Glad Påsk ...

.... till alla vänner - kända som okända - som tassar omkring här bland bokstäverna!
Jag hoppas att den - påsken -, blir precis så där som ni vill ha den.

Själv känner jag mig, efter tre dagars ledighet och ännu en som återstår -,  totalt utvilad och i nån slags alldeles lagom harmoni. Ljuvligt. Ljuvligt.

Nu väntar jag bara på att pv ska komma hem.
Middagsmaten (köttfärspaj) har tagits ut ur ugnen ..,. jag har plockat in videkissar och köpt ägg hos bonden i Ullarp. Hans fru stod i fönstret och vinkade när jag åkte därifrån.
Det kändes ..., bra.

Och vill ni dela med av det som har värmt era hjärtan, utan anspråk på någon vinst, är ni mer än välkomna att göra det.

Kanske är det hormonerna ...

För en gångs skull tänker jag ha förrätt, varmrätt och dessert, då, när min rödvitrandiga syster och hennes dotter kommer på långfredagsvisit. Det är mycket som ska handlas hem och således tar jag sikte på affären, men först ett stopp hos friherrinnan som idag fick sin tröstprishandduk, den som Ann i Göteborg har sytt och skänkt till lotteriet. Då blir det kaffe och en laxmacka ute vid hörnan, just där det är lä .., och solen värmer och det är hur härligt som helst!
(Ni kan på störten glömma att man kan titta in hos den madamen utan att bli bjuden på nånting!)

En bra stund sitter vi där ., och på grannens tomt - i ett av träden - ser vi hur herr och fru Skata inreder sitt hem med nytt möblemang. Kvist på kvist hämtas .., och det rättas till och görs fint på alla möjliga vis. Vid häcken smyger en svart katt.

Och så åker vi båda till affären och påskhandlar.
Jag har två tunga papperskassar med matvaror och passerar tiggaren som sitter vid postlådan; han sitter på en slags låda och håller i en skylt där vi får veta vad pengarna går till och i en plastbytta på marken - framför mannens fötter - ligger några guldmynt.
Samvetet gnager.
Än värre är det när jag bär ut tjugokilossäckar med fågelfrö, men inte ger nånting till mannen.
Ger jag aldrig?
Jo, men långt ifrån alltid.
Och jag har lättare att ge till kvinnan som ibland sitter där.
Om detta med tiggeriet och det som nu - på vissa ställen - har blivit ett slags kåkstäder .., vad som är rätt och fel och hur man ska få till stånd en lösning på det hela, pratar vi ofta om här hemma.
Ingen av oss har svaret.

Sen hemåt.
Svänger in vid Särdals Kvarn, vid lilla butiken som finns där, och tänker mig att köpa några små chokladpåskharar. I stället fyller jag en vit papperskasse med den allra ljuvligaste lilla bok - "Humlans blomsterbok"  -, med illustrationer som gör mitt hjärta åtminstone ljummet.

Vakteläggen till höger ...., och en liten rad med små påskkycklingar.

Och så faller jag pladask för en liten kaffekkopp med gröna små fiskar simmandes på utsidan.
Såna fiskar såg jag i Turkiet, i det turkosfärgade havet utanför den lilla staden Kac ..., och en gång målade jag av dem.

Mina blev lite långsmalare ..., men jag tror nog att dom kanske är kusiner?

En liten trådkorg med vaktelägg har jag idag fått av friherrinnan.
Koka upp kallt vatten, lägg sedan i äggen och koka dem i tre minuter! säger hon.
Harry och Nelly blir som galna och vill gärna kalasa på pyttesmå ägg .., men får allt gå och lägga sig i stället. 

En bordstablett av det mer uppfriskande slaget fick också följa med hem från affären, den vid kvarnen. Och te, till pv. Jag vaknade vid femtiden i morse av ett fasligt rafsande i en av kallgarderoberna. Det visade sig vara pv som letade tepåsar, såna som dom haft med till kören och blivit över.

