Tisdagsfönstret ....

... fångades i ett gult hus på en kulle.

Nu på morgonen är det kring nollan .., grå himmel och prat om USA-valet i SVT:s Morgonstudio.
Saknar Carina Bergfeldts otroliga energi när det gäller att rapportera vad som händer.

Dagens bästa ....

Fikastunden ute i västerläge tillsammans med Ecke och Britt, det blir det bästa.
Och Harry som hela tiden sitter nära, nära.
Småfåglar som flyger av och an.
En blåmes som inspekterar nya fågelholken .., jo, men den tycks falla pippin i smaken.

"Det här är nog den allra första vårdagen ....", säger Britt.

Ecke - född och uppvuxen i Ystad - frågar om mina dagar där.
Vad gjorde jag?
Och jag spelar upp den lilla filmen med fiskarmannen, han som redde ut spökgarnen och talade en sån utpräglad ystadialekt.
Ecke ler.

Vi pratar också om gårdagens film, den som Britt ska se i morgon.
Och om konst .., Ecke har tipsat mig om flera konstmuseum som jag bara  m å s t e  besöka .., det är den Hirschsprungska samlingen av konst i Köpenhamn och även Arken, det glömmer jag väl inte bort?

För att inte tala om Bornholms konstmuseum!
"Nej, där har jag inte varit ...", säger jag.
Men då nämner Ecke att det ligger nära Helligdomsklipporna; det finns trappsteg ner och det är brant och då kommer jag ju ihåg .., ja, just ja! Jag gick länge i museet, allt medan pv tog dom branta trapporna ner till .., till havet, förmodar jag?
Jo, där har jag varit!
Det var dom där ljuvliga dagarna i Allinge och Svaneke.

När Ecke och Britt tackat för sig, ringer jag friherrinnan och undrar om hon kan tänka sig ..:?
Jodå. Det kan hon, men ännu hellre hade det ju varit om vi åkt dit mitt på dagen.
Nåväl, nu blir det så här ..., och det känns som om mina ben ska domna bort för evig tid när jag går i ..., och det är inte ofta som medbaderskan ser förfärad ut, men det gör hon, just innan det blir ett dopp. Några fem minuter blir vi inte i havet, inte ens i en ynka minut.
Termometern visar på fem grader i vattnet.
Otroligt.
Jag har doppat mig när det varit bara två grader och då har det inte känts så isande kallt.
Och ännu mer otroligt är det ju att man inte fryser efteråt.
Inte det minsta.

Och så kommer energin rusande.
Jag åker och handlar en semla till Vasaloppsåkaren inför kvällens hemkomst och just nu ser jag en grov spindel vandra omkring uppe i taket där jag sitter. Inte stor, men grov.
Fingrar lite på tangenterna ..., ska jag försöka sopa ned den?
Oj, vad den går fram och åter.
Den kanske har gått vilse?

Efter badet ..., en prommis med Harry.
Husen närmast havet har ofta jättestora tomter och själva husen är fina.
Och dyra.
Jättedyra.
Men det finns undantag och det tycker jag känns skönt.
Den här lilla stugan, till exempel.

Dagens fönster ...

En hel svärm med fönster hittade Ulrika i Eslöv, i Skåne.

Det här är några av dem.

Tack! säger jag.

Så fint!! 

Jo, jag föll  p l a d a s k   för den här illustrationen till en artikel i söndagens DN.

Studio Löfström ..., står bakom projektet.
Eller framför.

Är det inte läckert?
Och krönikan var författad av Hanna Hellquist och handlar om att vi människor ska vara så perfekta som möjligt och aja baja den som faller ur ramen.

Ny vecka, ny giv ....

Och man vaknar till en fin morgon!
På promenaden med harry vid halv sju, kvittrar fåglarna som vore dom nästan rusiga av glädje!
Kan det ha varit rödhaken som sjöng så vackert ...?

Igår på harryrundan, tog jag det som pv kallar för Margret-Inger-rundan.
Det kan vara Inger-Margret-rundan också, beroende åt vilket håll man går :)

Den rundan löper bakom vårt hus (jag har fortfarande sååå svårt att skriva "vårt hus", men det blir ju ännu fånigare att skriva bakom "pv:s hus") och när nästan hela rundan är klar, då kan man vika av från vägen och gå längs en liten stig. Där brukar skolbarnen som bor i Stora Hus gena på väg hem från plugget.

