Tycke och smak ...

Det här är konst som jag tycker så oändligt mycket om.

Inte nu detta att kvinnan har hukat sig för att kissa, men det här enkla och naturliga ..., ååå, jag blir alldeles varm när jag ser bilden och dessutom, i vanliga fall, är det ju nästan alltid män som står staty och spretar med sina handskbeklädda fingrar åt något håll, för att Visa Riktningen i ett eller annat krig.

Jag tror mig minnas att den kissande kvinnan finns att beskåda i trakten av Kristianstad och är det nån som vet lite mera, så hojta gärna!

(Fotograf Nilsson visste ..., den finns här! Konstnär är Ann-Sofie Sidén. Tack Ola! Mer information finns här.)

En intressant intervju (handlar om prostitution) med konstnären finns här.
Annika Bryn, det här något för dig!

(Klicka här får ni se nåt genialiskt .., en karta med nummer över alla statyer i Kristianstad och så klickar man bara sig fram, så får man se resp. staty/skulptur och veta vem som är konstnär och lite mer än så också ...!)



Den här också .., - skådespelerskan Margareta Krook - utanför Dramaten!

Lika enkel .., och titta hur suveränt konstnären (Marie-Louise Ekman) har fångat kroppshållningen!

//Sussie kommenterar här och jag klickar på hennes sida.
Det tycker jag att ni också ska göra.


Växjö. Marianne Lindberg De Geers två kvinnor.

Monet i Sydfrankrike skriver så här.

Monet har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Tycke och smak ...":

"Och vet du! Rätta mig om jag har fel men jag tror att det är så att statyn av Margaretha Krook också är uppvärmd så att när man tar på henne så är hon varm!!
Det finns också en annan kvinnoskulptur av en konstnär vars namn jag glömt (kan vara Marianne de Geer). Tror den heter "ser på mig själv" och är en kvinna i naturlig storlek, helt avmagrad och nästan anorektiskt. Står mittemot samma kvinna, nu kraftigt överviktig med tjock mage och hängande bröst. Också i naturlig storlek. Helt fascinerande den också!"

Jag skrev själv om dom här två kvinnorna .., det var här det.

Dagens fönster ...

..., ett typiskt ellisfönster!

Ååå, ni är så underbara som bidrar till den här blandningen av fönster från Västmanland och Frankrike, ja, överallt-ifrån!

Tack snälla! hälsar bloggmadamen.

Världens vackraste kvällsfönster ...

Gissa, vem som tog bilden!

(Ja, det är ett reprisfönster ..)

Jo, den här madamen!

Rötter ...

Underbara, underbara Smulan har, utan att jag har bett om det, tagit fram följande uppgifter om min mammas morfar och mormors hus i Sunnansjö, ja, som jag har förstått det var det inte riktigt deras, det var denne morfars svärföräldrars hus.



Mammas morfar var folkskollärare och hette Per-Olof Hansson.
Han var alltså, om jag förstår det här rätt, måg till Per Erik Westerlund, mannen på den översta raden i familjeuppräknandet här under.

Denne Per Erik och hans fru hade således elva barn, varav en blev mormor till min mamma.


Kvinnan i vit blus längst nere till höger, är alltså P-O Hanssons fru, min mammas mormor, Vilhelmina Charlotta.
Männen längst uppe till vänster, är bröder till min morfar och kvinnan längst till vänster med mittbena, är en av deras systrar.
Man märker skillnaden.
Westerlundarna är mörkare i skinnet.

Observera i vilken tät takt barnen kom: 1869, -71, -75, -77, -78, -80, -82, -84, -85, -87 och 1890.

Det är inte direkt svårt att tänka sig hur sliten mamman torde ha varit.

