Dagens fönster .., Nutidsquizet och lite annat.

 ... var under sju års tid mitt fönster och det vette ut mot Regementsgatan - då en paradgata där militärerna kom marscherande - nu omgjord med träd på ömse sidor och sååå fin! 

Genom fönstret kunde jag på lediga dagar se in till lilla affären där jag arbetade .., det tog kanske fem sekunder att gå till jobbet och som jag trivdes! 

Var jag ledig och inte hade något särskilt att göra, kunde jag tvärtitta in och fylla på frukt och grönt och kolla över beställningen till nästa dag ., ja, affären var som ett andra hem. 

Utanför fönstret fanns också ett övergångsställe och ibland slog sig äldre människor ner på stentrappan vid porten, så där för att vila benen. Jag minns särskilt en före detta journalist på Ystads Allehanda, han brukade sitta där och ta igen sig. Oklanderligt klädd var han .., ofta i trenchcoat och stilig keps.

Vår, sommar och höst stod fönstret som regel öppet. Att då leva som ensamseglare, men ändå höra ljuden från världen utanför - den lilla del av världen som kändes som min - blev en slags trygghet. Ibland hejade människor som gick förbi. "Hallåj Bettan!" kunde dom säga och jag blev så glad. Och tänk, att såväl min mamma, som dottern (AP) hade bott där innan det blev min tur .

En slags mental navelsträng blev den lägenheten för mig - och är ännu -. 

För övrigt? Nutidsquizet gick så där. Åtta av tio för mig - fel på fråga 7 (forskning) och fråga 9 (sport). Pv hade 9 rätt. Fel på fråga 10 (film).

       Födelsedagskalas för Harry ....

I mitten av juli 2011 kom en liten svart krabat till det gula huset. Krabaten fick namnet Harry. Inte det minsta planerat var det .., vi råkade köra förbi Tvååker här i Halland, ja, pv hade sett annonsen på Blocket och alla som någon gång "bara åkt för att titta på småvalpar ...", vet vad resultatet brukar bli.

Som synes lärde Harry sig tidigt att soffan Ektorp är en perfekt sovplats. 

Men alldeles enkelt att balansera och hålla sig på plats på soffan, nja, det var det ju inte. Gunnar tittar häpet på krabatens akrobatiska stil. 

I huset fanns även katten pElle som fått följa mig från Ystad. Han var redan då en gammal kattherre och jysses, så jobbigt det var med yster hundvalp i huset!

Här ligger pElle utslagen .., inte det minsta lilla reagerade han när jag tog bilden. 

Och följa med till stranden fick lille Harry göra. 

Ja, han var så fin, så fin och är fortfarande så innerligt älskad.

Här kan man se en liten film som visar hur det var då, när det begav sig. Och inte var det lätt att vara pElle heller. 

Ofta låg han och sov på husses mage. 

Nu har inte kalaset börjat ännu .., jag måste köra till affären och köpa något gott till honom och husse har ju inte kommit hem från jobbet. Men om nu Harry hade kunnat läsa, då hade jag sagt: tack du underbara hund som en gång hoppade upp i pv:s knä och sedan glatt gjorde oss sällskap hem till Stensjö. 

Såååå mycket glädje du ger och har givit oss! (Och ibland, när du smitade .., även nära nervkollaps, men det är nästan glömt nu ...). 

Så ... grattis på tolvårsdagen Harry!

    Dagens fönster ...

"Hej!

Ett litet bidrag från fönsterhåven. 

Hämtmat om kvällen efter jobbet. Åkte ut till Lillängshamnen på Hammarö. Vi vågade inte chansa att restaurangen var öppen så här i början på säsongen. Mycket riktigt. Stängt på kvällarna än så länge. Så vi spanade på utsidan och åt vår mat på bryggan.

Restaurangen bjöd på ett fönster i alla fall.

Turtlan."

//Tack Annica och vilket vackert kvällsljus! säger jag.

Påhittigt ...

Sonen är å jobbets vägnar i Stockholm under ett par dagar. Alldeles nyss ringde han och berättade att han just då promenerade till hotellet; en ganska lång promenad visade sig. 

