Hemma igen ...

Bilden togs idag när jag köpte ägg i Ullarp.
Vilket härligt grisliv .., och jag tänker på den fläskytterfilé som ligger i vårt kylskåp .., hur ojuste det är att man ska ta livet av ett djur för att grilla lite  kött, må så vara att vi människor gjort så sedan urminnes tider. 
Men bra känns det inte. 

Jo, men det är nog så här - som på bilden - man känner sig efter tre veckor på båtsemester!
Frånsett en enda övernattning i en alldeles vanlig säng (hos sonen), har vi tillbringat så gott som all tid på eller i närheten av båten.
Mest på.

Ja, vi har förstås utnyttjat olika hamnars duschar och toaletter och på vissa ställen har vi kunnat tvätta kläder och lakan och vi har ätit på Dinas place i Abbekås tillsammans med mina barns pappa och fläskpannkaka hos sonen och och thaimat hos sonens svärföräldrar, men för övrigt har vi klarat oss själva.

Handlat har vi förstås också gjort.
Där finns inget val. Kylen är inte alltför stor och man tar det pö om pö.

Den som följt med här på bloggen eller på instagram, den vet att detta har varit som rena paradiset. S o m  jag har trivts!
Och jag har vuxit inombords, det känner jag tydligt.
Jag vågar mera.
Tror mig om mera, helt enkelt.

Och den där trivseln?
Varför, kan man fråga sig?
Jag tror att det till stor del beror på att tillvaron blir rätt så strukturerad.
På båten behöver jag inte springa och plocka upp verktyg och annat efter pv; där rådor faktisk total ordning och reda. Var sak på sin plats.

Och så är det lugnt, men det är det ju hemma också.
Lite småprat med båtgrannar - eller en hjälpande hand när någon ska lägga till - ja, det är ett enkelt liv att leva.

Igårkväll när jag kom hem blev det rally för mig. 

Jag slängde tvätt i maskinen (är nu inne på den femte), ställde i ordning blommorna som jag föst ihop så det skulle bli enklare att vattna .., jag klippte ner det som dragit iväg på tok för mycket och det var då, när jag kapade några ranliga och ganska klibbiga stänglar, som blomman svarade med att kasta  hur många små frön som helst på min sticketröja. 

Så påhittig naturen är!

För övrigt?
Mitt på dagen idag kom äldsta dottern med man och Emma .., dom har först varit i Ystad hos Tommy och Karin och träffat Anders med minstingen, men nu när vi kom hem, så var det vår tur!
Underbart roligt!

Maria började med att baka sina vida berömda bullar ..., pv gjorde sin lika omtalade fläskpannkaka och jag har fixat en jätteladdning ratatouille - Emma valde den i stället för pannkakan - och så har jag hängt tvätt och torkat en trappa och hämtat kryddorna som vi glömde i båten.

Nu har alla gått i säng, utom jag.
Pv och Peter har spelat en golfrunda; den första för dem båda på ett helt års tid. En var tämligen glad vid hemkomsten, en mindre lycklig.
Ny match i morgon .., med början klockan 07.00.
Mobillarmet (pv:s) ställt på 05.45.

Nu mot sängen!

Kväller dag 20 ....

Mölle hamn.
Tisdagkväll.

Nej, till Torekov kom vi inte, men väl till Mölle. Vi hade drömsegling de första tre timmarna - bäst på hela resan! - men därefter dök mörka moln upp i väster och så kom regnet! Då valde vi att gå in i Vikens hamn (norr om Helsingborg) och vi lyckades hitta en ledig plats och tilläggningen gick bra.
Strax efteråt kom ett danskt par med sin segelbåt och pv sprang ut för att hjälpa dem lägga till, ja, det var mer som strömhopp med båtar som ville ta skydd!

Danskarna var från Rungsted norr om Köpenhamn och det tog en stund innan jag fick ihop det. Ja, just ja, där var vi (Tommy och jag) för säkert tjugo år sedan och besökte Karen Blixens hem! Oj, så intressant det var!

