Vid halvtretiden .....

... såg det ut så här i Skallkroken. Då hade dimman lättat något, men den kom och gick .., och det var så vackert.

Aldrig ser - eller hör - jag så många kråkor som där nere vid stranden. 

Den här krabaten satt och putsade fjäderdräkten en bra stund .., kraxade lite mellan varven och fick så småningom sällskap av någon kompis. 

En enda stor brännmanet såg vi och den var inne i hamnbassängen och väckte stort intresse hos Harry. 

Nu kväller och pv stryker örngott och har höstlov till veckan.

Inte illa. Själv har jag evigt lov.

Och just nu i skrivande stund, spelar Wilmer X i tv-programmet Gokväll. Oj, oj, oj, så bra dom är!

En fredag i slutet av oktober ...

Sover dåligt natten mot idag. Lyssnar till "Bannerheds bevingade vänner" i P1, men varje avsnitt är endast nio minuter långt - eller kort, kanske - och nästa avsnitt avlöser inte av sig själv. 

Nej, det fungerar inte. 

Väljer "Kulturlivet med Gunnar Bolin" och ett avsnitt där författaren/programledaren Daniel Sjölin vittnar om hur hans kärlek till poeten Verner Aspenström vaknade till liv. 

Det går väl si så där att infånga John Blund med hjälp av vare sig fågelkvitter eller poesi. 

När klockan är halv tre har jag ännu inte somnat.

Men så blir det morgon och förmiddag och jag ringer till friherrinnan och undrar om hon vill ha nånting handlat från affären och det vill hon. Handlar till henne och till oss (fyra vackra ljungplantor får följa med hem) och i kassan sitter Louise, vars pappa serverade oss när det var After Work förra fredagen och Louise är sååå lik sin pappa, så där så man omöjligen kan ta fel och hon är ung och såååå rar i kassan! Jag blir alltid så imponerad av ungdomar som - till synes utan problem - kan småprata med äldre kunder; det är en konst det där och det handlar om att  s e   kunden/människan som står mitt emot dig ., inte det här inövade "ha en trevlig dag" som man - åtminstone förr - kunde mötas av. 

(På t.ex tågresor händer det ofta man tillönskas "en fortsatt trevlig dag" och då tänker jag att kanske har någon just förlorat en anhörig och eller haft ett helvete på jobbet och det blir det ju så konstigt).

Nåväl. 

I foajén och i entrén pågår storstädning och fyra svartklädda män - vilka tillhör städpersonalen - tycks energiska värre. En av dem är i 40-årsåldern kanske. Jag tänker att han kunde ha varit filmstjärna .., han påminner lite om skådespelaren Omar Sharif (minns någon ...?), men en yngre variant. 

Så till Getinge för att inhandla covid-test, nu när friherrinnan visat sig vara positiv. Möter en "lastbil" som sätter ut plogpinnar vid vägrenen .., och inne i Apoteket (som heter Ekorren) är vi sex personer i kö och intill mig sitter en man som är sååå bekant. 

Det blir lite småprat. "Men bor du här i Getinge ...?" undrar jag. 

Nej, han bor i Stensjö! Aha! 

"På Vitabergsvägen ..", säger han. 

Ja, just ja .., det känner jag igen, men inte förrän jag sätter mig i bilen och kör hemåt, kommer jag på namnet. 

Åååå, det är ju Stig!! Stig, denne genomsympatiske man vars fru drabbades av demens och hamnade på ett boende .., Stig som också har haft problem med hjärtat och som är så ihärdig med att promenera här längs havet. Egentligen har jag lust att köra förbi där han bor och säga att "ja, men nu VET jag ju vem du är .., men du befann dig liksom på fel plats", men jag gör det inte. 

För övrigt? Fjorton grader varmt ute .., det blir ett dopp i havet när pv har slutat för dagen och ute blåser sunnanvind. Jo, på riktigt. Och mitt covid-test visade ett negativt resultat. (Men positivt för mig).

Nutidstestet vecka 43: Idag kändes det enkelt. Nio rätt av tio. Hade fel på fråga nr 2 - sportfrågan -. Gissade rakt av på 4. Då har nog pv full pott.

Dagens fönster ...

I slutet av oktober 2014 kom det här fönstret susande genom rymden. 

Det var den synnerligen kreative Sven Teglund i Luleå som målat i akvarell och tillägnat mig det här fönstret. 

Så himla omtänksamt, men det var Bert i Luleå som påminde mig ..., och skrev "du vet väl om att Sven tillägnat dig ett fönster ...?"

Nej, visste jag inte. 

Blomlådan hade kunnat vara vår. I våras bad jag pv att göra just såna här, i trä .., och dessutom gröna. 

Jag älskar dem, men nu ska ljung få ersätta pelargonior.

Efteråt .... 

... när den skånska familjen tackat för sig och åkt söderut, blir tystnaden  kompakt. 

Jag tar fram dammsugaren och tar ett varv här nere .., plockar undan små figurer i plast vilka ligger på rumsbordet .., slänger tvätt i maskinen, men tänker att jag kan lika gärna ligga i två-nätter-använda-lakan i min säng, det är inga problem. 

Ringer några samtal. 

Till friherrinnan .., som fortfarande är pangförkyld - eller i alla fall  l å t e r  väldigt förkyld, även om hon påstår att hon känner sig bättre -. Jag har tänkt och har sagt att många av de symptom hon vittnat om, låter precis som de jag själv hade, då, när coronan slog till. 

Nej, det tror hon inte. 

"Men jag kan fixa ett covid-test till dig ..", säger jag och så småningom ger hon med sig. Hittar ett test i en av lådorna och åker iväg med den. 

Jodå, det var positivt (i den bemärkelsen att den visar att hon har covid).  

"Om man är så här sjuk efter FEM vaccinationer, hur sjuk skulle man då ha varit utan något vaccin ..?" säger hon.

Har hon mat hemma? Jo, inga problem. Jag säger att vi kan åka och handla till henne om hon vill och det vill hon kanske, i alla fall i morgon.  

Apropå covid .., så ställde pv idag frågan till naturkunskaps-eleverna (21 st) hur många av dem som har visat upp ett positivt covidtest - alltså varit drabbade -.

Hur många tror ni räckte upp handen ...? 

T j u g o!

Det var just på skolan i Gullbrandstorp som pv tror att han blev smittad, då, när vi i slutet av februari förra året, däckade totalt. Han först och tre dagar senare var det min tur. 

Nåväl. Det gick ju bra och numera tänker jag inte så ofta på eländet. 