Hormonerna då ...?
Ja, precis som att man ibland - ungefär en gång i månaden - drabbas av ett våldsamt, nästan oemotståndligt sug efter köpehamburgare med pommes strips (men nästan aldrig köper), så kan jag på samma sätt bli oerhört köpsugen på just såna här saker!
Mina egna hormoner är väl sedan länge försvunna .., kanske håller jag på att förvandlas till man ..., så egentligen är väl det där skylla-på-hormonerna tämligen ologiskt?

Men nu är det gjort.
Tjopp, sa det från mitt konto!

Och nu ska jag dricka kaffe ur fina fiskkoppen!

Här och nu ...

Mörkblått - nästan åskblått - mot havet till.
Isiga vindar, men varmt mot kinden när solstrålarna når fram.
Den vänstra kinden.
Så den vänder jag till.

Och hela tiden lärkan som drillar .., över åkern där till höger.

Bussen till Falkenberg bakom oss ..., några vita bilar.

Nelly på efterkälken .., kajor på lagårdstaket .., två och två sitter dom .., jag räknar till tio par och så finns där några som sitter en och en .., som inte hittat nån eller kanske valt att vara ensamseglare och slippa detta med att samla kvistar och pinnar och leta upp en fin skorsten och inte behöva jaga efter mat till små kajbarn som gapar mest hela tiden och vill ha mera-mat, mera-mat, så där som Lotta på Bråkmakargatan när hon satt uppflugen i körsbärsträdet, eller möjligen äppelträdet och matades med småplättar.

Dagens fönster ...

... finns i Hedemora (Stadshotellet) och fångades av Ulrika.

Intresserad av att övernatta just där?

Då kan ni klicka in er här.

Idag ...

Långpromenad med hundarna.
Lärkan som sjunger.
Och svällande kastanjeknoppar .., ser ni den lilla rännilen med - kan det vara sav - längst nere till höger på knoppen?

Och veden som gör mig så trygg.
Det måste vara nån i-ryggmärgen-känsla som sitter kvar i generna sedan årtusenden tillbaka.
Känslan av att man inte behöver frysa.

Och Rosenripsen som jag tycker så mycket om!
Om man drar försiktigt med händerna längs bladen .., doftar det svarta vinbär.

Dagens fönster och en massa år ...

Jag satt och räknade år igårkväll.
Ett år på Malmvägen i Sollentuna.
(Ja, inte just på själva vägen, men i en fin 3:a, och jag var hemma med en liten ljuslockig tös).
Sen fyra år i Kungsängen utanför Stockholm.
Och arbete i lika många år på B&W stormarknad.'
Vi satt tjugofem kassörskor på rad och jag hade - lätt som en plätt - kunnat arbeta gratis .., detta var det roligaste jag hade varit med om!
Därefter min pappas plötsliga död ..., mitt barndomshem som blev vårt .., totalt femton år hemma i Malå, varav fjorton på Ica Nilahallen.
Det var frukt,- och grönsaksutbildning i Umeå .., textkurs i Luleå .., personalfester i Byske eller på Malå Hotell .., det var underbara arbetskamrater med namn som Adele, Gerda, Marica, Marita, Lena, Jonny, Greger och Berit.

Målning av Eva på Frösön ....

Så ..., flytten till Ystad.
Korsvirkeshus och vintergäck.
Havet!
Sjutton år totalt.
Av dessa tillbringades tretton år i lilla kvartersbutiken på Regementsgatan.
Småttingar som - det första året - kom och handlade i pyjamas .., blev tonåringar och fick barn .., vi var som en enda stor familj. Det blev fyra ägarbyten och till sist konkurs.
I mellantiden blev jag ensamseglare.

Och sen Ica Supermarket i fyra år.
Det var där jag nästan fick hjärnsläpp när chefen meddelade att jag skulle bli ansvarig för kassadelen - schemaläggning, räkning och bokföring av kassorna, frimärksbeställning och växelansvarig -.
Jag tyckte att Ansvaret dignade över mig och fasor, om jag skulle göra fel.
I två dagar låg jag däckad hemma och tänkte att"detta blir min bleka död".
Chefen, som talade gotländska, trodde att jag drabbats av maginfluensa och efteråt sa jag att "nä, inte alls, jag var bara vettskrämd!"
Men tänk, att man överlevde!
Och under värsta skräckdagarna fick jag ett mejl från en vän som hade känt den där räddlivade fröken sedan tonåren - det var då, säkerligen fyrtio år sedan vi sist hördes av - och mejlskrivaren hade på min blogg läst om min skräck och skrev lugnande rader och jag tänkte att detta var då verkligen sann vänskap.

