en röd fleecefilt över benen och stoppade in vänsterhanden där och lät den bli varm .., allt medan pv orkade med hur mycket som helst, ja, desserten förstås och så ett fat med kakor och godis! 

Så där frusen kände jag mig, som kvinnan i mitten som var min mammas mormor. Men det är ju sommar på bilden, så kanske är hon bara  lite "hurven".

 Och så dagens och kvällens fönster ....

"Hej från Lissabon!" stod det när det plingade i mobilen och jag hittade den här bilden. 

Då anar ni. 

Jo, det är den skånska madamen som uppenbarligen är på vift. 

Tack och grattis säger jag till henne, men även till alla andra som heter Anna (jag är mamma till en, AP - annapanna -) och som har namnsdag just idag! 

Man kan ju fråga sig ....

... ja, hur det kommer sig att vissa saker fastnar så lätt i ens minnesbank, medan annat lika snabbt susar iväg. Det tänkte jag på när jag idag med posten fick tidningen Scandinavian  Retro - en helt underbar tidning med massor av intressanta artiklar -. 

På sidan 82 är rubriken "Teckningar på modet" och jag hajar till på en gång .., så mycket som känns bekant! Illustratörens namn var Gerd Miller och så här står det, bland annat: "I närmare fyra decennier var Gerd Miller en av veckopressens mest anlitade och omtycka illustratörer. Hon tolkade följetonger och noveller för tidningarna, men skapade också bokomslag, ritade klädmönster och serier". 

Alldeles bombsäker är jag att det finns flera i vänskapskretsen som känner igen hennes sätt att teckna. 

Ännu mera Gerd Miller. Och kobratelefonen .., en sån hade och har ännu min syster, men hennes är röd. Så mycket nostalgi det här blev för mig! 

Och jag minns andra illustratörer i samma genre. Christina Nauckhoff  hette en och Ib Thaning en annan. Å, jag minns hur bra jag tyckte att dom var! 

Den här av Ib Thaning. 

Han kom till Sverige från Köpenhamn 1943, anställdes av Allers förlag och kom att illustrera noveller och olika artiklar, men arbetade även med reklamteckning.

Det fanns hur mycket som helst att läsa om i Retrotidningen ..., det ska jag ta senare. 

Annat som gladde. 

Dagens bästa kanske. 

Ett platt julpaket från Australien .., boken "Vaccinet - När Sverige kavlade upp", med bilder av DN-fotografen Anette Nantell och så små textrutor till. U n d e r b a r! Den ska jag ge mig själv i julklapp, ja, t.om slå in den och sätta på en adresslapp. Väl värd pengarna! Jag köpte min hos Adlibris för 259:-. 

(Bokförlaget Max Ström). 

På Hemköp väntar två andra paket, varav ett är en julklapp till Pv. 

Mera glädje. 

Brevet från Eva i Tyresö och detta som var på baksidan av kuvertet. 

Tack Eva! 

Och så kom ännu ett brev, med God-Jul-hälsning till Harry, plus en avlång korvbit inlindad i folie  - från Ecke och Britt -. Oj, så glad han blev! 

Nu ska jag hoppa (nåja ...) in i duschen och tvätta håret, innan pv kommer hem och tar mig med på äventyr i Steninge.

Spridda skurar ....

Att hålla en tidning i sin hand och vad den kan berätta och vilka minnen den framkallar .., om det berättar Gunnel på ett så härligt sätt. 

Ja, jag tycker verkligen om hennes sätt att skriva! 

Dessutom har hon en slags härlig lågmäld självironi som jag ofta känner igen hemifrån, eller ja, inte bara hemifrån, utan ofta norrifrån.

Gunnel finns i min länklista (NÄRA MIG).

Igår tog jag den här bilden, utan att det var meningen. Förmodligen hade jag klickat i nån symbol på min Iphone om hur ljuset skulle vara och döm om min förvåning när resultatet blev så här! Det var fullt dagsljus när bilden togs. 

Nåja, pilen visar i alla fall hur ett litet fotografi av AP singlat omkring i min tillvaro under en hel massa år. Hur som är det ju ett smärre mirakel att det inte har försvunnit. 