För övrigt har det tagits ett stycke dopp idag (+ 13 i havet) - båda badade - och i morgon är det arbete som gäller för pv ., och själv har jag trädgårdsarbete att ägna mig åt. 

Gräsmattan på västra sidan är dränkt av eklöv, men ännu väntar säkerligen femtusen andra löv på samma ek på att tappa taget. 

För en gångs skull har jag beslutat mig för att invänta dem alla, ja, innan räfsan får träda i tjänst. Det känns skönt.

Torsdagmorgon ....

Becksvat ute .., inte tillstymmelse till ljus och det är detta - kortare dagar - som jag själv tycker är det sämsta med månaden november. Lägg därtill tidsomställningen, då vi förlorar ännu en timme med dagsljus.

Igår blev en fin dag. 

Promenad ner till havet och någon plockade stenar och kastade dem i vattnet (precis som hans pappa gjorde i samma ålder ...) och så blev det byggande med Lego och Bamsespelet ett par gånger.

Den allra minsta gjorde inte mycket väsen av sig, sov och åt - om och om igen -. 

Bäst på hela dagen var ändå när jag fick sällskap i bilen av treåringen, ja, vi körde till Getinge och  Slöinge och det blev prat precis hela tiden. Mest om färgerna på bilarna som vi mötte och vi tävlade om vem som först kunde se en traktor, eller en häst eller möjligen några får och väl framme vid bageriet, valde mitt ressällskap en chokladboll med kokos utanpå och hela vägen hem, satt han och tittade ner i påsen. Att inte få äta upp den bums .., ack, vilket elände! 

Spännande var också att på väg hem från havet, upptäcka en liten, liten krabat som kröp på vägen och som rörde sig otroligt snabbt ändå, sin litenhet till trots. 

"Farmor, håll i den!" sa treåringen, som även höll i den själv. 

Så bildgooglade vi och fick veta att den här skönheten möjligen kan vara en smalkantad asbagge, vilket ju inte låter så trevligt, men fin var den. 

Igårkväll. 

En ytterst liten pigg krabat som väntar på pyjamasen och under tiden kan man då ligga i pv:s famn och fundera över skägget och vad detta nu är för typ som man inte sett så ofta. 

För övrigt ..?

Jo, det blev en massa prat om heminredning .., hur man vill ha sitt badrum .., eller hur man inte vill ha det .., vilket slags golv som är bäst att ha i köket och lite annat. 

Och just nu hör jag någon ropa "faaarmor ..?" och små fotsteg i trappan. Over and out!

Dagens fönster ...

Och så ett vackert (höstigt) fönster från Skåne, fångat av madamen som bor i Portugal. 

Tack annannan!

Många skor i hallen ....

Ja, det kan jag lova att det är. Små och större. Och så mina sandaler. När detta skrivs är klockan tio minuter i midnatt och jag hör tickandet dels från väckarklockan, dels från väggklockan. Den senare måste jag dock stanna upp för att kunna höra .., det tickandet har liksom gått in i mitt blodomlopp (har hört den sedan jag föddes) och jag vickar till och med med tårna i den takten. 

Här är väckarklockan, nere till höger på bilden. Äggkoppen som jag köpte hos Antikkulan utanför Ängelholm, den ramlade i golvet och gick i bitar.

Så är nu sonen med familj  här på besök och alla fyra ligger dom i dubbelsängen i det som är "mitt rum".

Han som är tre år och blev så glad över ett skruttigt hemgjort svärd av trä - inhandlat på Röda Korsets loppis i Halmstad - (tror priset var 12:-) skulle först sova hos farmor nere i gästrummet, men ångrade sig snart och så blev det till att traska upp till sovrummet. Till mamma, pappa och lillebror. 

Och det har lekts kurragömma .., väntats på pv som varit på körövning .., Sigge har blivit omklappad .., Harry har fått hundgodis och suttit fint och väntat på "varsågod-et" och det har ritats båtar och drakar och på rumsbordet står nu en samling leksaker i form av en haj, en dinosaurie, två hästar och ett annat djur, samt två polisbilar.

Själv har jag nu - i ensamhet - streamat och tittat på det sjunde avsnittet av "Över Atlanten". Tänk, vad man kan förändra sin syn på människor! Så snar man inte ska vara att döma! Och jag tycker att precis alla i den här besättningen har varit så otroligt fina och lojala mot varandra. Det är Casper Janebrink i Arvingarna .,. Linus Wahlgren ., Ann Wilson .., artisten Loreen, f.d. fotbollsspelaren Kenneth Andersson och programledaren Erik Ekstrand (helt ny bekantskap för mig). 

Och så kaptenen ombord - Gurra Krantz-. 

Kan  också berätta att besöket hos veterinären (idag vid området där Halmstad travbana ligger) gick bra. 

Eller .., inte helt. En annan sorts antibiotika har satts in och påbörjats och det mest troliga är att det blir operation nu i november. 

Nog är det otroligt. Vi har aldrig varit här i Vallås på smådjursmottagningen (veterinären alternerar mellan Slöinge och Vallås), ändå, så snart Harry hoppar ut från bilen, skakar han som ett asplöv! 

Nej, han vill INTE gå med in! Efteråt är han totalt slut på, rent mentalt.

Igår skrev jag att jag skulle titta på ett program om flyttfåglar. Det var ett franskproducerat program och något så helt fantastiskt intressant! 

Rekommenderas å det varmaste. 

Ett annat program som vi tycker så mycket om, heter "Resa längs Irlands kust" och där guidar oss Adrian Dunbar, känd som kriminalkommisarie i brittiska "Line of duty" och han gör det verkligen med den äran! När vi idag körde till djursjukhuset, pratade om vi detta att återvända till Irland, men då på en kanske två veckor lång bilsemester. Vi körde ju runt på västra sidan av ön för flera år sedan, men då var det ett kortare besök. Lika trevliga människor där, som i Skottland! Nu mot sängen!

Här är han, den till synes ytterst sympatiske Adrian Dunbar.

Den tjugofemte ...

I ett annat liv, innan jag blev ensamseglare .., och när mina barns pappa och jag själv bodde i Kungsängen, då brukade vi fira löningsdagen med att äta entrecôte med pommes frites den tjugofemte. Då hade lönen gått in på kontot! Hurra! 

Och nej, vi gick inte på elegant restaurant, utan middagen - eller kanske lunchen - intogs på B&W, den jättelika stormarknaden där jag då arbetade som kassörska. Ja, det var den extravagans vi unnade oss. 

Nu är det annorlunda. 

Dagens datum innebär påfyllnad på bankkontot och ännu i tretton månader blir det så, men sedan är jag sjuttio och då stundar bistrare tider. Nåja, soppa är billigt och bra.