Bilden: Fru dansk får benäget bistånd av en smålänning.
Hur länge blev vi i Viken? Kanske tre timmar? Pv fixade en slang som släppt ut diesel i ”kölsvinet” ( en slags låda  - pv gapskrattar åt min beskrivning, men det ser ut så! - ) och därmed även i havet, men sen han öst upp detta (sex liter!) och ändrat läge på slangen fungerade det bra! Halleluja! (Det blir många fula ord när man har båt, men även stunder av tacksägelse!) Och själv stekte jag hamburgare och gjorde en stor sallad och sen iväg.
Ja, Harry rastades förstås.

Hit till Mölle tog det två timmar och hela tiden var havet så ..., ja, så annorlunda!
Vattnet såg nästan ut som silke! Dessutom vindstilla, så vi fick gå för motor hela tiden.
När man passerat Helsingborg får man ofta se tumlare som tycks leka för sig själva i vattnet! Tumlaren tillhör valsläktet, men ser ut som en delfin. Sååå läckert att se dem och att dom ännu finns kvar! Många fastnar nämligen i fiskegarn och drunknar!

Bilden; Den stora husbåten och vår lilla intill.
Pv hade förvarnat mig att det kunde vara svårt att få plats - Mölle är populärt - och kanske skulle vi tvingas ligga i bredd med andra båtar. Hjälp! Såklart var alla platser upptagna och vi var precis på
väg att lämna Mölle och ta sikte på Torekov, då en kvinna med så varmt leende vinkade från en jättestor segelbåt ..., ” Ja, men här kan ni ligga intill oss!” sa hon, men på danska.

Å, hon såg så rar ut och pv snirklade sig in och kvinnan och mannen ombord (visade sig vara hennes far, hon är kanske i 40-årsåldern) hjälpte till med tamparna som kopplades ihop med pappans husbåt.

Bilden: Mannen från Svarte.
Bara en stund senare kom ytterligare en segelbåt som var i samma sits (inget ledigt), och mannen ombord frågade om det var okej att ligga intill oss? Såklart att det var okej!
Och så hoppade pv ut och hjälpte dem att lägga till, så nu är vi tre båtar som är ihopkopplade. Det blir förstås surr såna gånger och efter en stunds småprat sa mannen att han och sönerna var från Svarte utanför Ystad! Kul!  

Husbåtsmannen berättade innan om nånting han aldrig glömt. Han hade kommit till en hamn där det inte fanns en enda ledig plats, så han fick lägga sig jämte en fiskebåt, vilken låg närmast kajen. Senare under kvällen kom ytterligare TIO andra båtar och kopplade ihop sig .., alltså var dom då tolv båtar i bredd! Tänk, när nummer tolv ville besöka servicehuset!! 

I alka fall (”och emedan”, som min mamma brukade säga), så på natten skulle ju fiskaren ge sig ut till havs och då kan man ju räkna ut vad som hände ..., då fick nummer två bli numner ett  

vid kajen och hela raden av båtar fick vackert följa efter! 

Viket sjåande! 

Det är det jag har sagt/skrivit om tidigare: seglare (jag själv undantagen) måste ju rimligen vara himla sociala och icke-besvärsrädda människor! 

Bilden: sånt här tycker jag om!
Kvinnan som rensar sina nät och håller i en krabba?
Statyn finns här på kajen och jag tycker så mycket om den!

Bilden: Och kattungar som kivas om fisken ....

Det här blir förmodligen sista kvällen ombord på båten på mycket länge och det är på gränsen att det känns ledsamt. S o m jag har trivts med det här livet! Så roligt vi har haft! (Och så osams vi blev en kväll när vi spelade nåt sällskapsspel och hur stressigt kan det inte bli när det är dags att lägga till!) Här blir livet så enkelt.
Lite är det som i affären; man har människor omkring sig, det blir lite småprat, men man är ändå för sig själv.

Nu ska jag borsta tänderna och på rekommendation från äldsta dottern lyssna till dagens sommarpratare. Ajöken, sa fröken!