"Här är jättefina hus ., du skulle se!" sa han och tipsade mig om att gå in på google-maps. leta fram Hästhagsvägen i Sundbyberg och vandra mot Kyrkogårdsvägen och så kunde jag följa med längs hans promenad. 

Så underbart roligt detta var! 

"Titta på huset där till vänster, så fint det är ..., ser du!?" säger han mellan varven. 

Jo, jag såg och följde med. 

Tänk, vilken lycka att leva i en tid när sånt här är möjligt.

Onsdagkväll och ändrade planer ... 

Tanken var att pv - efter jobbet idag - skulle få seglen på plats, men det blåste närapå kuling i hamnen, så den tanken skrinlades. I stället blev det pyssel med att få lanternorna att lysa .., vi upptäckte att den lilla dammsugaren som har varit till sådan glädje, att den avlidit eller i alla fall blivit medvetslös och den måste åtgärdas. 

VHF-radion kom på plats och ett provanrop gjordes, dock utan att få svar, så det får kollas upp igen. I och med det är det också nu bestämt att båten ska heta Serudia. 

Och så plockades det undan rent allmänt och hela innandömet ska storstädas, så där så att det är fint när vi väl seglar iväg någonstans.

Båten som skymtar i mitten av bilden .., den tillhör en man som säkert är åttiofem år. Det är en ganska stor båt och den mannen fick för ett par år sedan ett plötsligt hjärtstopp i en hamn här i närheten, men klarade livhanken och att hans hustru - också till åren - ändå vågar ge sig ut till havs med båten, ja, det övergår mitt förstånd. 

Älskade, älskade Harry! Förr om åren hoppade han själv ombord, men nu var det tvärstopp, så pv fick varsamt lyfta honom på plats. 

Jag hämtade filtar och en skön kudde för honom att vila huvudet på och min stickekofta som trygghet .., och där låg han och sov mest hela tiden. 

En äldre man kom gående med sin lilla strävhåriga taxmadame som visade sig heta Samba (som min systers hund) och denna Samba var också tolv år, precis som Harry. 

Han har blivit så gammal och trött. 

I morgon har han födelsedag .., då ska han få extra god korv och säkert nånting mera. 

Så har den här dagen varit. 

En till bild av morgondagens jubilar. Ja, blir man åttiofyra hundår, så får man vara med på nästan hur många bilder som helst. 

Tänk, vilken tur vi har haft med honom! Förutom svansen som fick kapas (efter ett oavsiktligt bett av en kompishund) och när han rev pungen i taggtråd (det var i Fallnaveka), har han aldrig varit riktigt sjuk. 

Han har sträckt sig ett par gånger då han sprungit och hoppat lite väl häftigt, men för övrigt: intet. 

Nu ligger han här och snarkar intill mig på soffan Ektorp, allt medan tv visar Babel. Vilket underbart program!

      Mors Dag och Dagens fönster ...

Fönstret finns här i huset och bilden visar när jag testade två olika gardiner, ja, vilka som skulle få komma på plats. Det blev spetsgardinen, då jag av någon outgrundlig anledning bara hittade den ena längden av gardinen till vänster; den jag  e g e n t l i g e n  skulle ha valt. 

Tionde maj idag och för exakt fyrtiosju år sedan, vid 11-tiden på morgonen, blev jag tvåbarnsmamma  då kom Anna till världen. Hon föddes på Karolinska sjukhuset i Solna och utanför salsfönstret slog kastanjerna ut .., vi låg många kvinnor på samma sal och om kvällarna satt vi i ett allrum och tittade på någon brittisk tv-serie, det KAN ha varit "Familjen Ashton".

 En av salskamraterna hade fött sitt barn i familjens badrum och fick besök av en reporter från Aftonbladet .., det var tydligen en stor händelse. Några gängskjutningar kände vi inte till ., den nyblivna tvåbarnspappan arbetade som polis i Jakobsberg och Annas morfar skulle leva i ännu ett halvår. 