Fick igår veta att vi ikväll får besök av två småttingar med föräldrar, men ååå, vilken glädje!! På små filmsnuttar har vi sett hur kavat den allra minste har blivit .., nu kan han minsann hålla upp huvudet när han ligger på mage! Viggo är hans namn.

Dubbelsängen är renbäddad .., och hon som är farmor får sova i "Gunnars Rum". Det är bra .., då har hon nära till köket om hon vill baka nattjästa baguetter, att bjuda på till frukost.

Grått ute, men varmt. 

Det blir garanterat ett dopp även idag. 

Och stackars friherrinnan är pangförkyld och låter sååå eländig. Det är tydligen inte hälsosamt att gå på After Work. 

Nu mot dammsugaren framåt marsch!

Dagens fönster ...

Det kan jag säga, att nu har annannan varit flitig med fönsterfångandet! Ena dagen Bern, nästa Bryssel och nu mer på hemmaplan.

Så här skriver hon: "Och nu Skåne! Det här var tänkt som en bild på dörrbågen, men det är ju en fönsterbild!"

Tack! säger jag.

En vanlig måndag ....

Det är som Bert skriver ibland ., att somliga dagar händer inte så mycket. Man vaknar för tidigt .., ligger kvar under täcket och lyssnar till Kinapodden där Björn Djurberg - Sveriges Radios korrespondent - har återvänt efter en tids frånvaro och han är så peppad och berättar i raketfart (eller mera: det hörs hur glad och exalterad han är och hur mycket han tycker om sitt jobb) om kommunistpartiets kongress och vad som sig där tilldragit haver.  

Mest handlar det om män, förstås. Och om ledaren Xi Jinping. 

För övrigt ...? Pv har arbetat inne i stan .., Sonja har ringt ..., det har varit hundpromenader och lite sånt. Gråmulet ute, men skönt ändå. 

När pv kom hem frågade jag om han ville göra mig sällskap till Skallkroken? Vi kunde ta med kaffe i termos och nånting till och efter en stunds tvekan sa han att det kunde han allt tänka sig. 

Så vi körde dit och himlen var sååå mörkt blå i öster och solen hade ännu inte gått ner - men det var inte långt ifrån heller - så jag skyndade mig att byta om och så raskt i havet! 

Tre ganska stora brännmaneter låg som "vakter" ute i vattnet och jag försökte ha stenkoll var jag gick och det fungerade. 

Värre var det när jag dykt och simmat lite och skulle ta mig upp, ja, då hade vattnet blivit aningen grumligt och det var svårt att se riktigt var maneterna befann sig. Skönt då med pv som stod på piren och kunde dirigera mig, så där som en lots. 

Men tänk .., nästan femton grader varmt i vattnet i slutet av oktober!!! Det var helt enkelt  s k ö n t  och jag hade lätt kunnat vara i betydligt längre, om nu inte maneterna varit där. Glömmer aldrig när vi seglat till Björkö i Bohuslän och jag brände mig nåt hemskt på lår och armar när jag simmade rakt ovanför några maneter!

Nu ska jag titta på ett program om flyttfåglar - på Kunskapskanalen -.

Dagens fönster ...

Idag måndag gäller det för Irene från Hemmingen, inte långt från Malå. 

Vad är det då som gäller ..?

Jo, idag blir det ny knäprotes för Irene, men först tog hon igår flyget från Skellefteå till Arlanda, därefter buss till Uppsala och så blev det övernattning på hotell och idag alltså operation. 

I morgon ska hon ta flyget hem igen. 

Stort lycka till Irene (som har varit idog och tränat hårt inför detta, säkerligen en exemplarisk patient!).

Operationen sker  på Johanniskliniken och Irene berättade att huset har tidigare varit en kyrka, därav formen på fönstret. 

Varför Uppsala, undrar kanske någon? Jo, trött på att vänta utnyttjade Irene till slut vårdgarantin, då hon annars skulle ha fått invänta sin tur i kön, i minst 1 års tid!

Och så kom en .....

... en inköpslista och landade i min inkorg. Ååå, dessa listor som sätter igång så många tankar! 

Är skribenten en man eller kvinna?

Vilken ålder? Jag tänker att stavar man servetter som servietter, är man nog inte alldeles pur-ung. 

Och Becel ..? Det är vad läkare och dietister brukar ordinera - även till mig - men det skippade jag och fortsätter med Bregott. 

Kanske väntas besök (tänker på servetterna) och krabba och gravlaxsås blir säkert gott att bjuda på. Öl till, förstås. 

Men under raden med krabba ., är det cigaretter som menas där ...? I och för sig kunde det stämma, för är det en sak jag lagt märke till efter alla år bakom kassan, så är det att den som köper en 6-pack öl ofta ber om en ask cigaretter också, och även Trisslotter. 

Det kan ju ha ändrats under årens gång - jag menar, sedan jag slutade - men så upplevde jag att det var. Och den man som  enbart köpte cigaretter, spelade ofta på hästar.

Ja, nu vet ni det och tack för listan Eva i Värmland!

Nu mot sängen! Pv har redan gjort natt - han ska arbeta mån, onsdag, torsdag och fredag i veckan. Full fart alltså och hela tiden i Gullbrandstorp, där han trivs så bra.

Spridda skurar från en helg i oktober ...

Igår flytthjälp inne i Halmstad och pv som lastade släpvagnen så suveränt bra, så precis allt som nu var kvar i M:s lägenhet fick plats! Ja, allt utom en kristallkrona. 

Sonja var där. Hon stod i fönstret på ovanvåningen och tittade ner och jag tänkte att den här hösten - eller kanske det här halvåret - har tagit så hårt på henne. 

Väl framme i Harplinge i det nyinköpta huset, värmde jag upp gratängen .., Sonja dukade så fint på bordet, allt medan M:s jack-russel Alice sprang runt, runt, runt. Alice är lika dement som Nelly var och jag grips av sån oändlig ömhet för henne! 

Efter middagen slog vi oss ner i soffan - den som är som en enda stor famn och lär ha inhandlats i England när M bodde där och har därefter fått emigrera och slutligen hamnat i landet Halland. 

Och tända ljus överallt - på soffbordet och köksbordet - då taklampor ännu inte kommit på plats och den som inte körde bil bjöds på gott portugisiskt vin "Dao" och vi kom att prata om allt och inget .., men kanske mest om förhållanden. 

Det blev en fin kväll tillsammans. Sonja vittnade om sitt allt sämre minne (som vi inte märker så mycket av .., men hon upplever det så), allt medan Alice försvann och henne fann vi till slut bakom soffan, där hon stod i mörkret och tittade på .., ja, det kan man fråga sig? 