Seglingssemester, dag 20 (!)
Bäckvikens hamn på Ven, tisdag.

Såja, nu är allt förberett för att ge oss av.
Allt är bortplockat, soporna slängda, frukosten avklarad, pv har diskat, jag tog mig ett klockan-sju-dopp i ett svalt hav .., harry är rastad för andra gången.
Och jag har tagit ner kapellet och plockat fram våra flytvästar.

Färjorna har anlänt med gäster .., och jag är så glad att jag hinner uppleva ett tyst och lugnt Ven.
Vad är dagens mål?
Idealet vore Torekov, men det är långt dit, så vi får se. Annars kanske Mölle?

I morse sparkcyklade pv till bageriet för att köpa bröd.
”Några frallor”, tänkte jag, men till båten kom han med två tämligen stora bröd, nej TRE, plus två kanelbullar!
Ni kan ju gissa vilket av bröden som är till vem?

Nu ropar pv ”jaha ..., ska vi ge oss av då?”
Klockan är halv tio.
Hoppas att ni får en fin tisdag, ni som eventuellt läser här!
Extrakram till dig, Katharina i Trelleborg! ❤️

Seglingssemester, dag 19
Och måndag är det också.

Fyra och en halv timme säger pv att det tog oss att komma från Limhamn hit till Ven. 

Till en början rätt så bra med fart och det lutade i alla fall så pass mycket att jag avstod att gå ner till ”köket” och ordna med lunchen, inte en chans att jag hade stått upprätt. 

Efter spektaklet från Ystad till Abbekås - med pojkarna som mådde så illa - märker vi att Harry blir orolig när det lutar för mycket eller smäller och har sig och så blev det nu också. Han fick helt enkelt ligga intill mig, med ljuvligt täcke över sig och kudde under hakan .., jo, då blir han trygg och sover gott.

Ven är så vackert! 

Fick plats långsides intill ett ungt par från Danmark som nu seglat iväg i en liten IF-båt. 

”Tänk, en sån seglade vi med till Anholt .., det var nattsegling och vi var sex personer ombord, jag fattar bara inte hur vi rymdes!” säger pv.
Dom var två på den danska båten och den unga kvinnan som stod i fören, ååå, så jag kände igen mig i hennes osäkerhet - just så var det i början -!

Nu har vi ätit jättegod middag (köttfärs stekt i curry, tillsammans med Pauluns supermix-blandning, plus en stor bytta med sallad/broccoli i bitar/solrosfrön och så som pricken över i: den här ”Sriracha mayo sauce” som sätter sting på det hela!

Här är den ...., det var Karin och Tommy som tog fram den till maten och i lördags på Ica köpte jag mig en egen flaska. Het, men inte överdrivet, bara god!

Bilden: Hejdå till danskarna som tar sikte på Dragör, söder om Köpenhamn.

Färjor från Landskrona kommer och går .., (packat med folk ombord!!),  pv diskar .. (jag lagade maten) och Harry sover hopkurad här intill mig, men på bilden håller han koll på broderfolket i väster. (Eller syster).  Nu ska jag gå och betala hamnavgiften.
Idag är det min tur.

Glädjen ....

.... är stor! 

Fortfarande dag 18 ....
Och söndag.

Så blev vi alltså kvar ännu en dag i Malmö och tack och lov för det, då fick man träffa sonen med familj! Vi blev nämligen bjudna  på fläskpannkaka, vilket väl får anses vara hans paradgren, lägg därtill hjortronsylt och kall mjölk, ack, vilken lycka! Kring matbordet satt även Majas rara föräldrar och det blev en sån härlig kväll, med så mycket glädje!

Minstingen fick av sin farmor lära sig hur Strandskatan ser ut och låter .., jominsann, det ska nog ordna sig det där och han som är morfar kröp omkring på alla fyra (ett knorrande högerknä till trots) och låtsades jaga den lille .., ja, jag var så varm i hjärtat över all kärlek som singlade omkring i rummet.