Och vi bar ut mamma. Tillsammans. Det kändes sååå bra. Fonusdamen längst till höger hade bråttom.
Ville väl ha lunch.

2008 dök en småländsk pensionatsvärd upp ..., några månader senare dog min mamma och hamnade som aska i en liten miljövänlig pappkartong några decimeter under jorden .., och efter ytterligare två år sade jag upp mig från ett fast arbete ("är du galen .., vid femtiosex års ålder!" sa en kvinna) .., jag packade blommande pelargonior i tomma bananlådor, sa hej och tack till Ystad ..., lättade ankar ..., och tog sikte på landet Halland.
Det är fem år sedan.

Efter några månader i det nya landet stegade jag in i en Hemköpsaffär, sade till chefen (som sa att sorry, men där finns inte några lediga jobb) att det kanske kommer en dag när ni har varit på personalfest, ätit räkor och blivit dåliga allihopa, ja, men då kan ni ju ringa mig, så kommer jag som ett skott.
Någon elegant utbildning att ståta med, det hade jag ju inte - nej, jag hade inte ens stått på ett lastbilsflak och sjungit att jag tagit studenten, fy f*n, vad jag är bra -, men jag bad några före detta arbetskamrater och en kund att skriva ned det som eventuellt var bra med den där räddhågade arbetskamraten och dom skrev (som alla förstår gällde det här att välja rätt jobbarkompisar ,-) och tänka sig, det fungerade.
Vykort med snällord från tidigare kunder kopierades och lades till ansökningshandlingarna, ja, har man ingen examen, gäller det att vara påhittig.
Har jag inte sagt det förut, så ..., tack Marica, Marita, Åse, Karina, Malin, Berit, gotländske chefen Thomas och kunden Ingalill från Ystad! Tack också till snälla Sonja Falkman!
Hur hade det gått utan era vänliga rader?!

Flyttdagen

Nu har alltså fem år passerat.
Tiden bara susar iväg!
Och landet Halland kom så småningom - nej, inte på studs - att dela hjärterum med såväl landet Västerbotten som landet Skåne ..,. och nästan varje dag i det där gula huset på kullen - det som speglar sig i Eckes fönster -, det som är på bilden längst uppe, tänker jag tacksamma tankar över att jag faktiskt vågade släppa taget och segla vidare.
Ungefär så.

Den första av fyra ...

Man skulle kunna tro att jag avskyr mitt jobb - så som jag räknar varje ledig dag -, men så är inte alls fallet. Tvärtom. Men ändå .., jag tycker att det är så vansinnigt härligt, detta att själv få styra över sin tid .., att kunna ta bilen och susa iväg till Harplinge och hämta ut ett paket .., att sedan, när det är dags för återfärd, välja Hålevägen som är smal och aningen slingrig på vissa håll - nästan så att två bilar inte kan mötas - .., och sen titta in i affären och säga hej till fina töserna Louice och Felicia som arbetar tillsammans (Felicia är idag Bettan; jag har därmed transformerats till storlek 34 ...) och en sväng på Börjes kondis hann jag också med, mest för att göra pv glad.
(Detta är ren och skär lögn. Det är också för att göra mig glad.)

Det var längs den grusvägen jag upptäckte den vackra björkdungen.

Och sen hemåt ..., och jag passerar fältet mitt emot affären där det ikväll ska bli cirkusföreställning och vi har sålt hur många biljetter som helst och från bilen ser jag kameler eller kanske dromedarer och en massa ponnys och vid en husvagn står en ung flicka och ser aningen less ut.

Kommer hem .., tar hundarna på långpromenad .., en hare springer upp ett tjugotal meter framför oss och harry får spatt ..., - blir ivrig och draaaar i kopplet -, allt medan Nelly lullar på lite för sig själv och inte alls är med på vad som händer.