Igår på loppisen i Falkenberg köpte jag flera begagnade fotoramar - faktiskt till inget pris alls, den här kostade fem kronor - och nu har det väl tummade fotografiet fått hamna inom glas och ram. Där sitter hon, en liten AP och rensar fisk på gräsmattan hemma i Malå. Fisken visade sig dessutom ha en annan liten fisk i munnen och det kom hon ihåg genast jag visade bilden. 

Och det ena ger det andra. 

Idag på morgonen läste jag den här ledaren i Svenska Dagbladet. 

Eftersom båda döttrarna har ägnat sig - och en fortfarande gör det - åt hästar och ridning med allt vad det innebär, fann jag artikeln oerhört intressant. 

Ännu mera spridda skurar. 

Undrar om någon som tittar in här känner igen den här mannen med sitt yviga skägg?

Nej, det gjorde inte jag heller, förrän jag googlade hans namn. 

Håll med om att skägget nästan liknar ullen på ett får!

I någon halvtimmes tid har jag - för tusende gången - letat efter adressen till vännen Bente i Norge. Till sist gick jag in på gamla messenger-meddelanden och där hittade jag den .., jag hade själv tagit en bild av julkorts-adresslistan och där stod att hon bor på Helge Waeringsaasens Väg. 

Då funderade jag över vem denne Helge var, han som fått en väg uppkallad efter sig?

Jo, minsann! Här kunde man få veta hur det låg till. Så intressant! Vilken personlighet han måste ha varit!

Sigge bryr sig dock föga om vare sig norska herrar med skägg eller det stundande franska presidentvalet. Han intresserar sig mest för torrfoder eller kokt fisk. 

Sist av allt, i morse låg jag och lyssnade till Europapodden som handlade om det stundande valet i Frankrike och vilka kandidater som finns. 

Här är en av utmanarna till president Macron. En kvinna! Valérie Pécresse, femtiofyra år ung eller gammal.

Programledaren Claes Aronsson bjuder ofta in olika experter på diverse områden och idag var det - förutom  suveräna Susanne Palme som nästan alltid är med - Marie Nilsson Boij (SR:s korrespondent i Sydeuropa) samt Tomas Lindbom (Frankrikekännare och författare). 

Sååå imponerad var jag av dessa båda som var så vältaliga; knappt att dom en enda gång stakade sig eller hmmm-ade! 

Och en stor eloge till programledaren som alltid fördelar ordet på ett - i mina ögon - perfekt sätt. Aldrig att det blir så att gästerna avbryter och pratar i munnen på varandra!

Dagens fönster ....

Nu och då plingar det till i min mobil och då är det ofta något eller några fönster som fångats uti landet Portugal, oftast i Porto. Som det här, t.ex. 

"Vart jag ser hittar jag fönster till dig!" skriver avsändaren som är annannan. 

Aha. En "lavandaria" - en tvättinrättning! 

Det påminner mig om amerikanska filmer där man möts där inne och börjar samtala och kanske blir någon förälskad och så har man slutet klart för sig. Jag tror att jag hade trivts jättebra med en sån inrättning; det blir ju - och är ju verkligen också - som ett väntrum. 

Tack som tog upp håven! säger jag.

Och så blev det tisdag ...

Det känns som att det har varit en bra dag. 

Vi har kört till Falkenberg och där hämtat en julklapp inhandlad på Marketplace, men vi fick snirkla runt rejält innan vi hittade rätt och gps:n var heltokig. Så tittade vi även in på Röda Korsets loppis "Kupan" som är en formidabel guldgruva om man vill fynda. 

Ganska många stod i kö när dörren till detta salighetens tempel slog upp ..., men det var ändå lätt att hålla avstånd. Några fynd? Ja. Fyra dessertglas för tio kronor styck, plus en filt i ylle - med retromönster - såååå snygg, för tjugo kronor! Och det allra vackraste tårtfat jag skådat, om än lite kitchigt.

Upptäckte en spikmatta till salu för en billig penning och kom osökt att tänka på Bloggblad, som - när hon inte kan sova - tar sig en hutt konjak och ligger på spikmatta -. Log för mig själv, men nej, det blev inget köp. 

Framför bilen när vi parkerat, stod den här skylten (längst upp). 

Jag tycker att det här är ganska bra reklam, även om jag tycker om att bensinstationer har såväl toaletter som läsglasögon. 