Det här med familjeliv och närhet till barn och barnbarn, har jag (vi) aldrig varit bortskämda med. Hemma i Malå blir det för dom allra flesta ungdomar gymnasiestudier i Lycksele - nio mil bort - och då blir det till att bo på elevhem eller hyra rum/lägenhet och komma hem på helgerna.

När studenten är avklarad försvinner dom flesta - oftast flickorna - söderut, eller flyttar kanske till Umeå för studier på universitetet. .
Båda våra döttrar återvände till Stockholm (den ena efter en sejour i Malmö och Ystad, plus studier i Umeå) och sonen bor ju här i Malmö.
Så kallad vardagskontakt har aldrig någonsin varit en realitet.
Antingen har det varit nittio mil till dem, eller som nu .., kring femtiofem mil och till Malmö är det sexton mil.
Att då ...., två kvällar på raken få äta middag tillsammans, det känns som en enda stor present!

För övrigt?

Tappade idag min favoritpenna alla kategorier!

Den hade använts till att sätta samman semesterdagarna i någorlunda ordning och reda och som jag har letat! Nej, den är borta!

Nu mot sängen!
Tack till er som rättar när jag skriver fel datum eller när annat blir fel. Om inte annat blir man glad att se att även den som aldrig annars kommenterar, ja,  faktiskt vandrar omkring här bland bokstäverna!

Dag 18 av vår seglingssemester...
Söndagmorgon

Bilden: Den tog Anders med sin drönare igårkväll.
Undrar om någon av båtarna är vår?
Jo, nu vet jag!
Om man tittar på mittenraden och den undre delen av den raden ..., då är det den åttonde båten från höger och den har fören (spetsen) utåt!

Vaknar vid halv fem och blir kvar i sängen. Tänker att jag måste sätta mig upp försiktigt och det fungerar bra, bara lite snurr i huvudet och det går över på några sekunder. Det är aningen kyligt i akterruffen .., Harry har hela natten legat nära, nära.

Det allra bästa med den här tilläggningen, det är att man från båten går raka spåret till det nybyggda servicehuset! När vi kom för två veckor sedan, låg vi längst ifrån. 

Sex toaletter (fräscha och fina, även om jag idag lekte Lill-Babs och städade upp i en av dem) och så finns dusch och möjlighet att diska i andra delar av byggnaden.

En handtork så effektiv så skinnet nästan flyger av, finns också. 

Skönt. Inget papper som ligger och skräpar på golvet! 

Efter frukost (äggröra, bacon och annat som ska hålla oss på banan) tar jag en promenad i omgivningarna. Upptäcker pontonen (förtöjd från land) där jag förra året tog mig ett dopp. Där var då ett sällskap tonårsflickor som var så rara. Nu, är det bara några gräsänder som slagit sig ner just där.
Det är inte den som är på bilden.

Åå, här är så vackert!
Ser cikorior i mängder, tistlar och annat som jag inte har koll på.
I lilla hamnen för småbåtar har nästan alla kapell eller presenningar över taken och det tycker uppenbarligen fiskmåsarna passar bra som toaletter. Kan just ana hur många svordomar som ska segla omkring i luften när båtägarna upptäcker sina helt nerskitade kapell.

Sååå fint med rosor som kantar gång,- och cykelbanan till Sibbarp!

Och här nånting jag inte vet vad det är,
Växten, alltså.

Hemma igen.
Ja, båten är verkligen som ”hemma”.
Hur ska vi göra? Pv - som lyssnat till Sjörapporten - säger att det kan bli ungefär samma slags segling som när vi lämnade Ystad, alltså stötigt och gungigt och motvind.
Jag säger att han får bestämma.

Oavsett hur det blir, vankas dusch och hårtvätt och sen får vi väl se.

Lördagkväll i Limhamns Marina ...
Dag 17 av vår seglingssemester.