Vykortshälsning från mormor som 1978 hade susat iväg till Sydamerika och skulle bli där i tjugo år

Vi bodde i en 3-rumslägenhet på Hjortronvägen i Tibble/Kungsängen .., jag var mammaledig från arbetet som kassörska på en stormarknad och älskade jobbet, ja, jag hade kunnat arbeta gratis, så roligt var det! När Anna var bara några veckor gammal, fick vi besök av min storasyster Rigmor. Vi åkte in till Stockholms city (pappan var hemma med småttingarna) och åt pizza vid Hötorget .. , mina bröst sprängde av mjölk och jag fick uppsöka en toalett och försöka mjölka ur för hand. Underligt vad kan man minnas!

Och allt eftersom åren gick blev Anna en liten brevskriverska. Här ett tack från hennes mormor.

Våren och sommar 1976 måste ha varit solig. Den nyfödda låg ofta och sov i sin vagn ute på balkongen .., vi hade en labrador som hette något så exotiskt som "Labbe" och hon som var fyra år var ute mest hela dagarna och lekte med kamraterna. Där var ingen biltrafik mellan husen och var ett underbart område för barnfamiljer.

Jahapp .., det blev en lång vandring längs minnenas allé det här. STORT GRATTIS Anna på födelsedagen; hoppas att den blir precis så fin och bra som du vill ha den! På måndag blir det kalas.

Tv-tips ....

Det sägs att norrmän i allmänhet tittar på så många svenska tv-program, så där så de har betydligt lättare att förstå svenska, än vad vi förstår norska. Men .., jag tror att det kommer att ändras, då det nu finns så många intressanta norska produktioner. 

I eftermiddag tittade jag t.ex på "Där ingen skulle tro att någon kunde bo" och det tycker jag är alltid är sevärt. Vilka scenerier .., vilka uthålliga människor! 

Och senare ikväll var det från en förlossningsklinik i Norge och det programmet har jag sett så många avsnitt av och ändå är jag osäker på programmets titel .., "Förlossningskliniken Norge", tror jag det är och sänds på kanal 11. Nästan som de ambulansprogram jag brukar titta på (eller brittiska "Akuten" när det sändes), men här är ju det mesta normalt, inte så mycket sjukdom.

En av de dokumentärer som verkligen fastnat i mitt hjärta, det är "Gubben i stugan" av Nina Hedenius; det är hon som är på bilden. På SVT-play finns en dokumentär som handlar om just själva filmmakerskan och filmen är gjord av Fredrik Wenzel. 

Vilken kvinna! 

Vilken integritet!

Här en länk till det programmet.

Tittade även på Utrikesbyrån med intressanta gäster (bland annat Tomas Nordengren, Andreas Utterström, Elizabeth Walentin och med Prescilia Haddad som utmärkt programledare! Ikväll handlade det om det stundande amerikanska valet .., om Donald Trump förstås .., Biden och lite annat. Länk här. 

Nu mot sängen! (Pv har varit på körövning och kom hem, kortsnaggad och stilig.)

       Möten ..., inte i monsunen, men väl i Skallkroken.

Bilden är från 2015, då, när Nelly ännu var i livet. 

Igår, när jag stod i hamnen och väntade på pv och hans bror, kom en äldre-äldre man fram och pratade med mig. Nej, det var ingen kund från affären, utan någon som jag aldrig tror mig ha träffat tidigare, men han var så otroligt pratglad och närapå salig. 

"Ja, här står du och tittar på triften ....!" sa mannen och log så varmt.

Och han berättade hur mycket den där lilla blomman betydde för honom .., och han och hans fru .., ja, när dom letade efter ett hus, då kom dom till ett ställe i Harplinge där tomten nästan var översållad av trift och sen var det liksom aldrig någon tvekan. Huset blev deras. Dessutom visade det sig att fruns morfar en gång bott just där och om detta hade hon ingen aning om, till en början.

Nu hade mannen sällskap av en bekant från Tjörn i Bohuslän. 

Den mannen, som var betydligt yngre, gick lite för sig själv och satte sig sedan i bilen ., rutan nervevad och det var nästan som vore han generad över den äldres pratglädje.

Kanske stod vi där i tio minuter och pratade - eller mannen pratade - och han förklarade hur mycket det betydde, detta att se triften blomma och hur mycket glädje det skänkte honom.