Är det nånting Falkenbergs kommun är känd för, så är det väl juldekorationerna precis intill Rådhuset. Så här såg det ut när jag passerade, på väg till Falkenbergs bokhandel. Här blev vi liksom förflyttade till arktiska områden och och pingvinerna åkte kana nerför isstyckena.

Kanske var det så här det såg ut i fjol och oj, vad jag tyckte om den varianten!

Och så här. 

Jo, jag tycker nog att granris gör mycket till. Det blir så "varmt" och ombonat. 

Klockan var kring ett när vi skulle åka hem, men då var vi rejält hungriga. Vi svängde in på Sibylla ..., ja, restaurang är väl till att ta i, men ni förstår. Beställde var sin "Falkenbergare"; en hamburgare med pommes frites. Killen som tog emot beställningen hade en skylt på rocken där det stod att han var ny på jobbet och det tog lite tid innan vi fick vår mat. 

Men jysses, det var den godaste hamburgare jag någonsin smakat och denna pommes frites var räfflad och precis lagom friterad! 

När vi var klara, gick fram till honom och sa att "du var ny på jobbet, eller hur ...?” Jag såg hur han blev lite orolig, så jag skyndade mig och sa "då ska du veta, att detta var den bästa hamburgare jag någonsin ätit!" 

Det var dessutom sant. 

Sen hemåt. 

Pv har kört in till stan för att öva inför nån konsert nästa lördag eller söndag, tror jag. 

I morse lyssnade jag till Kinapodden som handlade om kinesiska turister. 

Oj, så mycket jag inte hade en aning om, ja, hur det fungerar! 

Helen Benno är suverän som programledare, men pratar fort. 

Sååå tacksam att jag får leva nu när internet och annat finns - tänk, vad man får lära sig mycket - eller i alla fall  t a   d e l   av mycket! 

Hur mycket som sedan fastnar, är ju en annan sak.

Knarr, knarr ....

När pv agerar färdtjänst och skjutsar in friherrinnan till sjukhuset (för kontroll,  hon skulle göra ett typ arbetsprov/cykla och hennes bil krånglar), så tar jag harry på Johanssonrundan. 

Det är inte långt ifrån att man kan tro sig vara uppe i fjällvärlden, oj, så vackert där är! 

Dålig bild, men att zooma in med mobilkameran är ju hopplöst, men ni kanske kan urskilja ön Marsten , belägen söder om Falkenberg ändå? Ser ni att den nästan tycks sväva ovanför havet ...? Första gången jag såg det här, funderade jag på om det var ett enormt UFO som ar på väg in mot land. Det tror jag  i n t e  längre. 

Och det var alltså på Marsten som pv har firat midsommar. 

Och överallt spår. 

Skickade vintriga bilder till min syster i Australien, hon som älskade utförsåkning. Hon berättade att det var tjugonio grader varmt i Adelaide och sommar när den är som bäst, frånsett alla nedstängningar hit och dit och om hon alls kan fira jul med sonen, det vete sjutton, men nu är hon en lugn typ som tar det som det kommer. 

För övrigt har man ju inte heller något val. 

Nej, någon träning med sulkys blir det nog inte i dag. 

Läser om mängder av goda vänner som nu fått sin tredje dos vaccin. Själva fick vi invänta vår första dos eftersom vi hade antikroppar och nu får vi sjå oss tills i januari, då är det vår tur. Pratar med dottern som arbetar på KS .., där är det ännu lugnt, i alla fall på covidfronten. 

Medan jag skriver kommer Sigge ideligen och kråååmar sig vid datorskärmen, så där så den flyttar sig och matte blir irriterad. 

När jag läxat upp honom tillräckligt många gånger - eller helt enkelt puttat ner honom - ger han upp och sätter sig  en stund. Men bara en stund. 

Nu är klockan snart tretton noll-noll, piiip. 

Kanske ska jag titta på den film om Torne älv som Bert i Luleå tipsat om. 

Och så kaffe till och kanske en lussebulle.

När man inte kan somna om ...

När klockan visar på halv tre och man känner sig ganska utvilad, ja, då kan man lyssna till Radiokorrespondenterna och Marie-Louise Kristola och ett avsnitt som till stor del handlar om alla iskalla och dragiga bostäder i England och svårigheten att göra nånting åt dem. 

