onsdag 3 december 2008

En liten pippimedalj ...



Så här är det.

Om man får en "award" för att någon tycker om ens blogg, så blir man glad och väldigt glad och man får närapå-ångest över att måsta peka ut sju andra bloggar som man tycker extra-mycket-om och då kan man tänka att .."å, sicken en .., nu fånar hon sig och nog vill hon gärna ta emot, men titta, ge vidare, det har hon ingen lust med .., och låtsas man som om det regnar och inte säger nånting, då blir man säkerligen anklagad för att vara en mallgroda .., det spelar liksom ingen roll .., det blir bara fel!

Nu tackar jag dig Ninnie som förärade bloggen den här fina "medaljen" och så skriver jag ner sju olika sidor som jag tycker alldeles förfärligt mycket om, men sen får ingen människa komma med en "award", för jag vill absolut inte peka ut.

Sju stycken för sista gången.

  • Jag börjar med Joanna i Dublin. För att hon skriver från hjärtat och bubblar av livsglädje och ibland ilska och jag upplever henne som ä r l i g.
  • Har man vuxit upp med en mamma som var sjuksköterska .., och har man suttit och bläddrat i hennes medicinska uppslagsverk som lillpiga .., då tycker man om den här.
  • Och så denna. Så otroligt v a c k e r!
  • Egentligen, enligt reglerna, ska man bara utse sju bloggar, men jag bryr mig inte så värst mycket i regler hit och dit, så jag tar med åtta. Den åttonde bloggen tillhör Malin på Åland och det här är hennes fotoblogg.

3 kommentarer:

Ninnie sa...

Jag ville ge dig den där awarden, för jag läser med glädje dina underbara texter!
Men...jag förstår precis dina tankar om att inte vilja peka ut några människor/bloggare framför några andra. Det är ungefär som att välja lag i gymnastiken i skolan, då på den tiden när jag aldrig blev vald utan blev sist kvar. Först tänkte jag att jag gör som förra gången jag fick en en utmärkelse, för då gjorde jag det lätt för mig och gav den vidare till alla på min läs-lista....Men så tänkte jag att jag väljer några nu och så nästa gång -om jag får nån mer award-väljer jag dem som inte var med denna gången. För alla är ju bra, på sitt sätt!

Elisabet sa...

Rara, rara Ninie!

Å, så bra att du förstår!
Jag valdes inte sist i gymnastiken, men kan ana känslan .., jag minns hur hemskt jag tyckte att det var .,. att dom stod där och låtsades oberörda, på samma sätt som på dans hemma .. alla kvinnor där framme vid scenen/orkestern och männen som gick på rad och inspekterade och valde.

Nej, jag ställde mig ALDRIG där.

(Ja, jag var väl rädd att inte bli uppbjuden ..., haha).

TAck som förstod!

malin sa...

Oj, det här hade jag missat - TACK Elisabet! Det är läsare som du som gör att jag inspireras att fortsätta med både text och bilder.

Jag förstår dock precis känslan av att inte vilja välja bland alla, det är som att plocka ut ett favoritbarn eller välja om man vill bo hos mamma eller pappa vid en eventuell splittring. Helt galet.

Ha ett riktigt skönt veckoslut! Kramar