Vilken härlig kväll det blev igår!
Vi blev hämtade här vid hamnen och minstingen var vaken i flera timmar! Och så bjöds det på middag (en pastarätt med svamp, bacon och annat gott!) och sist av allt blev det långfilm, då vi såg ”Dolda tillgångar” och såväl Maja som Anders tyckte att den var jättebra.
(Pv och jag hade sett den tidigare).

Jag var så vanvettigt trött efter båtturen från Gislövsläge och hit, så flera gånger höll jag på att somna i soffan .., ja, till sist skippade jag slutet av filmen och sa godnatt! Somnade inom en minut och sov så otroligt gott!

Efter frukosten nu på morgonen fick vi skjuts för  diverse inköp; bland annat har nu pv skaffat sig en elsparkcykel, allt för att lättare kunna ta sig till butiker för att till exempel handla mat, ja, när man ligger i hamnar utan annat än möjligen ett litet café eller inte ens det. 

Långt senare idag kom lilla familjen ut till oss i Limhamn och med sig hade Anders dom där balkanska hamburgarna som lär vara så populära bland hans kollegor och jag förstår varför ..., såå goda! Brödet var sååå olikt andra hamburgerbröd och så goda ...,annorlunda!
Googla på ”lepinja”, så hittar ni receptet!

Och sonen demonstrerade sin nyligen inköpta drönare; något han drömt och pratat om länge! 

Oj, så läckra bilder och filmer det blev!! Har jag någonsin sett honom så lycklig över en ”pryl”? 

Nej, det tror jag inte. 

Ja, det var så trivsamt att ha dem här!!
Maja hade fixat en större kastrull och en slickepott åt oss och solen strålade och minstingen höll i ratten och låtsades vara kapten och livet kändes bra!

Bilden:Maja på väg från båten.

Nu är jag så trött, så nu blir det godnatt!
Lyssnade till hälften till dagens sommarpratare och tyckte att det lät himla intressant.
I morgon är planen Ven, men där var packat i hamnen på nervägen .., kanske väljer vi Barsebäck eller Borstahusen i stället.

Over and out.

Fredag .....

Det blir en annorlunda tur till Falsterbokanalen, motor mest hela tiden då farten går ner till nästan noll knop och det dessutom börjar att regna. Nåja, det lär vara bra att motorn får puttra på och träda i tjänst mer än tio minuter vid avresa eller tilläggning. Vi tröstar oss med det.

Vi kommer en halvtimme innan bron öppnas och förtöjer vid kanalen. Framför oss en segelbåt med danskar. Dom har varit på Bornholm; har gått för motor i tolv timmar och är nu på väg hem till fäderneslandet. Tänk, så lite som behövs .., det är jag - som i fören - med båtshaken ska kroka i förtöjningsringen på höger sida och det går bra .., jag kan t om hojta till pv att sakta ner eller gå närmare förtöjningen och en av männen på den danska båten ler och gör tummen upp och hojtar att ”Ja, det är godt!”
Det är underbart!
Rädslan har försvunnit!
Jag fattar vad min uppgift är och jag klarar det.
Att med fyra år kvar till sjuttio lära mig detta, det känns sååå bra!

Med bron passerad lägger vi till långsides i hamnen  och pv tar direkt Harry på en tvåkilometerspromenad (och köper bröd), allt medan jag fixar lunchen.
Nån som läser här tror kanske att den lotten har jag tilldelats av pv, men så är det inte. Jag vill gärna ha den biten! Han har en förmåga att ”röra till det” när han lagar mat - det är grejer överallt - och då gör jag det hellre själv.

Detta blev dagens lunch.

Felix gulaschsoppa med starka korvbitar i och till detta en grekisk sallad med persilja (jag har en liten trälåda med kryddor ståendes vid skyddsnätet!) och så det goda brödet till.
Dryck: vatten.
Sååå gott!

Det goda brödet .... , och nu ångrar pv att han inte köpte ”nån god kaka”.

Upptäcker Sjöräddningen som ligger en bit ifrån oss och kommer ihåg att Turtlan bad mig ta några bilder för att hennes egen sjöräddare ska få se nytillskottet, om än inte på riktigt. Jag frågar om detta är den nya båten och jodå, så är det.