Att dessa bostäder dessutom bidrar till sämre hälsa, tas också upp. 

Jag tycker verkligen om M-L Kristolas sätt att göra reportage. 

Hon är  t y d l i g, låter sympatisk (ja, det är inte så dumt ,-) och tycks ha lätt att få kontakt med människor som blir intervjuade. Mellan varven läser hon säkerligen innantill från något manus, men det låter inte så ..., det låter helt naturligt. 

Här finns en länk till programmet om någon annan inte kan sova. 

Bilden togs utanför fotbollsarenan i Liverpool och det var väl ungefär såna här hus hon besäkte.

Dagens fönster ...

Så här skriver den som hade håven redo: "Damen bakom det här fönstret hängde ut sitt julpynt ögonblicket innan!" 

Och den som såg detta, var annannan och ni hänger väl med i hennes "kalender", där man får lära sig betydelsen av olika portugisiska ord och namn. Så länge är det dom här som hunnits med: Alma (betyder själ på portugiska), burro (åsna) comboio (tåg), desconfinamento (slut på nån slags begränsning) och nu namnet Elsa. 

Idag kommer säkerligen ett nytt ord, nu på F. 

Tack för fönsterbilden! säger jag.

Spår av .....

Nånting som verkligen värmer hjärtat, det är när man ser spår av besökare på tomten. 

Då känns det som om .., ja, som vi alla bor här. Haren, t.ex som skuttat omkring i snön under natten. Och betydligt större spår upptäckte vi intill gamla altanen. 

Och på uppfarten som ju även är en nerfart ..., mängder med spår av fåglar. 

Här är andra småttingar som sätter spår. 

Eller avtryck. 

Och tänka sig, att när en minsting bakar pepparkakor hos faster i Upplands Väsby, då blir det även spår av små dinaosaurietassar på stjärnor och hjärtan! 

Det kan finnas olika sorters spår. 

Spår av glädje är en sak. 

Lunch igår hos grannen Birgitta som vintertid bor inne i Halmstad. För några månader sedan flyttade hon till en annan lägenhet än den där hon bodde med sin man, medan han levde. Nu  .., en härlig tvåa centralt i stan! 

"Varsågod Britt, det här årets glögg med apelsinsmak!" säger Birgitta. 

Den glöggen var riktigt god, tycker jag.

Ecke och Britt var också bjudna och oj, så bökigt det kan bli för den som är blind och med rullator ska ta sig fram på gångbanor med snö på! Vi försökte hjälpa till så gott det gick! 

Spår av intresse. 

Men det där med skidskyttet ..., så illa som det gick för dom svenska herrarna igår, nja, det kanske blir en plåga att titta på detta idag. 

Det var dagens spår det. 

På duken under tv-tiderna, syns även spår av katthår.

Söndagsfönstret ....

Hej!

Här kommer ett fönster från Gamla Linköping där det idag bjöds på
 Julmarknad.

Härlig miljö för en Julmarknad och bra saker som såldes. Inget krimskrams.

Fönsterhåven och Turtlan hälsar :-) 

//Tack Annica! säger jag. Och vilken underbara färger .., just den gröna är så fin, så fin!

Grattis på födelsedagen!

 Och den som har följt med här under årens gång, känner nog igen Guys bilder. 

Fina allesammans. 

Lätta att känna igen!

Ganska strama.

Men här är ju rent av ett bord som kunde varit mitt. 

Eller vårt. 

Och kanske låg du Guy och tog en tupplur på kökssoffan, steg upp .., tittade ut över Storavan (är det väl ...?) och kom på att du kunde fånga en fönsterbild. 

Tack!! 

Och hoppas att du idag har haft en fin födelsedag.

Det tog två minuter ....

Anette Nantell är i mina ögon en av Dagens Nyheters allra bästa fotografer. När jag så nu på morgonen läste den här artikeln ....

... klickade jag bums in mig på Adlibris.com och nu är det bara att invänta min egen julklapp till mig själv. Den får jag för att det har varit ett tämligen krångligt år med vad det inneburit av sjukdom och tunga fall på altanen. 

Ja, men tack Elisabet, så himla snällt av dig!