Motljus över havet.
Jag hör ejdrarna (som är färre än någonsin, men dom kanske kommer ...?) och från fågelholmen är det ett fasligt skriande från fiskmåsar ..., och sen sneddar vi genom hästhagen .., Nelly är nu lååångt före oss och springer inte längre, utan skuttar - som en kanin - och jag ler för mig själv och tänker att såna här dagar, dom är dom allra bästa.

Dagens fönster ...

.... från innergården i Ystad.

Där gick jag varje morgon på väg till jobbet.

I veckan ....

... blir det ingen dragning i uppmuntringslotteriet .., men ni får mer än gärna dela med er ändå, det vet ni ju. Själv tänker jag försöka ta bilder av varje-dags-värme.

Jag börjar med igårkväll.
Aldrig tycker jag så mycket om pv, som när han sitter koncentrerad med glasögonen på nästippen och rättar eller förbereder prov.
Eller står i kören och sjunger - lika koncentrerad där -.

Och här på bilden i fina skjortan, den som han köpte alldeles på egen hand.

Idag-glädje.
Att åka och köpa sista säcken solrosfrön till alla småfåglarna och på hemvägen svänga in hos den lokala bagerskan och hämta veckans bröd - ett bonusbröd följde dessutom med - nu när det är påsk och allt.
Lika väl som man köper bröd i affären, kan man ju välja att göra så här.
Jag tycker att det är helt perfekt.
Verkligen en win-win-grej.

Den 23:e november utbröt brand i muren och skorstenen - det blev brandkårsutryckning och en hel del rädsla -, och sedan dess har bagerskan fått hålla sig varm på andra sätt.
Minst tusen värmeljus har gått åt och mängder med stearinljus.
Och ett elektriskt element.
Nog är det tur att det har varit en mild vinter.

Men idag, precis när jag kommer in i hennes farstu, står hon där och drar smilbanden så långt det går mot nacken och jag fattar ingenting - tror för ett ögonblick att hon har skaffat protes -, nej då, nu har sotaren varit där och provtryckt skorstenen/muren och allt är okej och så tänder hon den allra första brasan för i år!
Har jag sett henne så sprudlande lycklig någon gång?
Tveksamt.
Det är inte långt ifrån att tårarna kommer.

Utan det för "lokala bageriet" ser det ut så här.
Påskpyntat och fint.

Sist av allt .., glädjen över att återigen ha Nelly i huset.
Nu är hon spralligare än nånsin .., här hos oss alltså .., springer och skuttar när vi går längs havet och jag bara ler för mig själv.
Och när vi närmar oss postlådorna och vår uppfart, drar hon iväg som en liten raket .., som en sån här smällare som snurrar och har sig på marken (häxpipor, tror jag att dom kallades ..) och när jag öppnar ytterdörren, fortsätter hon att springa - nu runt-runt-runt - och så här ser det för några sekunder ut.
Glöm den fåniga bonusmattens röst.

Varm i hjärtat blir jag också av AP:s så uppenbara glädje över att ha varit hemma i dryga veckan.
Det har varit stallet för hela slanten och fikastunder med vänner och bekanta och en massa värme.
Och glädjen över att kunna gå ute hur som helst ..., över tall och gran och en massa frihet.
I morgon blir det British Airways och Det Andra Livet.

Ännu lite glädje .., kakorna som friherrinnan bakat och som igår postades till vinnaren.
Det blev Helena - jämtska från början - som fick den lilla asken med totalt tjugo kakor i.
På bilden håller självaste bagaren i det hela.
Och Anne i Mantorp som sååååå drömde om kakor till kaffet .,. får tråna ännu ett tag.
Håll ut bara!

Dagens fönster ...

Så fina, så fina ..., finns i Hedemora, i Dalarna.

Ulrika fångade dem.

Matte 3 .....

Medan jag gör mig redo att gå i säng, ägnar pv tid åt att förbereda morgondagens mattelektion.
På golvet här intill sitter en liten Nelly, som i eftermiddag återvände till landet Halland.
Vilken oändlig glädje!