Precis som Nelly. (Som är på bilden).

Och Sonja - som är åttionio år - bjöd på sin hembakade hallonkaka med glass till och ingen tv distraherade (är ännu inte installerad) och M var trött och slut på. Att flytta tar på krafterna.

Tidigare på dagen hade vi Hilda-och-Edvin-besök. Edvin är nu fyra år och en pratglad liten herre som följer morfar hack i häl mest hela tiden och det var gömma-lekar och upphittandet av en "bysse" i trä, (inköpt i Småland till Hilda när hon var liten) och jag - som vuxit upp med en pappa som var jägare - berättade hur man skjuter älg och harar och Edvin ville då ha ärtor eller pärlor att sätta i gevärsmynningen, den som hans morfar borrat upp. 

Det är knepigt det där. Egentligen skulle jag vilja vara vegetarian (ja, varför blir jag det då inte ..?), jag tycker ju att det är fel att äta djur, men i vårt kylskåp ligger just nu ett paket färsk kolja och igår åt vi den av mig tillagade köttfärsgratängen och det var så himla gott. 

Ungefär så hade vi det.

Nu ska jag ta ett piller för min underliga huvudvärk som uppenbarat sig ett par dagar. Solen strålar .., ja, just det ja, den nyinköpta ljungen borde få komma i blomlådorna. Det är för övrigt en underbart vacker dag, så här i slutet av oktober. Och söndagens DN har vi ännu inte tagit oss an.

Söndagsfönstret ...

.... kom i torsdags och fångades i Bern Bryssel av madamen som i vanliga fall bor i Portugal. 

Ja, då vet ni förstås vem jag menar. 

Just det.

En slags resumé ....

Vilken härlig kväll det blev igår, ja, när vi - tillsammans med friherrinnan - träffades på Göstas Café i Steninge. Det här med "café" blir lätt missvisande, ty det är ju en stoooor restaurangdel och sommartid kan man även sitta utomhus; dels i skydd av en jättelik markis, men även ute i det fria. 

Nu var allt inomhus.

Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag drömma om att där skulle vara så många gäster! Å andra sidan borde man inte bli förvånad. Göstas och Skepparstugan (samma ägare) är ju dom enda restaurangerna för oss som bor i Stensjö, Ugglarp, Skipås, Steninge och Haverdal, i alla fall inom rimligt avstånd.  

Vi hade bokat bord till 18.30 och det hela tog sin början klockan 17.00, så några gäster var på väg hem, medan andra var just komna. Där var en hel del bekanta ansikten från affären och intill oss satt Alf Hambes dotter  med sin man eller sambo och så småningom kom även sambons syster  - en tennisspelande f.d. läkare som gick i pension något år efter mig -. 

Och tänk, inte visste jag att denna syster var svärmor till underbara Daila, hon som är holländska och arbetar i delikatessen på Hemköp! 

Jo, det var sådant man fick veta efter en stunds småprat.

God mat var det också .., perfekt stekt ryggbiff med tillbehör (perfekt om man vill ha det som på bilden alltså, och det vill i alla fall jag) och reducerade priser, nu när det närmar sig slut-för-säsongen för Göstas.

"Det här får vi allt göra om!" sa vi unisont när vi tackade för oss vid halv niotiden och så fick friherrinnan skjuts hem och efter en stund i soffan hemma, så däckade vi totalt.

Kanske blir det julbord nästa gång ., men då i Skepparstugan. Samma ägare som driver de båda restaurangerna och alltid lika trivsamt.

I dessa tider när det gäller att spara på elektriciteten .., hålls Skepparstugan stängd, men inför julen blir det tvärtom. 

För övrigt? Läste på nätet om en taxichaufför som förgripit sig på ett tiotal kvinnor (låst in dem i taxin, kört till något avlägset område och därefter ofredat/våldtagit dem), att den mannen nu dömts till fyra års fängelse! Detta är ju fullkomligt obegripligt. Hur har dessa kvinnors tillvaro/liv förändrats efter vad dom varit med om? Vågar dom någonsin beställa en taxi? Hur mycket rädsla finns kvar inom dem? Och tilliten till män? 

Sånt kan man fundera på en lördag i oktober.

Ps. Och ännu mera för övrigt: lyssnade nu på morgonen till Söndagsintervjun där Henrik Frenkel berättade om sitt liv .., om Alzheimerdiagnosen som visade sig vara felaktig och vad som hände därefter, ja, långt mer än så. Alldeles oerhört intressant var det! Här en länk till programmet om någon är intresserad. Ds.

Dagens fönster ...

Det här med fina arbetskamrater, det är minsann inte dumt att ha. 

Eller att ha haft. 

När jag fick höra att Emma skulle ge sig av till New York för en veckas ledighet, då sa jag att .."ja, du vet ju .., fönsterbidrag tas mer än gärna emot!" 

Och jodå, hon kom ihåg! 

Tack rara Emma!

Så detta är utsikten från rummet på den trettionde våningen på hotellet som går under namnet TBA Times Square.

Det var där hon och väninnorna (väninnan ...?) bodde.

Empire State Building skymtar i bakgrunden .., ja, där har jag varit och det jag minns mest av allt, är att där inte fanns några papperskorgar. När vi frågade en stilig vakt i uniform, sa han bara att vi skulle "slänga skräpet på golvet, så skulle någon komma och sopa upp det". 

Det var knappt man trodde sina öron.

Minns också när min syster kom hem efter ett år som au pair just utanför New York, då hade hon med sig en liten statyett i form av just Empire State Building.

Klockan 20:52 ...

Så har vi varit på After Work på Göstas i Steninge och sååå himla trevligt det var! 

God mat (en perfekt stekt ryggbiff bland annat) och alldeles fullsatt i restaurangen .., somliga visade sig vara kunder från affären och intill oss satt B och K och B:s syster Karin, som visade sig vara svärmor til underbara Daila (från Amsterdam) som arbetar i delikatessen på Hemköp. Och där var även Lennart från andra sidan kustvägen med sin fru och andra som man bara känner till lite så där så man nickar till hälsning. Allt så trivsamt. 

Efteråt sa vi unisont att detta måste vi göra om! 

Bara att se så många människor .., att lyssna till sorlet .., att sitta intill friherrinnan .., ja, men det kändes så bra. Pv körde bilen och Lena fick skjuts hem och i natt ska jag väl ändå sova gott. 

Snart helg ...

Fredag. Och den där sprittiga energin från igår, den liksom tackade för sig, så där som sista slurrrpen i badkaret. Nåja det går ju bra ändå, när man inte har ett arbete som väntar. 