Personer i hushållet:

Fam nr: 1

Per Erik Westerlund f. 1845 i Wilhelmina, Bonde
Fredrika Charlotta Johansdotter f. 1845 i Wilhelmina
Per Johan f. 1869 i Wilhelmina
Erik August f. 1874 i Wilhelmina
Kristina Johanna f. 1875 i Wilhelmina
Katarina Alexandra f. 1877 i Wilhelmina
Anders Gustaf f. 1878 i Wilhelmina
Karl Robert f. 1880 i Wilhelmina
Tilda Maria f. 1882 i Wilhelmina
Nils Olof f. 1884 i Wilhelmina
Sofia Lovisa f. 1885 i Wilhelmina
Ida Josefina f. 1887 i Wilhelmina
Olga Elisabet f. 1890 i Wilhelmina

Fam nr: 2

Per Olof Hansson f. 1867 i Wilhelmina (mammas morfar och hans fru).

Wilhelmina Charlotta Westerlund f. 1871 i Wilhelmina
Jenny Charlotta Julietta f. 1890 i Wilhelmina
(Han måtte ha gift om sig, alltså ...?)
Nej, Jenny Charlotta Julietta, f.1890, var en syster till min mormor.

Fam nr: 3
Anna Fredrika Eriksdotter f. 1872 i Wilhelmina, Piga

Fam nr: 4
Stina Lisa Danielsdotter f. 1855 i Wilhelmina, Piga

Fam nr: 5
Karl Jonas Anundsson f. 1865 i Wilhelmina, Dräng



Och utan denne Per-Olof Hansson och hans hustru ...., ingen mamma Ann-Gerd .., och ingen liten bloggmadame med blonda lockar.

Stort, stort tack till dig Smulan!

Jag har inte ord nog för hur tacksam jag är!

Från Gerd i Norsjö ...

Sommaren -08.
Vi blir bjudna på grillmiddag hos Gerd och Kjell som har hämtat en liten lurvtuss till hund i Småland och nu bor dom på Ystads Camping och vi har aldrig träffats tidigare och ändå har man det. Det är så det känns ibland.
Jag tar två bilder av Gerd; en där hon står med något slapp hållning och en där hon sträcker på sig och då börjar jag gapskratta .., det är den här bilden.
"Vilka härliga bröst du har!" säger jag och skyndar mig fram med herr Canon.

Det var detta som kom i min inkorg alldeles nyss.

Norrländsk dödsannons

Det bar sig inte bättre än att Alfred från Malåträsk hade avlidit och
lämnat sin fru Alma.

Som brukligt så ska det annonseras i lokaltidningen, så Alma ringer
annonsavdelningen för att meddela det inträffade.

Följande samtal utspelar sig:

Alma: ä re annonsavdelninga?

Tidningens annonsmedarbetare: Jo, det stämmer.

Alma: - N' Alfre´ e dö.

Medarbetaren: - Eeh .., jaha… och nu vill ni sätta in en dödsannons förstår jag.

Alma:- Tschou (visslande inandning = norrländska för "ja").

Medarbetaren: - Och vad vill ni att det ska stå i annonsen då?

Alma: - N' Alfre´ ä dö.

Medarbetaren: - Jahaa, hmm… och vad vill du att vi ska skriva mer i annonsen?

Alma: - Inge mejr, för he vål se dyrt om je skriv na mejr. He ä int lönnt å lägg ut nå i onödan.

Tidningens medarbetare funderar en stund och kommer fram till att det nog blir svårt att övertala denna dam att skriva något mera i annonsen, så efter övervägande säger han till Alma:

- Du får tre ord till gratis. Vi bjuder på dem.

Alma funderar några sekunder och säger sedan:

- Ja, i så fall se vill je att hä ska stå: Skoter till salu!

Rapport från sjuksalen ...

Det var henne jag skulle hälsa på.

Tanken var att jag skulle besöka Helsingborg och Lund idag.

Så blev det inte alls.

Och nu är jag kanon-urrisig, precis som så många andra på jobbet har varit och jag fryser så jag hoppar och har kappan på mig inomhus.

Jo, elementen är varma.

Om ett annorlundaliv ....

Sånt här .., är för mig hur intressant som helst att ta del av!

Madamen som berättar är också fönsterfotograf.

Så här skriver hon:

"Här är ett fönster till. Från cistercienneklostret Le Thoronet från 1100-talet. Som har befästningstorn, järngrindar och vallgrav och mycket av tempelriddarkänsla.

Vem har suttit i det här fönstret och hållit utkik?