Pilarna visar lite mera exakt vad som är vad.
Den blå pilen är fabrikör Johanssons jättehus med koppartak.
Den gula är Britt och Eckes lillstuga som nu byggs ut med en tredjedel.
Vid den gröna pilen bor ett par i trettiofemårsåldern kanske och dom bygger nåt otroligt .., först huset, därefter en stor spaavdelning samt pool och dom har en tomt som är sååå genomtänkt, med flera "rum" i trädgården!
Vid rosa pilen skymtar man det vi brukar för Polska Ambassaden, men alla männen som tidigare bodde där (och arbetade på ägarens slakteri) är nu försvunna, kanske har dom återvänt till hemlandet och huset, som är stort och rymligt, står nu tomt.
Längst till höger med rött tegeltak, ja, där inne sitter jag och skriver just nu och t.v. så är det förstås grannens hus med två tillhörande friggebodar och en garagelänga.

Går man lite söderut .., några hundra meter max, stupar åsen eller det lilla berget brant ner.
Jag vågade inte gå längst ut, ifall att det skulle vara halt, för ramlar man är det väl för evigt godnatt.

Mera?
Körde in till stan igåreftermiddag och tittade på den här filmen, som såå många pratat såå gott om.
Jo, den var bra, särskilt den andra hälften .., i den första halvan tyckte jag att karaktärerna var så svartvita och nej, det kändes bara fånigt. Intill mig satt andra människor och gapskrattade åt pruttar och ... ja, jag tänkte att det är väl mig det är fel på, jag är väl i total avsaknad av humor?

Andra hälften däremot, där tyckte jag att det mesta föll på plats.
Rolf Lassgård visade sig vara suverän i sin rolltolkning, liksom Nour El-Refai (sååå bra!) och inte minst Lassgårds prästkollega, spelad av Ralph Carlsson. Bra tyckte jag också att Kajsa Ernst var (hade rollen som chefredaktör).

Kom hem vid åttatiden och skänkte en vänlighetens tanke till pv som - innan han gav sig iväg till Sälen - hade fyllt vedkorgen till bristningsgränsen! Satte genast igång med en brasa.

Pv, ja.
Det visade sig bli ett slitsamt Vasalopp utan några spår att åka i och från att ifjol ha åkt in på lite mer än sju timmar, blev det två timmar långsammare i år .Oj, så trött och sliten han lät när jag efter bion fick fatt i honom! Nåja, jag är ändå så imponerad av alla åkares pannben och jag förstår mer än väl glädjen i att klara uppsatta mål! Idag på förmiddagen ska medaljer och diplom hämtas ut och då är nog tröttheten som bortblåst. (I sju mil hade han dessutom åkt utan truga!)

I vanliga fall är det pv som tar kvällsrundan med harry, då jag helt enkelt har så urdåligt mörkerseende och här finns bara ett gatlyse som hjälper i mörkret.
Tog med mig ficklampan, men gick inte ända ner mot havet .., tog en bild mot himlen och detta blev resultatet. Undrar vad just vad detta är?

Nu är det måndag.
Ikväll filmdags igen .. "Porträtt av en kvinna i brand", två timmar lång ., det blir mastigt med min knuta i skuldran som pinvärker när jag sitter länge. Ja, ja. Vi får se.

Fint väder är det i alla fall.

Söndagsfönstret ....

..., skymtar bakom soffan Ektorp.

Den där soffan där den strutförsedde Harry vilar middag, eller kanske var det frukost.
Nu, när husse är i Dalarna och åker skidor, får vi roa oss bäst vi kan.
Jag jobbade igår; två ynka timmar, men oj, vad man hinner mycket!
En timme på golvet där jag frontade och fyllde in i mejeriet, frontade kött och charkavdelningen och läsken, rensade och fyllde på frukt och sen sista timmen i kassan.
Jo, men det var trevligt!
Arbetade med Emma och hon är en klippa; det känns tryggt.

Kom hem till en överlycklig, för att inte säga  s a l i g  harry.
Tog promenad med honom i kvällsmörkret och sen blev det då Melodifestivalen med världens röj till mellanakt .,. så himla bra! Vem som vinner bryr jag mig inte om.

Lördag ....

En lugn dag.
Kör till Falkenberg och hämtar en bärsele till minstingen och på hemvägen kör jag längs havet.
Där vindkraftverken står på rad ser jag en massa "ludor" eller hytter och tänker att nästa gång jag är åt det hållet och vädret är bättre, ska jag absolut stanna till. Glommen ligger inte långt borta heller.