Kanske är det det allra bästa med att vara pensionär ..? 

Vaknade vid fyratiden och kom ihåg att där var tvätt i maskinen, så jag gick ner och tog hand om alltsammans .., hängde upp dem på tvättlinan i pannrummet och så upp igen. 

Då hade Harry gått in till husse och kurat ihop sig vid hans fötter. Själv låg jag ensam och lyssnade till Vetenskapsradion Hälsa, men minns inte vad det handlade om. 

Tänkte lite på Liz Truss som nu avgått och jag undrade hur det var hemma hos henne och maken, han som heter Hugh O´Leary. 

Vad pratades det om på nummer 10 Downing Street igårkväll? Var hon omåttligt ledsen? Kanske skippade dom nyheterna? Bjöd maken henne på te? Eller var det bara alldeles tyst i huset på Downing Street?  Kom hon hem ., sjönk ner i soffan .., sparkade av sig skorna och bara pustade ut? Ringde hon till sin mamma Priscilla, hon som ser så snäll ut? Eller hörde någon av hennes tre bröder av sig ...? Och hur ska det kännas för hennes två döttrar? Finns där någon hund eller katt i huset, tro? Såna älskar ju en, alldeles oavsett om man är premiärminister eller kassörska, drottning eller arbetslös. Det är sånt jag kan ligga och tänka på och det blir nästan som en film inuti huvudet.

Men sen blev det morgon och såklart promenad med Harry och precis när vi går nerför backen, kommer tre vuxna rådjur spatserande längs Ejdervägen.  Så svänger dom vänster vid grannens hus, det som står på pålar. Och spatserar är just vad dom gör. Sååå fina!!

Det är nästan vindstilla ute. 

Sen hem igen .., och jag tar mig an Nutidskrysset DN:s quiz för veckan som varit och fixar enkelt svaren på dom första frågorna, men sen kommer förstås frågor med alternativa siffror och då blir det genast fel. Idag sju rätt av tio. Jag hade fel på ekonomifrågan, antalet prenumeranter, samt det där priset. 

Tror absolut inte att pv kommer att ha alla rätt den här gången, jag tror däremot att han får åtta rätt, kanske nio. (Svar kommer i eftermiddag). Nu är det dags för hundpromenad igen och ikväll är det After Work på Göstas Café i Steninge. Friherrinnan, pv och jag. Vi cyklar dit, dom fyra kilometrarna enkel väg och hemåt och friherrinnan promenerar hem från sig. Ungefär så är det här.

Uppdatering: Nio rätt för pv.

Fredagsfönstret ....

Igår kom det här fönstret susande genom rymden och tjoppade ner i inkorgen! 

Härligt! Det är minsann inte ofta - om det alls har hänt här på bloggen - som någon tagit fram håven i Schweiz!

Så här skriver avsändaren: "Morgonfönster i Bern, Schweiz!"

Tack annannan för att du tog dig tid!

(Och här en tolv minuter lång - eller kort - film från Bern. Den ska jag titta på. Någon här - förutom annannan - som vandrat på Berns gator ..?)

Torsdag ....

Vilken GÅVA, vilken ynnest att få vara med om såna här oktoberdagar!

Att vakna till en frostig morgon ., veta att igår eldade jag så att varmvatten finns även idag (vi har ännu inga element igång) .., och  att efter frukosten ta en lång promenad och prick hela tiden vackert väder! 

Solen i ryggen till en början ..., och hemåt: mot kinderna! Så här som på bilden såg det ut när vi gav oss av, Harry och jag själv. 

Det är inte ofta den vinkeln förevigas, men nu blev det så. Vackert med hällarna som kommer i  dagen. Eller stenarna. 

Tänk, att en gång i världen var här havsbotten .., tänk, att här har fiskar simmat omkring. Tanken svindlar. 

Nästan som ett smärre mirakel är det också att jag känner mig så stark. Det kanske inte är bestående, men så länge det varar är jag glad. 

Fåren, som jag trodde hade hämtats av ägaren inför vintern, är ännu kvar i reservatet. 

Somliga tycker om att gå för sig själva och kalasa på det lilla gräs som finns kvar .., andra går i flock och bräker när man passerar. 

Harry bryr sig föga.

En enda människa mötte jag; en herre med en svart labrador. Lite hejande bara och så där om vädret. 

Jag gick och tänkte på dom olika radiopoddarna jag lyssnade till igår. Europapodden, USA-podden och "Det politiska spelet" och jag tänkte också på hur intressant det är med allt det nya, så där som .., hur det ska kännas att komma ny till EU-parlamentet och försöka se ut som en statsminister och inte bli alltför nervös och jag minns hur glad jag var när Magdalena Andersson började bli varm i kläderna .., det märks ju så tydligt sånt där. Alla är ju inte som Göran Persson som liksom var som en stor präst; han tycktes aldrig  nervös. Kanske höll han masken.

Att komma ny till jobbet .., jag minns ju själv hur det var. Att inte kunna allt på en gång. Migrän. Tappad självkänsla. Och än värre att vara politiker - alldeles oavsett partifärg - och dagen efter att man tillträtt ska man kunna svara på allt och låta säker. Hu! Att grillas offentligt. H u r  någon  människa frivilligt vill utsätta sig för detta, det övergår mitt förstånd. 

Finns det någon enda som läser här, som kunnat tänka sig en politisk karriär? Jo, en vet jag, en vänsterpartistisk kvinna i Skåne vars namn jag absolut inte kommer ihåg (har promenerat alfabetet upp och ner!, men icke!) och så Gunnar i Jämtland. Men för övrigt ..? Någon ...?

Jag tänkte också på hur det blir i Ukraina om Ryssland slår ut all elektricitet och snart är det vinter. Att frysa .., så hemskt det är!

Och sen blev det eftermiddag. 

Även idag möttes vi i Skallkroken. Pv var glad .., hade fått beröm av någon elev som sagt att "han var ett geni och så rolig!" och det var ju snäppet bättre (eller kanske inte) än dom där småkillarna i Villvattnet - inte långt från Kalvträsk - som sade att "du ä ju som en GUUUD!" när pv lyckades fånga fiskar med en enkel håv. 

Det var då det.

Nu tog vi var sitt dopp. Tretton grader i havet. Inga maneter. 

Efteråt kaffe (urdålig termos som inte håller värmen!) och macka.

Från radions nyheter får vi veta att Storbritanniens premiärminister Liz Truss har avgått och det tycks vara allmänt kaos där borta och här vankas skink-, och broccoligratäng  blomkålsgratäng och Harry sover gott och det är eld i kaminen. Och höstsådden är som synes redan uppe.