Nu mot Öresundsbron som ett tag knappt syntes i regndiset ..., och sen blir det ett besök hos sonen och hans familj. Så UNDERBART roligt!!

Seglingssemester, dag 16. 
Lämnar Abbekås vid halv nio och kommer Till Gislövsläge sex timmar senare. 
Inte mycket till vind och fanns den, var det motvind.,
Men blå himmel!
Lugn och behaglig segling.
Vi lyssnar till Staffan de Misturas Sommarprat (jag har hört det, men inte pv).
Jo, han tycker också om det!

Det är underligt det här med pensionärslivet.
Under alla mina år som yrkesverksam, ja, då fick man som mest ha tre veckors semester i följd. Skulle man ge sig ut väldigt långt hemifrån; en resa som fordrade längre ledighet, gick det som regel att ordna. Semester när det vankades inventering var inte tillåtet.

Med tre veckors ledighet blir det ofta så att vecka två, då kommer tanken att ...”jaha, nu är man snart inne på slutet”. Det blev en slags inre ..., nej, inte oro, men en känsla av, ja, jag kan nästan inte förklara det. Nån kanske förstår.
Och det underliga är, att samma sak - samma känsla- dyker upp nu!
Bara för att vi är på hemväg och har seglat här tidigare - känner till dom olika hamnarna osv - så är det ju ändå s e m e s t e r och ett slags äventyr!

Nåväl, det blev en utvikning det.
Väl framme blir det raka spåret till den minimala tvättstugan och att få byken tvättad, det vållar inga problem, men sen ryker två säkringar när tumlaren ska till att träda i tjänst och där finns inga i reserv, så vi får ta hem vår ännu våta tvätt och pv spänner upp linor i det som på båtbeskrivningen kallas för ”salongen - men som vi kallar för köket -  och jag ler för mig själv och tänker att det påminner om andra tider .., till exempel när Cirkus Scala var sommar kom till Malå och på någon lägda sattes tältet upp och på provisoriskt uppspända linor hängde  förmodligen spartanskt tvättade strumpor och skjortor och vajade i vinden. Vår vind, den består av en liten bordsfläkt, vilken skötte sin uppgift till dess att strömmen tog slut.

För den oinvigde - om det nu finns nån sån - fungerar det så att man köper ett så kallat ”Tallykort” som därefter tankas på med valfri summa. Tallykortet sätts sedan in i elskåpet på bryggan, man sätter det i det uttag som har samma bokstav som sladduttaget och på så vis får man tillgång till el.
Det är sedan  lätt öppna luckan Och kolla hur mycket eller lite Ekvall finns kvar.
Pv, som ju är smålänning, har orsakat ett flertal strömlösa tillfällen, medan jag drämmer till och betalar rejält på en gång. (Och har då el-pengar innestående på kortet, åtminstone i Gislövsläge!)
När man sedan lämnar hamnen, kan man liksom returnera icke utnyttjad summa, ja, till sitt betalkort.

För övrigt är allt väl.
Dagens etapp blir i alla fall först Falsterbo, därefter eventuellt till Limhamn!
Eventuellt.
Vi får väl se.
Nästa sommar - om allt är okej - får det bli Bohuslän.

Nu blir det snart frukost!
På bilden får Harry mat (och nej, det är inte under gång).
Over and out.

Seglingssemester, dag 15 ....

Vaknar till ett annorlunda liv.
Det är alldeles tyst och stilla i den lilla hamnen i Abbekås.
Allt som hörs är svalorna som flyger av och an i jakt på mat till sina småttingar.
S O M  ... jag har saknat svalorna!

Så blir det det vanliga.
Fixa frukost .., pv tar Harry på promenad, jag diskar, bäddar och skakar filtar och mattor och sist av allt: ett dopp i havet. Älskar att någon tänkt till och satt upp brädor med krokar att hänga upp kläderna på!