Eller är det ett fängelsetorn för prinsessan som snart ska räddas av den bålde riddaren?

Monica."

Pling i min inkorg !

Min mormors föräldrahem i Sunnansjö.
Den bilden får illustrera mailet som kom idag.
Avsändaren är inte 112 år, utan bara några äldre än bloggmadamen.
Bilden från www.fotoarkivet.vilhelmina.se


"Allt var inte bättre förr ..."

"I morse kretsade mina tankar en hel del runt mammas och pappas första tid i hemmavid.

En tid då man saknade rinnande vatten och under sängen stod det en gulemaljerad potta.

Då nöden krävde större faciliteter var man (sommar som vinter) hänvisad till grannens ladugård för där fanns kvarterets utedass.

På vintern stängde man övervåningen och levde livet i enbart hall, kök och kammare.

Man satte in ett extra vinterfönster men trots bomullsisolering och tätning med någon form av tejp, så frös utsikten bokstavligen inne.

Frös gjorde det också ibland i vattuhinken i köket.

Under vårvintern sågade pappa upp stora isblock från ån och dom användes som stora kylklampar i vårat kylrum under sommaren.
Blocken täcktes med sågspån och rätt temperatur reglerades genom att man sopade bort lagom mängd av spånet.

Som motorvärmare på lastbilen användes ibland ett fat med något brännbart som placerades under oljetråget.

Så .., jag ska inte klaga nu när vår varmvattenberedare lagt av, och med den stundande massarbetslösheten i åtanke så vet jag att det är många i kungadömet Sverige som kommer att få en värre kalldusch än den jag får imorgon.

Efter att ha gjort min insats (kollat porslins- och automatsäkring) var det bara att sätta sig ner och ringa och i gryningen imorgon kommer en räddande ängel.

Kram S."

Efteråt ...

Hemma igen.

Man tror att man vet, men det gör man förstås inte.

När mamma nyss har dött säger jag till personalen som alla är änglar, att ååå, jag ska komma och hälsa på er alla, att jag ska, för det här är ju som mitt andra hem!

Det är vad jag säger.

Men på något underligt sätt tar det emot.

Det är som om allt rivs upp var gång jag ringer på dörrklockan.

Och hela förmiddagen idag har jag legat på soffan Ektorp med Pelle intill mig och telefonen har ringt och när klockan är ett låser jag ytterdörren och tar sikte på Åhléns; i ryggsäcken har jag paket som ska skickas till såväl Australien som Stribergs Stationshus och när jag passerar det som var mammas gruppboende upptäcker jag den underbara Ingrid som står vid det på glänt ställda fönstret och hon böjer sig ut och ger mig ett sånt varmt leende, så där så jag nästan blir en våt fläck .., och hon vinkar till de övriga i personalen .,. "kom, hör ni kom får ni se vem som är här!!" hojtar hon glatt .., och till det öppna fönstret kommer Eva-Lena, Marie och Sylvie och så Ingrid förstås och två av dem var med den där morgonen när mamma dog och dom frågar hur det är och jag säger "bra! det är bara bra!" och så blir det prat och mera prat och jag lovar att komma förbi, kanske på julaftonen?

När jag går hemåt igen, tänker jag på den där mänskliga värmen och hur oändligt mycket den betyder och vilken skillnad den kan göra i människors liv.

Sånt tänker jag på.

Gågatan är pyntad och fin .., överallt lyser små lampor.

Det är kallt i luften.

Och just som jag passerar Burger King kommer snön virvlande.

Med posten ....

.... kom idag den hett efterlängtade Fågelboken från Gunnar i Jämtland.

Åååå, så glad jag blev!




En precis likadan, ja, nästan, fanns i vår familj när barnen var små .., ååå, vad jag försökte få dem intresserade av olika fåglar och åååå, vad det misslyckades!

Och jag säger bara: vilken vacker handstil herr Rindå har!

Stort tack från bloggmadamen!

En liten pippimedalj ...

Så här är det.