Dagen dessförinnan blev det prat med en kvinna i min ålder, som var ute och promenerade med sin lilla hund, samma ras som Nelly. Vi kom att prata om glädjen i att vara pensionär och detta att vara någorlunda frisk och hon berättade om sin sambo som blivit dement, hamnat på ett gruppboende och så småningom gått bort. 

"Då, efter ett tag, ville hans söner att huset skulle säljas, så jag fick lite panik .., flyttade femton mil, men hittade till slut en liten lägenhet på lite drygt 40 kvm, det var i Getinge där min dotter bor och jag trivs så alldeles otroligt bra i det samhället och du förstår, det blev en så bra början .., jag öppnade dörren och kom in i vårdcentralens väntrum och alla där inne log och sa hej och kom att prata med mig .., ja, jag kände mig sååå välkommen!" sa kvinnan. Tänk, vad sånt betyder. Att bli sedd. 

Nu lever hon ett helt annorlunda liv. Ensam, men ändå inte. Och gärna skulle hon vilja träffa någon att hålla kär, men såå enkelt är det ju inte.

Så blev det en bra stunds surr och jag tänkte att det är så fascinerande hur öppna människor kan vara om sina liv, om man bara gläntar på lite dörren och ibland behöver man inte ens glänta .., den bara ställs på vid gavel.

 Dagens fönster ..... 

Så här skrev avsändaren - annannan - det var för nästan exakt en månad sedan (och det arma fönstret har väl legat och deppat och känt sig undanskuffat,  förlåt lilla fönster!)

"Jag var på passionsandakt i Veberöds kyrka. Något kort på en vackra kyrkans fönster tog jag inte. Men i kvarteret intill fanns det många fina hus med fina fönster." 

Tack annannan!

Hjärtevärmarpost och ett hallelujamoment.

Pv kom in och lade brevet på bordet och jag sa direkt att "Å, det är från Rigmor!"  

Jo, min systers handstil känner jag minsann igen och den har sett likadan ut så länge jag kan minnas. 

När hon flyttat hemifrån och befann sig i Karlstad,  Umeå och senare även i Luleå, brukade vi brevväxla. 

Rigmor är den enda människa som fått med mig i ett demonstrationståg .., det var i Stockholm kanske kring 1974 eller däromkring och hon var på besök och ville delta i S-tåget. Det kanske jag också ville då, men mest var det nog för hennes skull. 

När vi besökte Berlin och - tillsammans med andra människor stod mitt emot den ryska ambassaden - då hade jag lätt kunnat tänka mig att t.om hojta och ha mig, men för övrigt .. , nja. Gjorde jag det? Nej.

 

Att få en tung mast på plats, är inte gjort i en handvändning. Jag tilldelades roll som mastvevare och mot slutet blev det sååååå tungt och när jag sedan kom hem, sprängvärkte det i min, sedan tidigare opererade hand, men det har givit med sig. Pv agerade arbetsledare och hans storebror lydde "order". Hu, så många stag, splintar och linor och allt ska hållas reda på och det ska ju helst bli rätt på en gång. 

Varvet i Bohuslän hade för något år sedan fäst någon av linorna fel och då fick pv sedan - likt en apa - klättra upp i masten och försöka få ordning på det hela.

Hela tiden låg Harry så snällt i skuggan vid en bänk och i den gröna kylväskan hade jag packat ned livets nödtorft - bland annat stekta-ägg-mackor vilket i alla fall pv tycker är så gott, ja, hans bror likaså.

Nu är i alla fall masten på plats. Halleluja!

Grattis Halland! 

Så roligt att se att Hallands sjukhus - såväl i Varberg som i Halmstad - placerar sig i topp i landet, när AT-läkarna rekommenderar sjukhusen, samt möjligheten att påverka sin arbetsmiljö. Stort grattis!

    Dagens fönster ...

 Oj, vilken bild som kom susande genom rymden ikväll! Den kom från Bert Bodin i Luleå och så här skriver han. "Scillorna .. står och speglar sig i ett källarfönster. Givetvis passar de på. Det är inte ofta de når upp."

Tack Bert! säger jag.

Snart dags ...

I morgon kommer pv:s storebror körande från Ljungby, för att bistå den yngre brodern när det gäller mastningen av båten. 