Dagens fönster ...

... fångades igår när jag tog harry på promenad och passerade Ecke och Britts (numera ene sonens) lillstuga.

Hur många gånger har jag stannat till där och tagit fram mobilen ..?

Ett skruttigt fönster som förstås behöver omvårdnad, men helt ärligt är det nog det här lite skamfilade som jag tycker så mycket om. 

Jo, så är det.

Inlägg man (jag minns ...) ...

Det här, till exempel. 

Ler fortfarande så mungiporna möts någonstans i nacken.

Och det här inlägget kom jag inte alls ihåg, men klickade mig igenom det. 

Så roligt det var! 

Så många underbara bloggare!

Och så gott om tid jag måtte ha haft.

Dagens fönster ...

Och så här skriver avsändaren: 

"Detta hus ligger två kvarter hemifrån oss. 

Numera inrymmer det bostäder och två restauranger. 

För länge sedan var detta Luleås posthus, och jag har för mig att polisen också har huserat här för många, många år sedan.

Råkade passera när solen höll på att tacka för sig idag.

Hälsningar Bert."

Tack! säger jag.

Det man inte har en aning om ...

För några  dagar sedan berättade min syster i Australien att hon nu tänker ta bilen (den nya, den andra skrotades direkt efter olyckan) och köra söderut, ja, dom sextio milen till Portland. Till sonen och hans fru. Då blir det prat om musik och det slår mig att jag inte har minsta koll på vilken slags musik hon tycker om. Det skiljer tio år mellan oss .. , jag minns att Elvis var populär, men ingen annan. Någon grammofon hade vi dessutom inte förrän långt senare, när jag var i tonåren. (Ännu mindre vet jag min äldsta syster har för musiksmak! Hos henne är det tyst i huset när vi är  där, frånsett något tv-program).

Alltså frågade jag B vad hon nu skulle lyssna på, dom där sextio milen.

Så här svarade hon: 

"Jo, jag skall åka till Portland på torsdag och denna gång får Johnny Cash stanna hemma. Jag har tagit med mig Daniel O'Donnell,  the Rat Pack,  Chris Isaak, Elvis,  Lars Kristerz och Josh Raviri,  så som du ser är det ingen ordning på min musiksmak.

När jag krockade hade jag Keith Urban i bilen, men den (cd:n) dog tydligen samtidigt som bilen tyvärr,

för Keith Urban gillar jag verkligen både som artist och människa." 

Ja, det var intressant och nej, vi har definitivt inte likadan smak vad gäller musik, men det spelar ju ingen roll.  Flera av dem hon räknat upp, kände jag heller inte till. Men nu kommer jag ihåg .., en period i livet spelade jag Elvis och "Are you lonesome tonight?" ungefär sjutusen gånger när kompisen och jag satt på Dungers konditori hemma i Malå. Den artisten förenar.

Någon som läser här som känner till syskonens musikaliska favoriter?

En annorlunda tisdag ...

Efter hårklippningen vaknar jag med ett rufs som inte är av denna världen och om det var någonting jag kanske befarade med att kapa kalufsen, så var det just detta .., att ett för övrigt bångstyrigt hår skulle ta sig alltför stora friheter. 

Precis så blev det. 

Nu får jag ställa mig i  duschen var morgon. Bara någon minut, så där så att jag får styr på lockarna. Det är heller inget egentligt problem, enbart ett konstaterande. 

Klockan halv nio idag hade Harry fått tid för undersökning på Hallands Djursjukhus i Slöinge. Pv släppte av mig på vårdcentralen för egentest av blodtrycket. (120/59). Satt en kvart och bara vilade först .., pratade lite med en magerlagd man och upptäckte Pia; läkaren som i sin tur upptäckte mitt hjärtproblem. Denna Pia tog emot en sjalettklädd kvinna och var så oändligt varm i rösten. Jag tänkte att den kvinnan (med sjaletten) inte kunde komma till en mer underbar läkare. 

Besöket på djursjukhuset gick bra. Prover togs på den spruckna bölden och nu har Harry ordinerats såväl smärtstillande som antibiotika och ett återbesök är inplanerat om en vecka. 

Det ska sägas, att Harry är ungefär som sin matte när det gäller läkarbesök, med den skillnaden att jag inte är rädd, men min KROPP reagerar med någon slags rädsla, helt obegripligt varför. 

Efter såväl tandläkarbesök som en kontroll på sjukhuset, är jag illandes röd om kinderna, så där klimatkterie-flammig.

Harry .., han blir helt utslagen och somnade bums i bilen, till och med snarkade och det gör han fortfarande, där han ligger på soffan Ektorp. 

Medicinen har han fått. 

Allt gick bra. 

Vi körde hemåt i ett höstigt landskap med stubbade åkrar .., mjuka färger, kor och hästar .., men först en sväng till Harplinge och ett besök på biblioteket där jag hämtade ut den av mig reserverade boken "Jag har torkat nog många golv", en biografi om Maja Ekelöf, författad av Nina van den Brink. 

Minns ni henne - Maja Ekelöf -? Städerskan som skrev boken "Rapport från en skurhink". Mamma läste den och var helt uppfylld; det var nog i den vevan hon ansåg att alla - inklusive städpersonal - borde ha likadana löner, ja, i alla fall på Malå sjukstuga. Gensvaret var väl si så där, för att inte säga helt obefintligt. (Hur hon hade tänkt sig detta att somliga med höga studieskulder, ja, som tillbringat flera år på universitet - då har skulder som till syvende och sist ska betalas - ja, det vete sjutton). 

Måhända hade hon inte tänkt alls?

Den av mig efterlängtade boken stod  i alla fall på "reservade-hyllan" och efteråt svängde vi förbi hos Sonjas dotter Maria som nyligen flyttat in i ett alldeles eget hus. S o m  jag beundrar kvinnor som gör sådant! (Min ena syster, t.ex). Vi satt vid köksbordet och drack kaffe och Sonja - som var där och inte bor långt därifrån - tände ljus och jack-russeln Alice som säkert är tretton, fjorton år, vaknade och blev förskräckt när hon i köket upptäckte en svart hund med strut på huvudet.

På väg hem passerade vi en jättelänga av nyskördade sockerbetor och så lyssnade vi till vilka som utnämnts till ministrar. Dom flesta brukar komma från södra delen av vårt land, men åtminstone en - en ångermanlänning - kunde jag hitta, nämligen Gunnar Strömmer. Han är landets nye justitieminister och även om jag inte är moderat, tycker jag att han verkar vara en klok människa.