Om man får en "award" för att någon tycker om ens blogg, så blir man glad och väldigt glad och man får närapå-ångest över att måsta peka ut sju andra bloggar som man tycker extra-mycket-om och då kan man tänka att .."å, sicken en .., nu fånar hon sig och nog vill hon gärna ta emot, men titta, ge vidare, det har hon ingen lust med .., och låtsas man som om det regnar och inte säger nånting, då blir man säkerligen anklagad för att vara en mallgroda .., det spelar liksom ingen roll .., det blir bara fel!

Nu tackar jag dig Ninnie som förärade bloggen den här fina "medaljen" och så skriver jag ner sju olika sidor som jag tycker alldeles förfärligt mycket om, men sen får ingen människa komma med en "award", för jag vill absolut inte peka ut.

Sju stycken för sista gången.

• Jag börjar med Joanna i Dublin. För att hon skriver från hjärtat och bubblar av livsglädje och ibland ilska och jag upplever henne som ä r l i g.
  

• Grammofon, förstås. Ingen skriver så vackert!

• Mannen från Arvidsjaur som tar så fina bilder .., ska förstås vara med!

• Och här är en bildmakerska som inte går av för ....!

• Nilsson och Bark. Där finns ord som Ragvaldsträsk och Molkom.

• Har man vuxit upp med en mamma som var sjuksköterska .., och har man suttit och bläddrat i hennes medicinska uppslagsverk som lillpiga .., då tycker man om den här.
  

• Och så denna. Så otroligt v a c k e r!

• Egentligen, enligt reglerna, ska man bara utse sju bloggar, men jag bryr mig inte så värst mycket i regler hit och dit, så jag tar med åtta. Den åttonde bloggen tillhör Malin på Åland och det här är hennes fotoblogg.
  

Bilder som tar tag i hjärtat ...

Skogshuggaren Ingvald Johansson som kramar om "kockan", som jag har glömt namnet på.
Å, förlåt mig om du tittar ner från himlen och upptäcker denna min fadäs!

Man kan riktigt höra fotografen: "ja, men ge henne en riktig kram nu Ingvald!"

Herr Johansson ser ut som en glad prick.



Och moster Margit; mammas enda storasyster.

Moster Margit som hade en slags Föraningens Gåva och som var så pratglad.



Och min mammas farbror, August Westerlund.

Bildtext :
"F d polisman Erik August Vesterlund, Dikanäs, kämpar för att behålla mejeriet.
Varför han började kämpa var att man sagt, "att det inte fanns någon som kunde räkna i Dikanäs".

En stolt man, alltså.


2006.
Jag har borstat mammas hår och nu har hon somnat.

När jag ser bilden upptäcker jag klara likheter med min mamma.


Alla bilderna är lånade från det helt underbara .....

Ett onsdagsreprisfönster från Erja ..

Det finns vissa fönster som liksom har skuttat rakt in i bloggmadamens hjärta och sedan blivit kvar där.

Ett sånt fönster är det här.

Småttingar i en lekstuga.

Blir man inte varm och glad av en sån här bild, då vet inte jag!

Bilden lades in för drygt två år sedan .., och visas nu igen.

Tack Erja!

//Bilden är klickbar och blir ännu finare i större format.

Pensionatsvärden tycker att jag är en ruskigt dålig förlorare.

Men nu har jag i alla fall skådat min överman.

Ni m å s t e kolla hela sekvensen!

Och det finns flera, må ni tro!

På kvällsbrickan ...

Börjar man titta sig omkring på Youtube, då är det färdigt.

Man blir som galen, nästan.

Titta här bara!

Alla vi som tittade på tv på 60-talet ., nog kommer vi väl ihåg den här signaturmelodin?
(Det var då vi hade broschyrer om P1800 på vårt köksbord hemma, men mamma vägrade!)

För att inte tala om den här!
(Min pappa älskade såna här serier!)

Det här var den bästa, tyckte man i alla fall då.

Ååååå, stort skvalande varje program ....., så var det här!

När Anders var liten, då var detta den stora idolen och när sonens pappa fyllde år, då köpte Anders två svärd och gav honom .., just det, ja.

En-och-fyrtio in på den snutten .., då kommer en annan kanonserie!

Anna och jag själv missade nog inte ett avsnitt när det här visades .. jag tycker fortfarande att det var hur bra som helst!

