Det var då det ...

Eftermiddagar i affären. Ofta var vi bara två kvar då ...., mycket att göra hela tiden. En lista ute på lagret över vad som skulle hinnas med innan stängning. Man kryssade i och kände sig nöjd om alla kryssen kom på plats.

Och fint i mejeriet ville man ha det innan man loggade ut sig. 

Bort med tomma backar .., fronta och göra fint. 

Kolla datum. 

Femton minuters fikarast som sällan blev så lång. Och Gunilla - salig i åminnelse - i fönstret. Nu är bilden borta och ingen av dom nyanställda vet vem hon var. Ingen vet hur härligt hon brukade sjunga i charken .., eller hur suverän  hon var på att sälja. 

Och ingen spritsade wienerbröden så fint som Madde. 

Nu är hon och hennes syster Malin sjuksköterskor och arbetar på sjukhuset i Halmstad.

Lyckliga patienter som blir omskötta av dem!

Cornelia - häst och hundtjej - var suverän på att hålla fint i brödskåpen. 

Nu är hon ansvarig för delikatessen.

Själv fyllde jag på i tobaksskåpen och ville ha det fint. Här har jag skrivit ner vilka cigarettlimpor jag ska ta med mig från lagret. Level röd K = röd kort Level, förstås.

December. 

Vi översvämmas av paket och lastar av bur efter bur och enormt stora pappkartonger med paket (skymtar i bakgrunden) och allt körs sedan in till postutrymmet bakom kassa 1.

Den ständiga frågan till chauffören var "hur många burar har du idag ...?" 

"Åtta", kunde han säga och vi tänkte men HUR ska vi rymma alla paket?!

Emma ute på lagret ..., bara att hugga i! 

Ja, jysses så jag tyckte om mitt jobb och mina arbetskamrater! 

Ställde en gång en fråga här på bloggen, ja, om ni tänkte ofta på jobbet och så här svarade ni. 

Sista bilden: Längst uppe till vänster syns Bodil (delägare i butiken, gift med Mange) och hennes underbara pappa Sven-Åke. Så är det Erik (Sonja kallade honom Hemköps egen Adonis) ..,  andra raden längst till vänster är en hälsning från Lina som slutade för att läsa till läkare i Polen. När jag låg inne för hjärtat, uppenbarade hon sig tillsammans med en annan läkare och när jag upptäckte henne bakom munskyddet blev jag så rörd så tårarna kom! Dom två rutorna intill är berömbrev.

Längst nere till vänster alltid så rara Elin ..., sen Johanna (lika rar hon, underbar att arbeta kväll med och numera färdig socionom och alla hennes tre bröder har arbetat i affären, två som chefer) och sist fina Gunilla.

Såja, nu har jag vandrat längs minnets allé.

Om jag saknar jobbet?

Nej, inte jobbet som sådant, men arbetskamrater och kunder. 

O m   jag gör.

Känslan av att befinna sig i ett sammanhang.

Så var det med den saken, säger jag högt för mig själv.

Dagens fönster ...

 ... finns i ett gult hus på en kulle. 

Så här ser det ut nu. Barmark igen och det går bra det med, även om det var fint med snö och skapade lite julstämning. Idag lär det ska bli soligt och fint. 

Och kanske borde jag plocka undan den där lilla vasen längst till vänster i fönstret .., den, vars blommor sedan länge är vissnade och ihopskrumpna.

Onsdag ....

Nu är så gott som all snö försvunnen, frånsett några uppskottade högar, men dom är små. Nåja, det är lika så gott det, allra helst som SMHI:s tiodygnsprognos visar på plusgrader mest varje dag. 

Här på bordet till höger om där jag sitter, trängs inbetalningskort från allehanda organisationer. Nästan dagligen kommer nya brev och jag undrar ibland vad det kostar dem i porto, men kanske är det så att får man ingen påminnelse, så blir intäkterna färre? Så måste det ju vara?

Igår ett besök i Skallkrokens hamn. Pv som då rullskidat i nästan två mil, han var följaktligen svettig och beslöt sig för ett ytterst, ytterst hastigt dopp. Själv avstod jag. Friherrinnan hade fått absolut vinterbadförbud av någon läkare och jag blir osäker och känner mig tveksam ..., men kanske idag ändå? 

Så fattig tillvaron blir utan dessa endorfinkickar! Och enbart känslan att man klarar livhanken .., den är inte dålig! 

Drömde så hemskt natten mot idag .., att jag drev iväg med segelbåten och det var inte sommar och varmt, utan stora isflak och hård vind, inte som på bilden när pv och exet seglade iväg med båten till Vindön på Orust. 

Bilden: modiga kvinnor som protesterade mot regimen. Vilket civilkurage! 