Svängde in i Slöinge där det var varmt inne i bageriet .., där var tända ljus och tämligen utplockat bland allehanda godsaker .Köpte frukostbröd till i morgonbitti, plus en rawfood-boll, som sedan visade sig vara på tok för söt för min smak!

Så ringer pv. Han har just satt sig i smålandsbussen som tar dem från Lima till Sälen där det testats spår (eller om det var i Smågan) och han låter hoppfull, jodå, det ska nog gå bra och det är inte alls säkert att det blir så mycket snö som det ibland pratas om.
Bilden visar kom-ihåg-listan inför något tidigare år när vi åkte till Sälen och hyrde stuga.

Och i morgoneftermiddag blir det bio för mig .., jag ska köra in och se filmen som så många har skrivit om - i lyriska ordalag -. Att gå på bio utan sällskap är förstås inte lika roligt som om man är två, men nu är det som det är och friherrinnan har styrelsemöte hemma hos sig och då faller det sällskapet. Det får gå ändå.

Nu stundar jobb från sex till kvart över åtta, men jag ska åka lite tidigare och handla. Ska göra mig en tapastallrik ikväll med bland annat god Gruyére-ost.
Jo, men det blir nog bra.

Dagens fönster ...

... fångades av Ulrika.

"Kojfönster" .., stod det på bilden.

Tack Ulrika!

Oj då ....!

Så här såg det ut igår ..., inte direkt jättevarmt, men vårligt.

Döm om min förvåning när jag vaknade och tittade ut ...!
Hoppsan!
Men vackert ändå och rent mentalt har jag varit förberedd på bakslag .., det brukar komma något eller några av den varan innan det är vår på riktigt. Och fint är det ju.

Mindre lustigt var det att ta bilen och köra längs slingriga vägen vid Vastad som verkligen inte är en stad, utan en liten by med bara några enstaka hus och vägen är sååå smal och man har nästan inget utrymme för mötande trafik!
Lokalradion gick mellan varven in och varnade. 

Vi hade tid klockan åtta nu på morgonen, men alla fick gå in före oss.
Där var en stor bamsig mastiff som vägde nästan sextio kilo (men snäll) och skulle operera det ena ögat .., och där var också en liten dansk-svensk gårdshund som hade problem med analsäckarna och där var två små chihuahua-hanar med fina täcken och dom skulle sövas och få tandsten borttagen.

Till sist var det bara harry och jag själv kvar, plus en städerska som svepte omkring med en sån här platt golvmopp. Kvinnan var lång och mörkhyad och aldrig trodde jag väl ändå att detta att moppa ett golv kunde göras på ett såå sensuellt sätt! Hon rörde sig liksom .., som i en dans nästan!
Jag gjorde det man inte ska göra - frågade var hon kom ifrån - och fick veta att hon var sprungen från Nigeria, men hade bott många år i Italien och nu var hon sedan tre år tillbaka här i Sverige, tillsammans med sin man.

"Vad heter du?" frågade kvinnan som var så vacker och jag sa mitt namn.
"And my name is Patricia", sa hon och log så varmt.
Så surrade vi lite om hur det var att flytta från Italien och hit (lite roligare där i södern, sa hon, men det viktigaste var att bo med sin man och Halmstad var nu inte så dumt) och innan flytten arbetade hon med barn, nu var det städning som gällde.

Och  s o m  hon städade!
Varenda liten centimeter gick hon över med trasan och jag tänkte att jag ska nog öva in den där fina schwungen med moppen nästa gång jag ska torka golvet, ty det kan jag helt ärligt säga, att så elegant är inte den här madamen!

Jag har ofta tänkt tanken att människor från ..., ja, från afrikanska länder, att dom rör sig på ett helt annat sätt än vi nordbor. Mjukare. Mer böljande, liksom. Är det genetiskt betingat? Eller påverkas vi av våra medmänniskor ...? Nåja, denna Patricia var i alla fall så  f i n  och så rar och när det var min tur vinkade hon lite och tackade för komplimangen.

När vi väl var klara, svängde jag förbi Solhagas bageri och köpte mig en Skreamacka som inte är av denna världen och så fick harry äntligen mat (hade order om att han skulle vara fastande) och när jag sedan gick ut för att ta vinterbilden av grannens gräsmatta, hörde jag bofinken sjunga!!
Och stackars lärkan ..., den ska nog ha blivit förvånad när den vaknade i morse!