Sen iväg.
Perfekt vind - tycker jag - solen som värmer och det går att sitta upprätt utan att hela tiden ta spjärn med fötterna.

Vid 11-tiden tar jag fram kaffe och ”krabbelurerna” som pojkarna lämnade igår.
Mums! Pv påminner om dom två sista Singoallakexen .., ja, lite så.

Nu närmar vi oss Smygehuk och går mer åt västnordväst!
Tanken är ett stopp i Gislövsläge för att rasta Harry.

Over and out!

Seglingssemester dag 14 ...

Äntligen, kom vi så iväg. 

Lämnar hamnen i Ystad klockan 08.00 och då har dom tre unga männen i besättningen också kommit. Dom kånkar på en stor, tung idrottsbag och berättar att där finns det rejält med mat och dricka. Så bär det av.

Vi vet att vinden ska vara västlig, vilket den  varit hela tiden i Ystad .., alltså får vi rejäl motvind!
Pojkarna häpnar över kraften .., pv har redan från start minskat på det stora seglaet och tur var ju det,
för oj, vad det tar i!

Det tar inte lång stund förrän den ene börjar luta sig bakåt och blekna och när han lossar på byxlinningen, då anar jag att han har börjat må illa. 

”Lägg dig raklång nere i ruffen och blunda!” föreslår pv och det gör den arme killen .., han ligger blickstilla och tycks koncentrera sig.

Därefter är det hans storebrors tur.
Vi sitter med nån meters mellanrum och jag tar fram en tom kylväska - modell hårdplast - och den får han kräkas i. Å, arma pojkar!
Och det är som om det smittar .., plötsligt börjar på-golvet-brodern att kräkas, ja, oj vad han har det jobbigt!
V däremot, han som såg lite orolig inför seglatsen, han tycks pigg och alert och lugnar och håller Harry .., van vid hundar som han är hemifrån. (På familjens gård finns såväl hästar som katt och hund). Harry ligger tryggt med huvudet i hans knä.

Tre timmar tar äventyret, då kommer vi in i Abbekås lilla hamn och vid det laget har även den siste av de tre - han som hela tiden känt sig så pigg - börjat blekna, men han klarar sig.
Någon halvtimme senare tar pojkarna buss till Ystad, troligen för all framtid avskräckta för eventuella seglatser.
Fina, rara pojkar!

Annars?
Lite senare Tommy kom på besök och hämtade dom två flytvästar han lånat ut och gjorde oss sällskap till en dansk restaurant bara en bit härifrån. Fleskesteg på danskt vis (med knaprig svål) .., potatis, snittgurka, äppelmos med äppelbitar i .., varm rödkål och ljuvligt god sås .., och allt så generöst! Det bjöd kaptenen oss på, lite som tack till Tommy för allt han ställt upp med.
Bil, båtplats osv.

Och här?
Underbart fint!
Jag hör svalors kvitter och ser dem komma likt projektiler vid vattenytan! Ungarna är ute ur boet och en liten krabat sitter på ett av mantågen på en båt intill (som en vajer) och väntar på att få maten serverad av någon av föräldrarna.

Jag ser också barn som försöker få upp sina drakar i luften .., jag ser en man som står och fiskar med kastspö här på stenbryggan och jag har sett skäggdoppingar och andra sjöfåglar och en tysk segelbåt som kommer i hamn.

Om jag blev sjösjuk?
Inte det minsta!
Vågorna slog ibland in över den som satt på fel sida .., det blev rejäl vind på slutet, men bra ändå. Helt ärligt tycker jag inte att detta att segla i hård motvind var någon direkt höjdare.

Nu ska jag ta ett kvällsdopp!

Dagens fönster ....

.... fångades av Guy i Arvidsjaur.

Så här skriver han: ”Det har regnat i ett sträck ett par dygn nu och termometern visar ensiffrig
temperatur, så du får ett par grå fönster från Stationsgatan i Arvidsjaur.

Annars är det bra med mig, förutom att karantänen gör att jag känner mig alltför begränsad.
Virtuella kramar!