Fotot från AFP/TT

Vaknade ångestfylld .., tog mig en promenad på Twitter och tänkte på den belarusiske oppostitionsledaren Sergej  Tichanovskij som nu - tillsammans med likasinnade - dömts till långa fängelsestraff. Arton år enbart för denne Sergej!  

Så hemskt! 

Och fru och barn har han och kanske övriga också. 

Arton år. 

Tänk tanken.

Under min tid i lilla affären i Ystad, fanns där en ung kvinna från just Belarus. Vi kom att samspråka och hon bjöd hem mig till sin lägenhet och berättade att hon studerade i Malmö på högskolan och hur förvånad hon var över att svenska kvinnor var så ... "okvinnliga". Själv hade hon den första dagen kommit till högskolan i lårhöga stövlar och kort kjol och sade att hon kände sig så ... utanför.

Vart tog hon vägen ...?

Sånt kan man fundera på en onsdag i december, allt medan Eva Cassidy sjunger så fint för mig. 

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren: "Här kommer fönster som legat och väntat i min telefon ända sedan augusti 2018. Tagna när jag var och lade min röst i riksdagsvalet på konsulatet här i Porto."

Då vet ni vem som röstade. 

Tack! Så snällt att du kollade igenom dina bilder! säger jag.

Tisdag ....

Lustigt hur man ibland kan känna sig så omåttligt utvilad när man vaknar. Så var det idag. 

Och nu närmar sig klockan halv elva. 

Här ligger Harry och tar igen sig på loppisfilten som inhandlades till det angenäma priset av tjugo kronor. Den verkar vara hemvävd.

Och Harry är hopplös på att rafsa undan den när han ska lägga sig på sängen. Vi får se hur länge den håller. 

Bilden: en slags loggbok, precis som när vi är ute och seglar. 

Pv har givit sig iväg på rullskidor och vi ska mötas upp i Skallkroken där han tänker ta decemberdoppet. Själv tvekar jag - kanske -, kanske inte. Kaffe i termos ska med och en skinkmacka önskade han sig också, så det ska jag sätta fart med. 

Och tänka sig .., nu klarnar det upp lite! 

Snön är snart helt borta.

Dagens fönster ....

Madamen i Värmland har varit ute på kulturellt äventyr, nämligen i Berättarladan i Rottneros, Sunne och där passade hon på att fånga två olika fönster. 

Så här skriver hon: "Det här, det första fönstret, fångades i foajén till det vinteröppna Loftet. Allt i typiskt Västanåteaterstil. Snickerier och varma färger. Om vi tittar ut genom fönstret så ligger Fryken nedanför."

//Tack Turtlan! Dom här röda och gröna färgerna är bara så ljuvliga, tycker jag.

En annan sorts kalender ...

... hittar man hos SVT:s Öppet Arkiv, nämligen en kalender gjord av Tom Alandh. Korta små filmer/betraktelser på knappt fem minuter. 

Det här är det första avsnittet. 

Produktionsår 2019.

Ännu mera intressant! 

Tidigare idag repristittade jag på Nobelprisceremonin i Stadshuset - med skådespelerskan Lena Ohlin som konferencier - och  s o m  hon gjorde det, tycker jag! Så fint det var och så smart med klippen från respektive pristagares mottagande av plakett och diplom - var dom nu än befann sig  i världen -. Lägg därtill vacker dekor i salen och underbar musik!

Lite senare tog jag mig an Nobelporträtten och det är ju det bästa av allt! Även om jag inte begriper en tiondel av hur deras upptäckter tagits fram, så är det ju själva människan bakom som - i alla fall för mig - är det intressanta. 

Här får man följa respektive pristagare .., man får lyssna till vad som fick dem intresserade av sina områden .., hur var deras uppväxt ..., vad innebär priset för det fortsatte utforskandet .., deras föräldrar .., var dom också forskare? Sånt, tycker jag är så fascinerande. 

Och varje år när jag ser dom här porträtten av pristagarna, så slår det mig att dom tycks så himla sympatiska, ja, mer än så .., och ofta humoristiska. Och inte minst chosefria! Kanske är det så, att har man nått en viss nivå .., så behöver man inte malla sig och tala om för andra hur oerhört begåvad man är. Då kan man vara sig själv rakt av.

Kemipristagarna t.ex - som från olika planeter var dom - vad gäller uppväxt! Också intressant.

Nu ska vi fortsätta att titta!

Dagens fönster ....

Samma fönster varje luciamorgon - år efter år, efter år -, så länge jag lever och har minnet i behåll. Och bilden ...., ja, det var då det .., när Emma sovit över hos sin mormor i lilla ettan i Ystad och jag hade varit på Möllers och köpt lussekatter och där stod hon och väntade i fönstret när jag kom. 

Om några dagar får hon nyckeln till sin alldeles egna lägenhet. 

En etta i Solna. 

Och om drygt tre månader, kan hon fira sin tjugofemte födelsedag.