Tunnan vid husknuten är överfylld av vatten och mera är på väg!

Uppfarten till det gula huset ser inte brant ut på bild, men det är tillräckligt för att det kan bli bekymmersamt om det blir halt. Det var på vippen att jag tog mig upp .., så jag vände bilen åt rätt håll i akt och mening att det ska bli lättare att köra ner och kunna styra på ett annat sätt.

Slänten bakom garaget är egentligen en bit av ett mindre "berg" och går man längre till höger där uppe, då stupar det rätt ner.

Nu är i alla fall veterinärbesöket avklarat. Såret är ännu inte helt läkt och i ytterligare två veckor ska Harry ha struten på ..., därefter blir det återbesök och även vaccination. I år ska vi även vaccinera honom så han kan följa med t.ex till Danmark, om vi nu seglar så långt. Vi får se.

Så har vi det här just nu och i skrivande stund är detta vad jag lyssnar till .., från samma Spotifysamling som igår.

Bäva månde vi ....

Om en stund ska jag köra till Hallands Djursjukhus där det då är dags att ta bort suturerna på Harrys svans. Harry är ju hysteriskt rädd för varje besök hos veterinärerna, så han har varit fastande sedan igåreftermiddag - troligen får han väl något lugnande innan det är dags -.

Och gissa, om jag själv skulle ha behövt en lugnande, när jag vid sextiden tittade ut och upptäckte en helt vit värld. Jo minsann, nu har vi fått vinter!

Ett filmtips: låg i sängen igårkväll och tittade på "Rovdjuret", en dokumentär som handlar om filmmogulen Harvey Weinsteins uppgång och fall. Oerhört intressant! Önskar att alla unga flickor (och även pojkar) skulle se detta och ta lärdom. Och våga berätta!
Här är länken.

Dagens fönster ...

"Här kommer ett fönster från Gran Canaria. Det här smårutiga är köksfönster i vår länga med lägenheter. På insidan är öppningsbar glasruta och ett myggnät. Perfekt att kunna ha öppet på nätterna!"

Så skriver - eller skrev - ellem i Skellefteå.

Vilken tur att du hade håven med dig!! Tack!

Du och jag Harry ....

Vaknar klockan fyra ., lyssnar till USA-podden från igår .., och klockan fem kommer pv ner från övervåningen och en timme senare skjutsar jag honom till busshållplatsen i Stora Skipås.
Skidfodralet ligger mellan båda sätena där framme, ungefär som en avskiljare.

Det har varit sju minusgrader natten mot idag och det var knepigt att skrapa rutorna; så där som om isen frusit fast. Några timmar senare strålar solen och det är  v a r m t ute.
Bilden här ovanför tog jag genom en av växthusets rutor.

Och i det närmaste helt vindstilla.
Går på promenad med Harry som nu är nästan sig själv .., och såret på svansen efter amputationen verkar läka bra. Gravänderna som jag upptäckte igår, är på samma plats idag och Falkenberg syns lika tydligt, men nu är bilden tagen rakt västerut, mot Danmark.

Högt vattenstånd förra veckan, så där så stranden var helt försvunnen .., nu är det precis tvärtom.

Sist av allt tar jag bilen och kör till Ullarp och köper ett flak ägg för sextio kronor. Jag lägger flaket på passagerarsätet och det är när jag sätter mig för att köra iväg, som jag ser hur vackert ljuset faller över äggen. Går ut igen .., tar en bild och åker sedan hemåt.

Nu ligger Harry och sover .., jag lyssnar till trummusik från Afrika någonstans (helt ljuvligt!) och ska ta med mig en kopp kaffe och en macka och sätta mig ute i solskenet.

(Vill man lyssna till trummorna, finns den listan på Spotify och heter Afrikanska trummor och listan är förmodligen skapad av thornet81. Kanske en lång krabat?)

Onsdag ....

Hög, klar luft.
Inte blåsigt alls.

Upptäcker gravänder vilka simmar omkring lite nere vid vattnet.
Bäcken är strid ..., nu är det brått ner till havet.

En som hade en betydligt bättre kamera var Marton Berntsen när han fångade en gravand i flykten.
Söker på min sida och ser att måndagen den 13:e mars 2017, då upptäckte jag gravänderna det året. 