För att inte tala om det här! Lasse Holmqvist, åååå, så bra du var!

Och det här missade jag aldrig!

Några "gamlingar" är vi väl som minns allt detta ..?
Och nu kommer jag ihåg hur mycket jag tyckte om Gunnar Arvidsson i Café Sundsvall!

Sen kom detta och då skaffade min pappa sig ett barskåp.

Och tv hade bara en eller två kanaler och alla tittade på det här programmet!

Sist av allt den här serien och när den började sa mina barns skiftarbetande pappa, att "den kan jag titta på, för äntligen en serie som inte är i så många avsnitt!"

Trodde han, ja.

Såja, nu kan ni väl somna gott?

Ett sent kvällsfönster ...

Ingenting gör vi, Pelle och hans matte som är jag.

En sover ihopkurad på en insatslägenhetsdyr stickehalsduk.

En annan vilar på soffan.

Det är väl det som kallas för att v i l a.

Och från cd-spelaren hörs detta.

Underligheter ...

Tänk .., att vi trivs inte tillsammans dom här bokstäverna och jag.

Jag undrar verkligen varför?

"Sing your heart out ...!"

Och havet också. Det tycker hon ju om.
Det här är just nedanför pensionatet en stormig dag i februari tidigare i år.

Den vackraste sång jag vet nästan .., till en förkyld Bente i Norge.

Och en gång ska jag vara där och sjunga jag med.

Och Pelle väntar på mat ...

I somras.
Det var den där förunderligt ljuvliga dagen när ellis gjorde mig sällskap till Ven och pv låg där med sin segelbåt. Vi hade med oss färskt tomatbröd från Möllers och gott pålägg och solen strålade och vi var så lyckliga.

Dagarna och veckorna bara susar iväg och plötsligt har jag en ledig dag framför mig och när jag kommer hem från jobbet slänger jag mig i duschen och ligger sedan en stund på soffan och gosar med Pelle, innan jag kollar mailen.

På stora slagbordet ligger en lista som jag prickar av allt eftersom.

Stora Julklappsvansinnet har jag för länge sedan tackat nej till .., och åååå, så skönt det är att inte behöva stressa sig halvt fördärvad i jakten på en julklapp som kanske ändå inte är den rätta?

Förra året fick Emma en låtsasbiljett till Grekland och Emil fick ett album från vår resa till Samos.



Då kanske ni kan räkna ut vad Emma (som följde mig till Kefalonia i höstas) får den här julen .., just det.

Och lille kapten Lintott ska också få en slags biljett .., ja, mer som en karta över den bohusländska skärgården .., en alldeles egen flytväst .., och lite annat smått och gott .., för han ska ju få följa sin mormor och pensionatsvärden på en segeltur i just Bohuslän under en veckas tid till sommaren.

Mina tre barn får också en julklapp, men av det helt annorlunda slaget och det känns bra.

Och pensionatsvärdens är klara.

Min syster i Australien får korsordsbilagor från olika kvällstidningar .., hennes son som numera bor här ..., tillsammans med flickännen "Alex" .., får några påsar med älsklingsgodiset.

Allt blir bara så enkelt.

Och gissa, hur skönt det känns!!

Nu ska det bli eftermiddagsfika och under tiden får dessa schangdobla män underhålla mig.

Jag tror att den här musiken är som gjord till ..., dig ellis!

Tisdagsfönstret ...

I december 2006 kom det här fönstret susande till min inkorg.

Så här skrev avsändaren.

"Hej Elisabet!

Här kommer det några färska fönsterbilder från Striberg.

Sedan ett år tillbaka bor vi i en gammal station, byggd 1908.
Det bästa med det här huset är att det finns fönster precis överallt, ljuset bara flödar in :-)

Gardiner har vi bara i ett enda fönster tror jag.

Det här är köket.
Det som hänger i fönstret är ett isländskt julbröd bakat av en god vän."

// Sitter här och letar musik .., och kommer ihåg den här låten som Rexxie hade på sin sida i fjol .., och som jag tyckte var så totalt underbar!

Vill ni bli sprittglada?

Klicka här då.