(Nej, det finns tydligen flera! Elisabeth Svantesson är född i Lycksele! Många smålänningar har tydligen hamnat i regeringen).

Och just nu tittar solen fram! Sedvanlig medaljutdelning sker i sommar  .., till den som orkat ta sig igenom detta inlägg! Nu ska jag gå på promenad!

Tisdagsfönstret ...

Om man inte har klickat i att man vill ha notiser när man fått meddelande på  till exempel facebook, messenger eller WhatsApp ..., ja, då vet man heller inte att det har kommit post. 

Alltså upptäckte först idag; elva dagar senare, att fönstrerfångerskan i Portugal hade haft håven redo och då pytsat iväg fångsten genom rymden!

Således låg tre fönsterbilder och skvalpade och kände sig nog aningen övergivna. 

Förlåt mig kära fönster!

Här kommer det första och så här skriver avsändaren, som såklart är annannan: 

"Det var en så fin skymningskväll när jag gick hem från jobbet, så jag tog fram håven!"

Tack snälla! säger jag.

Och så var det måndag igen ...

Tiden går så fort. Nyss var det sommar och vi seglade till olika små hamnar och när allt var i ordning drack vi vitt vin till rökta räkor - det var om kvällarna - och harry sov så gott när vi väl låg förtöjda. (Ja, vi varierade kosten, är det väl bäst att säga).

Nu närmar vi oss november. Snart kommer affärerna att ha ställ med julkalendrar och stora störtar med julmust. Julskinkor och annat som hör julen till, är för länge sedan beställda av charkpersonalen. Samma sak med julfrimärken. Nitton häften brukade jag beställa - kan det ha varit femtio i varje förpackning -?

Nu behöver man inte ägna detta en tanke. 

Nej, det finns så mycket annat att fundera på. Igår satt pv vid skrivbordet och jag frågade vad han sysslade med ...? Skrev han möjligen en inköpslista? Nej, han räknade ut antalet sjömil på olika sträckor, ja, om vi nu - nästa sommar - ska segla upp till Göta Kanal. Milda tider .., det är till att vara ute i god tid. 

Ikväll är det Filmstudio och den film som visas  är "Parallella mödrar" av Pedro Almodóvar. Den har jag sett sedan tidigare, men kommer absolut inte ihåg när och var? Jo, det var den 9:e februari i år .., jag inväntade alltså inte Filmstudions visning - men visste ju inte heller när den skulle komma upp. Tyckte jag om den? Nja, det var - enligt mitt sätt att se det - inte hans bästa alster, så den avstår jag. 

För övrigt har jag klippt gräset i kanske en och en halv timmes tid och efteråt blev det ett dopp i havet. Det är inte klokt hur bra man mår efteråt. Vilket lugn som infinner sig. Ren och skär lycka.

I morgon besök på djursjukhuset med Harry. 

"Hur gör vi om det visar sig vara elakartat ...., om det är cancer?" sa pv tidigare idag. 

Detta pratade vi om.

Måndagsfönstret ....

För åtta år sedan i oktober, kom det här fönstret från Göteborg. 

Det var den STORARTADE Ann som upptäckt det under en promenad i stan. 

Jo, men jag tycker att det passar bra som ett måndagsfönster.

Och jag säger tack igen till dig, Ann, även om du inte läser bloggar numera.

Timmavis ....

Lördagkväll blev filmtittarkväll.  

Hela fyra avsnitt av andra säsongen av Happy Valley (finns på SVT-play)  klämde vi och ja, Bert .. jag vet vad du tycker, men det var ju som att sitta i en biosalong och se en riktigt, riktigt lång film. 

Huvudrollsinnehavaren - spelas av Sarah Lancashire (bilden) - är en inte alltid så sympatisk (men mycket mänsklig) mellanchef inom poliskåren i Yorkshire och det är likadant med övriga roller .., ingen är enbart god. Ingen enbart ond. Känns bra också att rollbesättningen i stora drag är densamma i säsong 2 som i nr 1.

Många av skådespelarna känns igen från andra produktioner. Prästen i Grantchester till exempel, är i den här serien en riktig manipulerande otäcking och en av poliserna (fullkomligt suveränt spelad av Kevin Doyle) kunde ses i Downton Abbey, liksom Siobhan Finneran som här spelar lillasyster till Catherine.

Finns där bättre skådespelare än dom brittiska? In i minsta biroll ageras det bara sååå bra! 

Här en länk till serien.

En timme efter midnatt släckte vi lamporna och gick till sängs. Slocknade inom tio sekunder. 

Vaknade till regn och medan jag ordnade frukost (och pv tog harry på morgonrundan) lyssnade jag till Söndagsintervjun där Lasse Hallström (som gjorde min favoritfilm nästan alla kategorier - Mitt liv som hund -) var gäst hos Martin Wicklin. Det hela var så intressant, så där så jag glömde hålla koll på äggen. Dom blev på tok för hårdkokta.

Dagens fönster ...

Ja, dom skymtar i alla fall i bakgrunden och fångades under en morgonpromenad i landet Östergötland, närmare bestämt i Gamla Linköping.

Så var det.

Lördag .....

Ljummen luft. Daggvått gräs som under dagen torkar upp och jag tänker att i morgon, ja, men i morgon ska det bli av att klippa gräsmattan!

Tar Harry på sedvanliga rundan (borde byta rundor dagligen - bryta mönstret -  men det glömde jag!) och upptäcker J som plockar ner äpplen från det stora trädet. 

Han har en finurlig - uppenbarligen hemgjord - "håv", med vilken äpplena av sorten Belle de Boskoop tas ned. 

Vi pratar om väder och vind och jag blir glad när han säger att jag "är fin i håret". 

Vi pratar också om hans strålbehandling och konsekvensen av denna ..,  och om oro och rädsla. 

Om utgången av valet talar vi däremot inte. 

Under tiden har pv tagit bilen och kört till Glommen och båten som nu står inomhus, skyddad för väder och vind. På hemvägen handlar han extremt frodiga broccoli, samt röd,- och blomkål, allt hos Ugglarps Grönt.

Det är en fin dag.

Marken är alldeles gul av nedfallna björklöv. 

Aldrig tidigare har jag tänkt på hur mycket dessa påminner om Malå och alla björkar som stod på ömse sidor av Ringvägen! 

Domänverkets kontor på samma gata hette - i alla fall på sextitalet - Björkbo - och då förstår man ju. 

Och jägmästarens tomt var översållad av björkar!

På Domänverkets garagevägg satt i min barndom en slags fågelbur av trä och där fanns en KORP! 

En levande korp! 

Hur kan detta ha gått till? Har jag bara drömt det hela?