Väldigt oskarp bild, men det är ytterst sällan det är så klart att man ser så här mycket av Falkenberg, två mil norrut. Det gör man idag.
Och även om jag är helnöjd med min mobilkamera, så är det just såna här gånger man får svart på vitt; ja, jag menar, hur stor skillnad det är i jämförelse med att ha en systemkamera med rejält objektiv. Nåja, man kan inte få allt här i världen och en sån kamera är för tung och otymplig för mig.

Idag är sista dagen som pv är hemma på ett tag. På fem dagar, närmare bestämt.
När jag går in på datorn på morgonen, är det första jag ser SMHI:s prognos för Sälen .., och nån Vasaloppssida och om jag säger som så, så är det inte jag som surfat runt just där.
Igårkväll förberedde han skidorna ., vallaboxen står på golvet i hallen - han är väl orolig att den ska glömmas bort - ja, lite så är det.

Själv ska jag klippa mig i eftermiddag.
Frisörskan är av den pratglada sorten, heter Lena och har salong i Harplinge.
Nej, jag ska inte kortklippa mig, men måste kapa längden, särskilt på det som ännu inte blivit grått, eller det som är kvar av gamla färgen. Sååå skönt det ska bli!

Bröllop ......

I lördags var det bröllop i Portland i Australien, då min systerson Fredrik gifte sig med sin Shae .., allt skedde på stranden, vilket förstås var rätta stället för dessa hängivna surfare.

Så här skrev bruden på sitt instagramkonto: "Married my best friend surrounded by the people we love the most! " 

För att inte den blivande brudgummen skulle se brudens klänning i förväg, hade hon gömt den noga. Problemet var att på morgonen när hon skulle iväg och göras i ordning, kom hon inte ihåg riktigt 
v a r  hon gömt den!! Det löste sig till slut!  Min syster berättar om en lite annorlunda bröllopsmiddag, mer som mingel .., ett tvåmannaband som spelade, mycket dans och många tal, en lättsam tillställning helt enkelt. 

Sååå härligt det ser ut!! 

(Ps. Vilken vacker - och annorlunda - brudbukett! Ds.)

Dagens fönster ....

Någon tar tåget till Ystad, nån annan susar iväg till Eslöv och en tredje har varit på Gran Canaria och fångat fönster från en italiensk restaurang! Så härligt med all omväxling!

Och det var ellem i Skellefteå som hade håven redo.

Tack snälla!

Dagens fönster ....

Även Ulrika har varit på besök i Skåne och det var där - i Eslöv - som hon tog fram håven.

Tack Ulrika!

Som väntat ....

... blev det bakslag med våren, fast egentligen har jag hållit mig lugn .,. det BRUKAR bli bakslag och jag har varit med om riktig vinter i slutet av februari, såväl i Skåne som här i Halland.

Vaknade i morse till snöglopp och gräsmattan som jag funderade på att klippa härom dagen, den var nu vit. Nåja, nu är snön borta och det är regndroppar på fönsterrutorna.
Våren lär dyka upp ändå och krokusarna står så fint i slänten vid uppfarten och likadant är det med snödropparna .., när hade vi senast såna mängder av dom sist nämnda ..., det undrar jag?

Men så pass trist väder var det ändå i morse, så där så att pv valde att ta bilen och det kan jag säga, att det är inte många gånger per läsår som det händer.
(Bilden är från boken som handlar om konstnären Sven Ljungberg. Namnet på tavlan är "Vallört".)

För ungefär ett år sedan eller mera bestämde jag mig för att lägga allt krut på att spara ihop en rejäl buffert, så där utifall att nånting skulle hända pv. Det var i och för sig väldigt inspirerande att ideligen kolla saldot på kontot, men så - det hände efter det här med bröstet och oron att det kanske var cancer - bestämde jag mig för att .., jo, visserligen spara, men inte alls i den omfattningen. (Dessutom finns testamente som gör att jag inte behöver oroa mig).

Nå, jag bestämde mig i alla fall för att se till att fixa mentala morötter; inte bara sitta här hemma i Stensjö och kanske arbeta lite nu och då. Det var då som resan till Ystad bokades och den är jag sååå glad och tacksam för.
Tack Elisabet, att du fixade den!
Tack att du ändrade dig!