Masten är rejält tung och det finns inte en chans i världen att jag skulle orka hålla emot, så det blir bra. 

"Du får sköta veven i hamnkranen ..!" sa pv.  

I eftermiddag åkte vi till hamnen och medan jag rastade Harry, förberedde  pv så att allt ska vara klart när hans bror kommer. Klart för att masta, alltså.

Oj ,så mycket grejer det är att hålla reda på! 

På marken intill masten låg en "farleds-prick" som tagits upp och titta, så övervuxen den är av musslor och annat. 

När vi är ute till havs, brukar pv ibland be mig hålla koll och hojta när jag ser en grön eller röd "prick." Han ser den ALLTID innan jag gör det. 

Här kan man läsa om dessa prickar och dess funktion och jag kan ändå säga att jag har blivit bättre på att upptäcka dem. Men det tog tid.

Inte så värst mycket helgande av vilodagen ... 

Pv har planterat jordgubbsplantor i pallkragen där det på sensommaren vimlar av ringblommor. Det blir nog bra. Dom självsår sig ju och får komma lite som de vill. 

Själv försöker jag rensa bort daggkåpeplantor vilka sprider sig likt ogräs. 

Funderar på en sväng till torget i Varberg på onsdag, för att köpa lite plantor, ty nästa helg är kör vi till Upplands Väsby och hundvakteriet. Kommer förmodligen hem på Kristi Himmelsfärdsdag.  

Så har vi haft grannen Birgitta på 11-kaffe. Vi satt ute på altanen och hon berättade hur det var när hennes man B-Å ganska hastigt blev sjuk och gick bort. I närapå sextio år var dom gifta. 

Inga älgar simmar över isen. Kanske är det som med sädesärlorna .., dom har försvunnit.

Dagens fönster ...

... fångades i Glommens hamn. Minns jag rätt är den här båten ursprungligen från Simrishamn.

 Letar något, hittar någonting annat ...

Aldrig så fint skrivna avslutningsord från olika chefer i all ära, men att få ett sånt här sms från en liten tös som brukade göra sin mamma sällskap i butiken, det slår det mesta.

Jag funderar på att rama in det och ha det i mitt sovrum.

Att ha det som ett innerligt varmt minne.

Pompa och ståt och lite annat ...

Halva lördagen ägnades åt kröningen av Kung Charles och Drottning Camilla. Arma människor att uthärda detta i så många timmar! 

Och att fösa ut dem på balkongen för att vinka till folket och att då bära kronorna, så där så den nyblivne kungen och hans gemål, knappt vågade röra sig, av rädsla att huvudbonaderna skulle trilla ner. 

Att britterna är MÄSTARE på att fira, därom råder i alla fall  inga tvivel. Hoppas nu att dagens huvudpersoner får slå sig ned och bara slappa resten av kvällen. Så där ..., sjunka ner i var sin fåtölj (gärna med fotpall) ., eld i kaminen (det regnade ju i London idag) och så var sin skön pläd över benen. Måhända också ett glas eller två med gin & tonic. 

Pv lämnade tv-tittandet åt sitt öde, cyklade till Skallkroken för att fixa lite med båten, men mest blev det nog att hjälpa andra. Här var det ett par som nyligen köpt en begagnad segelbåt (dom var från Kungälv egentligen) och det var premiär för mastning för deras del och pv bistod dem. På bilden är det herrn i familjen som är på gång att sätta fast vindmätaren på masten; ett äventyr som sannerligen inte är något för den som lätt drabbas av akrofobi.

Och så här ser det ut på tomten just nu. Tittar just på svt:s Muren, ett frågesportprogram som vi verkligen tycker om. Älgvandringen inte att förglömma, men några älgar som simmar över Ångermanälven ser man inte till. En sak till: Gebbe i min länklista, skriver om detta som jag själv reagerat över - att jag aldrig har sett så  f å   sädesärlor och aldrig hört så lite fågelsång som i vår.

   Dagens fönster ...

Under ett besök hos tv-kändisarna Mandelmanns tog Irene Lundmark Alm fram fönsterhåven och vips, hade hon fångat fyra fönster i ett enda svep! Så omtänksamt av dig, Irene. 