Å, hur varm i hjärtat blev jag inte av att välkomnas av en svansviftande liten madame ...., då, vid halv nio när arbetsdagen var tillända.

En helt ljuvlig arbetsdag för övrigt, med sååå många intressanta och trevliga samtal .., öppenhjärtiga kunder och prat om vad man skulle vilja arbeta med, ja, om inte om hade varit?

En sån där dag när man så tydligt känner att man älskar sitt jobb.
Eller man och man.
Jag.

Godnatt!

(Själv skulle jag vilja arbeta som receptionist/läkarsekreterare eller sjukhusvärdinna.)

Överraskning i kassan ...

Ikväll uppenbarade sig plötsligt en man i kassan, ja, han kom in och log och sa snälla saker och jag lämnade allting och gav honom en stor och varm kram och kände mig så lycklig!

"Vad fin han var .., han såg så snäll ut!" sa arbetskamraten som genast tog ett skutt in i mitt hjärta.

Vem det var?
Den där mannen?




Jo, den här krabaten.
(Som prickade alla burkarna).

Sonen.

Och här är vinnarna ....



Tre stycken blev det.

För den som är döless på filmerna, kan vi meddela följande:

1:a priset - kakorna - går till Stockholm och Helena/Cruella.

2:a priset - Ann i Göteborg - hon vann sin egen handduk och får nånting annat i stället.

3:e priset - handduken som lottades ut igen - går till friherrinnan -!

Tack alla som varit med!
Nu åker jag till jobbet! hälsar lotterichefen.

Strax dragning ....

Fika vid havet - årets första dopp -, gissa, vem som bakat!

... i småkakelotteriet! Inalles tjugo kakor .- fördelat på tre sorter - blev det, hälsar bagerskan

Följande har chans att kamma hem en förpackning med friherrinnans hembakta kakor.

Det är ....

Gunnar i Vaplan

Helena i Stockholm ...

Eva i Tyresö ...

Anne i Mantorp ....

Ulrika i Dalarna ...

Ann i Göteborg ...

Självaste friherrinnan har också bidragit med glädje, men avstår kakvinsten utifall att ...

Ett tröstpris finns förstås också.

Det är den fina rödvita handduken som Ann i Göteborg har sytt!

Skulle nu Ann vinna den , så har vi ett annat tröstpris till henne också ,-)

Idag ....

Allsång på Skansen .., vi såg nästan ingenting.

... för arton år sedan, blev jag mormor.

Då var jag fyrtiotre år och min egen minsting var tio - skulle fylla elva om några månader - och jag kände mig inte alls mogen för mormorsrollen. Jag tänkte att det där fixar jag nog inte?

Min egen mormor, Anna Fransiska Elisabet.

 Min egen mormor träffade jag bara några gånger per år ..., farmor var död långt innan jag föddes och min egen mamma hade en annorlunda mormorsroll - hon susade iväg till Sydamerika - och visserligen höll hon bra kontakt med barn och barnbarn, men det var liksom inte som andra mormödrar som bodde i närheten.

Mina barns mormor skrev brev och spelade in kasettband och berättade om Josef i brunnen

Och efter någon eller några veckor tog jag tåget till Stockholm och där möttes jag av den nyblivna mamman - min äldsta dotter - som stod där och väntade med barnvagnen och där låg alltså det lilla livet. Nej, jag kände mig inte som mormor. Inga himlastormande känslor som vällde fram!

Fredagkväll, stort partaj i Väsby ..

Och vi åkte hem till Upplands Väsby i den lilla lägenheten och den nyblivna mamma kom med den nyfödda och lade henne i min famn och då började det picka lite i hjärtat och sen så var ju allt som vanligt - eller ovanligt -, man blir mormor ändå.
Och det bästa är att man får vara som man är. 

Den som läser här vet att mormorsglädjen, den kom verkligen!
Åååå, sicken glädje den tösen har givit mig!

Semester tillsammans i Grekland ...

Alla resorna tillsammans .., vandrarhem och grekiska öar och London och kortspel och hårborstning och gå vilse och hitta hem och den där kvällen på Skansen och Allsång och hur vi gick tillsammans därifrån och jag hade en liten hand i min och nere vid en bro stod en man och spelade saxofon och vi blev hämtade av tösens mamma som skjutsade oss hem till Väsby.