Men nu är det som om korken ur ketchupflaskan åkt all världens väg!
Igår tittade jag in på Halmstad turistbyrå - bara nån minut från biografen Röda Kvarn - och där upptäckte jag att Ginna Lindberg ska hålla en föreläsning här i stan nästa onsdag.
Ginna Lindberg är chef för Ekots utrikesredaktion och även ständigt delaktig i USA-podden (under sex års tid var hon dessutom SR:s korrespondent i Washington).
Det tog ungefär 10 sekunder så hade jag köpt biljett; det är fodralet till den som syns här ovanför.
Har jag tur gör pv mig sällskap.

Några dagar senare har jag bjudit pv och mig själv till nya kulturhuset Najaden, för att lyssna till Halmstad Brassorkester.

Och den 5:e maj ska jag köra till Holgersgatan i Falkenberg och lyssna till en föreläsning av Tomas Gunnarsson. Jag har ingen aning om det kommer att bli bra eller inte - kanske känns det enbart flummigt - men jag tänker i alla fall ge det en chans.

Blir det inte dyrt?
Ja, kanske ., men det är ju delvis därför jag inte säger nej när det efterfrågas extrapass.
Nu på lördag blir det en kortis .., från sex till kvart över åtta, men det blir ju ett bidrag det med.

Och Harry, han har det lite kämpigt.
Kan absolut inte sitta som vanligt ännu, det kan ta tid förstås .., och är så förskräckt av sig.
Det var en traumatisk upplevelse för honom det här att bli opererad med allt vad det innebar  .,. han är kanske som jag själv var när jag var liten: "ett litet harhjärta"

Nu blir det lunch och lite röjning!

Måndag i landet Halland .... 

En alldeles vanlig måndag, men det känns bra det också.
Tre dagar på hotell, fem dagar allt som allt på bortaplan, det är som bäst för mig!
Och den vanliga måndagen, den inleddes med att ge småfåglarna och ekorrarna mat .. jag gick på promenad med harry och tittade på "Födestuen" i kanal 5, från en förlossningsavdelning i Norge .., ja, jag känner mig faktiskt snart som barnmorska och det vanligaste ordet bland barnmorskor i systerlandet i väster, det är i alla fall "kjempeflink!"
"Du är sååå kjempeflink!" säger barnmorskorna och hejar på dom blivande mammorna.

Vid tolvtiden idag körde jag sen in till stan - det var Filmstudio och en för mig sååå fterlängtad film som skulle visas - men innan dess stannade jag till vid Pressbyrån och tittade lite på löpsedlarna. Det mesta handlade om översvämningarna här i Halland. Det var också detta som avhandlades på lokalradion när jag satt i bilen på väg till Halmstad.
Stackars människor vars källare är fyllda med meterhögt vatten!!

Och så biografen Röda Kvarn då.
Jag hade verkligen sett fram emot att få se den här filmen, men på något konstigt blev jag på gränsen till besviken och jag kan omöjligen riktigt klara ut varför.
Fotot var excellent och otroligt känslofyllt (jag älskade fotot, helt enkelt!) och jag tyckte enormt mycket om musiken  (georgisk musik, mycket trummor) och jag tyckte lika mycket om miljöerna .., men .., sen var det som om det tog stopp.

Ibland fann jag replikerna stolpiga .., människorna stereotypa (två män som förälskar sig i varandra), det blev nästan tvärstopp för mig, ja, funderade t.om vad klockan var; hur lång filmen skulle vara.
Jag kan inte sätta ett betyg på filmen; inte ikväll .., den måste liksom få landa inom mig först.
Här kan man läsa om den.
Om man har missat den och skulle vilja ..., så finns den hos triart.se och kan då ses för 39:-.

Ännu en bild.
Jag tycker att den är så superläcker och den som tog bilden, det är världens finaste kille - det finns ju några stycken - den här heter Emil och är mitt barnbarn! Emil arbetar som bilförsäljare hos Seat i Upplands Väsby, men att han hade sån känsla för att ta bilder, det visste jag inte.
Nu vet jag.

Dagens fönster ....

Från annannan i Portugal kommer det här fönstret som jag bara älskar!
Å, så roligt .., här man får försöka lista ut vad som står på dom små skyltarna .., man säljer kanin och har bra pris på kött, såväl helt som köttfärs och polvo som jag tror  betyder kyckling, tycks vara bläckfisk .., jaha, nu förstår jag,  det handlar om fryst bläckfisk!
Och på skylten längst uppe till vänster, där står det att dom har biff.
Dom gröna bladen på kvistarna .., kan det möjligen vara lagerblad?