Och nere mot sjön, i höga björkar, kunde man vintertid se stora sällskap av orrar sittandes uppflugna i trädtopparna. Vi såg dem vårt köksfönster.

Och i Domänverkets garage stod en vessla - en slags bandvagn - som kördes av farbror Olle. Det hände att vi barn fick hoppa upp i vesslan och så körde Olle upp och ner för den ganska branta slänten ner mot isen. På morgnarna kunde man ställa klockan efter denne man .., några minuter innan sju kom han gående, på väg till sitt värv. Kanske var han någon slags Domänverkets vaktmästare? Olle med fru Valborg och dotter Maria - med vilken jag för övrigt var klasskamrat - bodde fyra hus bort från oss, alldeles nere i kurvan. 

Allt detta kom jag att tänka på när jag idag promenerade bland alla björklöven.

Dagens fönster och lite till ...

Katten som spanade ut i fönsterglipan, den fanns i en av lägenheterna på Mariagatan i Ystad.  

Ofta när jag gick till jobbet och valde den lilla stenlagda vägen på innergården, då kunde man upptäcka den här och ännu en katt som satt och tittade ut. 

Sååå fina!

När detta skrivs är klockan snart tio och vi LÄR ska få veta hur det har gått med regeringsbildningen. 

Ja, det blir intressant. 

Hann nu på morgonen lyssna lite-lite på nyhetspanelen i tv4 och trodde väl knappt mina öron när DN:s Björn Wiman sade sig nära en liten förhoppning om att Carl Bildt skulle bli utrikesminister. 

Hörde jag verkligen rätt? Ska göra mig en kopp kaffe och sitta här i soffan - med Sigge intill mig - (Harry har fått göra pv sällskap till Glommen .., masten ska flyttas). Tända ljus på bordet. Gråmulet ute. 

Igårkväll UNDERBART god laxgryta hos Eva och den halvlånge! När jag får receptet ska jag lägga ut det här på sidan. 

Nutidskrysset i DN: 8 rätt för mig, 7 för pv.

 Spridda skurar från några dagar norröver ...

Dagar som bestod av hundrastning, hundrastning, hundrastning, promenader., dopp i Norrviken (ljuvligt!) .., tv-tittande ..,  fläskpannkaka, nybakade  gifflar ., borttappade  fingervantar ., pendeltåg-tunnelbana-buss-promenader .., Waldemarsudde, konstutställning, varm korv, trötta ben.

M hade arbetat natten mot lördag och så blev det samma sak natten mot söndag och söndageftermiddag hade hon jobb på en fotbollsmatch (sjukvårdsteamet) och måndag och tisdag var det heldags-introduktion på Karolinska, nu på Trauma/Operation.

Jag kan säga att det var en mör madame som kom hem om kvällarna.

På tisdagen hade jag klipptid och sade till frisörskan att hon fick "fria händer" Flera decimeter hår föll på golvet och så klippte hon upp håret rejält och jag trodde inte mina ögon när jag såg slutresultatet!! Hur kunde håret bli så lockigt och detta var ingen permanent. Hon bara pillrade lite i kalufsen.

Kände inte alls igen mig och skyndade ut i solskenet (då till Waldemarsudde) .., duschade när jag kom hem och började hitta igen mig själv. Ja, ja. Jag var ändå såååå less på att ha håret flygande i ansiktet när det blåser; åtminstone så slipper jag den biten. Det kändes skönt. Och fullt så lockigt är det inte idag.

Hemåt igår onsdag. 

Det strulade med laddningen av bilen - eller att hitta laddstolpar med rejäl effekt - och aldrig har en hemresa tagit längre tid. Tur att vi är pensionärer och inte har någon tid att passa.

Mellanlandning blev det i Värnamo hos Anders S., en bekant till pv från evigheter tillbaka (föräldrarna umgicks) och där hämtades den elmotor som pv köpt för ett år sedan (just av denne Anders) ., och som ska hamna i den gamla segelbåten. Den (båten) ska - hopefully - säjas, men det har jag hört talas om i flera år nu. 

Vi kom hem sent .., hade då irrat runt i Hyltebruk där  gatorna var avstängda både här och där - mest där - och orangefärgade pilar visade vägen, men inte dit vi hade tänkt oss. 

Så småningom fick vi tips om en laddstolpe vid Coop och halleluja, vilken lycka. Hög effekt,  dessutom. Och så hemåt längs Nissastigen, i kolsvart mörker. Allt gick bra. 

Det är nu femtiotvå år sedan jag var med i den bilolycka som så lätt hade kunnat få förödande konsekvenser för såväl chauffören som för mig själv och allt sedan dess är jag livrädd för bilkörning nattetid. Eller mörker. (Vår olycka inträffade vid halv fyratiden en mörk morgon i oktober).

Och så Stensjö. Vi mer eller mindre  s t ö p   i säng. Harry nära matte .., nära, nära. Han låg där intill mig  hela natten. Sigge kom nu på morgonen och jamade som till hälsning. Jag kokade fisk ., strök honom över pälsen och tackade högre makter att vi har så fina grannar/vänner som ger Sigge mat när vi är borta. Helt ovärdeligt är det.

Nu är klockan tjugo i fyra. I fåtöljen här intill sitter pv och sover .., på min vänstra sida ligger Harry med benen i vädret - sover han också -. Ett tänt ljus på bordet. Nordegren & Epstein från P1. Om en timme är vi bjudna på middag hos  Eva och hennes halvlånge man. Det är sista kvällen dom är här nu för i år och det dröjer väl tills fram emot påsk innan vi ses igen. 

Inväntar hur det blir med regeringsbildandet och känner en sån oändlig tacksamhet för Andreas Norlén, talmannen. I dessa tider med så mycket otrygghet för så många, känns han som en stadig klippa. 

Ungefär så.

 Long time no see .., och Dagens Fönster.

Jag börjar med bilden till vänster. Ett fönster lite där vid ytterkanten .., ett pensionat i Gamla Linköping och en flicka som tycks så omåttligt levnadsglad och sprallig och somrig - allt på en gång -. 

Så här skriver avsändaren: "Var på minisemester med dåvarande 7-åringen i Gamla Linköping i fjol. 

Vi bodde inne på pensionat Hilma Winblad i ett rum med lågt i tak och fönster ut mot en av kullerstensgatorna. 

Helt fantastiskt var det."

Nog blir man glad av den bilden! 

Här en länk till pensionatet och jag säger tack snälla Båthuspernilla för bilderna!

Grönt är skönt .., det vet ju alla!  Ja, här skulle jag lätt kunna tänka mig att övernatta!