Att livet kan vara rikt även utan barn och barnbarn, därom råder förstås inga tvivel, men om man nu har råkat få dem - dom där sistnämnda - då kan jag i alla fall säga att åååå, vilken glädje och lycka det blir!

Så därför vill jag säga  t a c k   underbara, rara, fina, goa Emma för att du är den du är .., för att du är så omtänksam och mjuk och för att jag fick förmånen att bli din mormor.

Och stort grattis på artonårsdagen!

(Allt detta gäller såklart även hennes fine lillebror, men han fyller inte år ännu. Han är kräfta.)

Dagens fönster ...

... finns i fönsterlagret och jag vet faktiskt inte vem som har tagit det?

Men en sak vet jag - och det är att jag tycker om det -.

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

Nu har en hel vecka gått igen och under denna vecka har det funnits så många det bästa så det är svårt Jag har bestämt mig för att påskmarknadsbesöket vid Lanthandeln i Krokom får avsluta veckan med det bästa.
Goda kolbullar och ett huskut gott fika med chokladpraliner från "Tinas Praliner" i Alsen.

På bilden är det jag tillsammans med butiksinnehaverskan som skiner ikapp i vårsolens glans.

/Gunnar i Vaplan/

//Och i den lanthandeln - som är sååå charmig! - var vi i somras, pv, Gunnar, Gunnars bror och svägerska och jag själv .., och lyssnade till härlig steel-guitar-musik och så blev det gott fika i pausen. Nog var det synd Eva på Frösön att du inte kom dit!

Någon sågar ved ...

Någon annan röjer i garaget.

Fyller svarta sopsäckar.

Sopar ihop eklöv som blåst in under vintern.

Hittar sju miljoner spikar.

Tomma eller halvtomma plastflaskor och dunkar.

Avslutar med att fylla på två av fyra fröautomater.

I den stora säcken med solrosfrö springer en liten mus och det är bara ogjort att jag får den i handen.

En annan mus är död.

Den ligger också i frösäcken.

Harry viftar på svansen .., han har nämligen upptäckt Ecke och Britt som står och småpratar med våra närmaste-grannar, dom som är så energiska.

Åååå, så det viftas på en svart svans .., men försiktigt, för Ecke är närapå blind och går med vita käppar och liiiite underligt är det nog, tycker harry. 

Intill står Britt.
Jag har sagt det förut, men säger det igen - Britt är den vackraste kvinna jag vet - kanske närmare åttiotre, åttiofyra år.

Hennes hår är lent som siden.

Kanske det bästa för pv ...

Pensionatsvärden är nog den mest ihärdiga människa jag har träffat.
Eftersom vi till största delen eldar med ved vintertid, tackar han såklart "ja" till den som har röjt på sin tomt och gärna vill bli av med all veden.

Så .., därför har vi nu varit på Duvvägen i Haverdal och fyllt släp nr 1 med sånt som ska värma oss till hösten eller vintern.

Minst ett lass till blir det, kanske två och sen ska det lastas av, klyvas och travas.

"Tillsammans med allt byggvirket som han fick hämta gratis - det hade slängts i en container - har vi nu hela nästa vinter räddad .., ja, med ved ...", säger den idoge och ser tämligen nöjd ut.

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Tänk, att efter fyra månader kom så äntligen kakelugnsmakaren!

Nu hoppas jag att det blir godkänt på måndag, då det blir ny provtryckning.
Håll tummarna!

(Den som har gott minne kommer kanske ihåg att det blev brand friherrinnans skorsten i vintras, med brandkårsutryckning som följd och en kakelugn som inte fick användas förrän den reparerats. Igår var han där, äntligen .., kakelugnsmakaren! Som Lena har väntat och eldat med värmeljus och vanliga ljus, för att få upp värmen i sina rum!)

I samband med besöket fick Lena även veta att kakelugnen troligen är från slutet av 1800-talet och handgjord. Tänk, vad jag tycker om kakelugnar!