På boendet i Ystad, där satt dom här två männen vid bordet mitt emot mitt.
Medan jag tittade ut över havet och Bornholmsfärjan som kom och lade till, så lyssnade jag lite förstrött till männens prat. Nej, jag blev inte riktigt klok på vad det var för språk, så till slut - när en av dem gick för att ta kaffe - frågade jag helt enkelt.

Jo, det visade sig att dom var från Porto - alltså från Portugal - där fönsterfångerskan bor!
Herrarna arbetar åt Trafikverket och när jag frågade med vad .., så sa mannen i brun tröja att deras uppgift handlade om bommarna. Otroligt! Sen kom kaffemannen tillbaka och jag ville inte störa i frukosten, men undrade länge hur det kom sig att två män från Portugal arbetar åt Trafikverket .., är dom då några slags specialister? Kanske ingenjörer ...?
I minst åtta månader skulle dom bli i Skåne.

Hemma igen ...

Ja, det är tur att min semester inte är längre än från onsdag - söndag, annars hade nog min hjärna gått i tusen bitar .., det blir helt enkelt för många intryck att hålla ordning på. Skulle jag inte skriva av mig, hamnade jag förmodligen på någon akutmottagning.

Lördagen - det vill säga igår - blev också en bra dag.
Träffade Solbritt från Ystad på Mariakonditoriet nära Mariakyrkan och vi blev nog sittande i en och en halv timme innan det var dags för mig att ta tåget till Malmö.
Inne i caféet satt sex kvinnor vid ett av borden och av pratet förstod jag att detta var vad dom brukade göra på lördagsförmiddagarna. Åttioårsåldern, kanske? Och jag tänkte att det här pratet om att kvinnor i allmänhet har ett större nätverk än män, i alla fall på det mer personliga planet, det tror jag verkligen stämmer
Såå trevligt dom här damerna verkade ha det!

På väg till konditoriet slog jag mig ned vid stora torget och det gamla rådhuset.
Satte mig på en bänk och tittade ut över världen .., men såg inte ett enda bekant ansikte.
När jag sedan kommit till konditoriet och suttit en stund (alltid för tidig) slog mig tanken: men var är min ryggsäck? Panik!! Vid mitt bord stod resväskan, men någon ryggsäck såg jag inte skymten av!
Rafsade åt mig kappan och väskan och gick raka spåret ner mot torget .., funderade över vad jag hade packat i ryggsäcken ., och kände ännu mera panik!
Men .., det var knappt jag trodde mina ögon .., ryggsäcken låg prydligt tillbakalutad mot bänkens ryggstöd, en halvtimme efter att jag lämnat den!
L y c k a!

Så - efter trivsamt prat med Solbritt - blev det tåg till Malmö, där sonen hämtade mig.
Senare på kvällen kom även hans svärföräldrar på besök och pv dök upp från konserten utanför Helsingborg och med sig hade han en hysteriskt stressad Harry som formligen döööök i min famn!

Det blev såååå god middag .., lillkillen var pigg som en lärka till nästan nio och charmade oss hela bunten! Nu går han några steg ., fem, sex kanske .., och är som en enda solstråle!

Idag på förmiddagen körde vi ut till Ön på Limhamn och där tog jag - efter moget övervägande - ett dopp i ett rejält blåsigt hav. Tur att man kunde hålla i sig i räcket, det som sitter på ömse sidor av stegen. Efteråt blev det ett besök till Gateaux, bageriet i stan, där pv köpte fyra semlor och det kan jag säga .., att det var mitt livs godaste semla! Inte perfekt; för mycket grädde för min smak, men mandelmassan var inte av denna världen och bullen såååååå luftig och fin!

Och så hemåt.
Har tittat på brittiska "Erkännandet" .., lagat middag (men i omvänd ordning) och nu återstår tre dagar då pv är hemma, därefter är det hans tur att holideja sig .., då han på torsdag efter skolans slut tar bussen till Ljungby, fvb till Sälen dagen därpå. Åter hemma tisdagkäll där nästa vecka.

Ja, så har det varit!
Nu mot sängen!

Ps. Harrys svans - det som återstår av den - tycks läka fint. Igår rörde han sig som om han skämdes .., han nästan kröööp fram, men idag är det helt annorlunda, ja, han har t.om lekt med pipleksakerna som friherrinnan kom med, när hon i lördags var här på sjukbesök. Så omtänksamt av henne! Ds.