I vanliga fall bor Irene i Hemmingen, inte så långt från Norsjö och Malå. 

Tack! säger jag.

En bra dag ....

Soligt och fint även idag, men frisk östanvind. Vi har svårt att hitta riktig lä vid huset - det har jag lärt mig när jag sett på arkitektprogram att sånt är viktigt -, men det tänktes det nog inte på när det här byggdes som arbetarbostad, ungefär 1935.

Tre likadana hus, tämligen små, byggdes då och åtminstone två av dem - pv:s och Birgittas - är utbyggda. Men lä .., nja. 

En som nog inte bryr sig så mycket i den saken, är hackspetten som idag kom på mer närgånget besök. Ja

Jag hade lagt ostbitar (såna här slattar bara) i den lilla trälådan och det ska jag säga, att det uppskattades storligen. 

Ser ni att det ser ut som besökaren har randiga knäskydd på sig?

Precis när vi var på väg till Haverdals golfrestaurang för att äta lunch, ringde Ecke. Han berättade att han och Britt skulle köra ut till Stensjö idag och ville vi komma och dricka kaffe med dem? Vi tackade ja.

Tanken var att vi skulle sitta vid deras västervägg, men det blåste för mycket, så de bad att få ta vårt uterum i stället, där är det ju alltid lä. 

Så då hamnade vi här. 

Grannen Annelie var också bjuden och Britt hade med sig kaffetermos, koppar och fat och hembakade bullar och allt dukades upp i uterummet. 

Bilden av vinbärsbuskarna togs hos Ecke och Britt. 

Ja, så hamnade vi i vårt uterum i stället. Ecke hade med sig två rökta-korvskivor till Harry (gissa, om Harry håller sig nära honom sedan ...). Allt möjligt hann vi prata om. Namn som syftar på ens yrke, till exempel. En rånare hette något så passande som Rånman i efternamn .., där var Lisa Frost som är meteorolog .., och Benny Ruus inte att förglömma, han var nykterhetskonsulent från Värmland, om pv minns rätt. 

Vi hann även med att diskutera kläder som man tycker extra mycket om och Ecke vittnade om  klädbutiken med herrkläder från Skottland, den butiken fanns på Brogatan i Halmstad för evigheter sedan (billigt var det också, sa Ecke) och jackan som han har på sig, är nog tjugo år gammal och den är innerligt älskad. Ecke är  a l l t i d  snyggt klädd; har en egen stil, helt enkelt.

Anneli som sitter intill Ecke, var iklädd sin sticketröja och hon visade hur otroligt sliten den var. 

"Titta, här är ett hål och titta, här har den fransat upp sig!" sa hon, och vi förstod hur mycket den betyder. Annelie är scenograf och ska arbeta med polisserien som utspelar sig i Malmö, nu i höst. Hon är också Sigges exrtraskötare, jämte friherrinnan. 

Och Britt, hon berättade att hon hade lust att slinga håret .., å, hon var så less på sitt silvriga hår! 

Om att backa sin bil så det blir plåtskador, det hanns minsann också med. Nej, jag nämner inga namn, men kan säga så mycket som att ett av namnen börjar på E och slutar på t. 

Sist av allt avhandlades morgondagens kröning av kung Charles. 

Åtminstone två i sällskapet skulle titta, en - han som är blind - tänkte däremot lyssna på radiosändningen. 

Så var den här dagen.

 Uppdatering igen och en annorlunda semesterresa ..

  Jo, ordquizet fanns med, men jag trodde att det var förra veckans. 

  11 rätt av 12. Hade fel på fråga 6. Har aldrig hört  d e n  betydelsen av ordet tidigare.

  Sista frågan var en ren chansning och att den blev rätt, var enbart tur.

  Och resan ...? 

  Jo, jag ringde min syster i Skåne och hon berättade att dottern Rita nu var på semester. 

  "Du kan  a l d r i g   gissa var hon är!" sa min syster. 

  Nej, det kunde jag inte. Hon och väninnan ska tillbringa en vecka i Jordanien. 

  Det hade jag inte sett komma. Så intressant!